Inledande brasklapp: En person med AS som har dålig koordination, men som vet om det och rättar sig efter det torde undvika en hel del problem både för sig själv och andra. Men detta är en teoretisk diskussion.

En av mina historiska favoritanekdoter är uppfostran av Prins Wilhelm (som sedemera blev Kaiser Wilhelm II.) En förlossningsskada gjorde att hans vänstra arm blev förtvinad och att han fick dåligt balanssinne.

Tills inte alls för länge sedan så var det så att om du var någon så förväntades du kunna rida, i synnerhet kungligheter. Men den unge Wilhelm föll ofta ur sadeln. Hans ridlärare lyssnade inte på det örat, utan tog tag i honom och satte tillbaka den gråtande Wilhelm i sadeln, som till sist lärde sig att rida.

Ett ställe där man har en minst lika hård drill, om än utan risken att falla av en häst och skada sig allvarligt, är hos det ungerska Petöinstitutet. Man använder sig av det man kallar för konduktiv pedagogik, dvs att barnet lotsas genom enkla rörelser om och om igen. 40 timmar i veckan.

Belöningen för denna hårda drill är att barnet kan växa upp och leva ett självständigt liv. Alternativet är att sätta dom i rullstol bara för att man kan, en teknofil humanism som jag tror bara skadar dom i längden.

Så allt annat olika: Är det teoretiskt sätt möjligt att träna bort dålig koordination relaterad till AS? Att vara ”konstig” är ju en sak, men är det verkligen bekvämt att vara snubblig och gå framåtlutad?

Proffe Slimp skrev:Inledande brasklapp: En person med AS som har dålig koordination, men som vet om det och rättar sig efter det torde undvika en hel del problem både för sig själv och andra. Men detta är en teoretisk diskussion.

En av mina historiska favoritanekdoter är uppfostran av Prins Wilhelm (som sedemera blev Kaiser Wilhelm II.) En förlossningsskada gjorde att hans vänstra arm blev förtvinad och att han fick dåligt balanssinne.

Tills inte alls för länge sedan så var det så att om du var någon så förväntades du kunna rida, i synnerhet kungligheter. Men den unge Wilhelm föll ofta ur sadeln. Hans ridlärare lyssnade inte på det örat, utan tog tag i honom och satte tillbaka den gråtande Wilhelm i sadeln, som till sist lärde sig att rida.

Ett ställe där man har en minst lika hård drill, om än utan risken att falla av en häst och skada sig allvarligt, är hos det ungerska Petöinstitutet. Man använder sig av det man kallar för konduktiv pedagogik, dvs att barnet lotsas genom enkla rörelser om och om igen. 40 timmar i veckan.

Belöningen för denna hårda drill är att barnet kan växa upp och leva ett självständigt liv. Alternativet är att sätta dom i rullstol bara för att man kan, en teknofil humanism som jag tror bara skadar dom i längden.

Så allt annat olika: Är det teoretiskt sätt möjligt att träna bort dålig koordination relaterad till AS? Att vara ”konstig” är ju en sak, men är det verkligen bekvämt att vara snubblig och gå framåtlutad?

Eftersom jag fick diagnosen väldigt sent så har jag tvingats att leva på samma standard som normala så att säga. Det vill säga jag hade samma krav på mig själv som alla andra. Både positivt och negativt så klart. Jag har inte tränat bort all koordinationsproblem men väldigt mkt. Det viktigaste jag lärt mig är när jag ska stoppa mig själv. Mitt värsta problemet var iofs inte koordinationsrelaterat, men jag har en väldigt bra röst nu, mot när jag var yngre. När jag var liten kunde jag ramla på plan asfalt, förmodligen för att jag inte koordinera ordentligt. Men det har tränats/vuxit bort så nu märker jag det bara som att ena foten liksom fastnar i marken i bland. Särskilt på kullerstensgator. Likadant det här med rak hållning. Har fortfarande dålig hållning, men har tränat upp även den biten.Mamma tjatade jämt om det när jag var liten. Numera är jag mkt medveten om detta problem själv. Är jag inte trött kan jag lätt ha bra hållning. Med tanke på hur mkt jag har tränat bort en del saker, skulle jag absolut säga att det går att träna bort mkt av koordinationsproblem. ABSOLUT INTE HELT & HÅLLET. Men väldigt mkt. Sorry om det blev lite svamligt!

Skulle också tro att det går att träna bort rätt mycket. Bara att vara medveten om problemet och ha en vilja att göra något åt saken gör mycket. Att tänka på hur man rör sig osv.

HellviHumle skrev:Skulle också tro att det går att träna bort rätt mycket. Bara att vara medveten om problemet och ha en vilja att göra något åt saken gör mycket. Att tänka på hur man rör sig osv.

Kan bara hålla med. Du fick fram det jag ville ha sagt med mitt ngt röriga inlägg. tack

Jag rekommenderar styrketräning om man har hållningsproblem.
Själv har jag haft väldigt dålig hållning som gjorde att trapezius muskeln blev konstant överansträngd.
Då får man smärtor som sprider sig uppåt och ger spänningshuvudvärk/migrän anfall.
Jag brukade ha riktigt jobbig huvudvärk 5 dagar i veckan med kräkningar och flimmer framför ögonen och sådant men det har blivit oerhört mycket bättre eftersom jag försöker styrketräna regelbundet och vara medveten om min hållning.
Jag har fortfarande dålig motorik i händerna iofs men det hade säkert varit bättre om jag hade tränat regelbundet hela livet.

De flesta har ju någon form av motorik och då borde det gå att träna den.

Jag fick klart förbättrad motorik och kroppshållning efter att ha genomgått Tomatisterapi. Om sedan denna dåliga motorik och kroppshållning ursprungligen hade med min senare diagnosticerade AS att göra kan jag förstås inte veta säkert.

Jag har tagit all slags kroppsbehandling som jag har hittat, rosen, felden, kinesiologi, hjärngymapa och klassisk massage. Jag är så smidig att jag lyckas hålla mig upprätt utan att snubbla in i väggar och dörrar. Jag kan till och med sitta still på en stol. Men om jag umgås med en människa i mer än tre timmar spårar jag ur. Om jag har människor omkring mig för länge blir jag helt utmattad. Då går jag hem och stänger in mig och går ut efter några dagar när jag har återhämtat mig. Det skulle jag vilja bli av med, men det kanske är det som är AS?

Styrketräning. Jag fick mycket bättre kontroll så.

Flawed skrev:Jag rekommenderar styrketräning om man har hållningsproblem.
Själv har jag haft väldigt dålig hållning som gjorde att trapezius muskeln blev konstant överansträngd.
Då får man smärtor som sprider sig uppåt och ger spänningshuvudvärk/migrän anfall.
Jag brukade ha riktigt jobbig huvudvärk 5 dagar i veckan med kräkningar och flimmer framför ögonen och sådant men det har blivit oerhört mycket bättre eftersom jag försöker styrketräna regelbundet och vara medveten om min hållning.
Jag har fortfarande dålig motorik i händerna iofs men det hade säkert varit bättre om jag hade tränat regelbundet hela livet.

De flesta har ju någon form av motorik och då borde det gå att träna den.

Bara för att visa på den andra sidan så har jag också dålig hållning och tränar aldrig men har bara huvudvärk i stil med en gång vartannat år.

*Jag antecknar*

Flawed skrev:*Jag antecknar*

Om det var sarkasm så tycker jag inte det var befogat för fem öre. Försöker lyfta fram fler erfarenheter det är allt.

min kordination, kroppskontroll, motorisk automatisering (mest problem i bena minst i händer/armar) etc har blivit mkt bättre sen jag började karate.
jag har lite problem med att gå också och sen jag började springa så är det enklare också. min ryggont försvinner om jag tränar, förutom när jag kör pilbåge eftersom jag blir lurad av att det är så lätt så jag strechar inte.

däremot går jag fortfarande in i dörrkarmar då och då och dyligt

däremot är jag ledsen att ingen som min sambo (altså nån sm sporrar en när det går dåligt) fanns under min uppväxt då skulle min motorik etc säkert vara mkt bättre
(tex lärde jag min inte simma förs i tvåan då alla andra gjorde det i förskolan, cyckla, åka skridskor i femman och hoppa lärde jag mig sent också lärde mig hoppa hopprep för nått år sen och kullerbutta med)

Kullerbyttor dröjde länge innan jag lärde mig med, det gjorde ju ont så jag ville inte, dessutom så slog man ju runt, det var inget kul det heller.
Simma var läskigt, man kunde ju hamna under vattnet med huvudet.

Lärde mig rockring, leka med dockskåp och en massa tjejgrejer, tyckte ungefär "tjejgrejer, jaha, och jag gör det, vad är det med det då" och lekte vidare.
Min granne Marie hade dockskåp och då ville jag också ha det.

Inte förrän jag var typ 9 började tjej eller kille spela roll.
Ganska mycket efter mina vänner på den punkten.
Fast jag var den ende som kunde laga cykeln helt själv som 4 åring
Behövde bara knyta fast cykeln mot ett element och sätta ett rör på spärrskaftet.

DIProgan skrev:

Flawed skrev:*Jag antecknar*

Om det var sarkasm så tycker jag inte det var befogat för fem öre. Försöker lyfta fram fler erfarenheter det är allt.

"Den andra sidan" ungefär som att jag representera nazipartiet hållningsfaschisterna...
Men du kanske är neandertalare och stolt, vad vet jag?
Hållningsproblem leder till muskelobalanser och ger förr eller senare problem speciellt om man är lite längre.

Om man inte har koll på vad kroppen håller på med så är risken stor att man drar på sig en jävla massa problem helt enkelt.
Dålighållning=muskelobalans=orörlighet/överrörlighet/in stabilitet=smärta=pissigt mående

Titta på det här pedagogiska diagrammet.

[img]http://www.thepainrehabcenter.com/pain_m1.jpg[/img]
(Klicka på bilden, välj visa bild och förstora så ser ni vad det står också)

Min grovmotorik var dålig när jag var barn, men har fixat sig själv efter tonåren. Jag är 25 nu.

Till exempel så kan jag numera fånga bollar utan problem, och jag har verkligen inte tränat. Sport och fysiska lekar är mig väldigt främmande. Det är svårt att ge fler exempel, men jag känner att min kroppskontroll är helt annan än den var när jag var yngre.

Jag har en för jävlig hållning fortfarande dock, så jag kommer att se ut som ringaren i Notre Dame när jag blir gammal.

HellviHumle skrev:Skulle också tro att det går att träna bort rätt mycket. Bara att vara medveten om problemet och ha en vilja att göra något åt saken gör mycket. Att tänka på hur man rör sig osv.

Det är en förutsättning för allting här i livet. Så länge du inte är medveten och motiverad är det (nästan) omöjligt att göra något åt problemet oavsett vad det är.

Jag kan absolut inte härma en rörelse... om någon gör en sak tex. några enkla danssteg och jag ska göra likadant så är det som att jag ser hur det görs men jag kan inte omsätta det till mej själv och göra likadant, har det med kordinationen att göra? Det har iaf. absolut inte gått att träna bort

Jo, det har nog med koordinationen att göra. Brukar ingå som ett av symtomen på dyspraxi, har jag för mig.

Jag har också lite svårt för det, även om jag lyckades hyfsat med grundrörelserna i tai chi... kanske för att det går sååå mycket långsammare än dans?

tai chi, tror inte jag skulle klara det heller trots dess långsamhet men kanske jag borde prova i ett rent experimentellt syfte