På fb krävs det ofta inte så mycket för att folk skall lägga till varandra, ofta räcker det med att man verkar ha något gemensamt. En del kan lägga till folk helt utan anledning bara för att dom vill kunna stoltsera med att ha många fb-vänner (sedan finns det dom som är mer privata på fb som bara lägger till dom allra närmaste). Om någon vill ses IRL då blir det däremot en annan sak, då är det större risk att det kan kännas påträngande.

Dom flesta söker knappast nya vänner IRL, och är dessutom selektiva med vilka dom vill lära känna. Det är väl därför det lätt blir fel om man själv är framåt och kanske något distanslös vilket inte är helt ovanligt om man har AS. Vänskap är väl oftast något som uppstår om två personer har saker gemensamt och klickar med varandra, och att det faller sig naturligt t ex att man lärt känna varandra genom jobb, skolgången, gemensam hobby eller annat. Vi som är lite udda är oftast dom som blir utan vänner den vägen.

Det är klart att det inte är fel att mer aktivt försöka lära känna folk och få vänner. Men då underlättar det nog om man väljer rätt sammanhang för detta. En social tillställning behöver uppenbarligen inte betyda att alla där vill vara sociala med alla andra tyvärr. Och då är det väl bra att det finns kontaktsajter där man kan lära känna personer på bådas villkor. Risken med att lära känna nya personer är ju dock att man kan få kontakt med någon som inte är bra för en, och detta är väl ett utav skälen till att många gärna håller en distans till människor dom inte känner och inte gärna släpper in nya personer i sitt liv.

Själv har jag låg erfarenhet av att skaffa vänner då det inte har legat i mitt intresse, så jag har väl inte så många konkreta råd att ge. Men kontaktsajter där man söker vänner verkar ju iaf vara en möjlighet, då kringgår man nog många utav dom här outtalade reglerna skulle jag tro. Särskilt om man får kontakt med någon likasinnad.

Vet inte riktigt om jag förstår, men ska försöker svara.

Det är nog inte normalt att gå på fest för att bli känd med någon ny.

Det säger jag inte för att påpeka att du gjort fel, men att många inte alls är interesserade av, eller öppna för, att bli känd med någon ny kompis via en fest. Altså kan det vara störande om en okänd person börjar småprata, om man är på fest endast för att göra något kul med vänner. Att man är på fest innebär inte att man måste eller vill prata med okända. Det kan vara riktigt obehagligt och obefogad om någån främling kommer bort och börjar prata.

Du kan försöka ändå, men då måste du tänka på att du kanske stör. Så om någon avvisar dig med ord har dom troligtvis redan försökt avvisa dig med kroppsspråk. Då har du kanske missat det ikkeverbala avvisandet.

Det är också så att många tycker det är riktigt obehagligt att avvisa andre. Många avvisar förstås med kroppsspråket först, för det är inte lika obehagligt som att avvisa någon med ord. Om du missar at någon avvisar dig ikkeverbalt, är det troligtvis för att du har asperger.

Om någon främling avvisar dig, ber du om ursäkt och lämnar samtalet. Det är vederbörandes rätt att avvisa personer. Du kan inte förvänta att andra försöker lära känna dig om dom inte är interesserad. Det er också bra om du inte frågar personen varför hen avvisar dig, då det är en riktigt obehaglig och personlig fråga.

Om någon avvisar dig måste du respektera avvisningen. Ingen är förpliktad att småprata med eller lära känna dig eller någon överhuvudtaget.

Beklager om det her ble en tekst med veldig mye feil. Skriver på mobil i dag og det er vanskelig med korrektur etc.

Är det inte läge att fundera på varför du uppfattas som för på, istället för att avfärda det och tycka att folk gör fel som säger det?

Jossie94 skrev:Jag har ju försökt få kompisar på normala sätt, dvs småpratat, så att folk säger att jag gör på fel sätt, där har dem noll koll på hur kommunikation funkar, eftersom jättemånga småpratar på en social tillställning för att det är ett sätt att lära känna en person.

Det är ju inte så enkelt som att man börjar småprata och vips är man kompisar. Det är en vansklig situation om man är socialt osäker eftersom man måste ha lite fingertoppskänsla också, känna av vibbar osv för att inte uppfattas som för intensiv eller något annat negativt. Där kan det vara läge att fundera på hur du gör.

Kollar du t.ex. att du får ”klartecken” innan du börjar prata med en person? Alltså att personen visar att det är okej att inleda ett samtal. Alla vill ju inte prata med vem som helst, eller så kanske det bara inte är rätt läge att initiera småprat just då av olika anledningar. Om någon då kommer fram och börjar snacka utan att kolla av om personen faktiskt är med på det blir det inte så lyckat. Det är ett typiskt sätt att framstå som framfusig. Men det är ju svårt för oss andra att veta hur du gör, och därför är det också svårt att ge konkreta tips om hur du ska göra istället.

Och hur bra social kompetens man än har är det inte så enkelt som att alla man vill bli kompis med vill bli kompis med en själv. Eller ens att alla man pratar med vill prata med en. Det är alltså inget man kan förvänta sig, att man ska få bra gensvar så fort man pratar med någon. Jag får intrycket av att du har sådana förväntningar.

Edit: Batte hann posta lite liknande tankar ovan innan jag var klar. Bra saker att tänka på.

Ser at jeg eller autokorrektur blandet inn noen norske ord. Håper det er forståelig likevel.

Mitt intryck är fortfarande att du hakar upp dig på att andra uppför sig konstigt och ologiskt. Det kanske de gör i vissa fall. Men vad vinner du på att döma och fördöma hur andra beter sig? Det är att upptäcka vad som fungerar som gäller.

Kanske du helt enkelt letar vänner på fel ställen. Att leta en partner (för natten el längre tid) på en fest är helt ok. Men vänner är en annan sak. De hittar man som jag tidigare skrivit i skolan, på högskolan, på jobbet, i en förening, på gymmet etc. Dvs där man träffar folk under en längre tid.

Eller som någon föreslagit på speciella kontaktsajter för folk som söker vänner.

Eftersom alla människor i grunden lär sig olika saker och i olika takt, så finns det inga fel sätt eller rätt sätt. Därför kan inte NT personer som kan de sociala reglerna säga eller visa med olika handlingar att vi som har diagnoser gör på fel sätt. För de gör ju inte rätt heller. Hur kan då folk försvara deras handlingar som också är lika felaktiga som mina handlingar? SÅ om jag då köper en glass och Stina köper en glass också, vem bestämmer då vem som gör rätt eller fel? Har NT personen som kan sociala koder rätten/makten då bara för att den har bättre förmåga? Får den då säga/visa att mitt sätt är fel då och hennes sätt är på rätt sätt?

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Hur köper man glass "på fel sätt"?

Alltså du är i minoritet, så du kan aldrig övertyga majoriteten om att de gör fel. Om du tycker att folk kritiserar dig i onödan för skitsaker, så säg det till dem. Men det är ingen idé att säga att DE gör fel.

Det är som om en utlänning kommer till Sverige och skulle börja kritisera svenskarna för att de inte gör som i hens hemland.

Jag har läst en del på "The Local" och tycker det är ett jäkla gnäll. Svenskarna är tråkiga och självgoda, de vill aldrig lära känna nytt folk, det är för dyrt att gå på pubben och det är för kallt och regnigt. Men de kan inte ändra på svenskarna (el vädret), det är bara att anpassa sig.

Det finns allt "fel" sätt att köpa glass i ditt exempel Jossie94. Då menar jag "fel" ur ett socialnormt sätt, du kanske hade lyckats att köpa en glass endå.

I ditt exempel; Du går fram till en glassgubbe och köper en glass; Allt går bra och du får din glass av glassgubben. Du tackar och betalar för dig och du börjar gå där ifrån. När det är Stinas tur så går hon fram till han och börja skrika "EN STOR JÄVLA GLASS TACK!!" samt börjar vifta med armarna. Glassgubben blir i sin tur ställd och avvisar Stina pga hennes beteende. Stina ser ut som ett frågetecken och förstår inte varför hon fick sin glass.

I detta exempel vem gjorde fel? Stina såklart; Det är varken socialt accepterat eller artigt att skrika sin beställning till glassgubben. Det är något vi alla kan vara överrens om tror jag. Nu är ju detta ett löjligt exempel men jag tror att ni förstår min poäng; Man kan beställa glass på "fel sätt". I det exemplet förstår inte Stina vad hon har gjort för fel och vet inte hur hon skall beställa glass i framtiden. Då är det lämpligt att någon förklarar för Stina vad hon gjorde för fel så hon vet hur hon skall göra nästa gång.

Jag hoppas att du förstår min poäng Jossie94. Om någon anser att du har gjort fel på något sätt: Be dom ordagrant förklara för dig vad du har gjort för fel, och hur du skulle gjort istället.

Jo, det finns fel sätt. T.ex. är det fel om man inte respekterar andras gränser. Gränserna förmedlas ofta icke-verbalt.

Jag förstår poängen. Men här kommer det komiska i det hela. Jag har ju inte gjort något utav det där, dvs skrikit åt personen eller något sådant, ändå tycker de att jag har gjort något konstigt. Tex igår var jag på ett bröllop. Då verkade inte någon reagera på att jag var social trevlig och ville småprata med dem. Vi satt ju vid samma bord under hela kvällen så de är ju inte konstigt att man pratar med varandra då.

Men oftast tidigare gånger på olika sociala tillställningar, så har folk tyckt det varit konstigt och då har jag återigen inte gjort något fel. Jag försökte småprata med nya människor. Precis som jag gjorde igår. Det enda jag gjorde nu igår var att de andra hann före med att fråga hur känner ni brudparet? Men det är fortfarande inget fel eller konstigt med att försöka ta kontakt med andra i sådana sammanhang, det är ju normalt.

Om jag nu har gjort på fel sätt, så kan de inte vara några fel som är riktiga fel. Jag har ju inte skrikit åt personerna eller liknande. DÅ återstår min fråga, vad är det då de tycker jag gör fel/konstigt?

Då struntar jag fullkomligt i om de är trötta eller blyga eller vad sjutton de är, jag vill bara veta exakt vad de tycker jag gjorde var fel, men det kan de ju självklart inte säga.

Och hur förklarar man för andra om ett osynligt fel som man har men som andra märker trots att man som jag nämnde ovan försöker kommunicera med nya människor och då upplever jag att dem tycker att jag gör något konstigt eller gör något socialt fe. De både bekräftar det med sina handlingar eller mer eller mindre säger det fast inte bokstavligen. Ett exempel är ju tjejen jag pratade om, som bara vi är bekanta, jag går ett beteendevetenskapligt program, jag frågade liksom om hon ville träffas bara. Då tycker ju jag det är snarare hennes fel i det hela, då hon beter sig underligt. Vem skriver så det första man gör? Hej, ska vi ses? Nej, vi är bekanta, jag går ett beteendevetenskapligt program och sen en lång text om hur man tar kontakt med andra. Asså wtf?

Om det här var hennes sätt att säga "nej jag kan inte ses", hur ska jag fatta det? De är ju snarare mer ett kontsigt sätt isf hon uttrycker det på, för jag tror de flesta skulle tycka att "detta verkar vara en konstig person" fr ja, hennes sätt är konstigt och fel om hon nu tar kontakt med nya personer på det sättet. Visst, vi kanske inte klickade hon och jag, men fortfarande, så är hennes fel i detta fallet mer fel än att jag bara ville lära känna henne bättre som vän. Då måste man ju börja någonstans och ta initiativet till själva kontakten.

Jag kan ju inte sitta och vänta på att någon kanske ska höra av sig, då är de ju bättre att försöka göra något åt det själv. Detta har ju inte varit random personer, utan de har ju varit personer jag har pratat med och som jag känner är trevliga och vill lära känna bättre som kompisar. Jag har inte gått fram till dem och bara, "tja ska vi bli vänner?" det funkar inte så. Men om de nu vet exakt hur de funkar, varför kan de då inte förklara det? för som sagt deras sätt är inte alltid självklart heller, deras sätt kan också vara fel eller konstiga, men då är det ju riktiga fel de gör, för att man gör inte på det sättet. Mina fel är inga fel, för de går inte att förklara felet.

Om du inte gör nåt som är fel varför startar du då trådar och skriver många och långa inlägg, Jossie94. Släpp det bara.

Folk säger inte vad man gör för fel utan frågar man så säger de flesta nej det är ingen fara av artighet.
Det ibland tråkiga är väl att personen själv inte alltid hinner upptäcka i tid att man är ute på fel spår, det kräver framförallt övning och förståelse av omgivningen. Man får ingen övning om man inte försöker.
Man får vara lite förlåtande mot sig själv när tajmingen blir fel och ta nya tag igen, man gör nog rätt i att släppa det för sin egen skull så gott det går.

Jag tror det är lätt hänt att man isolerar sig hemma för man är rädd att misslyckas, men övning ger färdighet,
Jag tror att man som aspergare inte övat upp det pragmatiska språket på samma sätt då detta är något personer utan ASD får uppövat redan som mycket små genom motivationen och nyfikenheten att få kontakt med andra. Jag satt mest med näsan i böcker och serietidningar samt tyckte om att teckna.
Jag blev nog inte nyfiken på om man säger riktiga kompisar förrän jag var runt 12 år, innan hade jag bara umgåtts med en tjej som hade samma fanatiska intresse för hästar och det var det enda vi pratade om.
Intresset för det motsatta könet kom senare då jag i huvudsak tyckte mest om att hänga i stallet, men sen small det då till med alkohol och allt.

Jag vill ju lära mig se hur jag kan se de sk felen i olika sociala sammanhang. Jag vill också förstå varför det blir fel, och jag trodde att många skulle svara typ "jag fattar precis vad du menar, du menar att eftersom du precis som många andra tar kontakt så vill du att du ska behandlas likadant, istället för att behandlas som du vore från en annan planet." För det är så det känns, trots att jag gör en principsak som tex är att om jag köper en glass precis som Stina, så gör Stina rätt och jag gör fel. Det är både ologiskt och orättvist, eftersom jag har ju inte gjort något som anses som fel i detta fallet. Jag blir kortfattat stämplad som fel, annorlunda trots att jag gör precis likadant som många andra.

Sedan tar jag bara en jämförelse med att NT personer också kan göra sociala fel, men då klassas inte det som fel. Jag tycker att om en NT person gör sociala fel, då ska den få lika mycket skit som jag får. Skillnaden är ju att jag har en diagnos men gör fortfarande på samma sätt som en NT person, det är ju inte så att jag är så handikappad att jag inte vet hur man beter sig, däremot vet jag personer som har diagnoser och pga det inte vet hur man gör i sociala situationer. Jag menar inte att de är sämre utan bara att jag har inte de svårigheterna med min diagnos. Därför gör jag ju inga fel eftersom jag köper den där tröjan på samma sätt som en NT person. Alltså de är så löjliga exempel men de är ju typ så de är, att folk märker ju någonting och visar det på olika sätt och jag känner då, jaha vad gjorde jag för fel nu då?

Hade de inte undrat eller visat det, så hade jag inte brytt mig, men jag bryr ju mig för att de visar det.
Skulle jag visa hur de gör så skulle jag garanterat uppfattas som konstig, därför bör de som gör detsamma mot mig, också vara konstiga. Men det blir dem inte, de blir hyllade eller gör inga fel. Typ grattis du gjorde sociala fel men du gjorde rätt ändå. Medan för mig blir det Du gör på fel sätt/konstigt sätt och trots att du gör rätt, så blir det fel. Hur sjutton går det till? Jag köper inte det. Detta system är bullshit. Så om någon har kommit på att Nt personer gör fell men rätt och de med diagnoser gör rätt men ändå fel, då undrar jag hur man tänkte där...

Det är inte så lätt att förstå, de är mer ursäkta, men vad snackar du om? Makes no sense.

Jossie94 vet då omgivningen om att du har diagnos..glassgubben tex?
Tänker att om folk som inte vet om din diagnos reagerar så finns inte heller möjligheten för dem att förstå heller.
Mitt råd är att försöka skita i folk som inte förstår om du inte behöver ha någon kontakt med dem privat, de flesta tycker jag ändå är trevliga tillbaka.
Jag tror inte heller det bara är aspergare som åker på däng för att de är udda, och alla människor har i grund och botten samma känslor.

Om du vill veta mer om socialt samspel så kika lite diskret på andra och om du har någon som står dig nära som är villig att hjälpa dig så är det bra.
Kanske om du beskriver situationen och sedan får feed-back?

Problemet är nog inte att du inte gör något fel Jossie94, utan att du inte vet eller får förklarat varför det är fel. Det kan vara väldigt svårt att vara självkritisk i sådana sammanhang då man tycker att man har betett sig oklanderbart. Mitt exempel med glassgubben ovan var bara ett väldigt grovt och uppenbart exempel på vad ett sådant fel kan vara.

Har du övervägt eller tänkt på följande saker som kanske kan förklara andra personers konstiga beteende till dig?:

* Dålig andedräkt/BO?
* Ovanlig klädstil, smycken, makeup etc?
* Udda kroppshållning, profil eller gester?
* Undvikande ögonkontakt?
* För hög eller låg röst, svårt att anpassa röstnivån till olika sammanhang?

Nu säger jag inte detta till dig för att vara dum eller elak mot dig. Exemplen jag gav ovan var endast till för att kanske ge dig någon idé på varför folk beteer sig så konstigt mot dig. Gör annars sussie83 föreslog, lägg inte mer tanke på det och fokusera på något annat istället.

Några antog att jag hade någon form av diagnos men var inte 100 procent säkra. Jag visste inte ens då att de var frågan om en diagnos, jag hade bara märkt att jag hade svårigheter med det sociala sen jag var liten, men förstod inte varför. De va mer i gymnasiet som jag tog tag i problemet för att folk dels där och då märkte att jag var annorlunda och bekräftade det. Och för att jag kände att jag inte pallade vara ovetandes när andra tyckte att det var så tydligt. Några tjejer gick pga deras antaganden till lärarna med det hela. Fick reda på detta i efterhand och då var anledningen att de ville hjälpa mig.

Hur hjälper man någon som tror att den lever i en värld där man är normal och så säger några att man har en diagnos? Jag kände att eftersom de gick till läraren så tyckte jag att de var konstigt, för ska jag gå till läraren bara för att någon kan ha en diagnos? De ville bland annat att lärarna skulle få mig att göra en utredning.

I andra händelserna så har många återigen märkt att jag varit annorlunda och även om jag visste att det berodde på en diagnos, så tyckte jag ändå det var konstigt att de märkte något som de bekräftade på olika sätt utan att veta 100 procent att jag har en diagnos. De har ju inte lärt känna mig och ger mig inte någon chans. Jag får bara massa nekande och ursäkter till att jag är konstig i princip.

Hade de gjort fel så hade jag sagt vad de gör för fel och hur mm. Jag hade inte bara du är konstig och du ska fatta varför, ungefär så. Nej, jag fattar inte och jag fattar inte om de är ologiska saker såsom i dessa fallen, där det inte har framgått från varken situationen eller personerna vad eller hur det är som är fel.

Tex jag hade en vän som försökte förklara på olika sätt eller ja långa texter (hon har add) om att hon ville säga upp vänskapen med mig. Men jag fattade ingenting, för hon pratade om orelevanta saker och pratade i gåtor så tillslut så fattade jag att hon kanske inte vill vara vän med mig längre och då bara, jaha vill du ha det bokstavligt? Jag vill inte vara vän med dig längre skrev hon då. Hon påstod att jag tvingade henne att vara med mig, när hon själv hade sagt att hon ville träffas. Hon var också väldigt osäker.

Jag har precis som hon svårt med att uttrycka mig så att folk förstår men jag säger ju inte tex du är ful eller du är konstig mm till någon bara sådär, utan att förklara varför. Jag hade inte ens hamnat i den situationen för jag tycker att man inte ska påpeka ens brister och fel på det sättet. Nu var det ju så agt jag ville veta vad fasiken hon menade med sina konstiga texter och gåtor och därför frågade jag vad hon menade.

Hon trodde det var självklart att jag skulle fatta, men nej. Jag fattade inte..
Likaså är det när NT personer säger att man gör sociala fel, när de själva gör likadana fel. Nt personer tror att det är självklart för mig att förstå att de inte vill lära känna mig om de beter sig konstigt, det säger ju inte hur eller varför eller vad som de anser är fel, utan enbart att de är konstiga. Jag tycker ju det är normalt och självklart att folk tar kontakt med andra i sociala sammanhang, vilket det också är. Jag ser ju jämt folk som smsar, har kompisar eller är sociala mot andra. Det är ju sätt att ta kontakt på. Så mitt sätt att se på hur samhället ser ut idag, är ju mer normalt än konstigt. Om de tycker att det är konstigt att lära känna andra, jadå undrar jag hur de överhuvudtaget skaffat kompisar från början, för inte är det så att de bara fick dem som ett skänk från ovan, utan man har ju någonstans pratat med andra personer och då lärt känna dem via det sättet.

I mitt inlägg "Vad ska jag göra?" så tar jag upp lite detaljer om hur jag ser på vissa saker inom det sociala.

Kortfattat så menar jag bara att vissa saker gör eller säger man inte till någon. Då tog jag som exempel att om en NT person säger till mig som har en diagnos, att jag gör på fel sätt, vad är det som säger att denna NT personen beter sig på rätt sätt? Jag har ju inte gjort någonting mot personen, förutom att försökt att lära känna den men då har jag istället blivit ett slags socialt offer. Det är då de har tyckt att just lära känna varit något konstigt, antingen har de mer eller mindre förklarat det, eller visat det med kroppsspråk eller liknande, dvs kanske ignorerat mig medvetet och sådär.

NT personer märker ju lättare om någon försöker komma in i en grupp, för de har ju lättare med sociala koder än vi med diagnoser.

Jag menar då att dessa beteenden som NT personer då bemött mig på, är ju fel sätt också, men det komiska är ju att de blir inte bedömda som fel, utan istället blir rätt.

Tex om en Nt person sitter med några tjejkompisar i skolan och snackar. Eller de kan vara på en fest eller liknande. Om en person då i mitt fall jag som har en diagnos, försöker komma in i samtalet /gruppen så har ju de hänt att dessa personer som ska föreställa normala då, antingen fattat att jag vill komma in i gruppen/samtalet men då istället ignorerat mig medvetet.


Jag var med om en gång när jag var utsatt för mobbing och hade inga att vara med så jag var ofta ensam och satt ensam i matsalen några gånger. En gång så satte jag mig vid några tjejer från klassen. Jag frågade kan jag sätta mig här? (jag var jätte osäker denna tid) Inga problem med det. Väl när jag satte mig så försökte jag prata med de eftersom vi satt ju vid samma bord och dessutom gick i samma klass. De märker att jag försöker komma in i samtalet och jag säger någonting (minns inte vad) och de svarar typ jaha okej sen fortsatte de att prata med varandra, som om jag vore luft.

Hur kan då ett sådant här exempel vara på rätt sätt när det obviously inte är det?

Det kan också vara bara en sådan sak att man går ju inte till en random person och säger att den är ful, vilket många anser är fel att göra. Men om en Nt person säger så till någon, så blir ju inte det beteendet fel, utan de gör ju på rätt sätt. Fattar ni hur jag menar?

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Klasskompisarna som frös ut dej från samtalet gjorde nog rätt. Det verkar som dom inte ville ha dej med och agerade sen på ett sånt sätt att du skulle förstå det. Bara för man har social kompetens behöver man ju inte vara trevlig eller snäll.

Om en NT vill såra någon genom att säga den är ful och person blir sårad har ju målet uppnåtts och därmed har NT:n gjort rätt.

Jag tycker inte man gör rätt om man mobbar eller fryser ut någon, men det betyder ju inte att den som gör det inte har social kompetens.


Edit: Jag googlade social kompetens och jag hade kanske inte klart för mej ordets betydelse.

Fortfarande är deras beteende inte något som anses vara rätt i samhället. Snarare anser många att det är ett beteende som inte är rätt. Man beter sig inte på det viset. Det är som att någon skulle tycka att snatta är okej, vilket många vet att det inte är. Så om nu snatta är rätt, då är ju systemet inget vidare. Likaså med olika sociala beteenden, så är vissa beteenden inte okej att göra. Det är tex inte okej att säga att någon annan är ful. men om någon NT person gör det, så är det konstigt om den inte får skit för sin handling. Istället så kommer den undan och blir mer hyllad för att den gjorde på rätt sätt. Den gjorde ju på fel sätt.

Vissa personer är idioter och ingen ide att analysera deras dumma beteende som förstärks av andra idioter. De flesta växer upp men i skolan var vissa pest.

Jossie94 skrev:Fortfarande är deras beteende inte något som anses vara rätt i samhället. Snarare anser många att det är ett beteende som inte är rätt. Man beter sig inte på det viset. Det är som att någon skulle tycka att snatta är okej, vilket många vet att det inte är. Så om nu snatta är rätt, då är ju systemet inget vidare. Likaså med olika sociala beteenden, så är vissa beteenden inte okej att göra. Det är tex inte okej att säga att någon annan är ful. men om någon NT person gör det, så är det konstigt om den inte får skit för sin handling. Istället så kommer den undan och blir mer hyllad för att den gjorde på rätt sätt. Den gjorde ju på fel sätt.

Ja, men det är ju skillnad på att vara ett svin men ändå förstå hur andra människor fungerar och veta hur man ska uppföra sej eller om man har asperger och är helt borta i sociala sammanhang.

Det är ju förvånande om du inte förstår det.

Ja men det är inte det jag menar heller. Jag fattar ju att människor kan vara idioter men det är mer principsaken att folk säger att mitt sätt är på fel sätt och deras sätt är på rätt sätt. Ska jag gå till alla blivande vänner och bara "du tar kontakt på fel sätt" ? Eller ja visa det på något sätt med handling eller kroppsspråk.

Jag tror knappast man får några vänner på det sättet, om någon tar upp "vi kan inte lära känna varandra, för vi är bekanta och jag går ett beteendevetenskapligt program" Eller bara ignorera någon medvetet trots att man socialiserar sig med andra på ett normalt sätt. Hur sjutton lär man känna någon då?


Tex om jag ska lära känna en ny person, som jag vill bli vän med. Då inleder jag ju kontakten med att hälsa på personen, sedan försöker man baserat på situationen hitta något gemensamt att prata om. Tex på ett bröllop jag var på nyligen, så frågade jag de som var där som satt vid vårt bord, efter att de hade tagit initiativet att fråga hur vi kände bröllopsparet " Bor ni här i närheten" ? och liknande. Det är ju sätt att ta kontakt med nya människor. Och om folk tycker det är konstigt, då undrar jag hur de som sagt lär känna folk överhuvudtaget.