Är du ensamstående förälder el är ni två?

Varför kan soc inte skaffa en kontaktfamilj som han kan besöka ibland i stället för att han ska flytta hemifrån till ett familjehem.

Moderator Alien
Avknoppat från denna tråd: http://www.aspergerforum.se/soc-underkande-mig-for-att-min-son-har-as-t11502.html#269367

Alien skrev:Är du ensamstående förälder el är ni två?

Varför kan soc inte skaffa en kontaktfamilj som han kan besöka ibland i stället för att han ska flytta hemifrån till ett familjehem.

Kontaktfamiljer är en BRA insats! Jag har och har haft det ganska många år till mina barn och det är på mitt eget initiativ. Jag levde som ensamförälder utan några närmare släktingar eller nära vänner på orten. Insikten om att barnen var oerhört utlämnade till enbart mig och att de skulle kunna komma att fara illa om något hände mig så att de för en kortare eller längre tid skulle behöva tas om hand av någon annan (det räcker med att bryta benet för det) gjorde att jag aktivt började försöka vidga deras kontaktnät.

Eftersom jag inte har något direkt umgänge med andra människor och heller inte vill ha det bad jag kommunen om hjälp. Först fick jag avslag för att de tyckte att barnens pappa kunde ha dem ibland men eftersom han faktiskt inte har det och faktiskt inte är speciellt lämplig att ha det heller så gav de med sig till slut. Jag propsade på att de skulle ha varsin familj för att de skulle kunna komma ifrån varandra lite och att de inte skulle vara borta samtidigt. Det ger mig lite egentid med ett eller två barn och barnen lite vila från varandra.

En annan bra sak med kontaktfamiljerna är att barnen får tillfälle att uppleva en del av hur andra människor lever och att man kan leva på olika sätt. Jag vet så lite om det själv och där får de vara med om en hel del som inte jag kan erbjuda dem. På gott och ont. I en av familjerna väljer de att anpassa sig i hög grad efter att barnet inte gillar för många obekanta människor och händelser men umgås ändå med barn och barnbarn (som är välbekanta). I en annan av familjerna väljer de att ta mitt barn med sig på en massa saker de gör vilket passar henne bra - hon är mycket mer utåtriktad än vi andra och kan verkligen ta till sig det positiva i detta.

Det är bra för barnen att de får se och inifrån uppleva annat än vår vardag. Det ger dem större möjligheter att hitta vad som passar dem i livet och mer influenser utifrån än vad jag kan ge dem. Det gör att de får vara med om saker jag avstår från - stökiga nöjesfält som High Chaparral tex. Med mig gör de annat. Det är inte alldeles enkelt för dem men livet är inte enkelt och skall inte heller vara det.

Att dessutom kunna dela glädjen över barnen med en annan familj är ett extra plus.

Låter fantastiskt fint! Tänk om socialtjänster överallt kunde befolkas av tjänstemän med empati, kunskap och insikt över detta, och inte alla dessa personlighetsstörda som ska börja härja med tvångsvård så fort de hittar något de *inte gillar* hos någon av föräldrarna, eller hos barnet självt...

Kontaktfamilj KAN vara ett bra alternativ. Speciellt om de behövs för avlastning av föräldrar. I andra fall kan det vara ett dåligt alternativ, och dessutom något som soc. senare kan använda i sin argumentation kring LVU. "Familjen har avbrutit viktiga insatser" kan det heta när en insats avbrutits för att barnen inte trivs med sin kontaktfamilj. Att det är på barnets initiativ går aldrig att bevisa i rättsprocessen, utan föräldrar är alltid misstänkta för att vägra "viktiga insatser".

Jag har gjort en formell välskriven ansökan om kontaktfamilj. Just utifrån rädslan kring vad som händer mitt barn om något händer mig. Men också för att det kan vara bra att ha den möjligheten. Bra för oss båda. Avlastning för mig och omväxling för barnet.

Det var flera månader sedan och trots påpekan per telefon har jag inte fått något svar på min ansökan.

Kan man överklaga ett eventuellt avslag? Vad kan jag göra för att överhuvudtaget få ett beslut?

rdos skrev:Kontaktfamilj KAN vara ett bra alternativ. Speciellt om de behövs för avlastning av föräldrar. I andra fall kan det vara ett dåligt alternativ, och dessutom något som soc. senare kan använda i sin argumentation kring LVU. "Familjen har avbrutit viktiga insatser" kan det heta när en insats avbrutits för att barnen inte trivs med sin kontaktfamilj. Att det är på barnets initiativ går aldrig att bevisa i rättsprocessen, utan föräldrar är alltid misstänkta för att vägra "viktiga insatser".

Det är väl bara att visa upp sin ansökan och beslutet om insatsen? Där bör det rimligen framgå att man fått bifall på sin ansökan.

Jag tycker du skräms lite väl mycket med detta att soc. bara vill omhänderta barn hela tiden. Jag har ju blivit utredd en gång och sedan falskanmäld av grannen en gång. Trots detta - inget omhändertagande och inte heller några "insatser". Jag får ju inte ens hjälp fastän jag ber om det.

Vi hade insatsen under ett helt år, och lät den fortsätta flera månader trots att barnen i princip vägrade gå dit. Trots det är det enligt soc vi som avbrutit insatsen för att vi vill ha barnen hemma, och inte barnen som inte ville gå dit. Kanske något unikt, men vad jag läst & hört så är sådant snarare regel än undantag.

Kommer ihåg en amerikansk serie jag såg "The Guardian". En advokat fungerade som barnets ombud, frågade barnet vad det vill och agerade för det som barnets advokat i domstolen.

Alltså att barnet får ett eget ombud, kanske inte advokat men som varken står på familjens el socialens sida. En sådan skulle ha kunnat intyga vad som var barnets vilja.

rdos skrev:Vi hade insatsen under ett helt år, och lät den fortsätta flera månader trots att barnen i princip vägrade gå dit. Trots det är det enligt soc vi som avbrutit insatsen för att vi vill ha barnen hemma, och inte barnen som inte ville gå dit. Kanske något unikt, men vad jag läst & hört så är sådant snarare regel än undantag.

Jag har bytt kontaktfamilj flera gånger för att det inte fungerat - eller snarare: det har fungerat under en tid men så har de vuxit ifrån varandra på olika sätt. Ett av barnen var enda barn i "sin familj" när det började vilket fungerade bra men när de senare fick två yngre barn valde jag att avsluta det eftersom det inte längre gav mitt barn tillräckligt mycket positivt. Ytterligare en familj har vi hunnit med - men där var det deras äldre dotter som inte klarade av att dela uppmärksamheten - innan vi hittade den vi har nu. Fungerar utmärkt sedan snart två år.

Ett annat av barnen var i "sin" familj mellan två-tre och nio år men där blev situationen till slut sådan att vi var tvungna att avsluta då de inte riktigt kunde inse att det inte var ett litet barn de hade till låns ibland. Då ville soc inte ge oss en ny familj - de tyckte barnet var för gammalt! Jag insisterade och sedan några månader har vi en ny familj (en fd scoutledare som känner barnet därifrån sedan tidigare).

Åtminstone mina barn behöver det och att byta familj när det inte har fungerat har ibland tagit tid men aldrig varit omöjligt. Vi har kunnat resonera om vad som fungerat bra och inte och jag har inte upplevt att jag inte har blivit lyssnad på och respekterad.

serpentin skrev:Jag har gjort en formell välskriven ansökan om kontaktfamilj. Just utifrån rädslan kring vad som händer mitt barn om något händer mig. Men också för att det kan vara bra att ha den möjligheten. Bra för oss båda. Avlastning för mig och omväxling för barnet.

Det var flera månader sedan och trots påpekan per telefon har jag inte fått något svar på min ansökan.

Kan man överklaga ett eventuellt avslag? Vad kan jag göra för att överhuvudtaget få ett beslut?

Om jag hade varit som du så hade jag först vänt mig till socialchefen och begärt ett snart beslut i frågan. Om inte så hade jag vänt mig till socialnämnden och klagat på att förvaltningen fungerar dåligt. det kan ju vara så att de har alldeles för mycket att göra i förhållande till vad de har möjlighet att hinna med och då är det politikernas sak att agera. En god hjälp om man har med trilskande socialtjänster att göra brukar Länsstyrelsens socialkonsulenter vara. De vakar över att kommunerna sköter sig och har dels goda råd att komma med och dels ofta ganska goda påtryckningsmöjligheter.

Om du får avslag kan du överklaga, det gjorde jag. Då skall de själva först pröva sitt eget beslut (någon annan tjänsteman där vanligtvis) och om de inte ändrar sig då så skall de skicka över det hela till Länsrätten. Jag behövde inte gå så långt utan omprövningen räckte (det blev ett möte mellan mig, den första socialsekreteraren och ytterligare en som inte varit med tidigare).

Om även barnet är LSS-berättigat så kan man söka korttids, som helgkollo och sånt. Det har jag föredragit till min lilla än att hon ska till en främmande familj som inte förstår sig på varför hon är som hon är, och kanske inte vill ta till sig det och kanske t o m lastar mig som förälder och än värre, pratar strunt till dottern om det. Har tyvärr den erfarenheten alldeles för empiriskt grundad eftersom min stora tös varit placerad.

Min lilla har varit på kollo med Stöd- och resursgruppen, utanför stan i fem sex dagar, och det gick fantastiskt bra, såväl hon som personal var alldeles till sig. Till hösten hoppas jag vi får nåt på mer regelbunden basis, som en gång i månaden. Det är dock kö till just deras verksamhet.

Vi sökte länge efter kontaktfamilj till vår nu 11-åriga dotter (och det är för hennes skull, vi har inget behov av att avlastning), det tog väldigt lång tid innan vi fick några förslag.

Första familjen hoppade av efter mötet på soc.

Andra familjen bodde nära, men flyttade långt bort innan det hann bli något, sen fungerade det dåligt med skjuts eftersom min dotter inte ville åka med dem (så jag skjutsade utan ersättning), sen fungerade det inte alls med övernattning, så det rann ut i sanden.

Tredje familjens dotter blev bästis med vår dotter i skolan och det visade sig att de haft kontaktbarn förut, men det fungerade inte, de blev dotterns kontaktfamilj istället och det har fungerat helt underbart (förutom lite strul nu i sommar med dagarna). Det har varit väldigt utvecklande och de har varit på semester tillsammans, samt en del extragånger som inte varit tänkta, så som att följa med hem efter skolan mm.

Jag rekommenderar kontaktfamilj, men det måste vara på barnets villkor, om det inte fungerar för barnet, så måste man byta. Tyvärr har de inte bjudit med barnet på första mötet, så det är helt omöjligt att veta om personkemin kommer att fungera. Jag vet inte om de accepterar på soc att barnet följer med på första mötet, men prova att begära det.

Så länge som soc inte får för sig att barnen behöver placeras i familjehem så är ju kontaktfamilj inget problem, utan kan vara en tillgång. Egentligen är inga soc insatser några problem innan soc får för sig att de behöver byta hem. Problemet som jag ser det är att man inte kan vara riktigt säker på vad soc har för framtidsplaner, eller om de ändras genom personalomflyttningar och sånt. Däremot så kan man vara väldigt säker på att när man väl beslutat sig för att man vill omhänderta ett barn, och kommunikationen med soc brutit samman, så kommer alla avbrutna insatser att skrivas med stora bokstäver i utredningen. De utgör ju skäl för att familjen inte är pålitlig, och att man inte kan lösa "vården" på frivillig väl.

Jag blandade nog ihop "familjehem" med "fosterhem"... har dålig koll på skillnaden. Är "familjehem" samma sak som "kontaktfamilj"?

LVU lät i alla fall inte bra. För att det ska vara något positivt för både barnet och föräldern så bör det väl vara något man ansöker om själv, vid uppkommet behov? Inte något man tvingas till av kommunen?

Inger skrev:Jag blandade nog ihop "familjehem" med "fosterhem"... har dålig koll på skillnaden. Är "familjehem" samma sak som "kontaktfamilj"?

De betyder samma sak och är en uppmjukning av själva språkbruket av samma slag som när städare blev lokalvårdare. Fosterhem användes tills för några år sedan, då sociallagen ändrades. Numera säger man familjehem.

Jahaa! En mer eller mindre permanent tvångsplacering alltså, fast med snyggare namn? Något helt annat än en kontaktfamilj?

Håller med weasley om berömmet till Pemer, verkligen bra jobbat!

Själv är jag helt lost när det gäller allt sånt här (vilket kanske märks). Men mitt sunda förnuft ör det inget fel på, känner igen NPF-okunnighet, illvilliga misstolkningar och ren absurditet när jag ser den. Och blir skrämd av hur vanligt det verkar vara just hos soc i vissa delar av landet.

Inger skrev:Jahaa! En mer eller mindre permanent tvångsplacering alltså, fast med snyggare namn? Något helt annat än en kontaktfamilj?

Ja. Kontaktfamiljen är ett stöd, en "utbildare" i vardagsliv och en avlastare. Den finns jämsides med barnets vanliga familj. Insatsen kan variera, men blir det för mycket tyngd på kontaktfamiljen, så finns det stödboende och annat som ett mellanting, innan det blir tal om familjehemsplacering eller institution.

Lakrits skrev:

Inger skrev:Jahaa! En mer eller mindre permanent tvångsplacering alltså, fast med snyggare namn? Något helt annat än en kontaktfamilj?

Ja. Kontaktfamiljen är ett stöd, en "utbildare" i vardagsliv och en avlastare.

Eller ett sätt att se nåt annat än det man har hemma, även om det som är hemma på intet sätt är dåligt/otillräckligt. Har man svårt med sociala kontakter med världen utanför så kan man väldigt väldigt mammig och behöva lite avnavling. Då pratar vi inte små ungar utan ungar som är ganska stora men inte själva får tummen ur och kommer ut/hemifrån.

Är medveten om att det här kan misstolkas väldigt, som om jag menade att man måste kasta ut ungarna ur boet och hoppas de ska kunna flyga, men jag tar risken. Och om de som skulle kunna vilja svara negativt på det här inte har barn själva eller inte minns hur det var att vara barn eller inte kan tänka sig att barn kan vara och känna på olika sätt, trots gemensam AS, så kan de ju tänka en vepa till innan de svarar.

Jag vet iaf att min ena unge säger nej till allt hon inte testat men kan tycka att saker var hur bra som helst när hon väl vågat och gjort dem. Och det är inte att hon är räddhågsen eller feg, absolut inte, men allt obekant är svinjobbigt. Vilket är helt diagnosadekvat. Hade jag haft tillgång till en kontaktfamilj jag trodde skulle vara en tillgång hade jag glad i hågen skaffat det till henne.

Likaså med min lilla, som är alldeles för mycket med bara mig. Eftersom hon inte vet hur man behåller kompisar, fast hon vill, så vore det skitbra med nånstans att vara där det finns ungar att öva sociala färdigheter på i ett annat sammanhang än skolan.

Inger skrev:Jag blandade nog ihop "familjehem" med "fosterhem"... har dålig koll på skillnaden. Är "familjehem" samma sak som "kontaktfamilj"?

Fosterhem är ett gammalt uttryck som inte används längre. Nu kallas det familjehem.

Kontaktfamilj är inte någon man bor hos stadigvarande.

Lakrits skrev:

Inger skrev:Jag blandade nog ihop "familjehem" med "fosterhem"... har dålig koll på skillnaden. Är "familjehem" samma sak som "kontaktfamilj"?

De betyder samma sak och är en uppmjukning av själva språkbruket av samma slag som när städare blev lokalvårdare. Fosterhem användes tills för några år sedan, då sociallagen ändrades. Numera säger man familjehem.

Både rätt och fel - fosterhem heter numera familjehem men en kontaktfamilj är inte samma sak. Dock kan en kontaktfamilj naturligtvis övergå till att bli ett familjehem för barnet ifråga om det skulle bli aktuellt.

Skulle jag hamna i det läget att mina barn skulle behöva tas om hand av någon annan än mig är det självklart för min del att deras resp kontaktfamiljer på något sätt kan vara en resurs i det. De känner barnen och i det läget skulle det naturligtvis vara oerhört värdefullt.

Titti skrev:

Lakrits skrev:

Inger skrev:Jag blandade nog ihop "familjehem" med "fosterhem"... har dålig koll på skillnaden. Är "familjehem" samma sak som "kontaktfamilj"?

De betyder samma sak och är en uppmjukning av själva språkbruket av samma slag som när städare blev lokalvårdare. Fosterhem användes tills för några år sedan, då sociallagen ändrades. Numera säger man familjehem.

Både rätt och fel - fosterhem heter numera familjehem men en kontaktfamilj är inte samma sak. Dock kan en kontaktfamilj naturligtvis övergå till att bli ett familjehem för barnet ifråga om det skulle bli aktuellt.

Skulle jag hamna i det läget att mina barn skulle behöva tas om hand av någon annan än mig är det självklart för min del att deras resp kontaktfamiljer på något sätt kan vara en resurs i det. De känner barnen och i det läget skulle det naturligtvis vara oerhört värdefullt.

Jag vet. Glömde att ta upp kontaktfamilj i det inlägget. Men jag nämnde det heller aldrig, vilket du kanske noterade. Se mitt inlägg efter det du citerade. Där står det om kontaktfamiljer och under det inlägget finns alfapetsmammas förbättrade version av mitt korta inlägg.