Inger skrev:Det finns många heterotjejer, inte minst med AS eller ADHD, som verkligen hatar tjejgrejer. De mår inte alls bäst av att bli klädda i rosa fluff och tvingas leka med dockor bara för att de råkat födas utan snopp. Likaledes finns det många heterokillar, inte minst med AS, som är högst måttligt intresserade av typiska pojklekar.

Det är just därför barnen bör få välja själva! Eftersom det är individuellt vad man gillar.

Exakt. Jag förstår faktiskt inte vad problemet är.

Hur kan man argumentera emot detta?

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:Unisexkläder är för mig inte detsamma som att kränga på sonen en volangklänning med våld. Ville min hypotetiske son ha klänning eller kjol, kunde han få ha det på sig hemma (på dagis eller i skolan...njaeeeh...är rädd att han skulle bli mobbad). Önskade han sig en docka, skulle jag ge honom en docka. Men jag skulle aldrig i livet pressa ned honom i en volangklänning och trycka en plastponny i handen på honom! Så länge han inte höll på med farligheter skulle han få leka vad han ville. Man skall inte tvinga ungar till "könsneutralisering" heller. Vill en lilltjej leka älva och en lillkille leka polis, fint. Men styr dem inte i den riktningen! Visa i stället att tjejen OCKSÅ kan vara tuff snut och att killen OCKSÅ kan bli räddad från draken.

Nu säger du emot dig själv. Först ska man inte syssla med könsneutralisering, sen ska man tuta i barn att tjejer minsann kan vara lika tuffa och att pojkarna mycket väl kan vara hjälplösa.

Du är ungefär lika konsekvent som och låter precis som yrkesfeministerna.

Mitt tips till alla blivande föräldrar är att ge fan i dem.
Pojkar mår oftast av att få vara pojkar och flickor vice versa.
HBT-folk är trots allt en minoritet i samhället, varför det är kvalificerad idioti att uppfostra alla barn enligt senaste genusvetarmall.

Jag tycker inte att jag motsäger mig själv. Det jag menar är att man inte behöver "sudda ut" könen. Det finns ju skillnader - pojkar har snopp, flickor har snippa, flickor kan föda barn, etc.
Man behöver inte göra alla till en könlös massa. Men man skall inte heller styra in barn i könsroller. "Pojkar har snopp, flickor har snippa", jajamen. Men "pojkar är tuffa och klättrar i träd och leker med bilar, medan flickor är snälla och leker med dockor och nallar", nej fy fan.
Sedan menar jag att det viktiga är att se barnet som en helt unik individ. En förälder bör varken förfasa sig om sonen vill klä sig i rosa och leka med dockor eller om dottern vill det. Så länge ungen är lycklig är det viktigast.

Hoppas det framgår vad jag menar. Alltså - stäng inte in barnet i könsroller, men förfasas inte heller om de skulle välja de leksaker, lekar och kläder som anses "passa" deras kön. Å andra sidan är det klart att man kan försöka styra dem lite. Säger t.ex. pojkarna på dagis: "Nää, Lisa kan inte vara med oss och leka sjörövare, hon är ju tjej!" skall man inte säga: "Då kan väl Lisa vara en prinsessa som ni rövar bort?" utan: "Hon kan visst vara sjörövare, har ni inte hört talas om Sjörövar-Jenny?"

(Underligt att det heter unisex, enkönad, när plagget kan bäras av individer av bägge könen. Borde vara bisex, tvåkönad, istället.

- Vilka fina kläder du har, Tim-William! Var köpte mamma dem?
- På Polarn och Pyret. Där har de bisexuella kläder.)

Kahlokatt, du säger inte emot dig själv utan är som vanligt både tydlig och vettig.

Förresten var två av de kanske 20-30 numera kända riktiga sjörövarna kvinnor.

Lakrits skrev:
- Vilka fina kläder du har, Tim-William! Var köpte mamma dem?
- På Polarn och Pyret. Där har de bisexuella kläder.)

*skrattar* Skulle kunna tänka mig att ett barn sa så. Barn är så enkla, det är inte mycket som är konstigt för ett barn. Vi vuxna gör det mer invecklat än nödvändigt tänker jag.

Jag har redan sagt till förskolan att jag vill att min dotter ska växa upp med vetskapen att det finns olika slags familjekonstellationer och att alla är precis lika bra. Kom att tänka på det nu när du nämnde just ordet bisexuell. Jag har inte nämnt något om min egen eventuella läggning, jag lever ensam så det är inte aktuellt. Men jag ska skaffa böcker där det inte bara är mamma, pappa, barn.

På öppna förskolan fanns det en mamma och dotter där mamman aldrig nämnde barnets andra förälder. Jag tänkte inte så mycket på det för alla är inte lika pigga på att berätta om sitt privata liv eller hur man har det hemma.

Senare fick jag veta att hon lever med en annan kvinna. Jag kan tänka mig att det måste ha känts lite jobbigt att inte kunna/våga/orka prata öppet om detta. Märk väl att ÖF var i kyrkan och att vi bor på en ganska liten ort.

Häromdagen kom en bil körandes och föraren la sig på tutan så jag hoppade högt där jag gick på gångbanan. När jag tittar mot bilen var det just den mamman som satt där och vinkade till mig. Jag blev jätteglad!

Ibland behövs inga ord, man känner samhörigheten ändå. På ÖF har vi sökt oss mycket till varandras sällskap. Våra döttrar är dessutom jämngamla. Jag uppskattade hennes värderingar som skilde sig en del från de flesta andras. Många här lever ganska lyxiga liv och drar sig inte för att skryta om det. Men så finns det några få som sticker ut. Som jag och den där andra mamman.

Ett par goda vänner till mig, som båda var skilda när de träffades, var väldigt noga med att påpeka för de yngsta barnen att de inte skulle glömma bort sin andra förälder. Jakob förklarade att "din pappa heter Jonas, så mig kan du kalla Jakob", varpå lillkillen dagen efter klampade fram till sin bästa kompis på dagis och frågade: "Vad jobbar din Jakob med?"

Lakrits skrev:[...] Jakob förklarade att "din pappa heter Jonas, så mig kan du kalla Jakob", varpå lillkillen dagen efter klampade fram till sin bästa kompis på dagis och frågade: "Vad jobbar din Jakob med?"

Underbara barn

Jonte skrev:Kahlokatt, du säger inte emot dig själv utan är som vanligt både tydlig och vettig.

Precis min tanke.

Saga skrev:

Jonte skrev:Kahlokatt, du säger inte emot dig själv utan är som vanligt både tydlig och vettig.

Precis min tanke.

Och min.

Samt avundsvärt slagfärdig. (Och rolig, fast inte så mycket just här.)

Zombie skrev:

Saga skrev:

Jonte skrev:Kahlokatt, du säger inte emot dig själv utan är som vanligt både tydlig och vettig.

Precis min tanke.

Och min.

Samt avundsvärt slagfärdig. (Och rolig, fast inte så mycket just här.)

Ödmjukt tack.

Pojkkläder är väl redan könsneutrala så jag tycker det är lite fånigt med unisexkläder av den anledningen. Flickkläder ser inte klokt ut, hur fan ska ungarna kunna leka med sånt på sig? Barnkläder som inte lämpar sig för att klättra i träd, leka i lerpölar eller bada med kläderna på borde vara förbjudna. Oömma kläder kan även användas av de som gillar dockskåp, men tunna, ömtåliga och halvgenomskinliga fluffkläder kan inte användas till något annat än att leka medeltida överklass.

Tycker ofta att tjejkläder är rosa med volanger och rysch-pysch (eller hur fanken det nu stavas) med hästar på.
Killkläder kan vara röda och blå, raka och enkla med bilar på.
Dom formas redan från början, vad som är tjejigt och vad som är killigt.
Typ att rosa med hästar på är mjukt och snällt, och blått med bilar på är hårt och tufft.

Häromdagen såg jag en tjej på högst 1 1/2 år med håret täckt av en slöja. På överkroppen hade hon två tröjor, varav den undre dolde händerna, samt gjorde att det inte kunde bli en glipa mellan tröjan och hennes kjol, som var jättevid och släpade ända ned i golvet.
Stackars unge, hur skall en sådan liten tjej kunna leka och röra sig i de kläderna!? Storasyster på ca. 9 hade abaya (heltäckande plagg som bara lämnar ansiktet fritt), medan de två brorsorna hade vanliga västerländska kläder...
Men kritiserar man sådan klädsel tycker folk alltid att man är rasist eller muslim-hatare och det är jag inte.

Rent allmänt önskar jag att barn i första hand ska ha praktiska kläder på sej, som dom kan leka lätt i. Röra sej bra i. Inget dom kan snubbla i/på och/eller se dåligt i.

Jag tycker genusvetarna och deras anhang själva kan gå i unisex-kläder om det nu är en så bra grej.

Den förfärlige snömannen skrev:Pojkkläder är väl redan könsneutrala så jag tycker det är lite fånigt med unisexkläder av den anledningen.

Pojkkläder är inte alls könsneutrala, och inte mer än tjejkläder heller såvida man inte jämför med kjolar.

catasa skrev:Tycker ofta att tjejkläder är rosa med volanger och rysch-pysch (eller hur fanken det nu stavas) med hästar på.
Killkläder kan vara röda och blå, raka och enkla med bilar på.
Dom formas redan från början, vad som är tjejigt och vad som är killigt.
Typ att rosa med hästar på är mjukt och snällt, och blått med bilar på är hårt och tufft.

Ljusblått är inte speciellt grabbigt. In fact, blått och rött är inte populärt alls bland killar, möjligen kläs småbarn med blått eftersom det är en pojkfärg. Men de har inte samma chans att välja kläder själva.

Ingen av dom färgerna anses tuffa heller, det är svart och kanske brunt i så fall.

catasa skrev:Rent allmänt önskar jag att barn i första hand ska ha praktiska kläder på sej, som dom kan leka lätt i. Röra sej bra i. Inget dom kan snubbla i/på och/eller se dåligt i.

Detsamma gäller mina studenter. Ja, och de flesta andra vuxna också för den delen. Ingen idé att se snygg ut medan man fryser ihjäl väntande på en buss i ett snöblandat regn.

Saninaé skrev:Pojkkläder är inte alls könsneutrala, och inte mer än tjejkläder heller såvida man inte jämför med kjolar.

Det var just kjolar jag tänkte på. Byxor är väl pojkkläder?

junkandshit skrev:Så här ska det se ut!

Jag tror att Freud skulle ha en del att säga om den här familjen...

Utan att vara feminist, så minns jag att jag tog visst intryck av ett par rader av Under det rosa täcket, av Nina Björk, som jag läste för många år sen. Nåt i stil med att kvinnor ju inte föds med smink och rosa kläder osv.

Jag ser det som att även om män och kvinnor är olika, och faktiskt kan känna ett behov av att demonstrera sin könstillhörighet med yttre attribut, så är ju frågan om huruvida barn verkligen har detta behov i samma utsträckning som flertalet vuxna har.

Kahlokatt, i mitt tidigare bostadsområde (som jag lämnade då jag i egenskap av europé kände mig allt mindre välkommen vartefter åren och gick och allt fler muslimer flyttade in), så var det du beskriver vardagsmat. Jag är starkt kritisk till att feminister enbart angriper det sk "prinsessmodet" med rosa kläder, men inte yttrar ett kritiskt ord om alla dessa flickor, ofta så unga som 6-7 år, som styrs ut i chador och emellanåt abaya, samtidigt som deras bröder bär västerländska kläder.

Jag hänger inte med i vad "feminister" gör eller anses göra, men jag vet att man inte kan tro på vad media skriver om dem och att medias urval av dem och vad de säger inte är representativt eller rättvist. (Därav mina citationstecken.)

Men några orsaker till om de som lanseras som "feminister(-na)" angriper rosa fluff mer än chador och abaya kan väl vara:

- betraktarens öga: man ser vad man har fåtts att vänta sig, och många kritiserar faktiskt t.ex. muslimernas könsklädvanor också;

- att diskursen ifråga gäller den "infött svenska" kulturen och inte ger sig ut för mer;

- att den gäller den "infött svenska" kulturen men är aningslös om hur mycket mer det numera finns i många svenskars vardag;

- att man inte vet eller orkar tänka ut hur man ska kritisera konservativa muslimers klädvanor utan att ge "invandrar"hatare, muslimdemoniserare och nazister vatten på kvarn, eller störa diskussionen med något så riskabelt;

- att man faktiskt är orättvis, silar mygg och sväljer kameler, precis som Alexandra antyder, eller rentav kör med en kulturrelativism som går ut över folks mänskliga rättigheter. Det kan säkert gälla många av de "feminister" media släpper fram. Och en del, kanske mindre uppmärksammade?, som inte kallas "feminister". Jag har sett sådant förr om åren...

Zombie skrev:Jag hänger inte med i vad "feminister" gör, men jag vet att man inte kan tro på vad media skriver om dem och att medias urval av dem och vad de säger inte är representativt eller rättvist.

Intressant synpunkt.

Men några orsaker till om de som lanseras som "feminister(-na)" angriper rosa fluff mer än chador och abaya kan väl vara:

- betraktarens öga: man ser vad man har fåtts att vänta sig, och många kritiserar faktiskt t.ex. muslimernas könsklädvanor också;

Jag är seriöst intresserad av att ta del om feministers debattinlägg om detta, tyvärr har ju de främlingsfientliga kidnappat detta ämne.

Jag har faktiskt noll förståelse för att diskursen gäller den "infött svenska" kulturen, dessa små flickor som växer upp i muslimska familjer är ju i allra högsta grad en del av den svenska befolkningen - en allt större del, dessutom. Aningslöshet om hur det nya Sverige ser ut är bara förnamnet. Tyvärr är det nödvändigt att våga föra en nyanserad debatt. Denna åsikt baserar jag på erfarenhet av personliga möten, och att leva i ett bostadsområde där jag som icke-muslim och europé tillhörde en kulturell minoritet.

Jag inser fö att jag generaliserar för mycket om feminister hit och dit, jag har träffat för få - till skillnad från konservativa muslimer.

Med "diskurs" härovan menade jag den skribentens diskurs. Förutom aningslös plus efternamn - vilket många är, inte minst bland dem som skriver på kultursidor och liknande - eller för den delen diskriminerande på ett mer salongsfähigt sätt än nassarna, så kan det då också vara så att man inte vill skriva om mer än man vet något om. Är det det sista och man redovisar det så tycker jag det måste vara okej; kruxet blir när man inte redovisar det.

Alexandra skrev:Tyvärr är det nödvändigt att våga föra en nyanserad debatt.

Kunde inte hålla med mer.

Charley? skrev:Hade det inte varit enklare att klä hela befolkningen i exakt likadana träningsoveraller?

Typiskt halmgubberesonemang. Gäller för KS också.

Poängen som alla utom rabiata anti-feminister ser är ju ökad valfrihet, inte tvärtom. Det är ju inte som att det bara kommer att finnas unisexkläder att köpa. Alla föräldrar får välja, unisex el annat.

Rött och blått är basfärger. Om barn får välja fritt (utan att ha lärt sig att vissa färger passar tjejer och andra killar), så väljer de färgglatt som rött.