"Judith Gould says the stereotype of it being a boy's condition means thousands of girls are going undiagnosed and turning to self-harm and eating disorders in their struggle to cope."

Enligt doktor Judith Gould på National Autistic Society's Lorna Wing Centre for Autism löper flickor med Asperger stor risk att inte diagnostiseras skriver brittiska Dailymail.co.uk. Anledningen är att flickor är bättre på att dölja symtomen och att den stereotypa bilden av AS baseras på pojkars beteende.

Läs mer...

Men det är ju känt sedan länge länge. Testerna vid utredningar utvecklades för pojkar.

Men jag trodde det hade blivit bättre numera, att man anpassat testerna för flickor just för att det är skillnad.

Med tanke på uttalanden av utredande läkare/psykologer/team, så florerar många fördomar fortfarande.

Jag själv har nog lite mer manlig AS-utstrålning (kanske? jag är inte säker), jag blev ju t.o.m. "upptäckt" av en läkare utan att jag påtalade AS eller ens kände till något om AS.
I alla fall, jag har träffat tjejer/kvinnor som är mycket bättre på att kamouflera sig än jag.

Även de AD/HD-drag jag har (jag hade inte tillräckligt för att ens få "med drag av AD/HD, enligt läkaren) är mer av "manlig typ" (eller det som brukar förknippas med "vanligare hos pojkar"). Lite hyper, inte ADD.
Nu för tiden har jag dock ADD helt klart, men det är framkallat av sjukdom och/eller stress ADD-liknande symptom är välkända för vissa sjukdomar).

Vad är det i testerna som anpassats efter flickor? Och hur var de innan?

Jag tror inte det blivit mycket bättre. Just att AS är vanligare bland killar har ju mer eller mindre accepteras av många som en dogm. Man får lite känslan att folk som inte tror på denna dogm ses som suspekta typer. Just i forskning kring orsaker så är det ofta man ser folk leta på x-kromosomen (eftersom man tror att AS är vanligare bland killar). Det är ytterst sällsynt att någon ifrågasätter diagnoskriterier eller vinklade tester och ser den skeva könsfördelningen som ett problem inbyggt i DSM.

Men tänk om det är så att det är vanligare bland män då? Är det verkligen intellektuellt hederligt att tänja på definitionerna bara för att få ett jämställt utfall?

Proffe Slimp skrev:Men tänk om det är så att det är vanligare bland män då? Är det verkligen intellektuellt hederligt att tänja på definitionerna bara för att få ett jämställt utfall?

Men problemet är att det upptäcks senare hos kvinnor. Jag har ju haft AS hela livet men det upptäcktes inte förrän jag blev utbränd. I mitt fall förstås på att AS inte "fanns" när jag var barn. Men det kan finnas flickor som inte får det stöd de behöver, eftersom deras AS inte upptäcks.

Då är jag med. Men finns det något som skulle peka på att det är lika vanligt förekommande då?

Jag tror det är fler AS-kvinnor än bara 1/4 så många som AS-män. Däremot behöver det inte vara 50-50. Det beror ju också på om en orsak är "skör X-kromosom".

Men även om vi säger att det är 1/3 kvinnor så är det fortfarande inte jämställt. Vilket är en politiskt inkorrekt slutsats då statsfeminismen säger att kvinnor och män är precis likadana. Bara det att kvinnor kan föda barn. Och har större simultankapacitet men sämre lokalsinne. Och mindre muskulatur och muskelfästen i överkroppen. Och kortare.

Men annars så är män och kvinnor precis likadana. Jajamensan!

Jag har kass simultankapacitet...

Proffe Slimp skrev:Men tänk om det är så att det är vanligare bland män då? Är det verkligen intellektuellt hederligt att tänja på definitionerna bara för att få ett jämställt utfall?

Det är ju inte etiketten som är det primära, liksom.

Men så länge det bara finns få och grova etiketter är det humanare, för att inte tala om vetenskapligt fruktbarare, att lämna litet spelrum för empirin att låta de praktiska definitionerna av dem utvecklas. Så har både medicinare och andra alltid gjort. Det är också i hög grad så man med tiden kan finna fram till fler och exaktare etiketter - och oroa er inte, längs könsgränsen också om det verkligen är relevant.

Men vi har ju inte bara denna möjliga men dåligt utforskade skillnad mellan könen (som, könsskillnad som det gäller, inte kan undgå någon enda som läser detta forum). Vi har också skillnader inom könen och en möjlig relativ underdiagnosticering av pojkar/män med "kvinnligare" AS.

MsTibbs skrev:Jag har kass simultankapacitet...

...men statistik är inte applicerbar på individer. Om jag inte visste vem du vore, bara att du är en kvinna, så är det rätt av mig att tro att din simultankapacitet är högre än den genomsnittlige mannens.

Zombie skrev:

Proffe Slimp skrev:Men tänk om det är så att det är vanligare bland män då? Är det verkligen intellektuellt hederligt att tänja på definitionerna bara för att få ett jämställt utfall?

Det är ju inte etiketten som är det primära, liksom.

Men så länge det bara finns få och grova etiketter är det humanare, för att inte tala om vetenskapligt fruktbarare, att lämna litet spelrum för empirin att låta de praktiska definitionerna av dem utvecklas. Så har både medicinare och andra alltid gjort. Det är också i hög grad så man med tiden kan finna fram till fler och exaktare etiketter - och oroa er inte, längs könsgränsen också om det verkligen är relevant.

Men vi har ju inte bara denna möjliga men dåligt utforskade skillnad mellan könen (som, könsskillnad som det gäller, inte kan undgå någon enda som läser detta forum). Vi har också skillnader inom könen och en möjlig relativ underdiagnosticering av pojkar/män med "kvinnligare" AS.

Nej, men om man automatiskt tror att ett "ojämställt" utfall (som om AS vore något eftertraktat!) är bevis för patriarkatets förtryck eller något, så är man ute på djupt vatten.

Proffe Slimp skrev:Men även om vi säger att det är 1/3 kvinnor så är det fortfarande inte jämställt. Vilket är en politiskt inkorrekt slutsats då statsfeminismen säger att kvinnor och män är precis likadana. Bara det att kvinnor kan föda barn. Och har större simultankapacitet men sämre lokalsinne. Och mindre muskulatur och muskelfästen i överkroppen. Och kortare.

Men annars så är män och kvinnor precis likadana. Jajamensan!

Slår du på en halmgubbe nu?

Det har ju visat sig tidigare att diagnoskriterier baserats på män och man därför missat kvinnor. T ex trodde man tidigare att ADHD var lika med sjövilda pojkar som inte kunde sitta stilla i klassrummet. Nu har man upptäckt att många flickor också har ADHD, men de har inte synts på samma sätt. Liksom hjärtinfarkt hos kvinnor kan visa sig på andra sätt än på män.

Det finns en orsak till att nya mediciner måste testas både för män och kvinnor.

Well, tiden får avgöra. Men det bästa är att hålla politiken utanför det.

..tog ju 12 år att "upptäcka" "Mig" så... tror mycket det har att göra med fördomar och kvalitet på vården. De som har råd med privatvård, kanske kommer från bra bakgrund på ett eller annat sätt, tror jag har lättare att bli "funnen", medans andra inte. jag tror definitivt det är en klassfråga.

Lustigt nog också det där med att kvinnor söker vård mer än män. Föräldrar uppsöker vård för flickor mer än pojkar. Sociala flickor anses normala and so on.

"...Enligt doktor Judith Gould på National Autistic Society's Lorna Wing Centre for Autism löper flickor med Asperger stor risk att inte diagnostiseras skriver brittiska Dailymail.co.uk. Anledningen är att flickor är bättre på att dölja symtomen..."

- Självklart är det så. Oavsett kön så är det svårare att hjälpa en person som är tyst, lugn, introvert, tillbakadragen, eftersom denna personlighet inte påverkar omgivningen på ett negativt sätt. De är snarare osynliga. Män och kvinnor är olika och anorexia är vanligare hos flickor än hos pojkar. Det finns ingen anledning till att vara politisk korrekt och sträva efter att det ska vara lika många pojkar som drabbas av anorexia som flickor. Det är mer intressant att studera hur människor reagerar på de smärtsamma känslor de upplever. Fler flickor med AS får anorexia, skär sig, som "ett rop på hjälp", medan pojkarna med AS är mer extroverta i sitt sätt. Det är väl inga konstigheter med det? Men det är förvisso inte politiskt korrekt att hävda att det är biologiska skillnader mellan könen. Rent generellt tror jag att kvinnor har en bättre förmåga till "theory of mind" och det är biologiskt. Det är därför det är fler kvinnor som arbetar med tex. omsorg, skola och sjukvården. Så jag tycker inte det är konstigt att det är fler pojkar med AS med tanke på att just desa funktionerna som rör känslomässigt samspel och kommunikation som blir lidande. Men det krävs verkligen mer kunskap att upptäcka AS hos flickor/kvinnor. Speciellt när det gäller det livslånga specialintresset (vanligare hos kvinnor) att analysera människor och härma efter. Teoretisk empati och theory of mind. Då kan det nästan bli omöjligt att upptäcka AS.

Proffe Slimp skrev:Men tänk om det är så att det är vanligare bland män då? Är det verkligen intellektuellt hederligt att tänja på definitionerna bara för att få ett jämställt utfall?

Men det står ju ingenstans i den artikeln att det är 50-50. Det står att det är vanligare bland män. Vad har det då med likhetsfeminism att göra just i detta fallet? Jag tror att du glömde att kolla vad folk i tråden faktiskt skrev, och bara satte på autopiloten.

För övrigt frodas ju olikhets-antifeminismen på det här forumet. Gör marginal för den också, ni som lutar åt den, om ni vill vara intellektuellt hederliga.

Och försök inte gömma er bakom att er ideologi inte är känd, sällan identifieras och inte har något etablerat namn. Det är inte heller intellektuellt hederligt.

Ja det kan vara så. Jag är nu 31 år och jag är kvinna och det är först nu som jag förstår att jag är asocial och hellre spenderar mitt liv inomhus och med min familj. Min egen mamma tror inte ens på mig när jag berättar om mina svårigheter. Så det har säkert med att allt som står är gjorda för pojkar.