Kahlokatt skrev:Jag har tappat kontakten med alla mina gamla NT-vänner. De har gift sig och skaffat barn medan jag står kvar och stampar...

Samma här, de flesta i alla fall. Börjar även känna av att de skaver lite med de NT vänner jag har kvar, av ungefär samma anledningar. De är mer intresserade av att göra mer "vuxna" saker nuförtiden som de tror att samhället förväntar sig att man ska göra i deras ålder medan jag själv gillar ungefär samma som jag alltid har gjort.

Seiji skrev:Inte i den mening som folk avser med vänner. Har inte kapacitet till det.

Om man inte vill ha vänner och inte har det fungerar det väl rätt okej?

cirkusfreak skrev:

Kahlokatt skrev:Jag har tappat kontakten med alla mina gamla NT-vänner. De har gift sig och skaffat barn medan jag står kvar och stampar...

Samma här, de flesta i alla fall. Börjar även känna av att de skaver lite med de NT vänner jag har kvar, av ungefär samma anledningar. De är mer intresserade av att göra mer "vuxna" saker nuförtiden som de tror att samhället förväntar sig att man ska göra i deras ålder medan jag själv gillar ungefär samma som jag alltid har gjort.

Därför man inte ska NT vänner..

Iaf två mina kompisar e på samma sätt e jag. Å e bra ha kompisar som e på samma sätt. Typ om man lust åka pulka.. spela nintendo eller kolla narnia.. Så kan vi.

Min ena aspie kompis e att alltid ska var ”vuxen”.. å det e lite lång tråkigt.

Och så har en NT kompis ser sellan.. Han e som NT brukar vara. eller iaf jag tänker mig dom e

Jag har haft en del NT vänner genom livet och har ganska mycket erfarenhet av hur det går till. Min första vän var NT, han var uppvuxen i en annan del av Sverige och när han flyttade hit blev han aldrig accepterad av de andra klasskamraterna, han hade även en del andra egenskaper som gjorde det svårare för honom att komma till rätta i miljön på skolan men jag är helt säker på att han var NT eftersom han fungerade normalt socialt och var väldigt bekväm och orädd med alla andra och han hade inga specialintressen eller beteenden, men åt mig dög han som vän. Kommer inte ihåg så mycket detaljer men vi hängde bara, spelade tv-spel på fritiden och ibland gick vi på gym ihop och lyfte skrot, vi pratade inte om så mycket personliga saker utan vi hade liksom bara roligt med varandra utan att diskutera saker, kanske var därför vi lyckades vara vänner så pass länge från förskolan fram till sjunde klass. Han började då umgås med lite dåligt folk, typer, sen var vi heller inte längre i samma skolklass så avskedet blev ganska naturligt ändå, vi pratade fortfarande lite ibland, jag ringde någon gång till honom några år senare när han hade flyttat, men det ledde ingen vart, bara ett trevligt samtal.

Min andra NT vän träffade jag i femman, han var ett år yngre, vi träffades genom fritidsgården, han behövde hjälp med ett tv-spel så vi kom överens om att träffas hemma hos honom efter skolan. Vi umgicks väldigt ofta efter det, särskilt på sommarloven, han kunde verkligen trötta ut en, jag minns att man brukade tänka ''hoppas han inte ringer idag för jag orkar inte mer aktiviteter'', eller så tänkte man ut bortförklaringar man kunde använda om han ringde. Jag var ingen bra vän men inget jag kunde rå för, jag behövde min egen tid med Aspergers vissa dagar. När han gick i sexan och jag i sjuan så frågade han om jag ville följa med honom på en resa, jag fick extrem ångest och panik av den tanken, men det betydde nog väldigt mycket för honom, jag kände det och såg det i honom, när jag tog den lätta vägen ur och tackade nej så tror jag han blev förkrossad och inte riktigt kunde förstå varför, hela vänskapen hängde på det men jag visste inte riktigt det, efter det, inga samtal, han var redan förhållandevis populär i skolan och blev ännu mer populär och framgångsrik, skaffade en hel skara nya vänner och bara gick vidare.

Min tredje NT vän träffade jag i början på tredje året i gymnasiet, han var väldigt tyst och blyg och hade många olika fobier, men var annars helt NT. Vi drack kaffe på skolans kafé och lärde känna varandra där. Han var den NT vän jag tyckte bäst om och hade mest gemensamt med, vi kunde tala mer personligt med varandra och ändå ha roligt vid sidan, han var två år yngre så jag kände mig som en mentor åt honom och gav honom en hel del råd och uppmuntrade honom när han kände sig nere, vi var vänner fram till våren 2019, vi hade träffats lite på hösten innan men han hade börjat dra sig tillbaka mer och mer och föredrog att chatta istället, han hade gått till psykolog som hade gett honom diagnosen GAD, en dag så orkade han väl inte mer och blockerade sina vänner och sa ingenting mer, väldigt jobbigt att det slutade så för någon som mig med Aspergers eftersom jag gillar tydliga svar på varför någon gör något sådant, men han berättade aldrig varför, jag skickade många brev med posten, men fick bara ett brev tillbaka med ett ''kanske'' men inget ''varför''. I början trodde jag kanske det gick att rädda vänskapen men efter några månaders väntan och avstånd blev jag mest bara arg, går hellre vidare ensam stark än att sänka sin egen värdighet så lågt och krypa efter en så otacksam så kallad ''vän'', skrev ett ärligt sista brev där jag avslöjade fullständigt vad jag tyckte om honom nu, fick inget svar av den bedragaren naturligtvis, och det var avslutet på mina NT vänner och sedan dess har jag inga vänner haft alls och kanske tur det än att bli förråd av någon som honom igen, jag som hade lagt ner åratal på vår vänskap och han kunde inte ens uppbåda en enda förklaring till sitt beslut, inte visa en gnutta av ärlighet och mod, jag vet att jag gjorde rätt och han gjorde fel, men det påverkade mig som person enormt mycket, jag kommer aldrig lita på någon på samma sätt igen, det bästa sällskapet är dig själv för då kan du åtminstone inte bli bedragen av så kallade ''vänskaper''.

99% av min vänskapskrets är NT.

Jag har nog i stort sett alltid haft NT-vänner då större delen av samhället är NT så är det ganska svårt att undgå att ha NT-vänner och jag har heller inte gått och letat efter aspisar att bli vän med utan dom jag klickat med har jag blivit vän med NT eller aspie spelar ingen roll.

Jag kan även många gånger tycka det är enklare att ha NT-vänner då aspisar många gånger kan krocka i sin aspighet.
Aspisar är ofta väldigt in-aspade på sitt sätt och sina rutiner och det blir ganska svårt att ha en vänskap när en vill gå till vänster och en till höger, det blir svårt att samsas då.