Hej!

Först och främst vill jag säga att jag är ny här på forumet, men har läst här lite till och från några månader, sedan jag träffade min nuvarande pojkvän A (som har fått Aspergers syndrom diagnosticerat).

Såhär ligger det till: Min pojkvän A har påpekat för mig väldigt många gånger att han tror att jag har Asperger eller tendenser eller vissa drag åt det hållet. Nu har jag läst i princip allt jag kommit över om diagnosen och jag känner igen mig i så mycket av det.

Exempel:

Jag är väldigt insnöad på allt som har med litteratur och kultur att göra, och vill bli journalist. Jag läser de största av dagstidningarna (undviker dock Aftonbladet och Expressen) på nätet samt en papperstidning som kommer i brevinkastet varje morgon, väldigt noggrannt och tycker det är jättekul. Det är ett stort intresse, det här med att läsa (och själv skriva), litteratur och kultur. Det här intresset började på allvar för ungefär två år sedan.

Jag har svårt för sociala situationer, förstår inte sociala koder o.s.v. och tycker inte om nya människor och att prata inför folk. Jag använder mig hellre av skriftlig än muntlig kommunikation. Jag har också svårt att äta bredvid andra eller när andra ser på (som jag inte känner). Det fungerar inte. Förut hade jag även svårigheter att åka buss, hakade upp mig på att jag trodde att jag "andades för högt" och fick panik. Men det är kanske mer kopplat till någon sorts social fobi eller panikångest? Jag vet inte.

Jag måste ha saker på ett visst sätt, på MITT sätt, annars krackelerar hela min tillvaro och jag blir ledsen, börjar gråta, får ångest och kollapsar helt, både psykiskt och fysiskt. Vissa saker måste vara på ett visst sätt och jag är även väldigt pedantisk. Klarar inte av smuts och ostädade ställen. Jag skriver hela tiden listor och scheman, utan dem känns det som om jag inte har någon kontroll. Dessutom är det roligt att skriva listor och jag känner mig mycket mer organiserad då.

Jag förstår inte skämt, sarkasm eller ironi. När min pojkvän eller andra i min närhet skämtar med mig, så tar jag det bokstavligt. Och det resulterar oftast i att personen ifråga skrattar åt mig. Jag hänger inte med alls.

När jag sitter och gör någonting jag tycker väldigt mycket om, rör jag på mina fötter. Liksom fram och tillbaka på något vis. Jag brukade inte tänka på det så mycket förut, men det har A. påpekat för mig på sistone. Ibland sitter jag och rör på mina händer/fingrar väldigt intensivt.

Tilläggas ska att jag hade väldigt svårt att få tiden under högstadiet och gymnasiet att fungera. Jag gillade inte skolan, att lärarna försökte bestämma över mig och jag föll i en depression. Nu har jag lyckats ta mig ur den, delvis för att jag hittat ett studiesätt som fungerar med hur jag vill ha mitt liv. Jag läser upp mina gymnasiebetyg på en folkhögskola på distans, vilket innebär att jag får förfoga över hur, när och var jag ska studera. Jag har snart läst ett år, slutar i december. Till våren har jag sökt en massa kurser på universitetet, bl. a. litteraturvetenskap, kulturjournalistik, ryska och arabiska. Jag tycker om att studera och lära mig saker, det vill jag fortsätta med hela mitt liv. Jag vill inte jobba. Men om det blir så att jag måste det, så tänker jag starta ett eget företag, där jag ska driva en kulturtidskrift, driva bokförlag, pyssla med lite webdesign samt frilansjournalistik- och fotografi.

Det finns säkert fler exempel, men jag kommer inte på flera just nu. Kompletterar i efterhand om jag kommer på något.

Slutligen. Jag gjorde Aspie-quizet och fick detta resultat:
"Din Aspie poäng : 108 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 99 av 200
Du verkar ha både Aspie och neurotypiska drag"

Så min fråga till er är, tror ni att jag kan ha Asperger syndrom eller vissa drag åt det hållet? Jag funderar på att ta kontakt med min husläkare och prata om min misstanke, men jag vet inte riktigt.

Tacksam för svar!

/Anna

Hej och välkommen hit!

Utifrån din beskrivning så låter det ju som ganska många tecken i riktning åt "vårt" håll... jag tror att det mycket väl kan vara så att du har Asperger... prata med läkaren, du, det verkar som den bästa starten på vägen mot eventuell diagnos!

Pemer skrev:Hej och välkommen hit!

Utifrån din beskrivning så låter det ju som ganska många tecken i riktning åt "vårt" håll... jag tror att det mycket väl kan vara så att du har Asperger... prata med läkaren, du, det verkar som den bästa starten på vägen mot eventuell diagnos!

Tack så mycket för välkomnandet och för ditt svar!

Ja, jag tror att jag ska ta kontakt med en läkare. Men jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska säga eller hur det ska gå till.

/Anna

4NN4 skrev:

Pemer skrev:Hej och välkommen hit!

Utifrån din beskrivning så låter det ju som ganska många tecken i riktning åt "vårt" håll... jag tror att det mycket väl kan vara så att du har Asperger... prata med läkaren, du, det verkar som den bästa starten på vägen mot eventuell diagnos!

Tack så mycket för välkomnandet och för ditt svar!

Ja, jag tror att jag ska ta kontakt med en läkare. Men jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska säga eller hur det ska gå till.

/Anna

Tag kontakt med en läkare, lämpligast då en psykiatiker, eller kontakta Aspergercenter och be nån av dom att skriva en remiss för en AS utredning, MEN var föreberedd på att det kan ta VÄLDIGT lång tid om man har otur, flera år i värsta fall (som det gjorde för mig)
Lycka till!

Garum skrev:

4NN4 skrev:

Pemer skrev:Hej och välkommen hit!

Utifrån din beskrivning så låter det ju som ganska många tecken i riktning åt "vårt" håll... jag tror att det mycket väl kan vara så att du har Asperger... prata med läkaren, du, det verkar som den bästa starten på vägen mot eventuell diagnos!

Tack så mycket för välkomnandet och för ditt svar!

Ja, jag tror att jag ska ta kontakt med en läkare. Men jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska säga eller hur det ska gå till.

/Anna

Tag kontakt med en läkare, lämpligast då en psykiatiker, eller kontakta Aspergercenter och be nån av dom att skriva en remiss för en AS utredning, MEN var föreberedd på att det kan ta VÄLDIGT lång tid om man har otur, flera år i värsta fall (som det gjorde för mig)
Lycka till!

Tack för svaret och tipsen. Jag ska börja leta reda på adresser/telefonnummer, dit jag kan vända mig, nu på direkten.

/Anna

Det var så lite så

Välkommen 4NN4!

Och instämmer med Pemer och Garum.
Kan lägga till att Vuxenhabiliteringen och kanske Neuropsyk gör AS-utredningar, liksom en del privatpraktiserande läkare; de senare kan dock skifta i kvalitet ännu mer än institutionerna och har inte heller de medel de kan ha att följa upp diagnosen och fortsätta hjälpa en.

4NN4 skrev:Först och främst vill jag säga att jag är ny här på forumet

Välkommen!

4NN4 skrev:Jag är väldigt insnöad på allt som har med litteratur och kultur att göra, och vill bli journalist. Jag läser de största av dagstidningarna (undviker dock Aftonbladet och Expressen) på nätet samt en papperstidning som kommer i brevinkastet varje morgon, väldigt noggrannt och tycker det är jättekul. Det är ett stort intresse, det här med att läsa (och själv skriva), litteratur och kultur. Det här intresset började på allvar för ungefär två år sedan.

Specialintressen är vanligt hos personer med AS men man kan ha specialintressen utan att ha AS.

4NN4 skrev:Jag har svårt för sociala situationer, förstår inte sociala koder o.s.v. och tycker inte om nya människor och att prata inför folk. Jag använder mig hellre av skriftlig än muntlig kommunikation.

Kan tyda på AS.

4NN4 skrev:Jag har också svårt att äta bredvid andra eller när andra ser på (som jag inte känner). Det fungerar inte. Förut hade jag även svårigheter att åka buss, hakade upp mig på att jag trodde att jag "andades för högt" och fick panik. Men det är kanske mer kopplat till någon sorts social fobi eller panikångest? Jag vet inte.

Kan vara social fobi som du själv skriver. Å andra sidan är det många med AS som har någon grad av social fobi. Vilket i sin tur kan vara kopplat till att man är ovanligt sensitiv, introvert och självmedveten.

4NN4 skrev:Jag måste ha saker på ett visst sätt, på MITT sätt, annars krackelerar hela min tillvaro och jag blir ledsen, börjar gråta, får ångest och kollapsar helt, både psykiskt och fysiskt. Vissa saker måste vara på ett visst sätt och jag är även väldigt pedantisk. Klarar inte av smuts och ostädade ställen. Jag skriver hela tiden listor och scheman, utan dem känns det som om jag inte har någon kontroll. Dessutom är det roligt att skriva listor och jag känner mig mycket mer organiserad då.

Låter som antingen AS eller OCD (eller en kombination).

4NN4 skrev:Jag förstår inte skämt, sarkasm eller ironi. När min pojkvän eller andra i min närhet skämtar med mig, så tar jag det bokstavligt. Och det resulterar oftast i att personen ifråga skrattar åt mig. Jag hänger inte med alls.

Låter lite aspigt, även om inte alla med AS har det draget.

4NN4 skrev:När jag sitter och gör någonting jag tycker väldigt mycket om, rör jag på mina fötter. Liksom fram och tillbaka på något vis. Jag brukade inte tänka på det så mycket förut, men det har A. påpekat för mig på sistone. Ibland sitter jag och rör på mina händer/fingrar väldigt intensivt.

Låter som stimming. Vanligt bland personer med NPF (t ex AS, TS och/eller ADHD). Kan ibland vara nervös energi eller energiöverskott från t ex dieten. Eller att man koncentrerar sig bättre om man rör någon extremitet rytmiskt.

4NN4 skrev:Tilläggas ska att jag hade väldigt svårt att få tiden under högstadiet och gymnasiet att fungera. Jag gillade inte skolan, att lärarna försökte bestämma över mig och jag föll i en depression. Nu har jag lyckats ta mig ur den, delvis för att jag hittat ett studiesätt som fungerar med hur jag vill ha mitt liv. Jag läser upp mina gymnasiebetyg på en folkhögskola på distans, vilket innebär att jag får förfoga över hur, när och var jag ska studera.

Smart att hitta en strategi som funkar för dig.

4NN4 skrev:Jag har snart läst ett år, slutar i december. Till våren har jag sökt en massa kurser på universitetet, bl. a. litteraturvetenskap, kulturjournalistik, ryska och arabiska. Jag tycker om att studera och lära mig saker, det vill jag fortsätta med hela mitt liv. Jag vill inte jobba. Men om det blir så att jag måste det, så tänker jag starta ett eget företag, där jag ska driva en kulturtidskrift, driva bokförlag, pyssla med lite webdesign samt frilansjournalistik- och fotografi.

Låter kul! Hoppas det kommer gå bra.

4NN4 skrev:Slutligen. Jag gjorde Aspie-quizet och fick detta resultat:
"Din Aspie poäng : 108 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 99 av 200
Du verkar ha både Aspie och neurotypiska drag"

Så min fråga till er är, tror ni att jag kan ha Asperger syndrom eller vissa drag åt det hållet? Jag funderar på att ta kontakt med min husläkare och prata om min misstanke, men jag vet inte riktigt.

Några drag verkar du i alla fall ha, av din beskrivning att döma, men om det räcker till diagnos kan förstås inte vi här säga något om. Om det är värt besväret att gå igenom en utredning bara för att få din misstanke bekräftad, eller om det räcker att du själv hittat vissa AS/NPF-drag och därmed fått ökad självkännedom kan bara du avgöra. Lycka till vilket du än väljer!

Garum skrev:

4NN4 skrev:

Pemer skrev:Hej och välkommen hit!

Utifrån din beskrivning så låter det ju som ganska många tecken i riktning åt "vårt" håll... jag tror att det mycket väl kan vara så att du har Asperger... prata med läkaren, du, det verkar som den bästa starten på vägen mot eventuell diagnos!

Tack så mycket för välkomnandet och för ditt svar!

Ja, jag tror att jag ska ta kontakt med en läkare. Men jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska säga eller hur det ska gå till.

/Anna

Tag kontakt med en läkare, lämpligast då en psykiatiker, eller kontakta Aspergercenter och be nån av dom att skriva en remiss för en AS utredning, MEN var föreberedd på att det kan ta VÄLDIGT lång tid om man har otur, flera år i värsta fall (som det gjorde för mig)
Lycka till!

Skriver Aspergercenter remisser åt folk som bor i Uppsala?

Zombie skrev:Kan lägga till att Vuxenhabiliteringen och kanske Neuropsyk gör AS-utredningar, liksom en del privatpraktiserande läkare;

Och tydligen också Allmänpsyk numera.

Frågan jag ställer mig är bara vad du känner att du ska med en aspergerdiagnos till? Du verkar ha tänkt ut hur du vill ha ditt liv rätt smart ändå, och jag ser inga större hinder för att det inte skulle kunna bli något liknande heller.

Men du säger att du inte vill jobba. Men klarar du av att jobba? För det är den viktiga frågan. Om du inte klarar av det, pga. vad du tror är en aspergerdiagnos, då kanske det är läge att söka hjälp. Men sen är det knappast så att alla med AS inte jobbar. Du får åtminstone förbereda dig på att samhället ändå kommer försöka få ut dig i arbete många gånger, och det behöver inte alltid vara något dåligt! Om du bara hamnar på rätt plats med rätt förutsättningar så kanske det blir mycket bättre än du någonsin skulle kunna tro.

Genom att bara fortsätta läsa läsa läsa om asperger så kan du fortsätta lära dig mer och utvecklas. Och även läsa läsa läsa om NT! Eftersom det är deras värld du isånafall ska försöka passa in i, om du nu känner det behovet.

Inger skrev:Så min fråga till er är, tror ni att jag kan ha Asperger syndrom eller vissa drag åt det hållet? Jag funderar på att ta kontakt med min husläkare och prata om min misstanke, men jag vet inte riktigt.

Några drag verkar du i alla fall ha, av din beskrivning att döma, men om det räcker till diagnos kan förstås inte vi här säga något om. Om det är värt besväret att gå igenom en utredning bara för att få din misstanke bekräftad, eller om det räcker att du själv hittat vissa AS/NPF-drag och därmed fått ökad självkännedom kan bara du avgöra. Lycka till vilket du än väljer![/quote]

Tack så mycket för ditt utförliga svar! Nu känner jag mig lite säkrare ang. vad de ovan nämnda exemplena kan bero på.

/Anna

ling0n skrev:Frågan jag ställer mig är bara vad du känner att du ska med en aspergerdiagnos till? Du verkar ha tänkt ut hur du vill ha ditt liv rätt smart ändå, och jag ser inga större hinder för att det inte skulle kunna bli något liknande heller.

Men du säger att du inte vill jobba. Men klarar du av att jobba? För det är den viktiga frågan. Om du inte klarar av det, pga. vad du tror är en aspergerdiagnos, då kanske det är läge att söka hjälp. Men sen är det knappast så att alla med AS inte jobbar. Du får åtminstone förbereda dig på att samhället ändå kommer försöka få ut dig i arbete många gånger, och det behöver inte alltid vara något dåligt! Om du bara hamnar på rätt plats med rätt förutsättningar så kanske det blir mycket bättre än du någonsin skulle kunna tro.

Genom att bara fortsätta läsa läsa läsa om asperger så kan du fortsätta lära dig mer och utvecklas. Och även läsa läsa läsa om NT! Eftersom det är deras värld du isånafall ska försöka passa in i, om du nu känner det behovet.

Det känns som om saker och ting skulle kunna redas ut om jag fick svart på vitt att jag har asperger, om du förstår hur jag menar. Nu är det ju inte säkert att jag har det, eller att jag ens ska göra en utredning.

Nej, jag klarar inte av att jobba och vill heller inte det. Jag har försökt många gånger, men det fungerar inte. Jag får inte ihop det i mitt liv. Det blir som en spärr. Speciellt jobbigt är det med alla de människor som brukar finnas på en arbetsplats. Dessutom kan jag inte äta tillsammans med folk jag inte känner, vilket skapar stora problem när det är dags för lunch. Bland annat.

Tack för ditt svar!

/Anna

Hej och välkommen!

Det finns fördelar och nackdelar med en AS-diagnos. Det står det om bl a i denna tråd:

http://www.aspergerforum.se/vad-ar-meningen-med-en-as-diagnos-t6574.html?

4NN4 skrev:Det känns som om saker och ting skulle kunna redas ut om jag fick svart på vitt att jag har asperger, om du förstår hur jag menar. Nu är det ju inte säkert att jag har det, eller att jag ens ska göra en utredning.

Nej, jag klarar inte av att jobba och vill heller inte det. Jag har försökt många gånger, men det fungerar inte. Jag får inte ihop det i mitt liv. Det blir som en spärr. Speciellt jobbigt är det med alla de människor som brukar finnas på en arbetsplats. Dessutom kan jag inte äta tillsammans med folk jag inte känner, vilket skapar stora problem när det är dags för lunch. Bland annat.

Tack för ditt svar!

/Anna

Jag förstår absolut vad du menar, har nämligen själv och är väl fortfarande inne på samma spår. Man vill veta vad som är fel. Men oavsett så måste man väl ändå fortsätta våga att försöka utvecklas. Jag tror det lätt kan bli så att man (iaf under en tid) vill skylla allt på att man har AS och kanske ger upp. Det är jag iaf rädd för att jag skulle göra, och det vill jag inte.

Jag tror fortfarande att det kan finnas hopp för dig när det gäller arbete, om du får det lite specialanpassat vilket inte är helt omöjligt. Kanske finns det t.ex. en möjlighet för dig att få äta ensam om du specifikt ber om det och förklarar din situation även om det kan kännas lite jobbigt eller pinsamt. Men det kan ju verkligen vara värt det om det betyder att du ändå kan ha ett arbete. Kanske behover det heller inte vara ett speciellt socialt arbete, finns många saker att välja på! Något ska du väl kunna finna. Eller som du själv kommit på då, egen firma osv. Inget dumt val heller.

Men jag förstår att det kan kännas svårt att orka med och få hela livet att fungera, och är det på det viset så bör du nog försöka göra en utredning samt skaffa en samtalskontakt som kan stödja dig, så du får ditt liv att fungera.

Justja, sen lät en hel del som social fobi, som KAN vara endast social fobi i sig eller som en följd av AS. Men social fobi går iaf till stor del att arbeta bort och behöver inte vara en följeslagare hela livet. Att inte äta bland andra låter iaf som en typisk sådan sak som går att arbeta bort, och om du inte längre har social fobi så kanske ett arbete bland andra människor kan kännas mer rimligt i framtiden också? Det är skillnad på att klara av det och verkligen tycka om det menar jag.