Det är väl oundvikligt att se, dessa människoöden, klängande sig fast i grenen av autismträdet, blinda, förblindade - sökande sig, bekräftande sig, lost.
För visst finns det en sanning i ordalagen att inte identifiera sig med sin åkomma/diagnos?

Seriöst, vänner, ser vi inte ett problem härom?

Jag identifierar mig inte med min diagnos, och jag försöker dölja den för andra så gott det går. Jag tänker inte på den om jag inte möter någon med uppenbar AS/autism i vardagen, eller liknande.

Jag identifierar mig med mig själv, som en som lever i en värld utan sociala samspel. Där endast logig kan övertyga mig om att "samspelet" ens finns. Jag känner inte det riktigt själv.

Så jag identifierar mig nog med autism tror jag. Har ju AS diagnos.

Mitt största problem. Att behöva LOGISKT analysera fram att det finns ett "socialt samspel" mellan de "ting" jag iakttar. Påminna mig om detta hela tiden. Det liksom "fastnar" aldrig.

AS är inte "bara" en diagnos på ett funktionshinder, det är ju också en personlighetstyp (inte personlighetsstörning). Så det är en stor del av mig.

För den skull ser jag mig inte enbart som "autist/aspergare". Men just på Aspergerforum är det väl rimligt att diskutera hur ens AS yttrar sig.

Jag ser inte problemet.

Alien skrev:--/
Jag ser inte problemet
.../.

Du ser inte problemet? Har tanken slagit att du kanske är en del av problemet? Ditt drag. (Men snälla tänk till och rannsaka dig innan)

lost, du resonerar väldigt... krumbuktande. Kan du inte försöka beskriva dina tankar lite mer utförligt, och i mindre diffusa ordalag?

Det här är en fråga vi har diskuterat en väldig massa i åtminstone en hel handfull trådar. Jag minns inte om lost skrev mycket i någon av dem och vilken vinkling h*n hade men i vilket fall,

det handlar väl om ifall man låter diagnosen bli en ursäkt för att helt eller delvis ge upp eller ifall man behöver och/eller lyckas använda den för att göra sitt liv bättre. Svaret är väl individuellt men det är lätt att känna att de som "håller fast vid" diagnosen skapar något av en uppgivenhetskultur som påverkar andra negativt. Det är i alla fall en möjlig vinkling.

Hmm. Nej, då är det inte applicerbart på mej iaf., som sagt.

Creds till jonsch,
Men ni, borde inte vi ha en FAQ?

jonsch skrev:Det här är en fråga vi har diskuterat en väldig massa i åtminstone en hel handfull trådar. Jag minns inte om lost skrev mycket i någon av dem och vilken vinkling h*n hade men i vilket fall,

det handlar väl om ifall man låter diagnosen bli en ursäkt för att helt eller delvis ge upp eller ifall man behöver och/eller lyckas använda den för att göra sitt liv bättre. Svaret är väl individuellt men det är lätt att känna att de som "håller fast vid" diagnosen skapar något av en uppgivenhetskultur som påverkar andra negativt. Det är i alla fall en möjlig vinkling.

lost skrev:

Alien skrev:--/
Jag ser inte problemet
.../.

Du ser inte problemet? Har tanken slagit att du kanske är en del av problemet? Ditt drag. (Men snälla tänk till och rannsaka dig innan)

Om du anser att jag är en del av problemet, så får du förtydliga vad du menar. Jag har AS, jag är inte mycket för att gissa halvkvädna visor.

Du kanske skulle rannsaka dig själv, vad är syftet med denna tråd? Att få oss att må sämre? Att få oss att lämna AF el tillbringa mindre tid här?

jonsch skrev:Svaret är väl individuellt men det är lätt att känna att de som "håller fast vid" diagnosen skapar något av en uppgivenhetskultur som påverkar andra negativt. Det är i alla fall en möjlig vinkling.

Kämpar inte dom flesta med att leva så bra dom nu överhuvudtaget kan? Det tror jag. Saker man verkligen INTE kan när man är autistisk kan man helt enkelt inte. Det finns "tyvärr" begränsningar. Jag hoppas alla lever så bra dom kan i alla fall.

Uppgivenhet inför vad? Inför att inte kunna spela social teater tillsammans/samtidigt med 20 andra människor?

zeidon skrev:

jonsch skrev:Svaret är väl individuellt men det är lätt att känna att de som "håller fast vid" diagnosen skapar något av en uppgivenhetskultur som påverkar andra negativt. Det är i alla fall en möjlig vinkling.

Kämpar inte dom flesta med att leva så bra dom nu överhuvudtaget kan? Det tror jag.

Jodå, det tror jag också. lost kanske menar att vissa kan behöva ett gott råd och det stämmer väl i så fall men visst. Om det finns folk som inte försöker så är det inte många.

zeidon skrev:Saker man verkligen INTE kan när man är autistisk kan man helt enkelt inte. Det finns "tyvärr" begränsningar. Jag hoppas alla lever så bra dom kan i alla fall.

Uppgivenhet inför vad? Inför att inte kunna spela social teater tillsammans/samtidigt med 20 andra människor?

Fråga inte mig. Social teater börjar visserligen bli allt mindre teater för mig men det är som sagt individuellt.

/ J

@Alien
Lite roligt att du är moderator. Ingen kan injektera visdom i en fårskalle. Får som fä. Vad nu då?

Alien skrev:Om du anser att jag är en del av problemet, så får du förtydliga vad du menar. Jag har AS, jag är inte mycket för att gissa halvkvädna visor.

Du kanske skulle rannsaka dig själv, vad är syftet med denna tråd? Att få oss att må sämre? Att få oss att lämna AF el tillbringa mindre tid här?

lost: Som sagt, du skriver som en människa med schizofreni. Folk har helt enkelt svårt att förstå vad du skriver. Ingenting mer.

@Whiteline
Haha. Det är andra gången du säger att du ingenting förstår.
Väl så.

Whiteline skrev:lost: Som sagt, du skriver som en människa med schizofreni. Folk har helt enkelt svårt att förstå vad du skriver. Ingenting mer.

Nej, jag förstår vad du säger. Problemet är att du är så subjektiv när du skriver att det blir svårt att uttyda precis vad det är du menar; genom att använda ett mer objektivt och neutralt språk kan man göra informationsflödet mellan individer mer effektivt, utan att fördensskull tappa information. Jag klagar inte på meddelandet (jag håller med dig i att folk självömkar över sina diagnoser), bara sättet meddelandet överräcks på.

Subjektivitet i språk måste ju bedömas ur synvinkeln av andra subjektiva medvetanden utanför den som försöker kommunicera, av naturliga skäl.

@Whiteline
Så blev det att du föll på din egen lans.

Hurdå? För att du nu, i sin tur, inte förstår vad jag menar trots att jag använder ett objektivt och sakligt språkbruk? Då är det ju du som faller på din egen lans, inte jag.

Men är det så att du faktiskt är inkapabel att kommunicera inom det språk och den sinnebild som de flesta människor delar så ska jag inte driva frågan vidare. Det här är ju ett forum där man ska få vara sig själv, trots allt.

@Whiteline
Du har förlorat. Ta det.

lost skrev:Det är väl oundvikligt att se, dessa människoöden, klängande sig fast i grenen av autismträdet, blinda, förblindade - sökande sig, bekräftande sig, lost.
För visst finns det en sanning i ordalagen att inte identifiera sig med sin åkomma/diagnos?

Seriöst, vänner, ser vi inte ett problem härom?

Jag fick reda på att jag ar autistisk den 2/2 2009. Då fick jag diagnosen.

Jag känner att jag vill svara konstruktivt på det du vill ha svar på.

Man kan inte identifiera sig med sin åkomma endast. Just när det gäller "autism" så har jag märkt att det är lättare att kommunicera på ett forum med andra som är autistiska. Jag kan vara mig själv mer liksom utan att försöka passa in i en "normal" mall.

lost

Menar du att jag förlorar så bjuder jag på det. För jag gillar dej.

Aspergare kan på hur många punkter som helst fungera på helt olika sätt sinsemellan. De flesta av oss som hittar hit till forumet har själva haft det klart för oss redan när vi kom hit, eller insett det ganska snabbt av hur kommunikationen människor emellan ser ut här.

Sedan finns det uppenbarligen alltid några som aldrig riktigt verkar kunna förstå sig på någon annan aspergare, som på någon för dem själva väldigt avgörande punkt fungerar annorlunda än de själva gör.

Det är så jag tolkar Losts attityd i mycket han skrivit på forumet.

Alla aspergare borde ha exakt samma insikter som han har, dra exakt samma slutsatser, ha exakt samma förmåga att reagera just som han har gjort på olika saker. Av någon konstig anledning har vi inte det, och alltså är det jättefel på alla oss andra, vilket bevisas än mer av att vi inte alltid ens förstår det han skriver.

Vilket skulle bevisas.

Så tolkar jag sammanhangen här. Vad säger du, Lost? Orättvis tolkning? Vill du utveckla en egen beskrivning i så fall?

Jag vill i alla fall försöka förstå andra. Vill du?

@Pemer
Kortfattat så kritiserar du mig för att uppvisa elitistiska, antisociala och egocentrisiska egenskaper?

Visst, beklagligt så är de så. Men är det inte också så att dessa egenskaper är vanligt förekommande, för att inte säga kriterier, inom diagnoser i autismspektrum?
Du själv är ju ett levande exempel på det!

Vi människor är av naturen flockvarelser . För att vara i en flock så krävs vissa, varierande, (skall vi säga) anpassningar. Vissa av dessa kanske är helt naturliga, andra gör våld på oss som självständiga varelser i varierande mått. Våld gör de.

Det är förvisso näst intill oundvikligt att inte ingå i någon/några flock. Det är dock en väsentlig skillnad i att karva sitt jag och sälja sin själ.

Nej, jag anklagar dig inte för någonting. Jag beskrev hur det är lättast att tolka någon som skriver som du gör, och sträckte ut en trevare för att vuxna och mogna människor med förhoppningsvis lika goda förutsättningar för något sådant skulle kunna försöka diskutera sakligt och försöka förstå varandra. Men du demonstrerade ditt fortsatta förakt lika tydligt som någonsin förr. Fine.