dandansson skrev:

Marjatta skrev:

dandansson skrev:Just nu kan inte lita på att det folk säger om AS är sant eller att de säger hela sanningen. Vem.kan man lita på?

Det som "folk säger" är sällan mycket att lita på.

Så folk som talar AS är oftast inte mycket att lita på?

Folk som beskriver sin egen verklighet, beskriver sin egen verklighet. Sen tror de jätteofta att just detta är det mest typiska för AS som finns.

Jag vet en snubbe som tror att det mest typiska för AS är att problem med folk uppstår i mellanstadiet. Så var det nämligen för honom.

Förstår faktiskt inte varför detta är ett problem, såvida du inte har stort behov av att identifiera dig med just dessa poddare och youtubare och att du ska funka exakt som just dem.

Alien skrev:Om det finns fler aspergare bland dataexperter så är arbetsgivaren mer van vid det och därför mer tolerant mot t ex icke fikande anställda.

Om man som aspergare gillar att fika med sina arbetskamrater så spelar man inte. Men jag tog upp fall där man inte accepteras trots att man sköter jobbet.

Öht så är kraven för att vara "normal" väldigt stora.

Liksom kravet på "social kompetens" som ofta tycks tolkas som social och utåtriktad. Det finns inte någon tolerans för den som är introvert (även NT kan vara introverta). De flesta men inte alla aspergare är introverta. Men att vara extrovert aspergare är inte heller alltid lyckat, man syns/hörs mer och kan då ses som udda.

Se dessa trådar om att vara introvert och vad som menas med social kompetens:

dn-du-kan-val-forsoka-att-vara-mer-utatriktad-t47013.html
hellre-kompetent-an-social-dn-ledare-artiklar-t20438.html
kurser-i-social-kompetens-t6273.html
social-kompetens-och-flexibilitet-i-arbetslivet-t51653.html

Jag blir genast påmind av min brors erfarenheter här.
Nu är det för all del sant att han inte har lyckats med att få någon AS-diagnos.
Men han skulle nog fått det i skolan om han varit bara tio år yngre.
Så det här med småprat på arbetsplatser har aldrig lyckats för honom.
Han har tyckt att arbetskamraterna är ytliga, och de har tyckt att han är obegriplig.
Han har inte fått kontakt med någon, som inte har varit lite udda själv.
Lyckligtvis var ju min bror duktig på sina arbetsuppgifter och fick därför vara kvar ändå.
Tills en viss pandemi kom ifjol och gjorde att man kunde säga upp folk med gott samvete.
Sedan dess är han arbetslös...

dandansson skrev:

Alien skrev:Det handlar väl mer om att man blir totalt uppslukad och att man har "flow". Man glömmer allt annat

Och när man blir uppslukad av ett problem då får man kraft av det?
Hur funkar det? Hur brukar ni göra?
Hur lyckas ni?

Beror väl på vilka specialintressen man har. Mina är inte så svåra. Det är typ att jag inte kan läsa handstilar från 1700-talet.

Det som ger frustration är snarare att jag inte hinner med att lägga så mycket tid som jag vill på specialintressena.

Jag vet inte om jag får kraft av specialintresset. Det är snarare en form av lycka när jag håller på.

Alien skrev:Om det finns fler aspergare bland dataexperter så är arbetsgivaren mer van vid det och därför mer tolerant mot t ex icke fikande anställda.

Om man som aspergare gillar att fika med sina arbetskamrater så spelar man inte. Men jag tog upp fall där man inte accepteras trots att man sköter jobbet.

Öht så är kraven för att vara "normal" väldigt stora. Det är många som hamnar utanför.

Liksom kravet på "social kompetens" som ofta tycks tolkas som social och utåtriktad. Det finns inte någon tolerans för den som är introvert (även NT kan vara introverta). De flesta men inte alla aspergare är introverta. Men att vara extrovert aspergare är inte heller alltid lyckat, man syns/hörs mer och kan då ses som udda.

Se dessa trådar om att vara introvert och vad som menas med social kompetens:

dn-du-kan-val-forsoka-att-vara-mer-utatriktad-t47013.html
hellre-kompetent-an-social-dn-ledare-artiklar-t20438.html
kurser-i-social-kompetens-t6273.html
social-kompetens-och-flexibilitet-i-arbetslivet-t51653.html

Nej men det är nog bara det att man blir frustrerad om man inte får hålla på med sitt stora intresse. Är man som jag dålig på olika saker så gör ju det att jag blir hindrad att hålla på med mitt intresse. Så är det för mig.
Jag är tex inte jätteduktig på piano. Då kommer hinder på vägen.

dandansson skrev:Jag är tex inte jätteduktig på piano. Då kommer hinder på vägen.

Att spela piano på hög nivå är relativt svårt och långt ifrån något alla klarar av. Just därför är det extra tillfredsställande när (eller om) man faktiskt blir duktig på det.

Men om du upplever att dina strävanden framför pianot inte ger dig någon tillfredsställelse någonsin är det bättre att du ägnar dig åt något annat.

Jag tycker mig se att du har en viss talang för ettrig provokation. Kanske ska du undersöka möjligheten att bli ett s.k. forumtroll?

RapeRegs skrev:

dandansson skrev:Jag är tex inte jätteduktig på piano. Då kommer hinder på vägen.

Att spela piano på hög nivå är relativt svårt och långt ifrån något alla klarar av. Just därför är det extra tillfredsställande när (eller om) man faktiskt blir duktig på det.

Men om du upplever att dina strävanden framför pianot inte ger dig någon tillfredsställelse någonsin är det bättre att du ägnar dig åt något annat.

Jag tycker mig se att du har en viss talang för ettrig provokation. Kanske ska du undersöka möjligheten att bli ett s.k. forumtroll?

Va?
Nej men det är bara det att inte ens aspergare förstår mig riktigt. Jag ät annorlunda som aspergare och då blir det så. Det är så det är.
Jag är litr atypisk och så det.
Det finns atypiska personer sim inte platsar in i generakiseringarna. Det har folk förklarat för mig nu

Jag är som jag är. Så är det. Jäkligt säregen e jag.
Självjlart har de flesta mina svårigheter men uttrycker dem annorlunda.
Jag tex ogillar fikastunder och älskar dem
Det beror på situationen.
Man uttrucker sina AS-svårigheter på olika sätt.
Det är ganska coolt faktiskt!

Vi kan mötas i våra svårigheter men behöver göra det på annat sätt. Ibland missar man hur en inidivid uttrycker sina svåtigheter då man söker mer efter generaliseringar. En del har trott att jag skulle vara superbra på programmera bara för att jag är analytisk och ha svårt när jag ej får analysera.
De hade inte rätt. Jag är bättre på andra saker.
Dock är måbga dyktiga på programmering. Inte jag.
Jag bara verkade vara lik dessa.
Jag gillar psykologi och inte kod på en datot

Det är bra att ni förklarade för mig att jag inte kan förvänta mig att alla skall kunna passa in i det som anses vara AS. Jag har min syn på vad AS skall se ut. Detta stämmer inte alltid. Jag baserar detta på mig och andra jag sett.
Tack för förklaringarna!

dandansson skrev:

ShakeItOut skrev:Att skolan är anti-AST är inte konstigt att någon tycker, betyder bara att den inte anpassad och vissa anstränger sig för att inte anpassa alls för elever med problematik. Jag tänker inte svartvitt. Visst har jag redan bestämt mig om vissa åsikter och hur jag ser på dessa men det är vanligt för människor. "Pro-lifers" ger jag inte av min tid direkt.

Jag gillar inte heller mycket av "pro-life". Jag gillar ju inte "pro-choice" heller.
Mycket av detta har jag svårt för då man har svårt att möta varandra. De verkar mest bråka med varandra.
Man måste mötas.

Skolan är ju fasiken anti-"NT" också.

Nej, i sådana viktiga och självklara ämnen behöver man faktiskt inte mötas. Aldrig att jag tar i med tång folk som tycker det är väsentligt att propagera för att abort inte ska vara tillåtet. Personer som inte vill göra abort själva får ha sin åsikt om sig själva men de har ingen rätt att vara vidriga mot andra för det. Men Off topic

Skolan är inte anti-NT...

dandansson skrev:Den stora anledningen till att jag har svårt med termen "aspergare" är att jag är dålig på att leva upp till generaliseringen att man skall ha ett specialintresse som enbart ger personen njutning.
Jag är dålig på att leva upp till detta krav.
Eftersom mina intressen inte tar bort mina asperger-frustrationer så platsar jag inte in i "aspergare"-kategorin.
Lever man inte upp till denna generalisering så upplever man sig som annorlunda bland "aspergare".
Frågor man "aspergqre" om detta så får man ganska dåliga svar. Attwood och aspergare sprider denna generalisering.
Hur gör ni för att ta bort all frustration och "dåligt problemlösande" i ert specialintresse?

Vilket du som andra nämnt faktiskt inte behöver. Jättekonstigt resonemang. Varför skulle det inte finnas svårigheter med ens intressen... Ett intresse ska vara mer njutning än problem men att tro att det inte ibland kan innebära negativa saker, var sjutton kommer det ifrån? Något fyrkantigt.

Tycker att du verkar precis som vilken annan autist/person med autism utifrån dina inlägg&resonemang här.
Viktigt att förstå att personer är olika vilket inte är pga diagnoser utan personlighet. Jag har säkert mycket gemensamt med vissa medlemmar här men vissa inte alls.

ShakeItOut skrev:

dandansson skrev:Den stora anledningen till att jag har svårt med termen "aspergare" är att jag är dålig på att leva upp till generaliseringen att man skall ha ett specialintresse som enbart ger personen njutning.
Jag är dålig på att leva upp till detta krav.
Eftersom mina intressen inte tar bort mina asperger-frustrationer så platsar jag inte in i "aspergare"-kategorin.
Lever man inte upp till denna generalisering så upplever man sig som annorlunda bland "aspergare".
Frågor man "aspergqre" om detta så får man ganska dåliga svar. Attwood och aspergare sprider denna generalisering.
Hur gör ni för att ta bort all frustration och "dåligt problemlösande" i ert specialintresse?

Vilket du som andra nämnt faktiskt inte behöver. Jättekonstigt resonemang. Varför skulle det inte finnas svårigheter med ens intressen... Ett intresse ska vara mer njutning än problem men att tro att det inte ibland kan innebära negativa saker, var sjutton kommer det ifrån? Något fyrkantigt.

Nej men det extremt vanligt att ett intresse används som en grej för att hitta avkoppling från att inte få vara sig själv. Kanske lagar de samma mat vecka ut och vecka in och utsätter sig inte för att lära sig att lära sig annan mat. Kommer de till en lektion i matlagning kandke de tvingas utsätta sig för n0got svårt. Detta kan upplevas även på daglig verksamhet. Då kan det bli problem säger professionella.
Oftast sker intresset på personens villkor och då funkar det för det mesta.
Men om en person upplever sig vara sämre än vanligt folk som lagar mat tex att den inte kan laga laxpasta som en vanlig person blir det frustration och obehag. Känslan av att vara sämre än andra som lagar mat.
Där kommer min frustration in. Så kanske blir mina intressen också jobbiga då jag inte ens kan grunderna som andra kan.

Är detta vanligt? Hur handskas man med detta?

dandansson skrev:

ShakeItOut skrev:

dandansson skrev:Den stora anledningen till att jag har svårt med termen "aspergare" är att jag är dålig på att leva upp till generaliseringen att man skall ha ett specialintresse som enbart ger personen njutning.
Jag är dålig på att leva upp till detta krav.
Eftersom mina intressen inte tar bort mina asperger-frustrationer så platsar jag inte in i "aspergare"-kategorin.
Lever man inte upp till denna generalisering så upplever man sig som annorlunda bland "aspergare".
Frågor man "aspergqre" om detta så får man ganska dåliga svar. Attwood och aspergare sprider denna generalisering.
Hur gör ni för att ta bort all frustration och "dåligt problemlösande" i ert specialintresse?

Vilket du som andra nämnt faktiskt inte behöver. Jättekonstigt resonemang. Varför skulle det inte finnas svårigheter med ens intressen... Ett intresse ska vara mer njutning än problem men att tro att det inte ibland kan innebära negativa saker, var sjutton kommer det ifrån? Något fyrkantigt.

Nej men det extremt vanligt att ett intresse används som en grej för att hitta avkoppling från att inte få vara sig själv. Kanske lagar de samma mat vecka ut och vecka in och utsätter sig inte för att lära sig att lära sig annan mat. Kommer de till en lektion i matlagning kandke de tvingas utsätta sig för n0got svårt. Detta kan upplevas även på daglig verksamhet. Då kan det bli problem säger professionella.
Oftast sker intresset på personens villkor och då funkar det för det mesta.
Men om en person upplever sig vara sämre än vanligt folk som lagar mat tex att den inte kan laga laxpasta som en vanlig person blir det frustration och obehag. Känslan av att vara sämre än andra som lagar mat.
Där kommer min frustration in. Så kanske blir mina intressen också jobbiga då jag inte ens kan grunderna som andra kan.

Är detta vanligt? Hur handskas man med detta?

Du kan ju slappna av och låta bli att göra en så stor sak av allting.
Då får du det mindre jobbigt.

Furienna skrev:Du kan ju slappna av och låta bli att göra en så stor sak av allting.

hur funkar det? hur gör man? hur brukar ni göra?

dandansson skrev:

Furienna skrev:Du kan ju slappna av och låta bli att göra en så stor sak av allting.

hur funkar det? hur gör man? hur brukar ni göra?

Det kan ju vara så att du kan behöva professionell hjälp för att kunna må bättre.

Furienna skrev:

dandansson skrev:

Furienna skrev:Du kan ju slappna av och låta bli att göra en så stor sak av allting.

hur funkar det? hur gör man? hur brukar ni göra?

Det kan ju vara så att du kan behöva professionell hjälp för att kunna må bättre.

vilken typ av hjälp? vill inte ligga i en divan och bli analyserad.
och med kbt osv skall man ha mentalsjukdom typ. man skall väl vara deprimerad eller ha ångestdiagnos. jag har bara AS.
en del snackar skit med polaren på puben. det är deras terapi.

dandansson skrev:

Furienna skrev:

dandansson skrev:hur funkar det? hur gör man? hur brukar ni göra?

Det kan ju vara så att du kan behöva professionell hjälp för att kunna må bättre.

vilken typ av hjälp? vill inte ligga i en divan och bli analyserad.
och med kbt osv skall man ha mentalsjukdom typ. man skall väl vara deprimerad eller ha ångestdiagnos. jag har bara AS.

Men är det bättre att inte söka hjälp då?
Jag tycker ju förresten att det låter som att du har en slags depression.

Furienna skrev:

dandansson skrev:

Furienna skrev:Det kan ju vara så att du kan behöva professionell hjälp för att kunna må bättre.

vilken typ av hjälp? vill inte ligga i en divan och bli analyserad.
och med kbt osv skall man ha mentalsjukdom typ. man skall väl vara deprimerad eller ha ångestdiagnos. jag har bara AS.

Men är det bättre att inte söka hjälp då?
Jag tycker ju förresten att det låter som att du har en slags depression.

depression? hur menar du? folk säger att jag har sluppit depression och skall vara glad för det. jag vill inte söka hjälp från en "shrink".
https://pbs.twimg.com/media/DXZ73i4X0AAFKOQ.jpg

dandansson skrev:

Furienna skrev:

dandansson skrev:vilken typ av hjälp? vill inte ligga i en divan och bli analyserad.
och med kbt osv skall man ha mentalsjukdom typ. man skall väl vara deprimerad eller ha ångestdiagnos. jag har bara AS.

Men är det bättre att inte söka hjälp då?
Jag tycker ju förresten att det låter som att du har en slags depression.

depression? hur menar du? folk säger att jag har sluppit depression och skall vara glad för det. jag vill inte söka hjälp från en "shrink".
https://pbs.twimg.com/media/DXZ73i4X0AAFKOQ.jpg

Men att du känner en frustration över saker och ting kan vara ett tecken på depression.
Och var inte rädd för att börja i terapi, det har ju hjälpt många.