"Är du intresserad av mig?"
Jag skulle tolka frågan som om att personen var ute efter att kanske lära känna mej bättre och umgås med mej. I så fall skulle jag fråga om det var så. Alltid bäst att fråga personen som ställer frågan, om man inte förstår eller vill veta mer.

Nyligen tänkte jag på några andra saker, som är i samband med något som hände för några år sedan, som jag inte riktigt förstår.
Om en kille kontaktar mej. En kille som bor långt ifrån mej, i sverige. Han skriver att han tycker jag verkar trevlig. Sen börjar vi skriva fram och tillbaka till varandra. Mina tankar är att det är som vänner vi skriver. Fast vi skriver bla om relationer mellan män och kvinnor.
Sen kommer det en annan man. En man som jag får mer känslor för än den första mannen. En man som jag också har träffar på riktigt.
Hör inget ifrån den första mannen på ett tag. Senare när jag har kontakt med honom igen så berättar jag bla att jag har varit på dejt med den andra mannen. Man nummer ett blir sur på mej, på ett sätt som jag uppfattar som att han trodde vi hade något mer ihop än att vi var vänner. Det känns konstigt för mej. För mej kändes det rätt uppenbart att vi inte var mer än vänner. Vi bodde dessutom för långt ifrån varandra och han gillade inte att resa och jag skulle aldrig har ork att resa så långt (eller velat flytta dit).
Gjorde jag fel i att gå på dejt ihop med den andra mannen. Skulle jag ta det för givet att jag var ihop med man nummer ett för att vi pratade och för att han antagligen trodde vi var ihop.
Med man nummer två sa vi rakt ut till varandra att vi var ihop när det kändes rätt. Vi kom fram till det båda och pratade om det då.

catasa skrev:...

Sen kommer det en annan man. En man som jag får mer känslor för än den första mannen. En man som jag också har träffar på riktigt.
Hör inget ifrån den första mannen på ett tag. Senare när jag har kontakt med honom igen så berättar jag bla att jag har varit på dejt med den andra mannen. Man nummer ett blir sur på mej, på ett sätt som jag uppfattar som att han trodde vi hade något mer ihop än att vi var vänner. Det känns konstigt för mej. För mej kändes det rätt uppenbart att vi inte var mer än vänner. Vi bodde dessutom för långt ifrån varandra och han gillade inte att resa och jag skulle aldrig har ork att resa så långt (eller velat flytta dit).
Gjorde jag fel i att gå på dejt ihop med den andra mannen. Skulle jag ta det för givet att jag var ihop med man nummer ett för att vi pratade och för att han antagligen trodde vi var ihop.
...

Förefaller vara ett utslag av inbilskhet som jag också har observerat hos vissa män. Har råkat ut för nära nog precis samma sak och mannen i fråga bar sig åt som en trulig 5-åring och kläckte ur sig märkliga påståenden om vår "relation" vilka helt saknade grund i det vi skrivit till varandra. Vi träffades aldrig IRL och det var jag rent tacksam för när han visade upp dessa sidor.

Så, nej, du gjorde inte "fel" när du dejtade man nr 2!!

DIProgan skrev:

lillmupp skrev:Nu kan man ju fundera på skillnaden mellan "skapad" och "riktig" mysticism.. finns det en?
Ett antagande att vi skulle ha en fullständig kunskap om allting är litet övermaga. Med ett sådant antagande besannat skulle våra diskussioner sannolikt ha en helt annan karaktär än som de för närvarande ter sig.

Man kan även vända på det, allt "uppdiktat" är en del av verkligheten eftersom våra hjärnor är det osv. Bara för att någon inte av någon anledning tar in spänningen av verkligheten betyder inte det nödvändigtvis att den slutar tänka i ständigt mer komplicerade termer som kan gagna andra människor som nyttjar en egentlig verklighet. Allt är bara mönster..

Visst kan man vända på det på det sätt du beskriver men jag uppfattar att du mest glider undan min fråga med en motpåstående.
Du får gärna förtydliga vad *du* menar med "allt är bara mönster.."

DIProgan skrev:

lillmupp skrev:Flirt-spelet är för mig inte tillgängligt. Jag uppfattar inte signalerna och förstår inte hur jag ska göra om jag vill flirta. Om en person kom fram till mig och, mer eller mindre rakt ut, frågade mig om jag vill knulla så skulle jag ha mycket lättare att förhålla mig till det, än förstulna ögonkast och frågor med över-/undertoner.

Mycket lättare men är det roligare? Någon del i den mer indirekta mänskliga kommunikationen måste du ju uppskatta. Så som kontinuerlig beröring utan att veta den andres avsikter. Det är mysticism/mystik för mig.

Det är intressant att du för andra gången tar dig utrymmet att göra påståenden om vad jag vill/måste.

Du använder ordet "mysticism" med din egen tolkning. Det är helt ok men du får då vara beredd på, när det finns en vedertagen uppfattning om ordets innebörd, att du inte blir uppfattad/förstådd som du vill.

Ditt exempel baseras på en redan etablerad intim situation och kan därför inte enkelt jämföras med situationen "socialt spel innan intim relation upprättats".

lillmupp skrev:

catasa skrev:...

Sen kommer det en annan man. En man som jag får mer känslor för än den första mannen. En man som jag också har träffar på riktigt.
Hör inget ifrån den första mannen på ett tag. Senare när jag har kontakt med honom igen så berättar jag bla att jag har varit på dejt med den andra mannen. Man nummer ett blir sur på mej, på ett sätt som jag uppfattar som att han trodde vi hade något mer ihop än att vi var vänner. Det känns konstigt för mej. För mej kändes det rätt uppenbart att vi inte var mer än vänner. Vi bodde dessutom för långt ifrån varandra och han gillade inte att resa och jag skulle aldrig har ork att resa så långt (eller velat flytta dit).
Gjorde jag fel i att gå på dejt ihop med den andra mannen. Skulle jag ta det för givet att jag var ihop med man nummer ett för att vi pratade och för att han antagligen trodde vi var ihop.
...

Förefaller vara ett utslag av inbilskhet som jag också har observerat hos vissa män. Har råkat ut för nära nog precis samma sak och mannen i fråga bar sig åt som en trulig 5-åring och kläckte ur sig märkliga påståenden om vår "relation" vilka helt saknade grund i det vi skrivit till varandra. Vi träffades aldrig IRL och det var jag rent tacksam för när han visade upp dessa sidor.

Så, nej, du gjorde inte "fel" när du dejtade man nr 2!!

Tack.
Detta har liksom fått mej att tänka till lite. Jag vet inte hur jag ska göra, för jag vill inte ge något intryck till en man att han ska förvänta sej mer än vänner om jag inte säger något speciellt.

Det är fullkomligt självklart för mig att det inte fanns någon relation mer än vänskap mellan dig och man 1. Jag förstår mig aldrig på männen som inte fixar finliret med kvinnor bättre än så. Och jag tycker det är hemskt synd att de finns, och är så många. Jag tror det är den sorten jag ofta själv blir misstagen för.

Dom männen får nog rätt mycket problem. Om dom nu utgår från att har man pratat med en kvinna ett tag och det har varit trevligt så är man ihop sen, eller nåt sånt. Jag menar, man kan ju trivas ihop att prata om allt och inget, men det räcker i sej inte för att vara ihop. Han kan känna mer än vänner, men om båda inte gör det, så blir det inget mer heller.

Nej precis, det måste ju vara ömsesidigt...

Om jag var kille och en tjej tittade på mig som ngnting katten släpat in och frågade "Är du intresserad av mig!?" Så skulle jag tro hon frågar för att sedan kunna hålla sig så långt borta som möjligt. Om en tjej frågade mig detsamma samtidigt som hon utstrålar glädje och vänlighet så skulle jag tro att hon själv är intresserad. Svårt att se skillnad på hånfull glädje och äkta glädje dock men förhoppningsvis har vad som sagts innan frågan gett en ledtrådar. Hoppas det var till ngn hjälp?

Vad man ska svara har det redan skrivits bra exempel på.

Apropå ingenting kom jag att tänka på en frisör där jag bodde förut. Hon såg ut som hon vantrivdes när hon klippte mitt hår men sedan när jag betalat och var på väg ut brukade hon tjoa ett glatt 'Välkommen tillbaka!' Och varjegång blev jag så förvånad för hon såg verkligen ut att vantrivas när hon klippte mig så jag trodde att jag tolkat henne fel och gick tillbax många ggr. Men nu med lite distans så tror jag absolut att hon inte ville klippa mig och sa bara 'Välkommen tillbax' för att det var arbetsplatsens policy.

Så svårt med människor som säger en sak men skickar ut nåt helt annat:/

Det hade varit mer förståeligt om ni träffades på en dejtingsajt. Då förutsätts man leta efter en partner och träffas om tycke uppstår.

Har läst klagomål från killar över de opålitliga tjejerna som nätdejtar flera stycken samtidigt (medan han inriktar sig bara på henne). Men innan man träffas (el åtminstone sagt det rent ut) kan man inte "vara ihop".

Tydligen kan man s a s dejta flera "på prov" samtidigt för att sen välja den bästa(el snyggaste el rikaste).

Den förste mannen trodde vad han ville tro. Han hoppades på något mera än vänner. Han var mer intresserad än vad du var. Det skulle varit enklare om han berättat det, så hade missförståndet kunnat klaras upp. Men man ska ju inte visa sig för intresserad för tidigt; det kan skrämma bort den andra. Därav alla som undrar "vad menar han/hon egentligen".

Alien skrev:Det hade varit mer förståeligt om ni träffades på en dejtingsajt. Då förutsätts man leta efter en partner och träffas om tycke uppstår.

Har läst klagomål från killar över de opålitliga tjejerna som nätdejtar flera stycken samtidigt (medan han inriktar sig bara på henne). Men innan man träffas (el åtminstone sagt det rent ut) kan man inte "vara ihop".

Tydligen kan man s a s dejta flera "på prov" samtidigt för att sen välja den bästa(el snyggaste el rikaste).

Den förste mannen trodde vad han ville tro. Han hoppades på något mera än vänner. Han var mer intresserad än vad du var. Det skulle varit enklare om han berättat det, så hade missförståndet kunnat klaras upp. Men man ska ju inte visa sig för intresserad för tidigt; det kan skrämma bort den andra. Därav alla som undrar "vad menar han/hon egentligen".

Tack för svar.
Han kanske trodde att han visade sitt intresse för att han pratade med mej. Ja, han var nog mer intresserad än mej och han önskade något mer. Men han ville ju inte resa någonstans och han visste att jag inte skulle orka med att resa dit. Så det fanns liksom ingen väg att gå. Att ha ett förhållande på det avståndet på det viset hade inte gått. Om han nu var så intresserad så kunde han väl rest hit och vi kunde träffats och ätit ihop...
Hade varit bättre att han hade sagt det rakt ut vad han tänkte så hade jag kunnat svara att det inte fanns en framtid för oss ihop på det sättet.
Fast jag var nog rätt osäker med. Kunde nog inte riktigt föreställa mej att en man kunde vara intresserad av mej på det sättet. Det hade inte hänt tidigare, så jag hade inte mycket erfarenhet. Av tex hur det då skulle märkas.
Visst blir man nog besviken om man blir "ratad" när man är en av många "tester". Men som "testare" blir det nog också svårt att förvänta sej att alla som man tar kontakt med ska bli intresserad av en tillbaka. Eller det kanske många med bra självförtroende och självkänsla tror, eftersom dom tycker att dom är bäst för alla.
Jag "testade" inte man nummer ett. Jag bara inte kände något mer än vän. Det är ju också svårt att vara otrevlig mot någon som är trevlig mot en.

Kvasir skrev:Och som kronan på verket har ju också många av oss aspergare en tendens att i efterhand analysera vad vi svarade och om vi gjorde bort oss etc., och så gå och älta det i tio tjugo år efteråt. Jag tror att det har minskat betydligt hos mig på senare år i alla fall, speciellt sedan jag fick diagnosen.

Ja, huvaligen - det känner jag igen! Hoppas det minskar för mig också.

/Tintomara A

Betoningen är också viktig. Jag kan se 3 fall:

1. "Är du (och ingen annan) intresserad av mig?"
2. "Är du intresserad (och inget annat) av mig?"
3. "Är du intresserad av mig (och ingen annan)?"

Och kanske med andra tolkningar också.

Hmm det kommer ju an på hur det sägs och på vilket sätt.Nja detta har jag klarat mig undan rätt bra själv.Men jag har polare som genomgått detta.Jag ser det mer som en sk fjortisnivå,och orkar inte ägna tid och ork att bry mig i sånt.men folk som tar till detta är oftast rädda av sig och vill skydda sig själva genom att skrämma bort folk med detta.Mest för att dom vill inte såra individen ifråga tror jag.

Lätt fråga, svara ja bara
Jag är intresserad i nästan alla människor

Calisca skrev:Lätt fråga, svara ja bara
Jag är intresserad i nästan alla människor

Ett ja kanske skrämmer...

Det är jäkligt lätt att sitta och ge förnumstiga råd till andra men sedan att följa dem själv...

Vill i varjefall säga till Grim att om du säger vad du tycker och är ärlig, uppriktig och dig själv och personen du är med reagerar på ett sätt så kan du vara säker på att de reagerar på dig och inte på den du försöker vara. Vad jag försöker säga att skräms du så var den personen inte rätt för dig, anpassa sig till andra kan man kanske försöka göra lite granna men farlig väg att gå. Om personen uppskattar dig däremot, så vet du att personen uppskattar Dig och inte en falsk bild.

Ta ansvar över dina egna handlingar och låt andra reagera som de vill. (Förutsatt att du agerar med goda avsikter bara.)

Vad jag menar är att ett ja kanske skrämmer frågeställaren. Och ett nej kanske gör frågeställaren ledsen. En omöjlig situation, det går inte att svara pga konsekvenserna. Varför måste man hamna i sådan situation, finns det inget enklare sätt att leva ?

Grimuald skrev:Vad jag menar är att ett ja kanske skrämmer frågeställaren. Och ett nej kanske gör frågeställaren ledsen. En omöjlig situation, det går inte att svara pga konsekvenserna. Varför måste man hamna i sådan situation, finns det inget enklare sätt att leva ?

Men du kan inte ta ansvar för frågeställarens känslor. Du kan bara svara ärligt och ta ansvar för dina egna känslor.

Den som frågar måste vara beredd på ett oönskat svar. Ask me no questions and I'll tell you no truths.

Alien skrev:Den som frågar måste vara beredd på ett oönskat svar.

Och hur vet jag det?

Grimuald skrev:

Alien skrev:Den som frågar måste vara beredd på ett oönskat svar.

Och hur vet jag det?

Om man inte klarar av det, så frågar man inte. Den som frågar får skylla sig själv.

Ett diplomatiskt NT-svar är: "Javisst, jag är intresserad av alla människor." Men jag skulle då uppskatta ett ärligt svar mer.

Eller så kan man säga: J"a, jag är intresserad av dig som vän." Vilket kan göra frågeställaren antingen lättad eller besviken.

Vill man flörta (fast det vill en aspergare inte) säger man: "Skulle du vilja att jag var intresserad?" Då spelar man tillbaka bollen.

Alien skrev:Vill man flörta (fast det vill en aspergare inte) säger man: "Skulle du vilja att jag var intresserad?" Då spelar man tillbaka bollen.

Har faktiskt övervägt den strategin. Problemet för min del är dock att jag kommer på mina svar väldigt lång tid efter incidenterna, ofta flera år eller decennier efteråt. Folk hinner dö eller tappa fokus och det är ju trist.

Man kan lika tillvaron vid en båt. De som är supereffektiva och vakna och framåt sitter i förarsätet och styr båten. De flesta sitter med som passagerare och njuter av fartvinden. Själv befinner jag mig i bakvattnet bakom båten och klänger mig desperat fast i båtens reling. Förhoppningen är att någon ska rädda mig men strömmarna underifrån försöker dra ned mig. Vad ska man göra, släppa taget ?

Grimuald skrev:

Alien skrev:Vill man flörta (fast det vill en aspergare inte) säger man: "Skulle du vilja att jag var intresserad?" Då spelar man tillbaka bollen.

Har faktiskt övervägt den strategin. Problemet för min del är dock att jag kommer på mina svar väldigt lång tid efter incidenterna, ofta flera år eller decennier efteråt. Folk hinner dö eller tappa fokus och det är ju trist.

Man kan lika tillvaron vid en båt. De som är supereffektiva och vakna och framåt sitter i förarsätet och styr båten. De flesta sitter med som passagerare och njuter av fartvinden. Själv befinner jag mig i bakvattnet bakom båten och klänger mig desperat fast i båtens reling. Förhoppningen är att någon ska rädda mig men strömmarna underifrån försöker dra ned mig. Vad ska man göra, släppa taget ?

Jag gillar den här stilen på dina inlägg, Grimuald!

Ja, man kanske ska släppa taget.
För att få chansen att åka med aspergerbåten istället.
Vad var det Lettan sa, go with the flow.
We're all in this boat together.

Grimuald skrev:

Alien skrev:Vill man flörta (fast det vill en aspergare inte) säger man: "Skulle du vilja att jag var intresserad?" Då spelar man tillbaka bollen.

Har faktiskt övervägt den strategin. Problemet för min del är dock att jag kommer på mina svar väldigt lång tid efter incidenterna, ofta flera år eller decennier efteråt. Folk hinner dö eller tappa fokus och det är ju trist.

Känner igen det där också. Visst är det förargligt?