Jag är 34 år och antar att jag är vad som man kan kalla självdiagnostiserad Aspie. Just nu kämpar jag med landstinget i Norrbotten för att få en ordentlig utredning, inte för att jag direkt blir gladare för en diagnos men för att saker ska kunna bli lite lättare för mig. Som att byråkraterna på arbetsförmedlingen och A-kassan kanske ska förstå att det inte är så bra att tvinga mig att söka alla arbeten som jag på papperet är kvalificerad för.

Sedan vet jag egentligen inte om en diagnos ger några fördelar, eller rätt att begära/kräva hjälp av något slag vilket är orsaken till att jag surfar runt och bl a hittade hit.

Så nu vet ni lite om mig ifall ni ser mig smyga omkring här.

Hm, min första tanke är att det inte är bra att försöka skaffa diagnos i syfte att slippa söka arbeten, men men hoppas det blir bra iaf hursom. Välkommen hit trots min bryska inledning.

Välkommen!

Välkommen hit, och kul med en till norrbottning. (Så småningom kanske vi kan få till lite träffar här uppe också... Om intresse finns, förstås... )

Om du får diagnos har du rätt att få hjälp enligt LSS. (Men jag är för trött för att komma ihåg vilken hjälp man kan få, förutom t ex boendestöd mm... )

MsTibbs skrev:Hm, min första tanke är att det inte är bra att försöka skaffa diagnos i syfte att slippa söka arbeten, men men hoppas det blir bra iaf hursom. Välkommen hit trots min bryska inledning.

Nu är det ju inte därför jag vill få en undersökning och kanske en diagnos, utan snarare en av få fördelar jag nu kan se med en diagnos - eller som jag hoppas på. Att inte behöva lägga ner tid och energi på att tröstlöst söka arbeten jag aldrig i en blå måne skulle få eller klara av pga mina problem att interargera med andra människor är fördelen, inte att slippa arbeta som jag tycker att du antyder.

Så speciellt välkommen känner jag mig inte.

Hej och välkommen!

Tillhör man personkrets 1 (vilket man gör när man har AS) så ska man kunna få tandvårdskort (klistrad tråd högst upp).

Här står mer om vad man kan få genom LSS:
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9456/HTML.htm

Hej och välkommen till forumet Hoppas att du ska trivas här...

Vilken kontakt har du med sjukvården i dagsläget?

Mvh
Annorlunda

Jag tycker inte att det är negativt att vilja ha diagnos för att slippa söka arbete.

Om vissa krav i samhället krockar med ens behov, och en diagnos kan göra att man slipper krockarna, så är det ju idé att fixa en utredning.

Om man inte har problem med att leva som alla andra gör så kan det inte vara lika viktigt att få officiell diagnos.

Välkommen från en som är glad att slippa orealistiska krav på arbetsförmåga!

Aspienova skrev:

MsTibbs skrev:Hm, min första tanke är att det inte är bra att försöka skaffa diagnos i syfte att slippa söka arbeten, men men hoppas det blir bra iaf hursom. Välkommen hit trots min bryska inledning.

Nu är det ju inte därför jag vill få en undersökning och kanske en diagnos, utan snarare en av få fördelar jag nu kan se med en diagnos - eller som jag hoppas på. Att inte behöva lägga ner tid och energi på att tröstlöst söka arbeten jag aldrig i en blå måne skulle få eller klara av pga mina problem att interargera med andra människor är fördelen, inte att slippa arbeta som jag tycker att du antyder.

Så speciellt välkommen känner jag mig inte.

Grundtanken i högerregeringens arbetsmarknadspolitik är att om man inte arbetar så är det för att man inte vill arbeta. Därför skall alla arbetssökande piskas urskillningslöst oavsett om man har diagnos eller ej. En inkompetent handläggare på AF som inte förstår alls vad det handlar om kan också dra in ersättningen helt efter eget godtycke utan att man ens har rätt att överklaga deras beslut till domstol.

Du kan ju alltid hoppas på att få en handläggare som har någon form av insikt i vad det handlar om, men med den nuvarande politiken är man som arbetssökande totalt rättslös oavsett om man har diagnos eller ej.

Välkommen från mig också. Jag orkar inte heller jobba (längre).

Välkommen som så många andra sagt

Vad skulle du vilja göra förnågot?
Jag har fått lite insikten att om man inte behöver diagnosen till något så är det inte så stor ide med någon diagnos för att en del anvönder den emot dig.
Vet inte hur det är med detta men det är vad jag hört.

Att inte behöva söka jobb kan botas med att söka de jobb du hellre föredrar

Skulle vara kul o få sätta sig in i den saken och se om man kan komma med någon alternativ tanke

Välkommen säger jag också!

Ett av de allra största problemen med de nuvarande reglerna vad det gäller arbetssökande är tvånget att flytta och ta arbeten på annan ort, och det är väl något som måste slå särskilt hårt mot folk som har extra svårigheter med att bryta rutiner och bygga upp en ny social miljö.

Att tröstlöst tvingas söka arbeten man inte kan få eller skulle klara tär dessutom på självkänslan hos vem som helst och är dessutom kontraproduktivt. Det är bätte att lägga ner den energin på att söka ett mindre antal mer realistiska alternativ.

Aspienova skrev:Jag är 34 år och antar att jag är vad som man kan kalla självdiagnostiserad Aspie. Just nu kämpar jag med landstinget i Norrbotten för att få en ordentlig utredning, inte för att jag direkt blir gladare för en diagnos men för att saker ska kunna bli lite lättare för mig. Som att byråkraterna på arbetsförmedlingen och A-kassan kanske ska förstå att det inte är så bra att tvinga mig att söka alla arbeten som jag på papperet är kvalificerad för.

Sedan vet jag egentligen inte om en diagnos ger några fördelar, eller rätt att begära/kräva hjälp av något slag vilket är orsaken till att jag surfar runt och bl a hittade hit.

Så nu vet ni lite om mig ifall ni ser mig smyga omkring här.

Välkommen!

Kraven är ungefär lika hårda oavsett om man har diagnos eller ej vad gäller AF. och jobbsökande. Den sitsen sitter jag i just nu i men jag slipper iaf. söka jobb som barnskötare eftersom jag inte längre kan jobba som det (konstaterat på läkarintyg) men det hade jag gjort även utan diagnos. och det känns som att min handläggare tar lite hänsyn till att jag inte kan ta vilka jobb som helst tex. restaurangjobb pga. min As. Jag tror hon gör det tackvare att jag har en kurator med mig från vuxenhabet som tillsammans med mig talar om för henne hur jag fungerar och hur min As. ter sig. Hade jag inte haft kuratorn som stöd hade förmodligen handläggaren nog sagt att jag skulle söka vad för jobb som helst förutom barnskötarjobb.
Jag tror det beror mycket på person och om man har stöttning från vården eller ej.

Själva jobbsökandet och ansökningshandlingar får man klara bäst man kan och vill. Med lite tjat och hjälp av kuratorn hade jag tur att få SIUS-hjälp med min ansökningshandlingar men det är nog ovanligt i alla fall om man egentligen inte går hos den, vilket jag inte gör. Något enstaka jobb skickar handläggaren ut men det är nog ofta på företag som anställer folk med enbart funktionshinder på gott och ont. Jobbsamhället är nog tyvärr ganska trångsynt vad gäller folk med funktionshinder.

Har man tur kan man få SIUS som ev. kan hjälpa en att söka jobb + följer med ut och introducerar en på jobbet om man lyckats få en anställning men platser hos SIUS är väldigt få och oftast är det endast de som har mest behov som får plats.

En fördel med diagnos kan vara att man kan få en fot in på ett företag som anställer enbart folk med olika funktionshinder tex. Left is Right men Samhall är ju föga kul men vill det sig illa är man tvingad att ta jobb där för att inte mista sin A-kassa. Man får väga det emot att få sin A-kassa rejält nedsatt en period.

A-kassan har lika hårda krav på alla oavsett vad man har och inte har. Det fick jag veta efter att ha pratat med dem två gånger.

Vad gäller vården är det bra att jag har diagnos för jag får mer hjälp tex. i kontakterna ed myndigheter och de förstår mitt funktionshinder + går i en grupp med andra som har As. där vi genom rollspel tränar social relationer. Jag går på vuxenhab som är kostnadsfritt och obegränsat antal gånger.

Vidare har jag fått mer sociala kontakter via forumet och deltar i träffgrupper (Skåne) som är väldigt trevliga och forumet är bra på sätt och vis.

Nackdelarna med diagnos tycker jag är att resurserna vad gäller jobb, AF och FK är ruttna och omgivningens oförståelse till en del. Men jag är lättad över att ha diagnos för då vet jag och min närmaste omgivning varför det blir tokigt ibland och jag kan förklara för läkaren, AF, FK, mfl. varför det är som det är och ibland ökar förståelsen.

Bra information, Sommar. Det där om A-kassan och Samhall visste jag inte.

Kanske ska tillägga att det verkar som om de flesta som inte kommit i någon som helst kkontakt med AS verkar ha en förutfattad mening om AS på grund av fördom och att uttrycket Aspergers syndrom låter som ett mentalt handikapp.
Det var iaf den fördom jag hade innan jag läste om det.
Då visste jag inte att det av en del kallades ingenjörssjukan och hade inte hört Left is Right:s Vd säga "vill du se aspergare, gör ett studiebesök på KTH".