Sent omsider insåg jag att min fru har drag av asperger efter att jag googlat en hel del och undersökt saken. Min fru vill nu skiljas efter att vi har varit gifta i över 10 år. Och då undrar jag, hur är det, kommer det att finnas en chans att hon kommer att vilja komma tillbaka, eller är det som jag har läst någonstans, att en kvinna med asperger drag i äldre dagar kommer att vilja leva singel resten av livet?

Keith

Alla är olika men chansen finns att hon vill komma tillbaka efter att ha fått vila ut ett tag och fått lite egentid

Keith skrev:Sent omsider insåg jag att min fru har drag av asperger efter att jag googlat en hel del och undersökt saken. Min fru vill nu skiljas efter att vi har varit gifta i över 10 år. Och då undrar jag, hur är det, kommer det att finnas en chans att hon kommer att vilja komma tillbaka, eller är det som jag har läst någonstans, att en kvinna med asperger drag i äldre dagar kommer att vilja leva singel resten av livet?

Keith

Nähä du. Det finns inget sånt mönster. Jag skulle snarare tro att de flesta vill ha en partner, och särskilt på gamla dagar.

Men istället för att kolla vad som är vanligt för kvinnor med Asperger, borde du snarare prata med din fru. Kvinnor som vill skiljas brukar kunna tala om varför.

Jag har svårt att tänka mig hur Asperger skulle påverka det valet på något sådant vis men det är ju i vilket fall inte huvudsaken. Om din fru säger att hon vill skiljas så är det i första hand så det är och med den utgångspunkten du tyvärr måste fortsätta framåt. Istället för att vänta på att hon eventuellt ändrar sig senare får du göra det bästa av livet och leva vidare. Någon form av förklaring ska du såklart få dock.

Ok, tack för svaren alla. Då känns det bättre o veta att man inte blir låst på det sätt som jag läst. Puh. Vill verkligen att hon kommer tillbaka nångång. Tack igen.

Keith skrev: Vill verkligen att hon kommer tillbaka nångång.

Har ni försökt familjeterapi? Det finns säkert någon terapeut som är i alla fall lite insatt i vad det innebär att vara aspergare. Om hon vill skiljas finns det säkert skäl till det. Är du beredd att möta henne där hon är just nu? Om man vill ha kvar en relation måste man kämpa för den, enligt snart 18 års erfarenhet av att vara gift (med en NT man)

Varför vill hon skiljas? Är det just att bo ihop som hon inte längre vill? Om hon har AS så kan det vara att hon inte riktigt orkar med det, hon behöver mer tid för sig själv. Hon kanske skulle föredra att ni är särbor. Men det kan också bero på något som inte alls har med AS att göra. Har ni barn ihop?

Din fru har alltså inte någon AS-diagnos, vet hon om dina misstankar?

Som jag tidigare skrev har jag googlat en hel del (och gör fortafarande det). Och det är såååå mycket som stämmer på henne. Det var när jag på allvar tog upp saken med henne som hon blev väldigt sårad. Detta är väldigt känsligt för henne. Hon har tidigare berättat hur utanför hon var i skolan, och även blev mobbad för en del saker. Men hon absolut inte kännas vid att hon har drag av AS.

Sedan ett par år tillbaka har hon börjat fjärma sig från i stort sett alla inom vår bekantskapskrets och gått in i sin egen värld. Hon lägger sig för det mesta i sitt hörn med mobilhörlurarna och tittar på innehållslösa realityprogram tills hon ska gå och lägga sig, och även fortsätter så i sängen tills hon somnar. Vi har fyra barn och hon har själv erkänt att detta har påverkat vår minsta.

Och anledningen till hon vill skiljas har hon sagt beror på för mycket gräl hemma. Personligen tycker jag inte att vi har grälat mer än vad alla andra av våra vänner gör när jag har tagit upp saken med dem. En en grej som jag tänker ofta på är när vi var nygifta kunde hon bli ursinnig bara om jag skämtade med henne om något hon inte gillade. Hon kunde bli röd i ansiktet, börja gråta och säga att hon hatar mig. Då förstod jag inte, men nu inser jag varför. En gång tex skojade jag om hennes jobb, att den var så enkel. Hon började slå mig och säga att hon hatade mig. Minsta gräl mellan oss kunde vara en förödande storm för henne.

Moderator: Delade upp texten i stycken för bättre läsbarhet.

Solblomma, jag är bered att göra vad som behövs. Men dessvärre har hon bestämt sig resolut. Finns ingen återvändo enligt henne. Hon vill inte ens prata med mig längre.

Jag kan förstå varför hon inte vill kännas vid en AS-diagnos. Det kan kännas som ett förminskande och ogiltigförklarande, typ "dina åsikter, känslor och reaktioner gills inte, de beror bara på att du har AS". "I varje konflikt är det du som har fel för du är inte normal, du har AS."

Men man kan jämföra med dem som har HSP (är högkänsliga). De är inte sämre, bara annorlunda. Hon kanske skulle behövt höra att hon är bättre än andra på vissa saker.

Just gräl och konflikter kan vara väldigt upprivande, det vet jag själv. Minsta konflikt och jag får svårt att sova. Att någon kritiserar något jag gör (inte gör) och säger känns som att kritisera min person. Särskilt som jag inte förmår ändra mig.

Men att inte vilja prata med dig tycker jag är rätt ansvarslöst. Även om ni går skilda vägar behöver ni ju kunna prata om barnen. Om hon inte klarar av att leva med dig pga gräl, hur ska hon ensam klara av att leva med fyra barn?

Jag tycker ni behöver prata med någon familjeterapeut, just för hur ni ska kunna samarbeta i framtiden.

Du låter inte så snäll direkt själv när du "skojat" med henne om att hennes jobb var så "enkel".
Låter som att du förminskat henne rejält här.
Och kanske inte du varit så hjälpsam och stöttande heller alla gånger?
Det brukar vara mödrarna som får dra det tyngsta lasset med barnen och sen hemmet och så är det ingenting värt för en del blinda självupptagna karlar!
Tror hon mår bättre utan dig helt enkelt.
Ni får väl hjälpas åt med barnen och så låta varandra vara ifred.
Det kanske är du så mister mest.... Vem vet.
Kramar.

(Säger inte att det är så här, men det skulle kunna vara det.
Känner du inte igen det så ta det inte personligt.)

Alyana, det var inte sysslorna hemma jag skojde om, utan det var hennes professionella arbete. Jag har inte på något sätt förminskat hennes arbete hemma. Sedan är det väldigt tråkigt att dra in ”självupptagna karlar” jargongen på det sättet du gör. Du vet ingeting om mig eller samnanhanget.

Keith skrev:Alyana, det var inte sysslorna hemma jag skojde om, utan det var hennes professionella arbete. Jag har inte på något sätt förminskat hennes arbete hemma. Sedan är det väldigt tråkigt att dra in ”självupptagna karlar” jargongen på det sättet du gör. Du vet ingeting om mig eller samnanhanget.

Det vet jag och det var exakt därför jag skrev att om du inte känner igen dig behöver du inte ta det personligt.
Och det är lika illa att förminska hennes arbete utanför hemmet!
Riktigt illa gjort.
De sk "sämsta" jobben är oftast de allra värdefullaste. T ex att ta hand om sjuka och gamla människor.

Nu går du händelserna i förväg igen Alyana. Nej, hon hade inte den sortens jobb du nämner. Jag förminskar inte sådant jobb då jag själv har haft sådant för många år sedan. Hon jobbade på kontor då.