Framför allt om man inte är säker om andras krav, irritation, m.m. är berättigade? Många av oss verkar ha svårt att avgöra om man bör gå med det som andra kräver/tycker eller om man kanske blir lurad eller utnyttjad. Jag funderar på om man kan göra någon slags checklista eller lista med råd/idéer hur man kan undvika att bli utnyttjad? Man kanske kan ha ett låst tråd med såna tippslistor?

Jag har under åren försökt med olika strategier. Som tonåring blev jag ofta arg på folk, men märkte sedan att jag ofta hade missförstått situationen. Så jag bestämde mi gatt bara bli arg om jag var säker att jag hade anledning till det. Ibland kollade jag först med några andra för att se vad de tyckte. Jag tycker fortfarande att det är bättre att inte skälla på andra helt orättvist. Men jag drabbas för mycket själv då. Dvs. folk utnyttjar en lätt då.

Men strategier som funkat för mig för att skilja på det/undvika att bli utnyttjad:

- Jag gör inte saker för andra om de inte också gör saker för mig. Dock tänker jag på att man får tänka lite långfristigt där. Man kan gärna "börja" göra något för nån annan, det är ett bra sätt att kanske få nya vänner. Misstänksamt är om folk aldrig verkar göra nåt för en, framför allt när det verkligen behövs. Oviktiga småsaker är inte så avgörande. Men om någon inte hjälper till när det verkligen behövs, då är det inte bra. Kan hända att de inte har tid dagen då man flyttar t.ex. Men en god vän skulle då erbjuda sig att hjälpa till lite efter flytten. Samma sak gäller, när det gäller pengar. Det ska vara ganska jämnt, om andra bjuder ibland, kan man även bjuda dem ibland. Lättast är att var och en betalar sitt, men folk kan tycka att det är tråkigt på nåt sätt. Man kan inte kräva att andra ska bjuda oftare om de har bättre ekonomi. Om man själv bjuder och andra inte bjuder tillbaka, kan man alltid återgå till att var och en betalar för sig. Folk som är övernoga med att de inte vill betala mer än sin del är antigen snåla, eller så har de dålig ekonomi, eller så umgås de inte för att de verkligen vill vara vän med en.

- Jag jämför det som folk säger och det som de verkligen gör. Dubbelkolla alltid, titta på verkligheten om någon påstår att du är besvärlig, kräver för mycket, gör för lite. Eller om de påstår att de gör så mycket, inte kräver mycket, hjälper dig ofta. Det händer inte så sällan att folk påstår något som är långt ifrån verkligheten. Man får dock vara försiktig om man själv har benägenhet att ha lite orealistisk syn på sig själv. Det finns Aspies som inte ser alls att de gör vissa saker som är påfrestande för andra. Då är det bra att fråga flera personer som känner en, om möjligt såna som inte är för involverade och som inte har något att vinna på det. Dvs.


Har ni fler strategier/idéer?

Jag går efter vad folk gör, inte vad de säger.

Om man umgås mer nära med någon tror jag det är viktigt att man faktiskt vet varandras svaga sidor. Så att man vet att den pyttetjänsten man ber om faktiskt inte är just en sådan sak som den personen har svårt att göra och blir jättestor för den andre. Detta handlar inte så mycket om att sätta gränser men det är viktigt för hur man förstår balansen i relationen.

NT sätter gränser väldigt snävt oftast. De bryr sig inte om andra på samma sätt, de har mer känsla för att skydda sig själva (och kanske sin familj). Aspergare verkar utgå (generellt, inte alla) från rättvisa som princip.

Jag minns att jag läste om ett psykologiskt test de gjort på frivilliga, de hade satt två främlingar i ett rum och en hade fått 1000 kr som hen skulle dela med den andra personen. Om den andra personen inte accepterade delningen så skulle ingen få pengar alls.

Jag fattade verkligen ingenting av det experimentet. Jag tänkte att OK jag ska dela 1000 kr med en person, då tar man 500 var.

Men sedan visade det sig att folk inte alls hade det rättvisetänket utan de ville få mer än 500 och riskera att inte få något alls. Så funkar alltså de flesta NT. De vill ha mer än andra. Även om det skulle kunna få dåliga följder.

Tror det är viktigt att man fattar det. Jag har varit jätteförvånad när folk blåst sina kompisar, bra vänner som skulle varit till mycket mer hjälp med tiden om de funnits kvar, men som blåsta sticker de och de sanna förlorarna är de som blåste dem. Det är skitsvårt att fatta att folk funkar så.

elle skrev:Jag går efter vad folk gör, inte vad de säger.

Det är väldigt användbart, det är min erfarenhet också.

Jag tycker det här är supersvårt och har blivit utnyttjad många gånger. Det verkar som att folk generellt sätt inte tänker så mycket på andras känslor utan bara stövlar fram (och det beteendet är vanligt hos de med AS också) Tidigare har jag trott att då folk ber om hjälp har de försökt på alla sätt de kan själva och behöver verkligen hjälp, men så är det inte. Av den anledningen har jag också blivit sårad då jag verkligen behövt hjälp medan den jag frågat bara sett mig som lite små lat. Jag tror man måste försöka se vad man gör mest fel och försöka ändra på det, men några generella råd är:

-Håll räkningen på vad du gör för andra och vad andra gör för dig. Om det behövs skriv ner allt och gradera i poäng hur jobbigt varje sak varit. Ni ska ha ungefär lika mycket poäng. Det här är ett fyrkantigt system och du ska inte visa det för någon, det är bara för din egen skull.

-Det som Toblerone sa, prata med andra och hör vad de tycker. Men var försiktig så du inte pratar för mycket med andra. Du har rätt till dina egna känslor. Förlitar du dig för mycket på andra är det som att de talar om för dig vad du får känna.

-Var tydlig med hur du fungerar och hur du tänker. Var övertydlig för NT människor pratar inte om sådant här.

-Frågar en okänd eller yttlig bekant så känn efter vad du vill, utgå inte från att du får något tillbaka.

kiddie skrev:Om man umgås mer nära med någon tror jag det är viktigt att man faktiskt vet varandras svaga sidor. Så att man vet att den pyttetjänsten man ber om faktiskt inte är just en sådan sak som den personen har svårt att göra och blir jättestor för den andre. Detta handlar inte så mycket om att sätta gränser men det är viktigt för hur man förstår balansen i relationen.

Hm, men det är alltid svårt att veta så exakt om det man ber någon om är svårt för den personen. Därför tycker jag att det är bäst att vara lite öppen och inte kräva något specifikt. Det kan vara bättre med att lämna det lite öppet och bara be personen att hjälpa till med något. Kanske kan man t.o.m. fråga "vad kan du tänka dig hjälpa till med?". Vi vet ju hur det är - alla är olika, man kan ha svårt för saker som andra inte kan förstå att man har svårt med.

Jag brukar faktiskt fråga hur jobbigt det skulle vara, men då är det med nära vänner som man kan prata om det mesta med.

Jättebra tråd! Den ska jag följa.

Toblerone skrev: någon slags checklista eller lista med råd/idéer
Har ni fler strategier/idéer?

Bra, det hade jag behövt under släktingjulen Jag skulle behöva en lista på vad man inte ska göra om man vill hålla sams med en stor grupp NT:s . Sitter nu och slickar såren efter utskällningarna. De har rätt i en hel del. Jag blev arg i onödan och pratar åt skogen för mycket om mig själv och mina intressen. Kanske kan jag utveckla mina sociala talanger något efter "läxan" jag fick. Jag har faktiskt inte sett det här tidigare.

Liljan skrev:
-Var tydlig med hur du fungerar och hur du tänker. Var övertydlig för NT människor pratar inte om sådant här.

Sånt upplever jag ofta som jobbigt och jag tror att sånt lätt gör att andra blir irriterad på en. Att vara övertydlig om känslor burkar innebära att vara tjatig om sånt som andra inte är speciellt intresserade av.

Svara inte direkt om nån frågar om hjälp och om du kan ställa upp. Ba att få tid...eller snarare klargör att du måste tänka över det hela en stund. Om det är bråttom så förklara att du helst vill veta saker i god tid innan det blir aktuellt. Är det akut på riktigt så är det som det är men låt dom veta att dom inte kan ringa samma dag eller kvällen innan om nåt dom hade kunnat haft bättre framförhållning med.

Det har jag märkt funkar inte för mig. Om jag säger kanske eller att jag måste tänka på det, tar alla det som ett ja. När jag sedan påpekar att jag faktiskt inte sa ja så minns de iallafall att jag sa så.

jojomamma skrev:

Toblerone skrev: någon slags checklista eller lista med råd/idéer
Har ni fler strategier/idéer?

Bra, det hade jag behövt under släktingjulen Jag skulle behöva en lista på vad man inte ska göra om man vill hålla sams med en stor grupp NT:s . Sitter nu och slickar såren efter utskällningarna. De har rätt i en hel del. Jag blev arg i onödan och pratar åt skogen för mycket om mig själv och mina intressen. Kanske kan jag utveckla mina sociala talanger något efter "läxan" jag fick. Jag har faktiskt inte sett det här tidigare.

Men kan du då kanske berätta vad det var man inte skulle göra? Förutom prata för mycket om sig själv och sina intressen. Det är förstås en viktig punkt. Där tycker jag förresten att visst, det kan vara svårt, man bara pratar på, osv. Men samtidigt brukar jag tänka att jag måste tidsbegränsa lite. Om jag pratar 5 eller 10 minuter om något så tänker jag att det inte kan vara så farligt. En kompis till mig (hon har inte AS men hon har Borderline) kan prata en halvtimma om en liten sak (problem med hyresvärden och andra hyresgäster, eller fukt i hennes lägenhet). Men då brukar jag faktiskt säga: "du, nu har vi pratat om det i en halvtimma, nu skulle jag gärna prata om annat också. "

Ärligt sagt förstår jag inte varför dina släktingar inte säger till efter en stund istället för att skälla efteråt. Antagligen är det precis det som jag har varit med om att en kollega sagt, nämligen: "Man borde inte behöva säga det till en vuxen människa." Suck. Det är så dumt. Man behöver ju uppenbarligen.

Liljan skrev:
-Var tydlig med hur du fungerar och hur du tänker. Var övertydlig för NT människor pratar inte om sådant här.

Det där funkar inte så bra för mig. De brukar nämligen lätt tro att det måste vara ännu allvarligare än vad man säger. Eller att det ALLTID är så. Och så är det ju inte. Mycket beror ju på att det är mycket samtidigt och då har man ännu svårare att tolka rätt. Det kan bli jätte-jobbigt om folk försöker förklara all mänsklig kommunikation för en, bara för att man har sagt att man har svårt med det. Man har ju inte svårt med allt. Och då tar det ganska lång tid tills det verkligen uppstår en situation tills folk verkligen hamnar i det läget att de behöver förstå en situation då man inte reagerar som andra. Och DÅ har de redan glömt bort det.

kiddie skrev:Det har jag märkt funkar inte för mig. Om jag säger kanske eller att jag måste tänka på det, tar alla det som ett ja. När jag sedan påpekar att jag faktiskt inte sa ja så minns de iallafall att jag sa så.

Ja, det kan jag föreställa mig. Säg hellre att du inte vet än, att det är osäkert. Det är mer "negativa" uttryck, "vet inte" och "osäkert". Uttryck som t.ex. "kanske" - det är nästan som ett löfte, samma sak med "vi får se". Använd negativa uttryck.

kiddie skrev:Det har jag märkt funkar inte för mig. Om jag säger kanske eller att jag måste tänka på det, tar alla det som ett ja. När jag sedan påpekar att jag faktiskt inte sa ja så minns de iallafall att jag sa så.

Grøss og gru, det høres slitsomt ut...

Toblerone skrev:Ja, det kan jag föreställa mig. Säg hellre att du inte vet än, att det är osäkert. Det är mer "negativa" uttryck, "vet inte" och "osäkert". Uttryck som t.ex. "kanske" - det är nästan som ett löfte, samma sak med "vi får se". Använd negativa uttryck.

Jag börjar fatta att jag måste uttrycka mig som jag är mycket mer negativ än jag är. Så jag säger hellre numera att Jag tror inte det faktiskt. Är inte helt säker, men förmodligen nej.

Det brukar konstigt nog uppfattas som neutralt. Men det är ju inte alltid man kommer ihåg att säga rätt saker.

kiddie skrev:

Toblerone skrev:Ja, det kan jag föreställa mig. Säg hellre att du inte vet än, att det är osäkert. Det är mer "negativa" uttryck, "vet inte" och "osäkert". Uttryck som t.ex. "kanske" - det är nästan som ett löfte, samma sak med "vi får se". Använd negativa uttryck.

Jag börjar fatta att jag måste uttrycka mig som jag är mycket mer negativ än jag är. Så jag säger hellre numera att Jag tror inte det faktiskt. Är inte helt säker, men förmodligen nej.

Det brukar konstigt nog uppfattas som neutralt. Men det är ju inte alltid man kommer ihåg att säga rätt saker.

Det är sant. Kanske tolkar folk mer positivt än vad man verkligen säger för att de vill ha ett positivt svar. Då är det en bra strategi att svara mer negativt än vad man tycker.

Men jag undrar om det också är själva ordvalet som fastnar hos folk undermedvetet. Jag menar, det är ju egentligen samma sak om man säger "kanske" eller om man säger "jag vet inte säkert än". Det är kanske just det där med "inte" eller "vet inte" som fastnar hos folk? Jag kom att tänka på nån engelskman (tror jag) som jag såg på TV som visade hur man kan manipulera folk genom att slänga in speciella ord i konversationen. Han skulle då få en person att vilja köpa en mountain-bike, och lyckas med det bara genom att blanda in lite ord som har med cykel att göra i konversationen. Det fick mig att tänka att enskilda ord som fastnar i undermedvetandet nog påverkar folk ganska mycket.