Jag är 36 år och har jobbat cirka 6 månader av mitt vuxna liv. Resten av tiden har jag fått fem barn som jag tagit hand om.

Jag har sedan 1999 studerat heltid. Är nu barnskötare, undersköterska och till jul har jag klarat av att få filkand. examen i sociologi och socialt arbete.

Nu hör till saken att jag har ingen aning om jag klarar av att söka jobb. Har alltid haft socialfobi och är nöjd med att läsa och studera. HM.. livet är läskigt!!

Jag har alla förutsättningar att få ett arbete i alla fall på papper... Behöver få lite pushning vad gäller att gå ut och söka jobb... OM inte får jag väl börja forska och sätta mig i garderoben där jag trivs:-)// Millan

Det kommer att gå alldeles utmärkt, med fem barn har du erfarenhet som barnskötare åtminstone!

Ha ha.. JA! du har rätt.. men grejen är att efter 3 1/2 på högskolan så vill jag ju inte arbeta med barn..mina egna står ju upp i halsen..

Vill helst förena alla mina kunskaper men har ingen praktiskt erfarenhet och hur säljer man sig på bästa sätt på en arbetsmarknad..

Är ensamstående med fem barn och har 240 högskolepoäng.. hur får man det att gå hem.. Kan man sudda ut något eller ska man ljuga!!

Att ha tagit hand om så många ungar borde väl vara relevant erfarenhet för många jobb, det lär ju vara jobbigt som fan. Men ska du inte doktorera och bli livstidsdömd akademiker istället? Det måste vara en behaglig tillvaro, och speciellt lämplig om du har social fobi. Om du har tillräckligt mycket utbildning för det alltså, men har du gått 10 år på högskola så borde det väl gå.

Hm, skall man inte arbeta bort social fobi istället?

regnif skrev:Hm, skall man inte arbeta bort social fobi istället?

Det är svårt. Men det är ganska trevligt att bli av med.

Den förfärlige snömannen skrev:

regnif skrev:Hm, skall man inte arbeta bort social fobi istället?

Det är svårt. Men det är ganska trevligt att bli av med.

Ja, bara ingen sitter och svartmålar att man kan det. Sånt är det som är jobbigt. Jo, jag tror det också.

Den förfärlige snömannen skrev:Att ha tagit hand om så många ungar borde väl vara relevant erfarenhet för många jobb, det lär ju vara jobbigt som fan. Men ska du inte doktorera och bli livstidsdömd akademiker istället? Det måste vara en behaglig tillvaro, och speciellt lämplig om du har social fobi. Om du har tillräckligt mycket utbildning för det alltså, men har du gått 10 år på högskola så borde det väl gå.

Jag undrade också över det. Du skriver både att du är sugen på ut och arbeta och att du "trivs i garderoben". Känner du båda på en gång så att du blir villrådig, vill du det ena hellre (och då vilket egentligen?) eller behöver du fundera litet till?

Jag skulle nog säga att forska låter alldeles utmärkt.

Enligt mig så skulle du sudda ut meriter om du suddade ut något av det du nämnt här.
Kanske barn hade varit en nackdel för 10 år sedan men nu tror jag fler inser att barn oftast gör en mer kapabel än något annat.
Visst är man då oftare hemma med sjukt barn men barn växer upp och kostnaden för lön bärs helt av oss själva via skattsedeln
Tills killnad när du själv är sjuk då arbetsgivaren betalar fullt ut i 14 dagar eller vad det är.

Hade en kollga på ett jobb som trots att hon frågade om intressantare arbetsuppgifter (typ konstruktion eller felsökning) åtminståne annat än ren montering.
Hon hade läst 4 år teknisk fysik och var klar med det så när hon frågade en gång till och fick nej så sade hon "njäej, då doktorerar jag" och sade upp sig.
Nu håller hon på med laserkommunikation i satelliter samtidigt som hon doktorerar, fast på ett annat företag.
Tror de gick miste om en riktigt skärpt tekniker där.

Jag föreslår iaf forskning
Men det är ditt eget hjärta (hjärna) som bestämmer

Personligen så skulle jag kollapsa av att ha barn öht, men alla kanske inte gör det. Jag är ju den som inte klarar av att hålla växter vid liv så kanske därför.

Tack för alla tips.. Jag säger till alla!! Vad gäller att hålla något vid liv väljer jag barnen för alla växter dör här oxå:D.

Jag är ambivalent vad gäller jobb. Skulle jag jobba så kommer jag göra det till 100% vilket jag gör i allt jag företar mig. Det läskiga är att gå ut och kunna säga att man är bra på något.

Men jag har även tänkt mycket på forskning. Började bena i polygama sekter i USA och enligt en professor som jag lämnat in mitt arbete till säger att det inte finns forskning på detta . Men jag ser inte mig göra detta, skulle se bra roligt ut om en kvinna kommer över till USA med fem ungar till en polygami sekt och vara ogift..rena synden

Den sociala fobin brukar lösa sig bara jag tar mig in i en grupp. Problemet är att jag inte är en människa som väljer att gå in i grupper. Arbetar mycket bättre själv. Det kommer förmodlingen bli kontorsarbete eller garderoben om jag får välja som jag själv vill..Men det får man inte när man väl är arbetslös.

då kastas man in i rullorna på arb. förmed. utan pardon!!! // Milla

Det låter som du skulle satsa på en akademisk bana. Du kommer ändå att ha möjlighet att jobba med din sociala fobi även där, om än i mildare former och lugnare takt.
Men sök även andra jobb för att öka valmöjligheterna. Sedan är det en prioriteringsfråga.

Lycka till!

Jag undrar också om inte det akademiska... får ett intryck åt det hållet av dina inlägg också. Men inte för att jag vet mer än det allmänna att många begåvade skyggar för en sådan bana. Vill hursomhelst säga: avfärda inte det för att du inte (utan att ha hjärnstormat med andra ens?) ser hur en forskningsidé skulle förverkligas.