Välkommen!
Ta forumet med en nypa salt bara.

KrigarSjäl skrev:Ta forumet med en nypa salt bara.

Vilket i Krigis fall innebär ca. 1 dl

Välkommen till forumet Dimalim! ^^

Tomtenissa skrev:Välkommen till forumet Dimalim! ^^

TAck

Jag vill inte träffa någon från något forum jag varit på. Jag förstår inte "IRL-träffar".

Det här är inte menat som nedlåtande, bara ett sätt att förklara hur jag uppfattar verkligheten. Vissa skulle kalla det personlighetsstörning, jag är bara ärlig eftersom jag misstänker att det finns andra här som kan identifiera sig med det jag beskriver.

På en IRL-träff, oavsett om det gäller folk man spelat datorspel med, träffat på politikforum eller som här på ett AS-forum, skulle det första jag noterade vara hur ful/dålig lokalen var. Jag skulle känna "detta är under min nivå, här vill jag inte vara".

Sen skulle jag notera alla (med största sannolikhet) alldagliga människor med alldagliga, tråkiga kläder. Många fula skor, fula jeans och randiga långärmade intetsägande t-shirts, hoodtröjor eller dressmannskjortor. När jag är ute och flyger sitter jag och avfärdar hundratals människor, över 99% av alla jag ser, tyst för mig själv. Ibland ser jag någon som bara tilltalar mig, oförklarligt. Oftast är det knutet till längtan efter kärlek men ibland kan det vara en person som bara genom sitt sätt och utseende får "godkänt" av mig och då kan det röra sig om gamla personer likväl som barn.

I en offentlig miljö, typ restaurang, hade jag skämts och upplevt starkt obehag över att överhuvudtaget behöva visa mig med människor som så uppenbart tillhör det "vanliga" skiktet i samhället.

Jag upplever inget direkt obehag om t.ex en relativt "knepig" person med uppenbar AS kommer fram och pratar med mig på flygplatsen eftersom jag verkar "intressant" och för att AS-folk ibland har en tendens att nosa sig till vem som också har det. I de fallen är jag artig men distanserad. Även om personen jag pratar med inte uppfattar min integritetsgräns alla gånger så månar jag om min integritet genom att inte vara för frispråkig utan istället svara diplomatiskt.

Däremot, i en frivilligt vald situation där jag skulle vara bland många andra med AS, som dessutom med hög sannolikhet uppfyllde många av de fördomar jag har mot "NT-samhället" och svensk kultur i stort (fult klädda etc), skulle jag känna mig pressad och ha problem att hålla tillbaka min narcissistiska sida. Istället skulle jag troligen reagera med en attityd i stil med "inser du vem du tilltalar?" eller något sånt om någon som jag inte gillade ansåg att vi helt plötsligt var blodsbröder bara för att jag dök upp på ett IRL-möte.
Det är av hänsyn både mot mig själv och andra som jag undviker alla former av IRL-träffar med alla grupper jag träffat över internet, NT eller AS spelar ingen roll egentligen.

Så är jag överkänslig mot dofter och kan känna mig "impregnerad" av fjärt och svettliknande lukt efter att ha umgåtts med grupper av människor.

Min personlighet är helt enkelt sån. Jag har alltid känt mig äcklad av "sammankomster". T.ex salsaklubbens dans i tubsockor i billiga danslokaler, med mellanrost brygg på termos. Sånt gör mig illamående ända in i själen.

När jag spelade onlinespel brukade jag tänka hur jävla dålig hygien det skulle vara om alla i min guild som jag hörde prata på vent varje dag var samlade på samma ställe. Jag äcklades också över hur de sov över hos varandra och reste och besökte varandra etc. Jag har även alltid äcklats av hur mina syskon sovit över hos folk. Jag ser det som ohygieniskt och smutsigt. Vandrahem äcklar mig något enormt. Backpackers är ohygieniska i mina ögon.

En fullfjädrad estetisk fascist alltså.
Well, jag har också såna tendenser men då handlar det mest om folks tatueringar och läsvanor.
Bönder förstår sig inte på tatuering överhuvudtaget och kan inte skilja en professionell tatuerare från en rörmokare.

Såg ordet "ny"

Jag passar också på att hälsa hej o välkommen till sidan!

tack så mycket

Välkommen!

Välkommen hit, Dimalim!

Välkommen!

Hej och välkommen Dimalim! Hoppas du kan finna dig till rätta i forumet. Du har säkert märkt att det diskuteras allt mellan himmel och jord på de olika avdelningarna. Jag vet själv av egen erfarenhet att det kan ta ett tag att smälta sin diagnos. Men glöm inte bort att en diagnos inte förändrar vem du är.

KrigarSjäl skrev:En fullfjädrad estetisk fascist alltså.
Well, jag har också såna tendenser men då handlar det mest om folks tatueringar och läsvanor.
Bönder förstår sig inte på tatuering överhuvudtaget och kan inte skilja en professionell tatuerare från en rörmokare.

Och där tog du i så du förmodligen kräktes.

Sanness skrev:Såg ordet "ny"

Jag passar också på att hälsa hej o välkommen till sidan!

En till som såg ordet ny, klickade på länken och hamnade i din första tråd! Välkommen hit!

tack alla

Ja det ar ett tag att smälta men jag ahr betsämt mig för att jag SKA klara av att smälta det

sommar,

Jag garanterar dig att jag är den som sett mest av tatueringsvärlden här.
Jag har jobbat på tatueringsstudio från och till under några år och grundat min uppfattning på vad jag sett.
Jag har varit på några större tatueringsmässor, jag har varit crew och placerat människors tatueringar i rätt tävlingskategorier.
Jag har besökt studios i Sverige och utomlands, snackat tatuering på svartklubbar, bikerfester, Ålandsfärjor och punkspelningar.
Jag har sett fler ryggtavlor än du kunnat räkna får.

Jag har snackat tatuering med många tänkbara och otänkbara accenter på drottningens engelska.

Regel nr 1 i Sveriges hillbillytrakter är att gå till den som är närmast snarare än till den som bäst behärskar en viss stil.
Regel nr 2 är att kvantitet och pris går före kvalitet.

Men du kan säkert det här lika bra.

Dimalim skrev: Ja det ar ett tag att smälta men jag ahr betsämt mig för att jag SKA klara av att smälta det

Man gör det efterhand. Jag fick min diagnos hösten-2007 och det tog ett lite tag att smälta och vissa saker vet jag ännu inte om de beror på As. eller inte. Ju mer problem man har, desto längre tid tror jag det tar i regel men det är inte säkert för det beror även på hur man tänker - positivt eller negativt, vill klara det innerst inne eller inte.

jo precis du har helt rätt, det är framförallt svårt att få diagnosen så sent

Välkommen!

tack

Dimalim skrev:jo precis du har helt rätt, det är framförallt svårt att få diagnosen så sent

Jag menade inte att det är svårare för att man fått diagnosen sent. Det kan nog vara så i många fall men inte i mitt fall. 8Det verkar så på en del här på forumet). Snarare tvärtom för mig i vissa lägen verkar det som bl.a. eftersom jag troligen inte varit mogen att ta emot den några år tidigare.

Jag menade att:

* det brukar ta tid att smälta en diagnos

* att det i regel tar längre tid desto fler problem man ha men det är inte säkert för det beror även på hur man tänker - positivt eller negativt och om man vill klara det eller bli ett offer.

Josef1 skrev:Sen skulle jag notera alla (med största sannolikhet) alldagliga människor med alldagliga, tråkiga kläder. Många fula skor, fula jeans och randiga långärmade intetsägande t-shirts, hoodtröjor eller dressmannskjortor. När jag är ute och flyger sitter jag och avfärdar hundratals människor, över 99% av alla jag ser, tyst för mig själv. Ibland ser jag någon som bara tilltalar mig, oförklarligt. Oftast är det knutet till längtan efter kärlek men ibland kan det vara en person som bara genom sitt sätt och utseende får "godkänt" av mig och då kan det röra sig om gamla personer likväl som barn.

*Lol* Perfektionisten har talat.
Undrar om man själv hade fått "godkänt".

Josef1 skrev:I en offentlig miljö, typ restaurang, hade jag skämts och upplevt starkt obehag över att överhuvudtaget behöva visa mig med människor som så uppenbart tillhör det "vanliga" skiktet i samhället.

Här blottar du en svaghet hos dig själv. Att vara identitetsstark innebär att man rakt av skiter i vilka man "syns på stan med" (så länge man själv får ut något av umgänget, vill säga).
Men det kan även vara omognad som gör att man bryr sig om vad andra kan tänkas tycka.

Själv ser jag ofta människor som böcker. Efter en (dessvärre ofta mycket kort) tids umgänge har jag "läst ut" den andre partens intressanta sidor. Då ser jag ingen mening med att fortsätta umgås.
De flesta människor har alltför lite innehåll som är av intresse för mig.

Ah, intressant, som böcker, en tjej sade att hon läste mig som en öppen bok men det kanske är en annan sak.

Josef1:
Tror inte man egentligen vill kritisera någon för att den är den den är, man får vara vad man än är, däremot får man inte göra saker som skadar någon.
Trots detta kan även jag ibland bli arg på saker folk säger.
Försöker lära mig att göra något konstruktivt av det, ibland går det bra ibland mindre bra.
Men lär mig iaf, och det får jag nog vara glad för att jag kan

Dimalim:
Jag fick först höra om asperger och tänkte då att "va, äh, inte en chans".
Fast då trodde jag att man i princip knappt kunde tänka och att man säkerligen satt i rullstol.
Jepp -> fördom kallas det och den fördomen var fel.
När jag fick veta hur det egentligen ligger till och att den extrema varianten av en asperger-människa är någon som är nobelpristagare men inte kan knyta skorna så gick det upp et ljus om att jag hade mer fel än jag först trodde.
Sedan visade det sig att det är människor man kan prata med om annat än ytligheter och man måste inte vara helt tokig i vin och öl eller vilja gå på krogen o supa sig full så man inte minns vad man gjort.

Enligt mig är det mer en personlighet än något annat.
Det lär inte märkas lika lätt på tjejer heller, det finns en AS-tjej som är programledare på tv.

Ja, jag känner att jag vill göra det.

Jag är en 21-årig tjej från Sthlm som lever för fotografi och film (alltid bakom kameran dock ) I egen lägenhet på ett gruppboende. Mina föräldrar bor också Isthlm tillsammans med mina fyra småsyskon, som jag älskar över allt NNt på denna jord. De är underbara och ja, jag brukar säga att att jag lever i en komedi, För att ha så många syskon gör att det alltid händer saker (oftast komiska) De är så nära varandra i ålder.

Jag bloggar Har en egen fotoblogg, med enbart mina fotografier och filmer.

Jag fick min diagnos för ungefär 1 och 1 halvt år sedan (om jag minns rätt)
Jag är rätt ensam IRL har inga direkta vänner här i Sthlm IRL och de vänner jag en gång hade orkar inte finnas kvar (tyvärr)

Ni får gärna skicka PM eller adda min msn eller så är bara trevligt att ha folk att prata med