En som håller med är feelgoodförfattaren Åsa Hellberg.

UNT Kultur 10 MARS 2022 skrev:Hon får medhåll av författaren Åsa Hellberg, som tidigt var en del av feelgoodvågen och nu är en av de största i genren. Själv är hon tveksam till trenden med bortvända kvinnoryggar på omslagen.

– Feelgood innehåller otroligt kraftfulla karaktärer med djup problematik som de ska övervinna och omslagen signalerar att de mest ligger och tuggar på ett grässtrå. Det blir mjäkigt. Jag har plockat bort för smala kvinnor på omslag, bett dem bredda dem och sätta på dem andra kläder för att det inte stämmer överens med hur mina karaktärer ser ut, säger hon.
---
Jag är så gammal i genren att jag är en av dem som måste ta täten och våga säga någonting. Jag är rädd att omslagen bidrar till att man manifesterar kiosklitteraturbegreppet.

https://unt.se/kultur/litteratur/artike ... -/lq7wdd1r

Men det är ju iaf efterträdare till "kiosklitteratur", dvs masslitteratur. Även om det inte är som masslitteratur förr, antingen stereotypa deckare el Harlekinromaner.

Christoffer Holst på Printz Publishing säger:

– Printz hade mer illustrerade eller litterära omslag i början, men de sålde inte jättebra så vi var tvungna att tänka om. När någon säger “omslagen är fula”, då undrar jag: fula enligt vem? Den åsikten representerar inte hela befolkningens smak och inte min smak heller.

Ja, lite kultursnobberi är det allt.

Men det här tycker jag är låter bakvänt:

Feelgoodböcker har syftet att få läsaren att må bra. Underkategorier till feelgood är exempelvis chick lit och romance, som numera sorteras in under huvudbegreppet.

Romance är ju föregångaren till feel-good och inte en underkategori. Kärleksromaner hette det förr. Min mor läste Netta Muskett och Sigge Stark som ung (senare läste hon arbetarförfattare som Moa Martinson och P.A. Fogelström). Jag läste Victoria Holt och Georgette Heyer (historial romance) som ung. Samma slags romaner fanns också som följetonger i veckotidningarna. Barbara Cartland var väl genrens okrönta drottning. En oändig serie romaner med samma tema: Den vackra och oskuldsfulla flickan som väcker kärlek hos den rike och erfarne mannen.

Feel good kanske har utvecklats från kärleksromanerna. Mer realistiska miljöer och problem, mer om arbete, vänner och familj än bara kärlekshistorier.

Romantikböckerna var förstås enbart riktade till kvinnor och lästa av kvinnor. Författarna var också kvinnor.

Men även feelgoodromanerna känns som enbart för kvinnor. Författarna är nästan alltid kvinnor och huvudpersonerna är alltd kvinnor. Men det finns undantag:

"En av de största författarna i genren är i och för sig Fredrik Backman ('En man som heter Ove'), men de flesta författarna är kvinnor och samma gäller läsarna, säger Christoffer Holst."

https://kuriren.nu/kultur-noje/ont-om-m ... 84869.aspx

Den romanen blev ju film också med Rolf Lassgård som Ove.

Jag har inte tänkt på den romanen som feelgood. Men visst, den börjar mörkt för att inte säga nattsvart (Ove är en surgubbe som förlorat sin fru och planerar att ta livet av sig), men sedan blir det bättre.

Men alla romaner där det går bättre för huvudpersonen till slut är inte feelgood. Som romanen Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir, som jag läste nyligen.
Nu går feelgoodbranschen väldigt bra, så den behöver iofs inte manliga läsare. Men de stackars männen går ju miste om nöjet att läsa feelgood.

Men några manliga feelgoodförfattare finns det:

TT/UNT 23 AUGUSTI 2021 skrev:Av de nominerade verken, Kristin Emilssons "Julen enligt Julia", Jenny Fagerlunds "Mitt hemliga liv", Marcus Jarls "Dina färger var blå" och Caroline Säfstrands "Klubben för lyckliga slut", var det Jarls roman som kammade hem priset.

Juryn, som bestod av litteraturjournalisten Kerstin Särneö, förlagsredaktören Johanna Wistedt och Storytels Nordenchef Åsa Ericsson, beskriver boken som "en djupt berörande historia, oförutsägbar och med hög densitet", och skriver vidare att "romanen tar genren ett steg vidare och utmanar kategorins gränser".

"Dina färger var blå", som släpptes av Norstedts i april 2021, är Marcus Jarls andra roman.

https://unt.se/kultur/litteratur/artike ... n/j8p3101l

Men är huvudpersonen en kvinna el en man? Nja, det verkar vara två, ett par i ett krisande äktenskakp.

I vår trappuppgång lägger grannarna ibland ut böcker de är trötta på.
Ibland lite tramsiga lättviktiga böcker. Som den här (lånar en recension från en bokblogg jag just letade upp, är för trött för att formulera mig på egen hand) http://labibliofille.blogspot.com/2012/ ... varna.html