junkandshit skrev:Det är ett sjukt samhälle vi lever i. Varför ska man ens behöva fundera på att vara anonym? Jag stannar nog i garderoben ett tag till.

Det är tråkigt att det är så. Jag är också kvar i aspergergarderoben ett tag till när det kommer till den stora allmänheten. Just pga fördomar och oron att bli dömd på förhand av personer som inte förstår bättre. Jag är inte redo för den "kampen" än.

Hu vilken sida, är det bara jag som befarar risker med den? Sedan var det det här med formuleringen, "någorlunda vettiga aspergare"... den tyckte jag inte alls om.

Jag hade kunnat tycka att det vore helt okej med ex en sådan sida för att visa upp personer som ex jobbar för målgruppen, i organisationer och ex vid föreläsningar, med info, kontaktuppgifter, mål och möjligheter till att ex boka föreläsare inom målgruppen, men inte en allmän utställningssida. Ge bullen ett ben och apan en banan, liksom.

Om man ex inte har tänkt informera sin arbetsplats eller blivande arbetsgivare om att man har en aspergersproblematik, så kan det också finnas vissa betänkligheter med att sätta upp sig på sidan. Allt som finns på nätet är tillgängligt och man kan inte lita på att man själv har kontroll över det när det ligger öppet såhär. Det är människor och inte ett politiskt parti vi pratar om nu.

Jag tycker inte om sidan med det här upplägget. Mycket för att man ena dagen kan tänka att "vad fasen, jag skickar in" och veckan därpå så kan man ångra sig, och då har det redan varit ute.

Jag har stort förtroende för Andet och avsikten bakom projektet, men det är inte riktigt min grej att synas på det sättet.
Men det kan bli bra, vi får se vad det mynnar ut i så småningom.

Parollen är stenhård!

KrigarSjäl skrev:Jag har stort förtroende för Andet [...]

Samma här, annars hade jag inte hjälpt till att tipsa om det.

KrigarSjäl skrev:Jag har stort förtroende för Andet och avsikten bakom projektet, men det är inte riktigt min grej att synas på det sättet.
Men det kan bli bra, vi får se vad det mynnar ut i så småningom.

Håller med KS här och tyckte även Kikarn skrev väldigt vettigt och tänkvärt.

Jag behöver själv fundera över om jag vill "kliva ut". Det kan hända att just nu inte är rätt för mig. Men i framtiden, kanske nästa vecka, kanske nästa år - who knows? Detta är nog frågor som alla behöver ställa sig. Det blir väldigt personligt.

Dessutom är det nätet vi talar om. Det är svårt att värja sig mot nätet. Nätet är öppet och fritt (än så länge iaf).

Att nätet är svårt att styra över märker man när det gäller skydd av bilder . Efter att ha läst denna <a href="http://www.webresourcesdepot.com/10-ways-to-protect-images-from-being-stolen/">intressanta ganska färska diskussion</a> är jag är helt säker på att Parvlon, TK och Miche hade rätt tidigare i tråden - det går inte att skydda bilder. Så som nätet är uppbyggt är det omöjligt. Man kan försvåra men inte helt förhindra, det går alltid att komma runt även med helt fria gratisverktyg.

barracuber skrev:Jag behöver själv fundera över om jag vill "kliva ut". Det kan hända att just nu inte är rätt för mig. Men i framtiden, kanske nästa vecka, kanske nästa år - who knows? Detta är nog frågor som alla behöver ställa sig. Det blir väldigt personligt.

Kliva ut... finns det ett sådant behov, och i så fall varför, eller vad står det för rent allmänt?
Jag har lite svårt för det där med särskiljande och utpekande av grupper, så länge vi alla är olika så länge är vi alla lika, liksom. Lika, på våra egna villkor. Just därför önskar jag att man mer och mer gick ifrån diagnosticeringar på sikt. Vi har inte behövt dem tidigare, jag tillhör en generation som får sina diagnoser i vuxen ålder, efter att man har krashcat på olika sätt i tillvaron vilket förstås inte är bra. Men fram till kraschen har man ändå "varit som alla andra på lika villkår". Felaktigt förstås, eftersom det finns en bristande identifikation av personligt tillkortakommande eller personliga behov förstås.

Men vad är det primära? att vi sätter stämplar på människor eller att vi tar tillvara på den kunskapen vi har fått om olikheter och olika sorters behov? Jag tror inte att det är människan som skall petas ut, utan omgivningen. I rätt miljö, i rätt omgivning, med rätt resurser och insatser så är alla här som alla andra liksom. Utredningen behövs för att man skall komma tillrätta med omgivningen. Självklart. Men sen gäller det att hitta sin egen funktionsnivå och hur man vill gå vidare och i det avseendet kan jag personligen inte se att diagnosen i sig är vidkommande?

Jag hade föredragit en lista med "flexibla miljöer; här gör man det som behövs för att passa alla som ingår i, eller bemöts av organisationen".
Om det så gäller socialkontor som fattar beslut utifrån utredningar och som tänker vägra att felplacera personer ex för missbruk som har andra primärbehov, arbetsplatser som inför flextider för personer med sömnrubbningar, skolor som erbjuder alla med lässvårigheter (oavsett diagnos) med daisyspelare eller annat läsinstrument, arbetsplatser som är specialintresserade av att anställa personer med npf av olika skäl, försäkringskassor som tillämpar nya metoder i bemötande av personer med olika funktionshinder, etc, etc, etc.

Det är miljön som måste förändras för att individen skall få plats, det är inte individen som skall omformas för att passa in och klara av omöjliga krav som dagens offentliga rum kräver!

Nu tog jag genast på mig demonstrationsrocken och började agitera känner jag. Ber högaktningsfullt om ursäkt om jag trampar någon på tårna.

Måste bara tillägga! Att personer med olika funktionshinder marginaliseras på olika sätt är aldrig individens ansvar eller fel! Det är de offentliga rummen som har misslyckats när ett sådant behov inträffar! Hade ett osynligt funktionshinder inte varit ett dubbelt funktionshinder, så hade ett sådant behov som att ex "gå ur garderoben" inte existerat. (Ex personer med fibro upplever säkert samma sak?).

Att ha ett funktionshinder som dels innebär att man behöver kämpa med sig själv och sitt tillkortakommande, problemområden, etc, etc är en sak. Men att dessutom behöva kämpa med en omvärld som inte förstår eftersom:
a; det är inte normalt att göra så/tänka så/vara så, och
b; det är inget som syns
c; det är inget som väcker en naturlig förståelse eller empati (hos personer som inte begriper bättre)
d; man behöver försvara sina tillkortakommanden i olika sammanhang, för olika personer och i olika nivåer (som man kanske inte ens förstår själv)
är ett aber. Som INTE är individens ansvar, utan systemets, statens, medias, lagstiftningens, arbetsgivarens etc, etc, etc. Vi behöver ett nytt paradigm för ökad förståelse för ALLA med funktionshinder, inte bara det urvalet som väljer att gå ur sina garderober!

(Man FÖRSTÅR att en blind inte ser, att en rullstolsburen inte kan gå; men ett barn med npf "behöver bara lära sig att sitta still och koncentrera sig så blir allt bra" etc. F*n, man kan lika gärna ta ifrån en en blind punktskriften, och uppmana dem att lära sig läsa text så blir allt bra... ).

Nu börjar jag snart sjunga internationalen också, och uppmana till kamp på barrikaden.... så nu är det dags att jag lägger av! *skratt*

Kikarn skrev:Om man ex inte har tänkt informera sin arbetsplats eller blivande arbetsgivare om att man har en aspergersproblematik, så kan det också finnas vissa betänkligheter med att sätta upp sig på sidan. Allt som finns på nätet är tillgängligt och man kan inte lita på att man själv har kontroll över det när det ligger öppet såhär

Absolut, det är ju som det står på sidan "vuxna svenskar med asperger (eller högfungerande autism) som står öppet för vem de är".

Det tolkar jag som att man inte behöver dölja sin diagnos i några som helst sammanhang, att man inte behöver upprätthålla en fasad som riskerar att rämna om fel person hittar bildsidan. Exempelvis en trångsynt chef eller arbetskamrater.

Jag vill vara osynlig. Det vore ju tokpraktiskt.

serpentin skrev:15/8 2009 kommer asperger-sverige.se att lanseras.
Sidan kommer att innehålla bilder och namn på aspergare från Sverige. Klickbart foto till egen sida med presentation och eventuell länk till hemsida, blogg etc.

Är du intresserad av att vara med och ge en bild av svenska aspergare?

Gå till http://www.asperger-sverige.se så kan du läsa om hur du gör för att vara med.

Sidan drivs i regi av Andet utbildning och förlag som man kan läsa mer om här: http://www.andet.se/

Sidan känns inte så seriös för den verkar "osäkrad" i mkt. Varför har man inte själv makten att ändra och lägg till information om sig själv när man själv vill. Jag förstår att de vill ha kontroll över de som är inne på sidan men det känns inte som en bra lösning. Dessutom håller jag med de som tidigare nämnt färgerna ....gräsliga. Jag kommer inte lägga upp min bild & mitt namn där. Känns lite för osäkert. Men jag beundrar dem som gör det. Det är rätt skönt att kunna vara anonym med detta och jag har inget behov av att synas. Bara av att höras ! Pemer var väldigt snygg i skägg dock! Menar det!

Kikarn skrev:Måste bara tillägga! Att personer med olika funktionshinder marginaliseras på olika sätt är aldrig individens ansvar eller fel! Det är de offentliga rummen som har misslyckats när ett sådant behov inträffar! Hade ett osynligt funktionshinder inte varit ett dubbelt funktionshinder, så hade ett sådant behov som att ex "gå ur garderoben" inte existerat. (Ex personer med fibro upplever säkert samma sak?).

Att ha ett funktionshinder som dels innebär att man behöver kämpa med sig själv och sitt tillkortakommande, problemområden, etc, etc är en sak. Men att dessutom behöva kämpa med en omvärld som inte förstår eftersom:
a; det är inte normalt att göra så/tänka så/vara så, och
b; det är inget som syns
c; det är inget som väcker en naturlig förståelse eller empati (hos personer som inte begriper bättre)
d; man behöver försvara sina tillkortakommanden i olika sammanhang, för olika personer och i olika nivåer (som man kanske inte ens förstår själv)
är ett aber. Som INTE är individens ansvar, utan systemets, statens, medias, lagstiftningens, arbetsgivarens etc, etc, etc. Vi behöver ett nytt paradigm för ökad förståelse för ALLA med funktionshinder, inte bara det urvalet som väljer att gå ur sina garderober!

(Man FÖRSTÅR att en blind inte ser, att en rullstolsburen inte kan gå; men ett barn med npf "behöver bara lära sig att sitta still och koncentrera sig så blir allt bra" etc. F*n, man kan lika gärna ta ifrån en en blind punktskriften, och uppmana dem att lära sig läsa text så blir allt bra... ).

Nu börjar jag snart sjunga internationalen också, och uppmana till kamp på barrikaden.... så nu är det dags att jag lägger av! *skratt*

En sammanfattning så bra att jag tycker den med minimal redigering kunde stå på framskjuten plats t.ex. på OA:s hemsida.

*************************************************************

Nätsidan verkar ju som en alldeles utmärkt idé, med de inkörningsproblem andra har antytt. (Inklusive "någorlunda vettiga", som må vara harmlöst menat men är alldeles för lätt att misstolka.)

Glimma skrev: Pemer var väldigt snygg i skägg dock! Menar det!

Jag tyckte själv att han såg riktigt cool ut.

Jag känner igen en del från forumet och där är ett foto på en person som jag inte visste hur h*n såg ut och som jag bara hört talas om i aspergersammanhang.

Kul med många olika asperger utseenden. Frågan är om man vågar visa upp sig. Vilka kommer kolla på den sidan? Jag vet ju ingenting om de som har gjort hemsidan....

Såg nu att det fanns en länk om företaget bakom hemsidan. Jag som var ouppmärksam.

Jag lägger allra helst inte ut foto på mig själv på nätet men har gjort undantag för forumet (med ett foto där jag har kläder på) för jag får för mig att det är lite skyddad verkstad iom att gemene man läser väl inte om något de inte har och svårt att hitta (bläddra i trådar) och få av de jag känner känner inte till forumet och endast få av de jag känner vet om att jag har As.

Likadant tänker jag när jag skriver på forumet; jag skulle nog aldrig vara så öppen någon annanstans på nätet mer än i mail för de lär väl bara motparten läsa men det kan läsas av 3:e part men jag tror inte det är så vanligt.

Jag skulle aldrig starta en blogg även om den vore anonym eftersom det känns obehagligt att utelämna sig så på nätet och viss intrigritet håller jag även här på forumet bortsett från vad som rör min diagnos.

Hursomhelst jag har gjort ett val som jag står för och känner mig inte orolig.

Däremot kan jag tycka att tanken är god och de som vill lämna ut sig får ju givetvis göra det.

Tvilling99 skrev:
Jag känner igen en del från forumet och där är ett foto på en person som jag inte visste hur h*n såg ut och som jag bara hört talas om i aspergersammanhang.

Kan det månne ha varit jag
Sanna

Jag måste verkligen säga att alla har väldigt bra porträttbilder på sidan. Mycket bättre än vissa bilder som postats här på forumet.
Dessutom kompletterar bilderna varandra så att det är bara nåt snäpp ifrån att ha en gemensam foto session.
Jag antar att sid-admin. varit med och valt bild, eller?

Annars är sidan lite gryllig och andas kanske lite mycket 1999-2001... men den är ju under uppbyggnad.

Jag fick inbjudan eller förfrågan men jag reagerade på en formulering där andemeningen gick nåt i stil med Passar det inte dig att vi finns så tough shit, vi gör det ändå! Om jag läste det rätt.

Tycker det är olyckligt. Att man finns och syns är en sak, att man ska vara stöddig för att man fått skit av vissa, som inte behöver vara de som kollar på sidan, det är nåt annat.

Dessutom har jag inte råd med att vara mer outad än jag redan är genom att jag öppet skriver om bokstavsrelaterade saker på nätställen där jag är mer offentlig än här, iaf inte så länge som mina ungar har en massa andra människor inblandade i sitt liv, också pga bokstäver (fast mest sina egna då..).

lillsanna skrev:

Tvilling99 skrev:
Jag känner igen en del från forumet och där är ett foto på en person som jag inte visste hur h*n såg ut och som jag bara hört talas om i aspergersammanhang.

Kan det månne ha varit jag
Sanna

Det var inte du,vi har träffats en gång,det var 2006 men du kanske inte minns det?

tvilling99 skrev:
Det var inte du,vi har träffats en gång,det var 2006 men du kanske inte minns det?

ok och nej det minns jag inte..... men jag har svårt att komma ihåg ansikten. Ett litet PM med påminnelse om var kanske ?

Sanna

Det är kvinnan på bild nr 6 som jag har hört talas om men inte visste hur hon såg ut,vad jag vet har hon inte skrivit något här på forumet.

Misstänkte det min allra närmaste kompis
Sanna

Sådär...i och med att jag har ett behov av att synas mejlade jag in info+bild. Får se när jag dyker upp på hemsidan:)