När jag var liten så blev jag förnedrad mycket och jag kan fortfarande känna mig värdelös på grund utav det. När jag var åtta så rymde jag hemifrån och visste inte vad jag skulle göra. Jag var idioten, ty min hjärna fungerar inte som den normala.

När jag rymde hemifrån så lyckligtvis så blev jag en lärjunge av den stora svärdsmästaren Himura som ansågs att jag hade en stor talang så jag tränade varje dag under min uppväxt. Efter tio långa år av hård träning så använde jag mina färdigheter genom att gå med i den franska försvarsmakten. Jag kunde få en ny identitet så jag inte behövde vara idioten och tjäna pengar på mina färdigheter.

Vi åkte till ett land som hette Indokina, vi skulle ta hand om några nationalister som gjorde uppror mot imperiet. Inte visste vi vilket helvete det var där borta. Vi trodde att våran grymhet skulle ta bort deras glöd men det gjorde den bara starkare.

Idag så känner jag skuld för dessa grymheter jag har undergått och att de som skulle ha skyddat mig under min uppväxt inte gjorde något. Emedan jag känner mig fortfarande som idioten och jag ser inga ljusa framtider i min själ. Jag är som en vild hund som letar efter en ny husse.

Ibland så tänker jag att det bästa vore ifall jag fick en hjältedöd i Indokina, så kunde min själ leva i imperiets hjältarnashall. Då kunde min själ uppleva frid.

Ingen som vill hjälpa mig?

Med tanke på vad du skrev efter de 3 första meningarna.

Skriv en bok!

Sure, men det verkar snarare som jag behöver hjälp för jag fattar nada...?