Aklaim skrev:
åk med din gubbe o besök uppfödare av rasen du är intresserad av (bästa är om du hittar nån där ni kan vara ett par dagar)

Smart tips ändå. Ofta finns ju där hundar i olika åldrar och färger. (Jag tycker svarta djur kan vara lite mustiga, men jag är bara lätt överkänslig, får ibland kontakteksem och röda ögon).

Jag borde kanske ställa upp som testhem för folk som undrar om de tål katt då jag har 5 långhåriga och en korthårig. Låna ut Ragdollen tilll folk kanske .

Vet att min brorson som är väldigt pälsdjursallergisk kan hantera min Mittelspitz hjälpligt även utan medicin, men min blandrashund är rena giftet tyvärr, blir svår andnöd bla fastän hon har ganska lik pälskvalitet och har spetsraser i sig bla samojed.

För ordningens skull, startinlägget är från 2011 och TS är inte längre aktiv.

Men tankar på hund kan ju många aspergare ha. Man kan t o m skaffa en särskild assistanshund för npf:are. Finns tre stycken i landet. Men då får man gå på kurs och bli certifierad.

En hund ses alltså som ett hjälpmedel då. Den hjälper en att stiga upp på morgonen, de ser till att man kommer ut och hjälper till att träna sociala kontakter (prata med andra hundägare på promenader).

Har även skrivit om det här: post1146642.html#p1146642

Jag skaffa en liten hund för 2 år sedan (papillon/chihuahua). Jag kan absolut erkänna att jag skaffade hund alldeles för tidigt och att jag inte var lika mogen för ansvar som jag trodde. Ångrar absolut inte att jag skaffa honom då han är det finaste jag har men det är svårt att lägga nog mycket tid på promenader och träning/lydnad som jag borde. Min familj, som jag bor hos just nu, brukar hjälpa till så gott de kan när jag har mina sämre dagar. Min hund var 7 månader när jag hämtade honom så han var redan rumsren vilket var väldigt skönt. Han skäller mycket när det åker förbi bilar vilket är jobbigt som ljudkänslig men det går väl att träna bort, något jag inte lyckats med ännu.

Om du funderat på att skaffa hund en längre tid, läst på lite och inte behöver lämna den ensam för länge på dagarna så tycker jag absolut att du ska göra det. Det är mycket jobb och ansvar men det blir samtidigt din bästa vän. Det finns ingen risk att du kommer glömma ta hand om din hund om du älskar den. Om en NT kan klara det kan du också! Låt inte dina diagnoser hindra dig för mycket. Förstår dock svårigheterna. : ) Vad gäller allergi kan det ju vara lite knepigt. Det beror väl på hur illa allergin är och om rasen du tänker skaffa är nog allergivänlig.

Lycka till!

Ett tips som påpekats innan är att prova på att vara dagmatte åt en hund först innan du köper en egen.

Jag har själv velat ha en hund sedan jag var liten men fick dock aldrig en, vilket var bra då jag troligen inte skulle ha orkat ta hand om den då.
Så sedan i vuxen ålder så provade jag på att passa en hund i ca 2 veckor och det är mycket mer jobb än vad jag trott.
Även om hunden i sig sköter sig så kunde jag inte sluta stressa över hundens bästa, tex kunde jag inte sluta tänka på om han har det bra, är han uttråkad osv, fast sådana tankar försvinner väll när man väll har haft hund ett tag. Poängen är det är mer jobb än man tror men det är också väldigt givande!
Du får sällskap och "kärlek" och hunden "tvingar" även ut dig på promenad osv.
Men detta fick mig att inse att jag inte är redo att köpa en hund för de kräver väldigt mycket tid speciellt om man är helt själv. Men det beror ju också på hur din liv situation ser ut just nu. Allt från jobb, tid, ekonomi, boende osv.
Inte för att jag har barn men att passa en hund är som att ha en, dagis, insjukningar, veterinär besök osv.

Vill du prova på att vara dagmatte så sök på "dagmatte" på blocket.se och du kan även söka på grannar.se på hundpassning och djurskötsel så hittar du säkert någon som behöver en hund passare.

OBS! Var bara noga med att förklara för dom att du inte är hund van osv och fråga gärna mer om deras hund än förlite. Läs gärna på lite om hundar innan du passar en! Personligen så tittade jag på en massa Ceasar Milan avsnitt och läste och frågade runt lite angående olika hundrasers beteenden. Olika hundraser behövs tas om hand på olika sätt.

Lycka till!

Jag har provat att passa två hundar innan, men de är som barn, de är trygga med sina ägare. Så det är svårt att passa andras hundar för de känner inte vem jag är och då är det bara tvång.

Mina föräldrar vill köpa en hund till mig, men det är tråkigt att man måste köpa en hund, samma som köpa en bil. Man kan inte testa ta hand om den och sen lämna tillbaka om man är missnöjd eller inte har tid att ta hand.
Alla vi AS är ju olika, och då är vi också olika på ta hand om hundar.

Det med orken har jag svårt att förstå och hur kan hunden ge oss energi att orka?

När man lider av depression och orken är det svårt, men samtidigt om man tänker på sånt hela tiden, så kommer köpet aldrig hända och tiden dras ut och så är man fortfarande deprimerad efter flera års väntan.

Frågan är om man ska ändå testa köpa en hund och så chansar man om det ska gå bra eller ej, vid första året lär det bli kämpigt för man ska lära känna varandra och hjälpas åt att försöka anpassa så gott det går, däremot brukar det lossna lite för det är mest samma rutiner som hunden påminns att göra.

Min DV kommer tillåta mig ha hunden på arbetsplatsen och så är det många hundägare där jag bor.
Jag älskar hundar och har stor respekt för dom, men jag är samtidigt oroligt för att hunden inte ska trivas med mig. En orolighet som jag inte är säkert och ny erfarenhet.

Är det också samma för er vid första köpet?

Jag hade inte alls planerat att skaffa hund. Men sen råkade jag träffa en hund och hon tittade på mig. Och jag hade ingen chans, jag blev fäst vid henne direkt. Och efter det var vi oskiljaktiga. Hon var min bästa vän. Och hon var bättre än mig på många sätt. Hon var och är en av de bästa saker som någonsin hänt mig, vi var med varandra varje dag. Hon tog med mig ut på promenader. Vi var på stranden och i skogen och överallt tillsammans. En mycket speciell varelse. Jag är skyldig henne mycket.