När jag blev diagnosticerad fick jag ett aspergerkort. Som ett körkort typ. Där stod det att JAG HAR ASPERGER, är inte elak eller drogad. Jupp. Jag visste inte vad jag skulle med det till, men vi kom fram till att just inom vården skulle det vara bra. Det fanns en rad där man kunde skriva ifall beskrivningen inte räckte. Jag vårdanpassade min, och skrev att jag måste känna mig inkuderad och att jag inte tycker om när folk tar på mig utan de får gärna varna innan.

Skulle till en allmänläkare. Så jag ville testa om bemötandet skulle bli annorlunda med kortet. Så vi hälsade och jag sa att det är bra om du läser detta kort, och det gjorde hon glatt.

Sedan började hon undersöka mig, helt utan förvarning. Mne jag ville inte göra stor sak av det. Vi pratade lite om saker hon frågade. Sedan skulle jag gå. Då säger fanskapet:

Vad duktig du är. Du kan ju tillochmed prata.

OK, nästa historia. Var tvungen att ligga på sjukhus ett tag. Läkaren frågade vad jag jobbade med och jag sa att jag var sjukskriven. Och jag säger för depression, ångest och asperger. Det hamnade i journalen.

Låg i sängen. Sköterskan kom in och började prata. Såg orolig ut. Frågade var jag bodde. Förklarade att jag bodde med minna katter i en lägenhet. Hon sa:

Bor du själv??? Vad duktigt!

Sedan blev jag behandlad ganska underligt, faktiskt med mer omkänsla. Det varade typ en dag. Sedan insåg de väl att jag var ganska vanlig utifrån deras perspektiv.

Det som är så sjukt, är att jag kan få sådana massiva reaktioner. För bara några år sedan, ansågs jag helt frisk, hade inte ens depression och ångest. Var då i en djup depression. Och jag är samma människa.

Förväntningarna betyder mycket.

Det är väl sånt som får en att inte vilja avslöja sin AS. Kanske har de större fördrag med en, men till priset av att de tror att man är förståndshandikappad.

pass---för trött

deadpoet skrev:När jag blev diagnosticerad fick jag ett aspergerkort. Som ett körkort typ. Där stod det att JAG HAR ASPERGER, är inte elak eller drogad. Jupp.

Helt osannolikt.
Vem fan har kläckt den käcka idén egentligen?

Höh, nån gång på nåt vårdställe så skulle jag ta vatten från kranen i ett glas för att dricka efter samtalet om jag var törstig. Eller från kanna till glaset. De gjorde åt mig, utan att jag hann själv. Sen när jag väl gjorde det så var det: Aha, du kan själv..

Kände mig som någon som pressats ned till en 4-åringsnivå och jag ville bara därifrån fort som attan. Jag fick en chock, faktiskt.

Så du är inte ensam. *ponerar*
Hade dock antagligen en annan diagnos på den tiden, men ändå. Finns fortfarande liknande beteenden som man får se. Som att jag inte skulle kunna knäppa min väska själv om jag har boendestödet hemma och vi går ut ihop. Orkar inte säga till när jag är irriterad. Rädd för att låta irriterad också.

deadpoet skrev:När jag blev diagnosticerad fick jag ett aspergerkort. Som ett körkort typ. Där stod det att JAG HAR ASPERGER, är inte elak eller drogad. Jupp.

"Jag har asperger" ihop med några relevanta förklaringar, kanske kan vara något, men det som jag fetmarkerade, det är ju helt sjukt,
Stod det verkligen för-tryckt på kortet?

Jag har ett kort där det står "jag har asperger" och så står det kort om vilka problem man kan ha, samt att jag har fyllt i några saker som gäller just mig.
Jag har aldrig visat det dock.

Däremot så har jag skrivit brev till läkare, och där tagit upp asperger och vilka problem jag råkar ut för i vården (hur det jag säger stämmer, även om jag inte visar det så som de hade tänkt sig, t.ex.).
Det har inte hjälpt, de har betett sig lika illa som vanligt, eller behandlat mig som om jag hade begåvningshandikapp.
Ingen av läkarna har fattat budskapet att jag säger vad som gäller, trots "fel beteende". Bara en läkare kanske förstod lite av det, eller så var hon halvbra i alla fall.

En läkare började tjafsa om autism och asperger, att de två tillstånden inte har något med varandra att göra, att jag hade förstått fel. "Det är två skilda saker." Sedan så sket han ändå i det jag hade skrivit i ett brev till honom, att "jag har svårt att visa de signaler som läkare förväntar sig" och att "jag menar det jag säger, jag överdriver inte".
Jag förklarade tydligt att jag har svårt att upptäcka och gradera smärta och biverkningar/verkningar (ja, hur fan ska man veta vad som är biverkningar av en medicin, eller beror på annat, speciellt när man inte vet vilka biverkningar man ska hålla utkik efter). Ändå så sade han "om du inte vet, så har du inga problem".

En annan läkare skrattade åt mig och vissa saker jag gjorde (som jag efteråt kan analysera fram är AS-grejer) trots att jag hade berättat att jag har AS.

Det värsta är när man t.o.m. blir MINDRE tagen på allvar när man berättar om AS och vad det kan ge för problem under besöket, än om man blir illa behandlad som förr, utan att berätta.

När jag visade mitt tandvårdskort hos tandläkaren, så sade tandläkaren: "jaha, så du bor på gruppbostad då". När jag sade nej, så frågade han varför jag då hade fått kortet. Fy fan vad jobbigt det var när jag skulle ligga där och förklara inför honom och hans sköterska, medan de glodde på mig uppifrån.
Sedan, hos min ordinarie tandläkare (den förres fru, de äger kliniken ihop), får jag höra hur JOBBIGT det är att hantera tandvårdskorten, med alla papper som krävs för att de ska få ersättning.
Den ordinarie tandläkaren frågade varför jag hade fått tandvårdskort, och jag svarade. Hon hade aldrig hört talas om asperger. Men hon behandlade mig precis som vanligt efteråt, inte alls som om jag vore dum.
Men så har jag alltid tyckt att hon är bra, hon verkar vara en sådan som anpassar sig efter den individ hon har i stolen.

Alien skrev:Det är väl sånt som får en att inte vilja avslöja sin AS. Kanske har de större fördrag med en, men till priset av att de tror att man är förståndshandikappad.

Ja, eller så tar de en ännu mindre på allvar, precis det man ville förhindra genom att berätta.

Tyvärr finns det ju då inget sätt att få bli behandlad som de behandlar vanliga personer.

Ska ta fram kortet så att det blir klart att det inte stod så ordagrant.

Jag har Aspergers syndrom.

Aspergers syndrom är ett medfött funktionshinder.

Personer mad Aspergers syndrom kan ha annorlunda beteede och motorikVår mimik och blickkontakt kan uppfattas som udda av omgivningen.

Talet kan oxkså vara påverkat. I pressade situationer kan vi ha svårt att svara på frågot.

Människor som inte har kunskap om funktionshindret kan ibland tolka vårt beteende som till exempel egoistiskt, nonchalant eller aggresivt. Det händer också att personer med AS felaktigt antas vara drogpåverkade pga avvikande blick/beteende.

Det var typ hälften av vad som står. Jag tycker det är långrandigt och försöker förklara för mycket. Tycker det ska handla mer om konkreta situationer. Vi kanske ska slå oss samman och göra ett nytt, officiellt kort. För jag tror i vissa situationer kan det vara bra.

(Neeej polisen, jag är inte alkoholpåverkad, jag har aschb... förlåt! hick! aspergers syndrom. hick!)

Så något som ger lite hopp.

Sist jag dristade mig till att tala om för en läkare att jag har AS så skedde det lite i förbigående. Det kom upp helt enkelt. Den enda skillnaden det gjorde på den här läkaren (som f.ö var mycket trevlig redan från första stund) var att han backade en liten bit, så han inte satt mitt upp i ansiktet på mig, och han talade hela tiden om var han skulle klämma och känna innan han började. Antagligen har han koll på att en person med AS inte alltid är sådär våldsamt förtjust i att ha folk nära och att de dessutom ska ta på densamme.

Med tanke på hur jag blivit behandlad av andra läkare som fått veta om diagnosen, var det här ett enormt steg framåt. Kan bero på att den här killen var i min ålder och inte nära döden som de andra varit. Kanske de yngre läkarna har bättre koll med tankte på att diagnosen inte har så väldigt många år på nacken? En hoppfull tanke iaf.

tahlia skrev:Så något som ger lite hopp.

Sist jag dristade mig till att tala om för en läkare att jag har AS så skedde det lite i förbigående. Det kom upp helt enkelt. Den enda skillnaden det gjorde på den här läkaren (som f.ö var mycket trevlig redan från första stund) var att han backade en liten bit, så han inte satt mitt upp i ansiktet på mig, och han talade hela tiden om var han skulle klämma och känna innan han började. Antagligen har han koll på att en person med AS inte alltid är sådär våldsamt förtjust i att ha folk nära och att de dessutom ska ta på densamme.

Med tanke på hur jag blivit behandlad av andra läkare som fått veta om diagnosen, var det här ett enormt steg framåt. Kan bero på att den här killen var i min ålder och inte nära döden som de andra varit. Kanske de yngre läkarna har bättre koll med tankte på att diagnosen inte har så väldigt många år på nacken? En hoppfull tanke iaf.

Som min APU (arbetspsykolog). Hon är nog runt 30-40 men jag blev grymt imponerad av hennes AS-kunskaper (även om hon var lite "tant" innan hon märkte hur högfungerande jag är).

Min vanliga läkare är 60+ och verkar ha halkat in på npf på senare år. Men har har ändå bestämda åsikter - AS är en modediagos m.m. Men han kommer att ge mig en diagnos vilket är det jag vill ha. Fast han vill inte bara sätta "AS" utan vara mer specifik t ex - "subkliniskt Asperget med autistiska o tvångsmässiga inslag." Vilket ganska tydligt beskriver hur jag är. Jag har ganska mycket "sålt in" den bild jag har av mig själv och den verkar han ha "köpt" i mångt o mkt.

Så jag tror som Tahlia att det går mot bättre tider på läkarområdet.

Vilken oförskämd, okunnig och nedvärderande läkare! Fy helvete!

Klaga hos avdelningschefen/mottagningschefen. De behöver uppenbarligen tas i örat och gå kurser i bemötande och NPF.

Lakrits skrev:Vilken oförskämd, okunnig och nedvärderande läkare! Fy helvete!

Klaga hos avdelningschefen/mottagningschefen. De behöver uppenbarligen tas i örat och gå kurser i bemötande och NPF.

Nja..om du menar min läkare så vet jag inte om jag håller med. Jag tycker han verkar erfaren och klok. Ok "modediagnos" kan låta tyket men jag förstår vad han menar, det finns trender även bland läkarna, de som förr fick scizoid, manodepressiv, narcissist osv år idag npf eller asperger. Även adhd är en modediagnos enligt honom.
Jag är bara glad att jag får nån AS-likande diagnos öht.

Det kan mycket väl vara sant att AS är en modediagnos (har ingen åsikt om det), men det betyder förstås inte att alla får diagnosen felaktigt, så att betvivla en enskild persons AS-diagnos med motiveringen att det är en modediagnos vore ganska ologiskt. Om nu någon skulle göra det.

För egen del hyser jag inga tvivel, men jag har läst om personer som både fått diagnosen ovilligt och haft egenskaper som inte verkar passa in särskilt bra. En del kanske blir närmast påtvingade diagnosen.

Bror Duktig skrev:När jag visade mitt tandvårdskort hos tandläkaren, så sade tandläkaren: "jaha, så du bor på gruppbostad då". När jag sade nej, så frågade han varför jag då hade fått kortet. Fy fan vad jobbigt det var när jag skulle ligga där och förklara inför honom och hans sköterska, medan de glodde på mig uppifrån.

Är det ens det minsta relevant, om du har gruppbostad eller inte? Det bästa svaret i det läget är nog just: Är det relevant?

Svårt att veta förstås, men en möjlighet är att han ogillade att du hade tandvårdskort (och misstänkte att du inte hade gruppbostad) och medvetet försökte försätta dig i en jobbig situation, att ge dig skuldkänslor över att ha kortet.

Altus skrev:Svårt att veta förstås, men en möjlighet är att han ogillade att du hade tandvårdskort (och misstänkte att du inte hade gruppbostad) och medvetet försökte försätta dig i en jobbig situation, att ge dig skuldkänslor över att ha kortet.

Ingen aning.
Han kanske verkligen trodde det han frågade.
Jag har haft honom en gång förut, och han är rätt hårdhänt och ångvältsaktig, till skillnad från sin fru som är tvärtom.
Med det menar jag att han kanske är plump bara.

barracuber skrev:

Lakrits skrev:Vilken oförskämd, okunnig och nedvärderande läkare! Fy helvete!

Klaga hos avdelningschefen/mottagningschefen. De behöver uppenbarligen tas i örat och gå kurser i bemötande och NPF.

Nja..om du menar min läkare så vet jag inte om jag håller med. Jag tycker han verkar erfaren och klok. Ok "modediagnos" kan låta tyket men jag förstår vad han menar, det finns trender även bland läkarna, de som förr fick scizoid, manodepressiv, narcissist osv år idag npf eller asperger. Även adhd är en modediagnos enligt honom.
Jag är bara glad att jag får nån AS-likande diagnos öht.

Jag refererade till deadpoets första inlägg. Det torde stå tämligen klart att jag i mitt korta anförande inte inräknar läkarmenigheten som helhet utan deadpoets läkare. Jag är själv mer än nöjd med min förra och min nuvarande psykiatriker.

Under de senaste tre årens tre sjukhusinläggningar har jag fått träffa 24 psykiatriker. Fyra av dessa har jag träffat mer än en gång. Tjugo av de tjugofyra har jag träffat inom slutenvården.

Jag vill också ha ett Aspergerkort! Fast på det skall det stå: JAG HAR ASPERGERS, är elak och aggressiv ibland, kan vara drogad med bensodiazepiner eller centraltimulantia som kommer från apoteket. HÅLL KÄFTEN OCH TA KUKEN. Fan om det här kortet har åkt fram är jag arg och benägen att döda andra människor HÅLL AVSTÅNDET barn i bilen hej vad det går!

sugrövmanövern skrev:Jag vill också ha ett Aspergerkort! Fast på det skall det stå: JAG HAR ASPERGERS, är elak och aggressiv ibland, kan vara drogad med bensodiazepiner eller centraltimulantia som kommer från apoteket. HÅLL KÄFTEN OCH TA KUKEN. Fan om det här kortet har åkt fram är jag arg och benägen att döda andra människor HÅLL AVSTÅNDET barn i bilen hej vad det går!

På mitt kort ska det stå: Jag har Aspergers, om du inte gör som jag säger dödar jag dig.

På mitt ska det stå: Jag har Aspergers, om du inte orkar höra mina historiaföreläsningar eller att jag vill till krakow kan jag erbjuda öronproppar.

Altus skrev:På mitt kort ska det stå: Jag har Aspergers, om du inte gör som jag säger dödar jag dig.

För det har tv3 sagt!


"Personen med det här kortet har aspergers, och tourettes. Det innebär att han FÅR köra för fort, och att han inte menar det när han säger SNUTJÄVEL. Tack för din förståelse, konstapeln."

"Jag har aspergers, det ursäktar allt jag gör, och du som läser detta, måste härmed följa min vilja"

Jag väljer nog att skriva; Jag har Aspergers syndrom och jag SMITTAR