Har haft en kurator i flera år som jag kontaktar efter behov. Hon är trevlig och professionell överlag. Hon har dock samtidigt en tendens att ofta klaga över att jag är negativ och att jag måste tänka mer positivt. Jag säger inte att detta är helt fel. Det är givetvis inte bra att hamna i en negativ spiral där man inte ser någon utväg ur sina problem (vilket jag har en tendens att göra).

Samtidigt kan jag inte hjälpa att känna hur "positivt tänkande" ofta inte känns speciellt verklighetsförankrad. Om jag tex säger att jag har låga förväntningar kring att få bättre jobb så kan jag få svar som "men varför skulle du inte få det, du är ju rolig, intelligent och trevlig" (trots att jag typ varken har vänner på jobbet eller i privatlivet).

Om jag tex nämner att jag kanske borde studera (för att hitta seriösare arbetsplatser) men att jag samtidigt borde försöka hitta en billigare lägenhet för att ekonomin ska gå ihop, så säger hon "men sluta sätt hinder för dig själv och oroa dig i onödan". Samtidigt är liksom ganska den ekonomiska aspekten av studerande väldigt ångestframkallande för mig (särskilt då jag inte kan söka bostadsbidrag som student vid min ålder).

Grejen är att jag är en väldigt negativ person. Det är bara det att just "positivt tänkande" ofta bara känns som önsketänkande som inte har särskilt mycket verklighetsförankring.

Hur känner ni kring detta? Har positivt tänkande hjälpt er?

Positivt tänkande har definitivt hjälpt mig men jag tänker positivt på ett lite annat sätt än vad din kurator verkar tänka.

Delvis så tänker jag ofta "Good, bad, who knows"

Såklart tänker jag negativt ibland, ingen är perfekt, inte jag, du eller kuratorn.

Att lyssna på Ajahn Brahm hjälper mig däremot att bli mer positiv och hitta lösningar och ett lugn i livet.

På tal om verklighetsförankring se till att du inte skjuter ner positiva idéer utifrån rena reflexer som vilar på dina rädslor utan faktiskt har undersökt dessa många gånger smärtsamma försök till livsförbättring.

Om däremot positivitetsmaffians idéer inte tycks ha några meriter hoppa över dem både i huvudet och i samtalet. Kommentera inte utan försök få diskussionen att gå vidare åt det håll du faktiskt är intresserad av och som du känner hjälper dig, för det är ju för din skull ni är där. Kan inte personen lämna det därhän inom rimlig tid begär en annan kontakt etc. Personkemin ska ju stämma.

"Positivt tänkande" är nånting folk sysslar med eftersom massmedia säger att vi ska göra det och för att det verkar gulligt och trevligt, ungefär som en Disneyfilm med barnprinsessor.

Positivt tänkande löser inga problem, i synnerhet inte på en kärv arbetsmarknad och ingenting löser sig av sig självt.

Analytiskt tänkande kan däremot åstadkomma en hel del.

Jag säger, låt dig vara som du är. Ibland suger livet, ibland känns saker hopplösa, ibland vill man bara dö, och det är okej att känna så. Skit samma egentligen, livet är som det är, hur ska oro hjälpa dig?

Oro för det förflutna är meningslöst för det är förflutet. Oro för framtiden är meningslöst för ingen kan veta hur framtiden kommer att vara.. Vad är det då som är viktigt? Sinnesro. Att vara okej med saker, oavsett om det känns bra eller dåligt.

Det finns hela böcker skrivna som kritik mot positivt tänkande; precis som pessimism så är väl det också skadligt i överdrift. Om inte hennes uppmaningar är riktade till situationer där du faktiskt skadas av din pessimism så tycker jag att hon kan hålla käft.

KrigarSjäl skrev:"Positivt tänkande" är nånting folk sysslar med eftersom massmedia säger att vi ska göra det och för att det verkar gulligt och trevligt, ungefär som en Disneyfilm med barnprinsessor.

Positivt tänkande löser inga problem, i synnerhet inte på en kärv arbetsmarknad och ingenting löser sig av sig självt.

Analytiskt tänkande kan däremot åstadkomma en hel del.

Njaaaa... det kan ju ge bättre självförtroende och då lyckas man nog bättre också. Då kan det åtstadkomma något. Ren peppning kan det ju vara.

DIProgan skrev:

Psykologen: Det är positivt att tänka negativt

https://www.nyteknik.se/ingenjorskarria ... vt-6911379

Jag tror att positivt tänkande handlar om att: a) undersöka problem, b) förstå problem, c) finna lösning på problem.

Vad många människor brister i är b), de förstår inte varför något är ett faktiskt problem eller så tror de att något är ett faktiskt problem. Det beror på att samhället har skapat felaktiga förväntningar, ett mål som ska nås, oftast ett visst ideal. När personer stirrar sig blinda på målet utan att förstå: i), varför målet är viktigt, ii), om de kan nå målet.

Följderna av sådant tänkade blir att de fastnar i att sträva mot ett mål som de aldrig kan nå, även om målet i sig är fullständigt meningslöst för dem. Alltså hade det lämpligaste, efter vare sig komma någonstans med b) eller c), att återvända till a). Det är en logisk operation när man fastnar vid ett problem att backa.

Låt oss anta att de undersöker deras personliga problem. Då kommer de komma till en av följande insikter: i) om målet är viktigt eller ii), om de kan nå målet. I första fallet i): kommer det fullständigt sållas bort och inte längre vara ett problem. I andra fallet ii): kommer de förstå problemet; försöka finna en lösning på problemet. Slutligen efter de inte funnit en lösning baserat på hur de uppfattat problemet -- lösningen borde sökas i ett bestämt syfte som är anpassat problemet. Efter alla metoder har prövats är det logiskt att återvända till b), att försöka förstå problemet. OCH DÅ FÖRSTÅR DE ATT INGEN LÖSNING FINNS, de KAN ALDRIG LÖSA PROBLEMET.

Jag tror att positivt tänkande definitivt kan ge en ett bättre och lyckligare liv. Om man ska hårdra det till att man lever bara en gång så finns det gott om skäl till att göra den gången till en angenäm upplevelse och göra det bästa utav situationen.

Dock så kan man inte alltid vara positiv och glad, men man kan minska sitt lidande när man mår dåligt.

Carl Stanley sa en bra sak angående stand up och livet att man ibland bara ska låta saker gå åt helvete och det här hjälpt mig en del.

Att ha alldeles för höga krav på sig själv är inte heller bra då man aldrig kommer uppskatta sitt liv då, man kan såklart ha mål man vill uppnå men man måste komma ihåg att kunna njuta i stunden och finna glädje i små saker. Varje dag kan faktiskt inte bli en toppendag.