tahlia skrev:Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Okej, där har vi ju en bra beskrivning. Den stör inte mig ett dugg. Det kan vi väl alla vara fullkomligt överens om.

Pemer skrev:

tahlia skrev:Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Okej, där har vi ju en bra beskrivning. Den stör inte mig ett dugg. Det kan vi väl alla vara fullkomligt överens om.

Aspisar är är bättre på många sätt.. Om någon inte tror det så läs själva i den litteratur som finns.. Jag är bra på många sätt och stolt över det.

Att ha problem med att våga stå för med vad man själv tycker och tänker om det råkar krocka med vad gruppen tycker och tänker. Att inte kunna säga rakt och ärligt vad man vill och menar, utan hellre linda in saker och ljuga..

Det tycker jag är dåliga egenskaper som jag förknippar med feghet och dålig karaktär.. Varför skulle jag sitta hemma och gråta för att jag inte är sån? Varför skulle jag vilja vara sån??

tahlia skrev:
Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Detta är din tolkning. Det är ju hur du värderar begreppen.
Varför tror du att alla gör samma tolkning?
Varför gör du denna tolkning?

För min del är det bara två olika termer, utan inbördes värdering.

Min gissning är, hur man värderar begreppen har att göra hur man ser på sig själv.

Thunderchild skrev:Aspisar är är bättre på många sätt.. Om någon inte tror det så läs själva i den litteratur som finns.. Jag är bra på många sätt och stolt över det.

Att ha problem med att våga stå för med vad man själv tycker och tänker om det råkar krocka med vad gruppen tycker och tänker. Att inte kunna säga rakt och ärligt vad man vill och menar, utan hellre linda in saker och ljuga..

Det tycker jag är dåliga egenskaper som jag förknippar med feghet och dålig karaktär.. Varför skulle jag sitta hemma och gråta för att jag inte är sån? Varför skulle jag vilja vara sån??

Det är ju faktiskt också väldigt sant å andra sidan...

Thunderchild skrev:

Pemer skrev:

tahlia skrev:Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Okej, där har vi ju en bra beskrivning. Den stör inte mig ett dugg. Det kan vi väl alla vara fullkomligt överens om.

Aspisar är är bättre på många sätt.. Om någon inte tror det så läs själva i den litteratur som finns.. Jag är bra på många sätt och stolt över det.

Att ha problem med att våga stå för med vad man själv tycker och tänker om det råkar krocka med vad gruppen tycker och tänker. Att inte kunna säga rakt och ärligt vad man vill och menar, utan hellre linda in saker och ljuga..

Det tycker jag är dåliga egenskaper som jag förknippar med feghet och dålig karaktär.. Varför skulle jag sitta hemma och gråta för att jag inte är sån? Varför skulle jag vilja vara sån??

Men nu går du ju i den där fällan. Du drar likhetstecken mellan att vara "Aspie" och att vara rak och ärlig. Samt mellan "NT" och att linda in saker och ljuga. Men alla "Aspisar" är inte ärliga och raka. Och alla "NT" är ljuger inte. Där faller ju den tolkning DU lägger in i benämningarna, och det är sånt där jag försökt poängtera hela vägen, även om jag inte lyckats få fram det så alla förstår.

Sam skrev:Om man har accepterat att man har AS, så varför hatar du det?
Om du hade skrivit jag vet att jag har AS istället för accepterat, så hande jag kunnat förstå dig .

Eftersom det står utom allt tvivel att jag har AS så kan jag ju inte göra mycket mer än att acceptera faktum, eller hur? Ja, jag har AS, ja, jag har accepterat att jag aldrig kommer att bli "normal". Men jag hatar det. Fanns det ett "botemedel" skulle jag vara försten i kön. För det finns nog inget jag inte skulle ge för att klara studier och sedan ett jobb. Jag har accepterat att det aldrig kommer att hända, men jag avskyr att det är så. Jag ser ingen motsättning i det.

tahlia skrev:

Thunderchild skrev:

Pemer skrev:[quote="tahlia"]Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Okej, där har vi ju en bra beskrivning. Den stör inte mig ett dugg. Det kan vi väl alla vara fullkomligt överens om.

Aspisar är är bättre på många sätt.. Om någon inte tror det så läs själva i den litteratur som finns.. Jag är bra på många sätt och stolt över det.

Att ha problem med att våga stå för med vad man själv tycker och tänker om det råkar krocka med vad gruppen tycker och tänker. Att inte kunna säga rakt och ärligt vad man vill och menar, utan hellre linda in saker och ljuga..

Det tycker jag är dåliga egenskaper som jag förknippar med feghet och dålig karaktär.. Varför skulle jag sitta hemma och gråta för att jag inte är sån? Varför skulle jag vilja vara sån??

Men nu går du ju i den där fällan. Du drar likhetstecken mellan att vara "Aspie" och att vara rak och ärlig. Samt mellan "NT" och att linda in saker och ljuga. Men alla "Aspisar" är inte ärliga och raka. Och alla "NT" är ljuger inte. Där faller ju den tolkning DU lägger in i benämningarna, och det är sånt där jag försökt poängtera hela vägen, även om jag inte lyckats få fram det så alla förstår.[/quote]

Du kan ju försöka "poängtera och föra fram" i oändlighet.. Du är fortfarande någon som inte har på fötterna för att kunna argumentera och du har uttryckligen förklarat att du heller inte har några planer på att lära dig något mer om AS heller..

Det handlar ju som sagt inte bara om mina tolkningar utan om vad jag har sammanfattad av att läsa en stor del av den AS-litteratur som finns på svenska, alltmedan du sitter hemma i soffan och bara är tvärsäker på ett område du inte vet, eller vill veta något mera om..

tahlia skrev:Men nu går du ju i den där fällan. Du drar likhetstecken mellan att vara "Aspie" och att vara rak och ärlig. Samt mellan "NT" och att linda in saker och ljuga. Men alla "Aspisar" är inte ärliga och raka. Och alla "NT" är ljuger inte. Där faller ju den tolkning DU lägger in i benämningarna, och det är sånt där jag försökt poängtera hela vägen, även om jag inte lyckats få fram det så alla förstår.

Här håller jag fullständigt med dig och det är inte så jag använder begreppen "Aspie" och "NT". När jag säger: "min exfru är 100% NT" betyder det inte att hon lindar in saker och ljuger. Det gör hon inte! Jag menar bara att hon inte har någon NPF-diagnos och aldrig någonsin kommer att få det, för hon är inte ens i närheten av att uppfylla kriterierna.

thalia

klart du upplever det stötande om du, som du säger, HATAR att ha AS. men det är just där värderingarna kommer in! vad man lägger in i betydelsen att vara en personlighet som kan betecknas som AS.

själv finner jag inga problem att använda ordet. med "aspie" menar jag dock inget annat än "person diagnosticerad med AS" eller "person som fungerar på ett sätt som skulle kunna diagnosticeras med AS". det finns inga värderingar i det, mest ett konstaterande/råfakta. det är inte så att jag lägger in betydelsen "smartare, bättre, vackrare".

sen verkar ju du värdera ordet "aspie" synnerligen mycket. varför? det är ju bara en benämning. pss som "NT" är det. eller "härjedaling".

och att jag inte begriper för min själ varför man tar sej tid att "hata AS" det är väl en annan diskussion...

tahlia skrev:

Ensamflickan skrev:Du skrev att du är totalt ointresserad av AS — Jag tycker inte alls att du verkar ointresserad (Då skulle du inte engagera dig i en 20 sidor lång debatt om saken!), jag tycker du verkar hatisk. Och det är en j-a skillnad!! Om man är ointresserad av något är man neutral till det, dvs man konstaterar att det finns men man bryr sig inte… Om du nu har accepterat din AS diagnos, och om du nu är totalt ointresserad av AS — varför bryr du dig då så mycket???

Det jag menar med ointresse (om du nu har läst tråden) är gällande forskning och skriverier på ämnet Asperger. Det är för mig totalt ointressant eftersom det på intet vis ändrar på hur jag är, eller hur någon av er är, eller hur?

Det går inte att säga “jag är intresserad av AS, men däremot inte av vad forskningen har att säga om AS.” All kunskap vi har om AS kommer från forskningen… (Att man sen inte orkar sätta sig ner och läsa knöligt formulerade forskningsrapporter är en annan sak, men man kan ta till sig samma information indirekt, genom att läsa/höra från andra som läst forskningsrapporterna…)

tahlia skrev:Som jag ser det, så kommer jag att ha AS, och min dotter kommer att ha AS, oavsett vad forskarna kommer fram till. Visst har jag, som många andra här, analyserat mig själv och överanalyserat mig själv med jämna mellanrum, men vad andra skriver om AS i t.ex artiklar och forskning är ju egentligen totalt ointressant, eller? Det förändrar ju inte mitt funktionshinder om de t.ex kommer fram till att det går i arv (vilket jag redan fått bevisat eftersom äldsta dottern har det). Eller precis hur funktionshindret fungerar rent biologiskt och fysiskt.

Du alltid kommer att ha AS, men det går ändå att träna upp förmågan att fungera bättre. Men hur kan du göra det om du inte vet vad som är normalt, dvs vad du försöker efterlikna hos andra? Du vet hur DU funkar, men vet du hur ANDRA funkar?

tahlia skrev:Jag har dessutom lätt för att förstå henne på de punkter där vi är olika.

Hur kan du hjälpa din dotter att lära sig att fungera bättre i relation till andra, om du inte vet hur andra fungerar? Vad hjälper det henne att DU kan förstå henne, om HON inte kan förstå “resten av världen”?

Ex. Du ser andra umgås och ha kompisar, du vill också det; varför är det svårare för dig än för andra? Du behöver känna till på vilket sätt du fungerar annorlunda, för du kommer att bli tvungen att göra på ett annat sätt om du vill uppnå samma “resultat” som en NT. (Du får stå ut med kategoriseringen, för den fyller en funktion!)

Som Tomtenissa beskrev så tydligt i tråden “Vad klassas som AS?”:

Tomtenissa skrev:Om en NT tittar på två bilder av samma objekt (en bil) och sedan på bilder av ett ansikte och ska bestämma sig om det är samma sak/person de tittar på eller inte så ger det utslag i en del av hjärnan. Om en person med AS gör samma sak får det utslag i en annan del av hjärnan trots att uppgiften är densamma.

Som AS är man ofta tvungen att göra saker medvetet, som andra gör omedvetet, på ren automatik.

Ett exempel är det här med empati: En NT ser ansiktsuttrycket hos en annan person, och automatiskt, omedvetet, kopierar h*n ansiktsuttrycket, som utlöser samma känsla i h*n själv. En AS måste blanda in intellektet: Förstå vad som utlöst känslan hos den andra personen, sätta sig in i situationen, och kan därigenom förstå hur den andra känner. Det blir inte exakt samma sak, men det är det närmsta vi kan komma. Båda sätten kan fungera för att relatera till andra, men det är fortfarande en viss skillnad i hur vi förstår andra, och det underlättar i relationerna att känna till sånt här.

tahlia skrev:Jag vet vad jag klarar och inte.. varför jag klarar det eller inte är ju egentligen inte relevant eftersom det inte ändrar situationen.

Jo, det kan ändra situationen!!!

tahlia skrev:Och just hur skall man agera när man accepterat sin diagnos?

Lär dig om skillnaderna mellan hur AS och NT fungerar! Ju mer du lär dig om det, desto lättare har du att öva upp förmågan att bli “normal”. Och det är ju det du vill, eller?

Du skriver att du har accepterat att du har AS, men du vet ju inte vad AS är!!! Vad är det du har accepterat att du har???

tahlia skrev: Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Minsta tendens till denna mentalitet "Vi Aspisar - De där NT" uppmärksammas och förfasas över av somliga. När sådana som jag kallar "NT" definierar sig själva som "FRISKA" och påstår att jag har en störning som de kallar Aspergers syndrom, förutsätter att vem som hälst av dessa i egenskap av just "friska" kan hjälpa mig, lära mig att förstå hur man ska vara och att jag skulle må bättre om jag vore som dem och önskar att jag slapp ifrån detta hemska "Aspergers Syndrom" hörs inte ett ljud från dessa om att denna NT skulle föra fram budskapet att den grupp han/hon tillhör skulle vara bättre än jag som har "störningen" AS.

Det rimmar illa med att vilja bli accepterad för den man är.
Sedan är det ju så att en minoritetsgrupp otroligt sällan självmant sätter en stämpel på sig.

Nej Jag är redan stämplad som drabbad av en störning eller ett funktionshinder. Men jag tycker själv att de egenskaper som i mitt fall ligger till grund för diagnosen har både positiva och negativa sidor och att det är vad som formar min personlighet av vilken ingenting skulle bli kvar om man skulle få bort det sk funktionshindret AS. Därför ser jag det mer som något jag är än har varför jag räknar mig själv som tillhörandes minoritetspersonlighetstypen Aspies eller aspergare.

Gör man det handlar det om att man ser sig som bättre än andra människor,

Det stämmer absolut inte i mitt fall och jag tror inte det gör det för det flästa som använder dessa begrepp.

Det jag inte förstår är varför man hela tiden vill slänga i ansiktet på andra människor att man inte är som dem. Vissa säger att de bara vill bli behandlade som alla andra människor, men sedan gör det en stor sak av att trycka upp i dessa människors ansikte att "Jag är minsann inte som dig!". Jag vet inte, jag missar liksom logiken i det.

Så att säga att "Du har störningar, inte jag", Du har problematik, inte jag", och "Du har svårt för/förstår inte hur man ska vara men det gör jag" är inte att slänga i ansiktet på en annan människa att "Jag är minsann inte som dig!" och att man skulle vara bättre? Det anser dock jag helt klart.

Alla människor är annorlunda på gott och ont till följd av neurologiska skillnader men jag är mer annorlunda eftersom jag är Aspie, medan de som följer normen tillräckligt för att smälta in och inte få diagnos kan räknas som Neurologiskt Typiska NT. Mer värdering än så lägger jag inte i detta.

Vi är handikappade. Jag har missat den stora fördelen med den saken. Faktum är att jag inte ser någon fördel alls.

Det är din åsikt angående dig själv, inte min angående mig. Vill du ha att jag skall precisera mig läs detta: http://www.autister.org/artikel1.html

Det jag ville var att förstå och få en vettig förklaring till varför man använder dessa grupperingar, och då främst varför man anser sig vara bättre för att man tillhör den ena eller den andra.

Fråga en Aspis som sagt rakt ut något istil med "aspergare är överlägsna NT på alla relevanta områden". De finns säkert dem som tycker det men jag har inte sett en enda skriva någont sådant här på Aspergerforum så varför fråga det här och inte på http://www.aspergianpride.com/Portal/index.php eller http://www.aspiesforfreedom.com/.

Däremot blev jag förvånad (vilket jag erkänner var rätt naivt) över att människor som borde ha upplevt både det ena och det andra när det gäller andra människors förutfattade meningar, är så snabba att döma och stoppa in någon i ett fack. Sorgligt.

Tänk att en så enkel grej som att man ser något som är klassat som ett "funktionshinder" eller en "störning" som man blivit diagnostiserade med mer som ett annorlundaskap som för en själv med flera kan ha postiva sidor och att man uttrycker att man känner gemenskap med andra med samma diagnos samt sätter en fiktiv diagnosbeteckning på majoritetsbefolkningen "Neurotypiskt syndrom" ska mötas av dylika anklagelser om att "stoppa in någon i ett fack".

Den som först stoppade någon i ett fack i detta sammanhang var den påstått "friska" som ställde diagnos.

Detta tycker jag dock haft många fördelar då jag anser att jag är annorlunda vare sig jag påtalar det eller inte och har haft nytta av att förstå skilnaden mellan hur jag fungerar och de flesta andra (NT) fungerar. Men jag vill inte bli "frisk" utan vara den jag är på gott och ont och om det innebär att ha AS så vill jag fortsätta ha det och förstår inte varför jag skulle "stoppa in någon i ett fack" mer vid användande av bokstavskominationen NT än de skulle göra det när de använder termen AS.

Thunderchild skrev:

tahlia skrev:

Thunderchild skrev:[quote="Pemer"][quote="tahlia"]Det som jag reagerar över är att man ofta använder benämningen för att få fram budskapet att "Aspie är bättre än NT". DET stör mig något så förbannat. Många (och jag säger inte alla) tycker sig vara bättre än "vanliga" människor och använder därför begreppen för att göra avståndet mellan "Aspie" och "NT" så stort det bara går.

Okej, där har vi ju en bra beskrivning. Den stör inte mig ett dugg. Det kan vi väl alla vara fullkomligt överens om.

Aspisar är är bättre på många sätt.. Om någon inte tror det så läs själva i den litteratur som finns.. Jag är bra på många sätt och stolt över det.

Att ha problem med att våga stå för med vad man själv tycker och tänker om det råkar krocka med vad gruppen tycker och tänker. Att inte kunna säga rakt och ärligt vad man vill och menar, utan hellre linda in saker och ljuga..

Det tycker jag är dåliga egenskaper som jag förknippar med feghet och dålig karaktär.. Varför skulle jag sitta hemma och gråta för att jag inte är sån? Varför skulle jag vilja vara sån??

Men nu går du ju i den där fällan. Du drar likhetstecken mellan att vara "Aspie" och att vara rak och ärlig. Samt mellan "NT" och att linda in saker och ljuga. Men alla "Aspisar" är inte ärliga och raka. Och alla "NT" är ljuger inte. Där faller ju den tolkning DU lägger in i benämningarna, och det är sånt där jag försökt poängtera hela vägen, även om jag inte lyckats få fram det så alla förstår.[/quote]

Du kan ju försöka "poängtera och föra fram" i oändlighet.. Du är fortfarande någon som inte har på fötterna för att kunna argumentera och du har uttryckligen förklarat att du heller inte har några planer på att lära dig något mer om AS heller..

Det handlar ju som sagt inte bara om mina tolkningar utan om vad jag har sammanfattad av att läsa en stor del av den AS-litteratur som finns på svenska, alltmedan du sitter hemma i soffan och bara är tvärsäker på ett område du inte vet, eller vill veta något mera om..[/quote]

Och tack vare all denna AS litteratur du läst så tror du att du vet hur alla med AS funkar. Ser du inte hur farligt det är? Är det inte bättre att bara ta folk som de är, istället för att läsa en massa om hur de borde vara?

Ensamflickan skrev:
Det går inte att säga “jag är intresserad av AS, men däremot inte av vad forskningen har att säga om AS.” All kunskap vi har om AS kommer från forskningen… (Att man sen inte orkar sätta sig ner och läsa knöligt formulerade forskningsrapporter är en annan sak, men man kan ta till sig samma information indirekt, genom att läsa/höra från andra som läst forskningsrapporterna…)

Errrr.... nu är det ju så, att oavsett vad forskningen säger så funkar jag som jag gör, eller hur? Alltså har jag inget behov av att läsa om hur jag borde funka, då jag redan VET hur jag funkar.

Ensamflickan skrev:
Du alltid kommer att ha AS, men det går ändå att träna upp förmågan att fungera bättre. Men hur kan du göra det om du inte vet vad som är normalt, dvs vad du försöker efterlikna hos andra? Du vet hur DU funkar, men vet du hur ANDRA funkar?

Ja, jag vet hur andra funkar. Det är liksom därför jag inte hade några problem med att leva i "NT" världen. Men JAG funkar inte så, inte nu längre.

Ensamflickan skrev:Hur kan du hjälpa din dotter att lära sig att fungera bättre i relation till andra, om du inte vet hur andra fungerar? Vad hjälper det henne att DU kan förstå henne, om HON inte kan förstå “resten av världen”?

Ex. Du ser andra umgås och ha kompisar, du vill också det; varför är det svårare för dig än för andra? Du behöver känna till på vilket sätt du fungerar annorlunda, för du kommer att bli tvungen att göra på ett annat sätt om du vill uppnå samma “resultat” som en NT. (Du får stå ut med kategoriseringen, för den fyller en funktion!)

Jag förklarar ofta för henne hur "andra" människor funkar och hur de tänker, just för att göra saker lättare för henne. Det har jag inga som helst problem med.

Varför är det svårare för mig att umgås med andra? Antagligen för att jag ogillar att umgås med andra, och man gör oftast inte det man ogillar speciellt ofta om man kan undvika det, eller? Jag vet hur "andra" funkar i det avseendet, men jag har ju inte samma känslor som dem, och DET kan jag inte ändra på.

Ensamflickan skrev:
Som AS är man ofta tvungen att göra saker medvetet, som andra gör omedvetet, på ren automatik.

Ett exempel är det här med empati: En NT ser ansiktsuttrycket hos en annan person, och automatiskt, omedvetet, kopierar h*n ansiktsuttrycket, som utlöser samma känsla i h*n själv. En AS måste blanda in intellektet: Förstå vad som utlöst känslan hos den andra personen, sätta sig in i situationen, och kan därigenom förstå hur den andra känner. Det blir inte exakt samma sak, men det är det närmsta vi kan komma. Båda sätten kan fungera för att relatera till andra, men det är fortfarande en viss skillnad i hur vi förstår andra, och det underlättar i relationerna att känna till sånt här.

Om jag nu funkar som andra med asperger, så gör jag allt detta helt omedvetet, för jag behöver inte tänka efter för att automatiskt förstå en människa och dess känslor.

Ensamflickan skrev:
Lär dig om skillnaderna mellan hur AS och NT fungerar! Ju mer du lär dig om det, desto lättare har du att öva upp förmågan att bli “normal”. Och det är ju det du vill, eller?

Du skriver att du har accepterat att du har AS, men du vet ju inte vad AS är!!! Vad är det du har accepterat att du har???

Jag VET skillnaden mellan hur AS och "NT" funkar. Jag kan inte "öva upp" förmågan att bli normal. Det vore rena skådespeleriet, och jag har aldrig spelat roller. Det är inte min grej. Kom det naturligt, som det då gjorde en gång i tiden, ser jag inga problem med det. Men att härma andra är inte min grej.
Vet jag inte vad AS är? Jag vet hur jag fungerar, hur jag tänker och hur jag agerar och jag gör dessa saker därför att jag har AS, alltså torde jag veta vad AS är.
Anledningen till att jag inte behöver läsa nåt om saken är för att jag känner mig själv. Jag behöver ingen läkare som talar om för mig hur jag funkar, jag VET redan hur jag funkar.
Förstår du nu hur jag menar?

Milyc
: Jag har förstått att de finns de som är stolta över sin AS och som till och med ser den som en fördel. Jag har dock svårt att se det som en fördel när man lättare ramlar ned i depressioner, åker på ångest och sådan skit. När man inte klarar studier och inte ett jobb. När man inte är kapabel att ha en partner eller vänner.
Jag läste artikeln och det var en grej jag hängde upp mig lite på, som jag har tänkt på länge faktiskt.

Begränsad förmåga att intuitivt förstå och reagera på hur andra tänker och känner även bättre förmåga att analysera dessa saker logiskt och rationellt utan att övermannas av de känslor en spontan inlevelse innebär.

Det där har jag svårt att se som en fördel. Oerhört svårt faktiskt. Vad har man för nytta av att analysera logiskt och rationellt och det resulterar i att man inte känner något?
Vi kan börja med en grej som slår mig när jag läser runt på detta forum. Hur många här verkar glada, positiva, öppna och framåt? Hur många har tycks vara lyckliga, eller åtminstone genuint glada?
Nej, precis. För det skall "analyseras logiskt och rationellt". Fick jag välja skulle jag hellre avstå från att vara så satans klarsynt och istället har roligt och vara glad. Men hey, det är ju bara min uppfattning.

tahlia skrev:Hur många här verkar glada, positiva, öppna och framåt? Hur många har tycks vara lyckliga, eller åtminstone genuint glada?

JAG!!!

Jag har fortfarande ett funktionshinder som gör att jag inte kan klara allt som andra klarar, men jag har accepterat det och ställer rimliga krav på mig själv. Sen jag fick min diagnos, och sen jag började förstå vad AS faktiskt är, och hur det påverkar mig, har jag fått världens lyft. Jag är lyckligare än jag nånsin varit! Och det är äkta, det kommer inifrån hjärtat!!!

Admin skrev:Admin:
Ojdå Nasse, här fick du minsann för dig att du var i Fri diskussion när det i själva verket var en moddad avd. Jaja, det kan hända den bäste... Dubbelkolla nästa gång bara, ok?

Meeen, du sabbar mitt ironiska mästerverk. *hytter med näven*


Okej.

Fri diskussion. Will do.

(Men det var pricksäkert iaf )

tahlia skrev:Det där har jag svårt att se som en fördel. Oerhört svårt faktiskt. Vad har man för nytta av att analysera logiskt och rationellt och det resulterar i att man inte känner något?

Man övermannas inte utav känslor och kan tänka mer rationellt...

Vi kan börja med en grej som slår mig när jag läser runt på detta forum. Hur många här verkar glada, positiva, öppna och framåt? Hur många har tycks vara lyckliga, eller åtminstone genuint glada?
Nej, precis. För det skall "analyseras logiskt och rationellt". Fick jag välja skulle jag hellre avstå från att vara så satans klarsynt och istället har roligt och vara glad. Men hey, det är ju bara min uppfattning.

Jo men nu får vi ju inte välja. Jag tror heller inte att det ena måste utesluta det andra.

Nu skall jag flumma iväg lite...
Jag tror att det finns två grundläggande frågor här i livet:
Vem är jag? och Vad gör jag här?
Dessa frågor, medvetna eller omedvetna och främst den förra utav dem, tror jag är utav större intresse för många Aspergare än för andra av någon anledning.
Och det som är utav intresse ger en viss tillfredsställelse att hålla på med. Alltså inget fel med det.

tahlia skrev: Vad har man för nytta av att analysera logiskt och rationellt och det resulterar i att man inte känner något?

Jag kan analysera och räkna ut orsaker till och få en teoretisk förståelse för andras konflikter och problem och på så vis ha större möjlighet att börja fundera på vad som kan göras åt det istället för att fastna i att tycka synd om de som lider. Jag känner självklart jag också, men inte lika mycket lika snabbt.

Dessutom har min oförmåga till intuitiv förståelse av mycket som är självklart för NT tvingat mig att öva mitt analytika tänkande som jag sedan kan ha nytta av på områden där många NT skulle behöva vara ana lytiska på ett sätt de då inte är vana vid.

Hur många här verkar glada, positiva, öppna och framåt? Hur många har tycks vara lyckliga, eller åtminstone genuint glada?
Nej, precis. För det skall "analyseras logiskt och rationellt". Fick jag välja skulle jag hellre avstå från att vara så satans klarsynt och istället har roligt och vara glad.

Jag finner faktiskt nöje i och blir genuint glad av analytiska diskusioner. Däremot blir jag uttråkad av rituellt kallprat och kan bli irriterad av uppmuntran och vänliga tillrop utan djupare innebörd.

Jag blir positiv, frammåt och lycklig av att få fördjupa mig i och gå inför ett specialintresse.

Däremot har jag fått ångest och blivit deprimerad när jag antingen försökt själv att träna bort mina svårigheter i meningen att leva som en NT eller blivit utsatt för någon "frisk" som försökt "hjälpa mig förstå hur man ska göra för att fungera".

AS-fördelars vara eller icke vara är en annan diskussion.

Mitt svar på din kritik av begreppen NT och Aspie är dock samanfattningsvis att det är absurt att kalla det för "att slänga i ansiktet på andra människor", "stoppa in någon i ett fack", och rent av att "man anser sig vara bättre" samtidigt som man inte reagerar negativt när sk kallat "friska" störningsstämplar i princip samtliga personlighetsdrag hos någon som fungerar på ett annorlunda sätt och därför har svårare att passa in i majoritetsamhället.

Jag tycker det är störtlöjligt att driva tesen att det är nedsättande att kalla en neurologiskt normal för NT men inte att säga till en Aspie: "Du har störningar, inte jag", "Du har problematik, inte jag", och "Du har svårt för/förstår inte hur man ska vara men det gör jag".

måste säga att jag inte riktigt förstår inställningen

"jag vet hur jag fungerar så därför vill jag inte veta mer"

information är källan till visdom. information ger medvetenhet. att bara betrakta sej själv är navelskåderi. thalia, du säger ju själv att det finns såna olikheter, och alla är individer; borde du inte ta och läsa på lite om andra aspergare som INTE tycker att livet är skit och att de HATAR sin personlighet?

och som någon så vist påpekade; det är faktiskt de som inte har diagnos som tar sej friheten att kalla personer med vissa personlighetsdrag för aspergare. i galghumorns namn har så någon kontrat med att kalla dem som hanterar världen på ett annat sätt än de som diagnosticerats med asperger/adhd/autism för NeuroTypiska, dvs personer som inte skulle få någon av de diagnoserna. det är inte svårare än så. inget att hänga upp sej på så jäkla mkt.

sen kan man ju, om man vill agitera, propagera för att man ger ordet aspie en positiv klang, ungefär som bögarna gör när de "återerövrar" ordet "bög". men den propagandan får någon annan än jag skriva....

själv har jag konstaterat att min psykolog + läkare tycker att jag uppfyller alla krav på att få diagnosen aspergers. inget mer med det. jag är inte en annan människa bara för att några tycker att jag uppfyller aspergerkraven. jag är fortfarande JAG med allt det innebär. förstår inte hur man kan HATA sin AS. det vore som att HATA att man är tondöv/musikalisk/matematiskt geni/språkintresserad. totalt meningsslöst mao.

Milyc skrev:
Jag tycker det är störtlöjligt att driva tesen att det är nedsättande att kalla en neurologiskt normal för NT men inte att säga till en Aspie: "Du har störningar, inte jag", "Du har problematik, inte jag", och "Du har svårt för/förstår inte hur man ska vara men det gör jag".

Varför är det störtlöjligt? Det stämmer ju. Har man Asperger är man handikappad, man har problematik. Det är ett funktionshinder, hur mycket man än försöker blunda för det, och jag börjar undra om det är just det som är skillnaden mellan mig och er. Jag inser att det är ett funktionshinder medan många av er blånekar detta faktum.

weasley skrev:
själv har jag konstaterat att min psykolog + läkare tycker att jag uppfyller alla krav på att få diagnosen aspergers. inget mer med det. jag är inte en annan människa bara för att några tycker att jag uppfyller aspergerkraven. jag är fortfarande JAG med allt det innebär. förstår inte hur man kan HATA sin AS. det vore som att HATA att man är tondöv/musikalisk/matematiskt geni/språkintresserad. totalt meningsslöst mao.

Tydligen läser du inte vad jag skriver. Självklart hatar jag min AS. Är det meningen att jag skall vara glad och tacksam för att jag inte kan jobba? Är det meningen att jag skall vara glad och tacksam för att jag inte orkar med människor, inte kommer att ha en partner och inte ens kan studera? Skall jag vara tacksam för en depression som stal 6 år av mitt liv?

För mig finns det inga positiva sidor av Asperger. Jag drar ingen nytta av att ha detta funktionshinder. Det enda det gör är att förstöra mitt liv. Så ja, jag HATAR min AS.

Så vill jag påpeka det jag försökt påpeka från början.

1. Det första jag motsätter mig är just de som använder "Aspie" och "NT" för att säga "jag är bättre än dig".

2. Det andra jag motsätter mig är att använda "Aspie" och "NT" i begreppet "alla aspisar är såhär" eller "alla NT är sådär". Dvs "Typsikt aspie" eller "typsikt NT". För som jag påpekat tidigare så är alla människor olika, med eller utan Asperger.

Jag har på intet vis sagt att ingen får kalla sig Aspie, och jag har inte protesterat mot dem som bara använder uttrycket i meningen "jag har asperger".

Ensamflickan skrev:

tahlia skrev:Hur många här verkar glada, positiva, öppna och framåt? Hur många har tycks vara lyckliga, eller åtminstone genuint glada?

JAG!!!

Jag har fortfarande ett funktionshinder som gör att jag inte kan klara allt som andra klarar, men jag har accepterat det och ställer rimliga krav på mig själv. Sen jag fick min diagnos, och sen jag började förstå vad AS faktiskt är, och hur det påverkar mig, har jag fått världens lyft. Jag är lyckligare än jag nånsin varit! Och det är äkta, det kommer inifrån hjärtat!!!

Kan inte säga mer än grattis, och jag hoppas helt ärligt att det är något som håller i sig för dig för alltid. Jag blir glad över att någon faktiskt kan känna så trots sin Asperger. Jag kan bara drömma om att själv hamna där en dag.
All the best to you.

tahlia skrev:1. Det första jag motsätter mig är just de som använder "Aspie" och "NT" för att säga "jag är bättre än dig".

2. Det andra jag motsätter mig är att använda "Aspie" och "NT" i begreppet "alla aspisar är såhär" eller "alla NT är sådär". Dvs "Typsikt aspie" eller "typsikt NT". För som jag påpekat tidigare så är alla människor olika, med eller utan Asperger.

1) det har det, mej veterligt, inte varit någon här som gjort, utom kanske i lite skämtsamt syfte. (jag har inget emot att skoja om mej själv)
frågan är om det är någon utanför aspievärlden som skulle bry sej...

2) det har det mej veterligt inte heller varit någon som har gjort. du kanske skulle läsa på lite om personer som har asperger så du också kunde se det?
sen handlar din fråga, som jag ser det, en hel del om vad -du- läser in i ordet "typiskt".

det är väldigt tråkigt att du är så hatisk. om nu allt var så perfekt förut, varför förlorade du det då? eller var det kanske inte så perfekt? aja, det är mest retoriska frågor, du behöver inte svara.