EU-direktivet Ipred från 2004 kom till för att skydda bland annat upphovsrätten, alltså exempelvis författares och kompositörers ensamrätt till sina verk.
Sverige uppfyller redan flera av Ipreds krav. Det är olagligt att ladda ned upphovsrättsskyddat material från internet, och att lägga ut det på nätet (ladda upp). Men hittills har bara polis och åklagare kunnat få information om vem som har använt en viss IP-adress, den sifferkombination som en dator tilldelas när den kopplas upp mot internet.
Den nya lagen tillåter även upphovsrättsinnehavare (eller deras företrädare, som skivbolag) att genom domstol få namnet på abonnenten bakom en IP-adress som använts vid olaglig fildelning.
För att uppgifter om en IP-adress ska lämnas ut krävs intrång i upphovsrätten av ”viss omfattning”. Den som laddar ned en enda låt torde klara sig. Men utan rättspraxis är det svårt att veta exakt.

Vad kostar det att bryta mot lagen?

Oklart. Rättighetshavare ska få ersättning för sin skada – men inte mer, enligt justitiedepartementet. Problemet blir att bedöma hur stor skadan är.

sssssm skrev:FÅr la börja kryptera och mig då. Jobbigt.

mnordgren skrev:Det kommer inte att påverka mig så mycket eftersom jag inte håller på så mycket med nedladdning. Jag tycker hursomhelst att nedladdning är helt försvarligt så länge det görs med en viss måttfullhet, och fortsätter gärna med det. Ska bli intressant att se vad det här innebär i praktiken.

Jonte skrev:Manne ligger illa till

Alien skrev:

EU-direktivet Ipred från 2004 kom till för att skydda bland annat upphovsrätten, alltså exempelvis författares och kompositörers ensamrätt till sina verk.
Sverige uppfyller redan flera av Ipreds krav. Det är olagligt att ladda ned upphovsrättsskyddat material från internet, och att lägga ut det på nätet (ladda upp). Men hittills har bara polis och åklagare kunnat få information om vem som har använt en viss IP-adress, den sifferkombination som en dator tilldelas när den kopplas upp mot internet.
Den nya lagen tillåter även upphovsrättsinnehavare (eller deras företrädare, som skivbolag) att genom domstol få namnet på abonnenten bakom en IP-adress som använts vid olaglig fildelning.
För att uppgifter om en IP-adress ska lämnas ut krävs intrång i upphovsrätten av ”viss omfattning”. Den som laddar ned en enda låt torde klara sig. Men utan rättspraxis är det svårt att veta exakt.

Vad kostar det att bryta mot lagen?

Oklart. Rättighetshavare ska få ersättning för sin skada – men inte mer, enligt justitiedepartementet. Problemet blir att bedöma hur stor skadan är.

http://www.dn.se/kultur-noje/effekter-av-antipiratlagen-oklara-1.807039

Det gäller alltså från 1 april. Skivbolagen får agera som privatpoliser. De är förstås mer nitiska än riktiga poliser, som har grövre brott att ägna sig åt. Så då blir det farligare att ladda ner från nätet.

Vad tänker ni om detta?

zeidon skrev:Min brorsa har sagt man kan dölja sitt IP-nummer för 50kr i månaden. Ska kolla närmare på det. Isåfall gör jag det så kan jag ladda vad jag vill. Bilder på kaktusar, små porrsnuttar, Carolas nya cd och annat. Som ROCK-älskare använder jag Carola's musik som själv-plågeri. Då blir man tuffare. Piska rumpan med björkris funkar också.

Moggy skrev:

zeidon skrev:Min brorsa har sagt man kan dölja sitt IP-nummer för 50kr i månaden. Ska kolla närmare på det. Isåfall gör jag det så kan jag ladda vad jag vill. Bilder på kaktusar, små porrsnuttar, Carolas nya cd och annat. Som ROCK-älskare använder jag Carola's musik som själv-plågeri. Då blir man tuffare. Piska rumpan med björkris funkar också.

Fast så vitt jag vet så kan man inte tanka torrents med nåt typ dold.se eller nån annan billig tjänst...

Inger skrev:Ska några upphovsmän skyddas så ska alla skyddas.

Om privatperson piratkopierar för eget bruk utan att tjäna några pengar på det kan man tydligen straffas utan rättegång.

Om en liten uppfinnare eller designer blir piratkopierad av ett stort bolag som tjänar miljoner på ens design finns det ingen lag som skyddar (tänk [WikiSve]Håkan Lans[/WikiSve]). Då får man själv anlita dyra advokater och stämma dem och riskera att få betala hela rättegångskostnaden om man förlorar.

Hur rättvist är det??

Alien skrev:Läste om ett annat (tänkt el verkligt?) fall i tidningen. En mamma filmar sin baby när han dansar i gåstolen till radiomusik och lägger ut filmen på YouTube. Hon tjänar inga pengar på det, men snart kommer advokaterna från det stora multinationella bolaget och kräver henne på ett jättestort skadestånd för radiomusiken.

Alien skrev:Vad tänker ni om detta?

Pontus skrev:I vilket fall är en mp3-fil bättre än en cd-skiva på alla sätt och vis, det räcker ju faktiskt med lite repor för att man inte ska kunna använda cd-skivan längre.

I februari 2007 spelade Stephanie Lenz in en video på sin ettårige son Holden som glatt dansade runt i lägenheten med en gåstol. För att kunna dela upplevelsen med andra laddade hon upp videon på Youtube. Filmen blev en succé bland släktingar och vänner, och allt var frid och fröjd. I fyra månader.

Sedan såg juristerna på Universal Music Group videon, och hörde framför allt vad Holden dansade till. Det var Let’s Go Crazy av Prince. Universal skickade ett brev till Youtube och krävde att videon skulle tas bort eftersom den inkräktade på deras upphovsrätt.

Även den som vill att samhället ska prioritera jakten på ungdomar som olovligt lyssnar på musik måste tycka att upphovsrätten ska syfta till att skydda ekonomiska värden. Familjen Lenz videoinspelning är 29 sekunder lång, och ljudkvalitén på musiken i bakgrunden är fruktansvärd.

Universal tyckte ändå att en rimlig ersättning för Stephanie Lenz tilltag var drygt en miljon kronor. Juridikprofessorn Lawrence Lessig studerade fallet och konstaterade att Universals skivbolagsjurister i alla fall tagit till sig budskapet från Prince. Let’s Go Crazy.

Lessig ser inte Universal Music Groups åtgärder mot Stephanie Lenz som en isolerad företeelse, utan som ett angrepp på en ny, framväxande kultur, Remix-kulturen. Att remixa är att kombinera och modifiera befintliga verk och på så sätt åstadkomma något nytt. Skribenter remixar hela tiden andras material, fast då kallas det att citera.

Citaträtten är en självklar del av yttrandefriheten – utan den skulle inte en skribent kunna återge andras uttalanden i oförändrad form – men vad gäller när en bloggare vill återge information som finns i form av ljud och bilder? Den rätten borde vara lika självklar, men är idag en juridisk gråzon. En enskild person som citerar andras video- eller ljudsekvenser utsätter sig för stora juridiska risker.

Bjäbbmonstret skrev:Mediet som MP3-filen finns lagrad på kan också bli förstört så där är det ingen skillnad. Och det är i stort sett lika lätt att rippa en CD som att backupa en MP3-fil. I synnerhet för oss som är uppväxta med att spela av band och CD-skivor i realtid...

Jag köper enstaka CD ibland men jag har aldrig betalt för en musikfil. Det känns inte som man betalar som något substansiellt i det senare fallet.