TT 2 februari 2015 skrev:Förebilden för Karlssons utseende hittade hon i en av Paris saluhallar, vid åsynen av en liten rundlagd fransman i rutig skjorta och blå byxor. Också de egna barnen, och senare barnbarnen, har fått stå modell för hennes illustrationer.
---
Arbetet är inte bara en glädje och en inkomstkälla, det har hjälpt henne att övervinna livets svårigheter. Uppväxten i Estland var bitvis mörk, delar av den finns beskrivna i barnböckerna ”Den långa, långa resan” och ”Sammeli, Epp och jag”. Föräldrarna övergav henne och lämnade så småningom Estland på var sitt håll utan Ilon, som fick växa upp hos sin mormor och hos farföräldrarna i Haapsalu. Hon hann uppleva både rysk och tysk ockupation innan farföräldrarna satte henne ensam på en båt till Sverige, dit hon kom som fjortonårigt flyktingbarn 1944.
---
– För mig har räddningen varit att teckna. När man koncentrerar sig på det man gör så håller man inte på så mycket med svårigheterna. Och det är så jag tror att man ska göra, faktiskt. Man ska ha klart för sig vad som har hänt och vad det betyder, men sedan ska man lägga det åt sidan.
---
Hon ser ingen anledning att sluta arbeta och ställer alltid lika höga krav på sig själv. Hon vill utvecklas, förnya sig och undvika upprepningar. Hennes senaste projekt, musiksagan "Peter och vargen", utmanade genom att pågå i samma miljö från början till slut. För att variera sina illustrationer gick hon till sin stora förebild, den japanska konstnären Hokusai, känd för sina hundra variationsrika träsnitt av berget Fuji.

– Han dog i 90-årsåldern, och lär ha sagt att åh, om jag hade fått leva några år till så hade jag kunnat bli ännu bättre. Det du! Det är det jag lever efter.

Mitt i Stockholm 2025-02-05 skrev:För att fira sin 95-årsdag ordnar Ilon Wikland två utställningar. En på Estniska huset på Wallingatan och en på Waldmarsudde.

På utställningarna finns mycket annat än illustrationer från Astrid Lindgrens böcker. Ilon Wikland har illustrerat över hundra böcker.
---
Hon är 95 år och blir lätt trött. ”Tänk att jag blir så gammal!”, säger hon och ”Tänk att jag har gjort så mycket – jag tror att jag jobbade jämt”, säger Birgitta Wikland.