Omprövning av diagnos - vilka grunder och avväganden?

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: atoms, Alien

Omprövning av diagnos - vilka grunder och avväganden?

Inläggav Sarah1 » 2017-06-08 1:18:43

Jag håller på att flytta över till en ny mottagning och min diagnos kom då upp och efter att jag pratat kring hur jag upplever den och att jag bland annat är rädd för att bli funktionskodad inom arbetsförmedling sa psykiatern att det finns möjlighet att ompröva diagnosen hos dem via en ny basutredning.

Jag vet ännu inte om det kommer att gå vägen, det är ju flera andra inblandade som ska tycka till men jag tog också kontakt med en av landets främsta experter inom autism och visade henne en del av mina utredningsresultat och hon kunde då inte tydligt se varför jag egentligen fått diagnosen.

Jag sa även till läkaren att om hon frågat mig vilka svårigheter jag anser mig ha specifikt på grund av AS-diagnosen så kan jag inte säga det. Det handlar alltså inte om förnekelse utan om att det i diagnospapper inte framgår varken vilket LSS stöd jag skulle behöva eller annan hjälp. Det framgår kort vissa svårigheter med vänskap.

Det jag TROR utredaren gått på när jag fick diagnosen är följande:

1. Jag var då 35 år och hade ingen erfarenhet av att dejta, har inte varit kär eller haft ett förhållande.

2. Att jag är selektiv med vänner och ofta känt mig besviken. Dock har det inte handlat om att personer övergett mig för att de ansett mig avvikande utan mer att jag själv valt att avsluta vänskaper som jag tyckt varit för ytliga.

3. Att jag har tydliga och starka åsikter i vissa fall, de skrev "tendenser till att vilja ha saker på ett visst sätt". Dock har jag inga rutiner som jag absolut måste hålla mig till om något sker, t ex kan jag ändra sättet att äta frukost på, duscha på om jag t ex måste skynda mig och liknande.

4. Att jag har en lång period av arbetslöshet. Dock har jag i stort sett enbart goda referenser och har inte blivit avskedad för något visst beteende eller liknande.

Så det här känns väldigt oroande, dels för att de på den nya mottagningen kanske anser att diagnosen ska stå kvar och att jag då ändå hamnar i vissa fack i samhället som är svåra att ta ur. Dessutom får jag inte den vården jag känner att jag behöver då man inom landsting ofta resonerar så att personer med NP-diagnoser inte är mottagliga för annat än väldigt konkret stöd, typ KBT.

Jag har inte jobbat på 100% mer än några månader i taget men då för att praktikplatser och liknande helt enkelt varit tidsbegränsade. Jag vet alltså inte hur jag skulle "hålla" för en längre tids arbete på 100% så det gör mig kanske lite tveksam men samtidigt är detta med just AS inte något jag själv misstänkt eller påtagligt upplevt sen barndom.

Hur ska man tänka kring det här?
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Återgå till Aspergare och vården



Logga in