Häromdagen fick jag så slutligen min diagnos, Aspergers syndrom som primärdiagnos och ADHD som sekundärdiagnos. Nu ska jag pusta ut en liten stund, och sen börja arbetet med att lägga om delar av mitt liv istället för att försöka pressa in mig själv i en form som jag inte passar i, och försöka vara någon jag inte är. Verkligen en stor lättnad.

Ja, jag ville väl bara säga det.

Grattis och välkommen i klubben. Hoppas du blir klokare på digsjälv nu.

Då kanske ett grattis är på sin plats?
Grattis.

Tack så mycket!

Grattis!
Upplevde själv en diagnos som nå't riktigt positivt. Precis som du säger, man slipper knöla in sig i en form som ändå inte passar. En form som man inte heller förstått varför den inte passar.

HellviHumle skrev:Grattis!
Upplevde själv en diagnos som nå't riktigt positivt. Precis som du säger, man slipper knöla in sig i en form som ändå inte passar. En form som man inte heller förstått varför den inte passar.

Tack HellviHumle! Precis så som du skriver här ovan är det verkligen. Att man inte förstår vad som är fel, varför man inte klarar det där som man 'borde' osv. Jag har pressat mig själv så hårt så hårt för att klara av ett jobb som jag inte var lämpad för, bara för att jag inte visste bättre, vilket bara resulterat i en massa sjukskrivningar och eftersom bara att hantera jobbet tog all energi så fanns ingen möjlighet att ha ett liv utanför det öht... Och ändå räckte det inte, 'du borde försöka umgås mer med kollegorna så du inte hamnar utanför' osv bla bla... Jättelätt när man har fullt upp med att försöka känna igen personen man ska ha möte med, inte tappa koncentrationen under kundmöten (för hur ska man då kunna skriva en mötesrapport sen) och ha någorlunda välfungerande telefonsamtal utan att avbryta osv, samtidigt som det surrar, piper, brusar, pratas och springs runt omkring en.

Välkommen hit!

Det bär mig lite emot att säga "grattis" i sådana här sammanhang, men jag är glad att höra att du ser det positiva i din diagnostisering.

Aura Lux skrev:

HellviHumle skrev:Grattis!
Upplevde själv en diagnos som nå't riktigt positivt. Precis som du säger, man slipper knöla in sig i en form som ändå inte passar. En form som man inte heller förstått varför den inte passar.

Tack HellviHumle! Precis så som du skriver här ovan är det verkligen. Att man inte förstår vad som är fel, varför man inte klarar det där som man 'borde' osv. Jag har pressat mig själv så hårt så hårt för att klara av ett jobb som jag inte var lämpad för, bara för att jag inte visste bättre, vilket bara resulterat i en massa sjukskrivningar och eftersom bara att hantera jobbet tog all energi så fanns ingen möjlighet att ha ett liv utanför det öht... Och ändå räckte det inte, 'du borde försöka umgås mer med kollegorna så du inte hamnar utanför' osv bla bla... Jättelätt när man har fullt upp med att försöka känna igen personen man ska ha möte med, inte tappa koncentrationen under kundmöten (för hur ska man då kunna skriva en mötesrapport sen) och ha någorlunda välfungerande telefonsamtal utan att avbryta osv, samtidigt som det surrar, piper, brusar, pratas och springs runt omkring en.

Hej Aura Lux! GRATTIS till din primär och sekundär DIAGNOS!
Det känns fint att läsa om hur lättad du är nu efter att ha blivit ordentligt utredd och att du nu fått veta varför du har fått kämpa och pressa dig så hårt under kanske många år och att detta ändå inte tydligen har räckt till för din omgivning (arbetsplatsen) utan att omgivningen dessutom ville tvinga dig in i ännu mera socialt engagemang!

Hoppas du nu kommer tillrätta med ditt nya liv och att du äntligen landar i en verklighet som är anpassad (där du bara behöver prestera det du verkligen kan och vill!) för dig och inte där du hela tiden tvingas till att ständigt anpassa dig till en oförstående omgivnings, ofta brutala och absoluta sociala hyperkrav!

Må du ha all välgång och mycket välbefinnande i mängder framöver i ditt nya liv Aura Lux!

önskar
/ Tenderly

Grattis och välkommen i gänget!

Tack igen, vad goa ni är!

Sådana är vi, många av oss... vad det än går för myter om att vi aspies ska sakna empati o d...