Hej
Jag heter John o är 33år har 3barn o är gift.

idag ska jag påbörja min psykiska utredning ang adhd,as,autism.

Jag brukar vara enormt orolig o nervös inför besöket med psykologen.
Men idag är det extremt!



Har varit sjukskriven nu 1år efter vad allmän läkaren på VC sa va Depression och "du fick för mycke på en gång"

(Vi flyttade 25mil, nytt jobb, fick en bebis, förlorade det nya jobbet, flyttade IGEN allt inom 5månader.)

men efter besöken på vuxenpsyk va det inte alls så utan man "grävde" fram en annan bild på hur jag mår. vilket började med socialfobi vilket ledde till detta.
aja

Nu har dagen kommit då jag ska börja med utredningen vilket är både skrämmande o lättande på ett sätt då man kanske kan förstå varför jag är så jag är o gör och mår som jag gör i olika sammanhang.


Sen en annan fråga. hur vanligt är det att ens barn också har tex as om dess förälder har det? helt genetsikt asså ??

//john

Välkommen hit!

För mig var det ett lyft att få göra utredningen och få reda på varför jag hade mina sociala problem (utredningen var klar för 1½ år sen, jag är snart 49, har två barn).

Mina barn har inte AS, och jag tror inte att frågan är helt utredd än eftersom AS är en ganska ny diagnos.

tack!

Välkommen & Lycka till!

Välkommen, jompa.

Tror det är ganska vanligt att åtminstone något av ens barn får någon form av NPF (t ex AS, autism, ADHD, tics eller dyslexi) om en eller båda föräldrarna har det, men inte alltid samma NPF, och det är inte alltid barnen får det. Och tvärtom, d v s ibland kan man få NPF utan att någon av föräldrarna har det. Men en viss ärftlighet verkar det finnas.

Hoppas det gått bra på utredningen.

Hej hej!

Jag hoppas att det har gått bra idag! ^^

Hejsan!

Hej och välkommen!

Hoppas det gick bra hos psykologen idag!

Hälsningar

Lilla Gumman

Instämmer med övriga - välkommen och hoppas det gick bra idag!

Hej!

John, jag är nyfiken på vad som blir tokigt ofta för dig och vad du har för intressen, ofat är man ju ruskigt bra på det man är intresserad av som jag har förstått det hela.
Funkar så för mig iaf.

hej! Kul med alla inlägg. Känner mig väldigt välkommen Tack

Det gick bra idag nervöst som bara den! haha... vi gjorde bara halv utredningen idag för att jag orkade inte mer. Kanske inte är många som klarar hela utredningen på en dag.

Vet inte hur ni andra kände det men på ett sätt vill jag kanske få en diagnos för att på så sätt få en förklaring VARFÖR man är som man är o hur man reagerar i olika situationer.

nano skrev:John, jag är nyfiken på vad som blir tokigt ofta för dig och vad du har för intressen, ofat är man ju ruskigt bra på det man är intresserad av som jag har förstått det hela.
Funkar så för mig iaf.

Hmm oj det kan vara mycket som blir tokigt här hemma, mitt kontroll behov kan ju leda till mycket här hemma. jag vill ju ha det på ett sätt (det rätta sättet he he enl. mig)
Den sociala biten är väl den som är jobbigast, har väl så länge jag kan minnas ständigt hitta på orsaker för att få slippa.
Träffar med nya människor eller andra bekanta man inte har träffat på länge.
Måste ju säga att man är väl en expert på att gå runt problemen.Skolan fick tyvärr lida där. gick ju som det gick
Klara inte av neg. kritik. m.m.m
Oj känner att listan kan bli lång

Mina stora intressen är teknik framför allt datorer o tv-spel. Dels för att det är lätt att ta mig ifrån vardagen ibland när det krisar i skallen.
Sen är musik ett stort intresse.
Klara inte vardagen utan musik, mp3spelaren är med överallt. Det har blivit min pryl att lugna ner mig inför stressade o nervösa situationer.

Listor, gärna långa sådana är väl ett kännetecken på AS eller?
Inte helt säker på det iofs.

Jag hade också bekymmer med negativ kritik en gång i tiden men lyckades observera hur andra gjorde, det verkade inte bekomma dem särskilt mycket särskilt ofta.

Jag började med att fälla kommentarer när jag tex blev ignorerad.
Kunde säga saker som "jahapp, något ignorerad" med någon sorts ironi/skämtröst.
Och "hörbarhet nolla" verkade gå hem bland en del som faktiskt belv roade av kommentaren och så dök ibland ryggdunkarbeteendet upp när man sade så och då var man tydligen lite häftig, man blev sedd som one of the guys eller något sådant.
Irrelevanta saker enligt mig men de hade glädjande effekt på omgivningen.
Sådana saker gav mig insikt i att jag såg saker på ett sätt som inte alla gör.

Strategin var altså att skämta bort det hela och det fungerade väl och tillslut kunde jag även ta mer orättvis kritik med en diskussion och insikten att det inte var jag som sade det någon påstått.
Uttalandet "ja det var inte jag som sade det, det får du stå för själv" fungerade bra.

hejhej

Nu har jag gjort färdigt utredningen...känner mig inte speciellt glad, mer värdelös och dum om man får säga så.
Lite skamsen

har fått så mycke skit från omgivningen ang detta med utredningen o allt, folk jag trodde jag kunde lita på nästan dumförklarade mig.

Sen har min fru lite svårt att hantera allt, försöker förklara att jag inte kommer att ändras efter utredning med eller utan en diagnos. Bara kanske att få lite förstårelse varför jag är och gör som jag gör.

Jag har länkat in henne hit för att kanske få lite stöd o så.


ha det bra

Har du fått diagnos betyder det inte att det är något du har FÅTT alldeles NYSS - det betyder att det är din personlighet som du har levt med hela livet. En del saker har du lättare för än andra. En del saker har du svårare för än andra. Diagnosen är något man bör använda för att begripa om och isåfall varför det kan ha blivit lite tokigt ibland.

Hej o välkommen!

Tror flera här känner igen sig i din historia. Jag kände igen mycket, t ex utbrändheten, det där med att man blir trött och känner sig nedstämd efter utredningssamtal, att vissa i omgivningen betraktar en med misstro, att ev partner o familj liksom "dras med" och far illa av det (den berömda flodhästen i vardagsrummet).

Jag är 47, gift o två barn. Ingen av barnen har någon uppenbar npf men små drag kan jag se på dem. Jag har fått min AS från min mamma har jag kommit fram till även om hon aldrig blivit diagnosticerad. Även min syster har svaga drag av AS.

Hela utredningen på en dag? Det har jag aldrig hört förut! Jag har gått under våren på utredningssamtal (inte så mycket tester än) och ska fortsätta i höst.

Ja precis, det var det jag också blev extremt nyfiken på!

EN dag... jisses. Min utredning tog flera besök och några veckor.

Nej hela tog inte en dag..
Den va delad på 2 ggr. 3 timmar allt som allt.. Men det är BARA testen sen tillkommer ju samtalen efter antar jag.

Tomtenissa och barracuber: om ni läser hela tråden så står det klart o tydligt att testen va delade på. Anledning att jag skrev att utredningen va klar va pga att jag trodde det. sorry
men vad jag har förstått så är ju testen hela grunden till utredningen o en ev. Diagnos


///jompa

vi gjorde bara halv utredningen idag för att jag orkade inte mer. Kanske inte är många som klarar hela utredningen på en dag.

Nu har jag gjort färdigt utredningen

Det var det här jag reagerade på. Om jag inte läser som en kratta p.g.a. extrem trötthet har du inte skrivit att testen var delade på annat än att du inte orkade med "hela utredningen" på en dag... ...vad menade du med "hela utredningen", btw? *nyfiken*

Samtalen och testerna tror jag är ungefär lika viktiga eftersom testen visar viss problematik och samtalen tar eventuellt fram att du har haft problemen hela livet etc.

...

så... din utredning är INTE avslutad? *förvirrad*

Moderator kan låsa tack.

Hej jompa och välkommen till oss!

Min pappa (död sedan många många år) var i Finland där han deltog i svenska frivillighjälpen på 1940-talet. Jag har Aspergers syndrom (diagnos av duktig psykolog) och autism (självdiagnostiserat, tillsammans med selektiv mutism och panikångest) och jag har funderat en massa på hur det kommer sig att jag har det. Ibland får jag en väldigt väldigt stark kännsla av att "något" han var med om där borta eventuellt utvecklade min autism/mitt Aspergers syndrom. I varje fall utesluter jag inte den möjligheten.

Eller så har det någon annan anledning; syrebrist vid födelsen som hämmade min hjärna till en del att utvecklas normalt. Men om det är anledningen har jag av olika skäl ingen möjlighet att kolla upp.

Jag skulle vilja säga till dig att en person som dumförklarar någon på grund av bara en diagnos dumförklarar sig själva! Jag till exempel är inte så duktig på matematik, kan ingenting om kärnfysik, har inte minsta susning om varifrån gravitationen kommer, hur den uppstod en gång. Men: jag är duktig på att tillverka saker av trä, från små förvaringslådor till byggnader av trä (fastän jag inte har minsta formella utbildning till byggnadssnickare).

Så varje gång någon antyder eller säger att jag är "så eller så" på grund av min autism så frågar jag antingen "känner du till något om autism?" eller så säger jag "jag utgår från att du inte vet vad du talar om" och om den personen är direkt nedsättande mot mig så tänker/säger jag "du känner mig inte tillräckligt väl för att kunna uttala dig om den saken".

Nu skickar jag massor av varm omtanke till dig om du vill. Och skriv gärna till oss igen! Jag lovar läsa.

Av geocache

HEJ !
Tack för omtanken

Just nu ligger alla nerver på utsidan. Har aldrig känt mig så här instabil.
Asså hela världen vändes upp o ner. Saker som va "normalt" för mig ska nu granskas. Men jag antar att jag kommer få rätt behandling (medicin??).

Jag är RIKTIGT dålig på att ta kritik eller ta negativa kommentarer i tex forum.


Måste säga en sak... en NÄRA vän till mig sa att jag absolut INTE har as el dyrligt. för att "Du ser inte ut som ett mongo!!".. kan säga så här han mobilnummer är inte kvar i mobiltelefonen.. Fördomar är något jag antar kommer att få leva med.

tack






PS. Mod. Ni behöver inte låsa tråden. ångrade mig

Hej igen!

Såååå bra gjort av dig att rensa bort din "NÄRA vän" ur mobiltelefonen tycker jag! Har man inte klarare uppfattning om det hela än att kalla någon som har AS (om nu diagnosen visar att du har det) för "mongo" ska man inte ens yttra sig.

Det påståendet anser jag visar väldigt klart hur dålig "vän" han eller hon är.

han är en riktig glappkäft