Fick inte tid förrän om 3 veckor!!!
Set stora akuta problemet just nu är ju försörjningen.......
Har levt på fp i flera mån nu men de börjar sina VÄLDIGT fort nu!
Behöver ju en sjukskrivning eg men sist, i våras, så godkände de inte den
Läkaren insisterade på 50% sjukskrivning i mars - i juni (!!!!) kom ett avslag.......... Orkar inte ens försöka minnas deras anledning utan kände bara att jag skiter i allting!!
Hade ju som tur var fp-dgr kvar, men nu finns det inget kvar att leva av längre....

Min läkare verkade iafl vara mer intresserad av mig och mitt "problem" nu än hon verkat förut..... Frågade direkt: vart tog du vägen?? Du bara försvann ju i våras!
"Ja jag har ju det problemet.... drar mig undan och vill inte träffa folk och isolerar mig i långa perioder... Läkaren: men vad har di levt av då? Har du jobbat eller??
"Öhh, nej..... har kunnat leva av fp den här tiden, men de börjar ta slut nu och jag tror vi behöver prata....Jag skulle vilja göra en utredning för jag tror det är något mer än bara depression... och jag är heller inte deprimerad nu. Läkaren: Tar du dina mediciner?
´"Ja visst det måste jag (efexor) men det är som sagt inte det som är probemet..."
Läkaren: är det problem i familjen?
" Nej, de är de enda jag vill umgås med, mina barn å min sambo...det är andra jag inte vill träffa. Jag har beställt mina papperfrån min tid på BUP då jag började en utredning som aldrig blev klar..."
Läkren: Vad bra! Då tar du med dig dem när du kommer så ska jag titta i våra papper här så ska vi diskutera vad vi ska göra.

Verkar som om min läkare inte vet nånting om mig egentligen??!!!!
Varför har jag då haft henne i alla dessa år???
Ja, det är väl pga mina antidepressiva och kolla så jag inte åker ner i en djup depression, antar jag.....
Hon sa åt mig att öka på dosen till det dubbla nu så att jag ska hålla mig uppe.
Visst, men det hjälper inte mig/oss med försörjningen....
Vill INTE behöva gå till soc!!!
Bara för att jag är knäpp ska fan inte mina barn behöva lida!

Nä nu ska jag kolla (hoppas!!!!!) om mina papper har kommit med posten.........

Ha det bra alla NORMALA (dvs aspies) där ute!!!!!!!!!!!!!!!

Varför inte soc? Det är väl inte så kul, men bättre än att inte ha pengar alls?

Det är klart. Måste vi så måste vi......... Men det känns bara så fördjävligt när våra pengaproblem beror på att jag inte klarar av ett vanligt jobb, dvs mina arbetskamrater...

Fick mina jornalkopior igår; 53 sidor fulla...
På många ställen beskrivs problem som är typiskt AS, överläkaren/psykologen som gjorde en mindre utredning (ej neuropsykiatrisk) skriver själv att det finns underlag för en neuropsykologisk utrredning med fokus på Asgerger!
Då var jag 16/17 år bara.... Av ngn konstig j-a anl så gjordes aldrig ngn NP-utredning och ingen uppföljning från vuxpsyk.
Förmodligen pga att jag fyllde 18 år och dessutom samtidigt blev satt på ungdomshem eftersom jag och mina föräldrar ständigt var i konfliker, jag inte hade ngt fast hem, inte gick i skolan och mådde riktigt dåligt.... De diagnoser jag fick då var "dystymi", "problem mellan föräldrar och barn" (tror jag det!) och i vuxen ålder; "recidiverande depression" och "social fobi".
Det var nog också svårt att veta om mina problem berodde på dåligt familjeklimat... eller egna problem eller en blandning
Själv är jag övertygad om att det var/är både och!

Utdrag ur första sidorna: "Lägges in akut för nedstämdhet". (16,5 år)
"Skolan upplevdes jobbig redan i åttan. Hade dåligt med kamrater och ingen bästa vän. Känt sig deprimrad i perioder under åk 9. Mycket frånvaro från skolan. Inga fritidsaktiviteter. Stora svårigheter att skaffa kamratkontakter. Platsade inte in. Eftersom hon inte mådde bra har studierna aldrig kommit igång.
Kände sig alltmer isolerad. Hade svårt att skaffa dagliga rutiner.Vände på dygnet. Mycket bråk med mamman. Livet känns meningslöst. Kan inte se några ljusglimtar i framtiden. Orkar inte leva längre. Vid flera tillfällen ristat sig i handlederna.
Ensam och isolerad.
Talar med låg röst och lite långsamt. Ingen svarslatens.
Ansiktsmimik förefaller något utslätad.
Flertal märken efter skärsår på båda underarmarna, även märken på båda handlederna.
Trivs inte med sin tillvaro.
Senaste två åren på grundskolan inte trivts bra. Byter tre olika skolor inom några månader pga vantrivsel och svårighet att etablera kamratkontakter. Hoppas av skolan. Blir ännu mera isolerad och passiviserad.
Övergående nedstämdhet som X kännt under åk 8 och 9 accentuerats sedan gymnasiestart och hon känner att livet är meningslöst.
Planeras ingen utredning. (WHY???) Har möjligen vissa egna svårigheter, bl a med tanke på hur kraven i skolan snabbt upplevs som överkrav, och hur svårt det är att etablera och upprätthålla kamratkontakter samt bestämma sig för det som känns rätt för henne."

(VARFÖR gjorde de då ingen NP-utredning för att då kolla upp dessa "svårigheter"???)
Blir så ARG!!! )

Det nämns AS på minst två ställen i journalerna men ändå så svlutar de kontakten vid 18 år med att skriva att jag inte får ngn neruropsykiatrisk diagnos.
Ingen förklaring till varför. Bara att de avlutar så.
Det hade ju inte ens gjorts ngn NP-utredning!!!!!!

För samtidigt skriver samma läkare (en j-a värdelös finsk skitkärring!):
"Testresultat och observationer ger vid handen att det finns underlag för en neuropsykologisk diagnos inom spektrumet DAMP/Asperger.
Det senare förefaller också möjligt pga av de situtionsbeskrivningar och relationssvårighet som X har visat i det verkliga livet.
X beteende i dels testsammanhang och i samtalssammanhang och vid tidigare kontakter med avd har ytterligare belyst hennes svårigheter vad gäller den sociala och emotionella smidigheten i samspelet mellan människor"

Minns att mamma blev vansinnig över beskedet att ingen diagnos gavs och att inte ens ngn NP-utredning gjordes........... Nu förstår jag varför.
Talade med mamma igår ang det här och hon tror att de var oense i teamet om de skulle sätta diagnos eller inte, och pga att jag redan bodde på ungdomshem då och med den strukturerade vardagen som var där klarade mig bra samtidigt som de var osäkra på ifall mina problem berodde på en "diagnos" elr om det var "vanliga familje/tonårsproblem"...
Det var enklast för dem att i och med att jag också fyllde 18 år bara avsluta kontakten och tänka att fortsätter mina problem så får jag ta det med vuxpsyk.......

Bara det att jag har försökt klara mig så gott det går och försökt studera med studielån (som jag nu är skyldig trots att jag inte klarade att fullfölja studierna ) och började försöka arbeta först vid 22 års ålder och hela tiden har jag haft svårigheter och mått dåligt, haft ångest, blivit deprimerad, sjukskriven och fått avsluta......... Levt på socbidrag ibland, men mestadels på lån och lön då och då
Det är ju inte roligt......... Och trots att jag är jätteduktig och inte har några problem med arbetsuppgifter eller studieuppgifter; så har allting kraschat pga det sociala och det psykiska....
Har varit d-t desperat kan jag säga!
Hade en enorm "tur" som lyckades med att få två barn... Men det är också en historia för sig Kände så starkt att min enda motivation för att leva skulle vara ifall jag fick barn.... Å det har verkligen stämt otroligt bra!! ÄLSKAR mina ungar och gör vad som helst för dem.......... Jag anser att jag klarar av att ta hand om dem bra, såklart tillsammans med deras far.
Har haft full upp med att ta hand om dem deras första år och har alltså inte haft ngn tid att fundera över egna problem, samtidigt som ju försörjningen varit given med fp.
Men när den minste nu börjar närma sig 3 år så blir mina egna svårigheter allt tydligare igen... Känner mig ju stressad av att jag MÅSTE hitta en försörjning åt mina barn samtidigt som jag ju VET att jag har problem som inte kommer att försvinna...
Så nu JÄVLAR ska jag har HJÄLP med det här och nu JÄVLAR (ursäkta ) så ska det iafl göra en riktigt seriös NP-utredning!!!
Får jag till slut ändå inte den diagnos jag "vill" ha dvs jag tror jag har - ja då ska jag iafl ha en ordentlig och fullständig diagnos på VAD mina probem består av och HUR jag ska få hjälp med dem så att jag också kan få arbete och få försörja min familj precis som alla andra i detta "underbara" samhälle!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Har du inte fått någon utredning än? Hoppas du får en sån, be om en på psyk, det kan ta tid, men det kan det vara värt.

MsTibbs skrev:Har du inte fått någon utredning än? Hoppas du får en sån, be om en på psyk, det kan ta tid, men det kan det vara värt.

Nä, det är ju lixom det jag inte har fått.....
Trots att AS alltså var misstänkt redan för 12 år sedan! Suck!
Får säkert fortsätta leva så här utan nån "rikitg" diagnos som gör skillnad...

Alyana skrev:

MsTibbs skrev:Har du inte fått någon utredning än? Hoppas du får en sån, be om en på psyk, det kan ta tid, men det kan det vara värt.

Nä, det är ju lixom det jag inte har fått.....
Trots att AS alltså var misstänkt redan för 12 år sedan! Suck!
Får säkert fortsätta leva så här utan nån "rikitg" diagnos som gör skillnad...

Har du frågat dem nyligen om vad de tror om diagnosen då? Eller så kanske du "bara" har social fobi, de kan ju likna varandra?

MsTibbs skrev:

Alyana skrev:

MsTibbs skrev:Har du inte fått någon utredning än? Hoppas du får en sån, be om en på psyk, det kan ta tid, men det kan det vara värt.

Nä, det är ju lixom det jag inte har fått.....
Trots att AS alltså var misstänkt redan för 12 år sedan! Suck!
Får säkert fortsätta leva så här utan nån "rikitg" diagnos som gör skillnad...

Har du frågat dem nyligen om vad de tror om diagnosen då? Eller så kanske du "bara" har social fobi, de kan ju likna varandra?

Nej, jag ska ta med mina gamla journaler med testresultaten och dåvarande läkarens bedömning om misstänkt AS till min nästa träff med den läkare jag har nu.
Hon tror nog att jag "bara" har SF och recidiverande depressioner. Men jag tror att det ligger en djupare förklaring bakom de "symtomen"...

När fick du din AS-diagnos?
Var det "enkelt" för din läkare att ställa den på dig?
Vad sysslar du med i Karlstad då..?

När fick du din AS-diagnos?

November 2007, jag var alltså 23 år.

Var det "enkelt" för din läkare att ställa den på dig?

Det var en psykolog som ställde den, men jag har träffat många läkare därefter som bekräftat diagnosen. Utan minsta tvekan. Psykologen sa hon var säker på AS och ADHD inom tre minuter...

Vad sysslar du med i Karlstad då..?

Psykolog, Psykiater, Basal kroppskännedom, sociala gruppen, boendestöd och sitter vid datorn... Är du i stan nån gång kan vi väl träffas?

Alyana skrev:Verkar som om min läkare inte vet nånting om mig egentligen??!!!!
Varför har jag då haft henne i alla dessa år???

Min läkare har hand om 1060 personer (frågade honom en gång) han berättade att de allra flesta känner han inte ens igen men de kommer oftast ändå bara när de vet vad det är för fel på dem o behöver en sjukskrivning och ser han inte att det är uppenbart ljug så ger han sjukskrivning.
Ett tag var jag hos honom ofta.

Sedan jag berättade att jag håller på med konstruktion blev han nyfiken och nu har han ganska bra koll på vad jag har för mig eftersom jag har berättat och han har berättat att han gillar posei och lite annat.
Numera går jag på återkommande kontroller.
Själva läkarbeöket brukar gå fort sedan diskuterar vi lite olika intressanta saker en stund innan han måste ta nästa patient.