Hej!

Jag har funnits här på forumet som osynlig lurker i flera år, men bestämde mig för att bli medlem här för att ge stöd åt min kusin som ska lära sig lite mer om asperger och autism, detta eftersom att vi misstänker att hon kan ha AS eller drag inom det autistiska spektrumet.

Hennes användarnamn är Violetlotus.

Vi är två tjejer från Stockholm och är båda i 20-års åldern.

Vi hoppas att ni kommer att kunna svara på lite frågor eller rent allmänt bara ge lite stöd och så... just nu funderar vi på ifall hon ska söka sig till antingen en psykiatrisk mottagning, mellanvården eller till St:Görans neuropsykiatriska enhet, vad tycker ni?

Men innan dess tänkte vi läsa en del böcker för att se om det är fler än tre (ganska uppenbara) drag som passar in på henne. Jag vet redan ganska mycket om de olika diagnoserna på det autisiska spektrumet men jag är nyfiken på vilka böcker som ni rekommenderar... eller tycker ni som de flesta att böckerna av Attwood och Gillberg är de bästa?

Tack på förhand!
/Shyrendora och Violetlotus

Välkommen. Fast om du har läst forumet i flera år så är du nog redan mer hemma här än vad jag är.

Haha, kanske det. Men jag har ju inte haft tillgång till de stängda avdelningarna som gäst... och så har jag mest läst i "studiesyfte" medan jag nu ska försöka bli mer aktiv.

Hej på er!

Eftersom det alltid börjar med samtal så föreslår jag en psykiatrisk mottagning. En psykiatriker kan ge mer information om AS/autism och kan utföra en del tester, jämfört med en läkare på mellanvården.

Mvh/Patrik S.

Viggen skrev:Hej på er!

Eftersom det alltid börjar med samtal så föreslår jag en psykiatrisk mottagning. En psykiatriker kan ge mer information om AS/autism och kan utföra en del tester, jämfört med en läkare på mellanvården.

Mvh/Patrik S.

Fast det finns psykiatrer som inte kan ett skvatt om AS eller känner igen npf när de har det framför ögonen... Så ska man till läkare och vill ha råd kring neuropsykiatriska tillstånd är det nog bra att kolla om den kan just den biten. Så slipper man bli så besviken och känna sig kränkt när man blir ifrågasatt.

Jag frågar numera ALLTID om vad personen jag ska träffa kan om neuropsykiatri, och betackar mig om de avslöjar för mycket okunskap eller fördomar. Så jobbigt att behöva översätta det man vill säga till NTiska, tänker jag.

Ok, tack för tipsen.

Jag funderar nu främst på att ta kontakt med någon neuropsykiatrisk enhet eller habiliteringscenter för att fråga dem ifall de har någon koll på personer som kan tänkas kunna lite mer om just AS eller Autism på de mer öppnare mottagningarna... och så på att knata iväg till bibblan med henne... Vill ju liksom inte pracka på henne allt detta, men ifrån min synpunkt som kusin så har hon haft np-problem sedan hon var liten, bara det att ingen egentligen tänkt mer på det förutom kanske jag själv. (Vi har en ganska "yvig" släkt om man säger så.)

@Shyrendora och Violetlotus> Välkomna hit!

alfapetsmamma skrev:Fast det finns psykiatrer som inte kan ett skvatt om AS eller känner igen npf när de har det framför ögonen... Så ska man till läkare och vill ha råd kring neuropsykiatriska tillstånd är det nog bra att kolla om den kan just den biten. Så slipper man bli så besviken och känna sig kränkt när man blir ifrågasatt.

Jag frågar numera ALLTID om vad personen jag ska träffa kan om neuropsykiatri, och betackar mig om de avslöjar för mycket okunskap eller fördomar. Så jobbigt att behöva översätta det man vill säga till NTiska, tänker jag.

Viktig poäng! Jag fick gå och drälla i åtta-nio år extra från det att jag hade börjat att regelbundet och oregelbundet komma så långt som till kontakt med psykologer/pskykiatriker, just för att det då aldrig var några som begrep sig på NPF...

De i dessa yrkesgrupper som inte har några sådana kunskaper sprider oerhörda mängder lidande i världen med sin okunskap. Sanslöst att det inte är obligatoriskt i dessa yrken med påbyggnadskurser för att lära sig sådana rön som inte var kända när man blev utbildad...

Och... om det hade varit en psykolog med insikt i NPF jag hade fått träffa redan vid mönstringens psykologbesök... det var 14 respektive 16 år innan jag blev sjukskriven och det började hända något (2000) respektive att jag fick diagnos (2002).

Dessutom gick jag på dåtida PBU från femman till åttan eller nian. Jag gick i femte klass läsåret 1979/80, då talar vi två decennier innan...

De som mötte mig före så där 1992-93 kan ju dock vara milt ursäktade av att inte diagnosen Asperger fanns före dess. Men någon form av liknande diagnos fanns det ju lite mer kompetenta som kunde ha ställt...