Min kommun har följande text om PO!

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: atoms, Alien

Inläggav nano » 2008-09-06 14:33:31

Tja jag vet att jag gjort saker jag ångrat djupt att jag någonsin gjorde.
Fast man vet ju oftast vad som gjorde att man gjorde det och kan lära sig av det.
För mig känns det jobbigt om jag är orsaken till att någon mår dåligt eller blir ledssen eller så.
Vill gärna att alla mår bra, iaf om de vill må bra och det tror jag de flesta vill :)
Senast redigerad av nano 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
nano
 
Inlägg: 6161
Anslöt: 2008-06-20
Ort: /home/Jorden/Stockholm

Inläggav Zombie » 2008-09-06 17:10:28

Anastasia skrev:
nano skrev:Hmm, jag sitter som ett frågetecken :/
Bottnar det i en känsla av orättvisa?
Jag kan inte direkt säga att jag vill visa upp mina brister.

Ja, det bottnar nog i en känsla av orättvisa, och av att bli ignorerad och förbisedd.
Även om folk kanske inte medvetet visar upp sina brister så har de ändå lättare för att göra sig förstådda och få omgivningens sympatier.
Jag kan inte det
, ibland kan någon tycka synd om mig och vilja dalta med mig, men då är det för att de har missbedömt mig och tagit mig för snällare och oskyldigare än jag är, och det tycker jag inte heller om.
Jag tror jag är för komplicerad
och har för många "mörka" sidor för att någon ska kunna förstå mig fullt ut.

Om det kan hjälpa dig en liten gnutta, så känner jag faktiskt igen varje punkt av det här. Det är saker jag har övat på i hela mitt medvetna liv och fortfarande övar på. Och, kanske jag låter klämkäck nu, men kommit långt med att få ner till uthärdligare nivåer som ger mig större frihet och mera liv - även om jobbet måste fortsätta...

EDIT: ... och jag har också hunnit se att man är långtifrån så ensam som man trodde om sådant här. De som törs veta det om sig själva är förstås mycket färre, men de finns de också.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 2 gånger.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav MiaM » 2008-09-06 17:15:27

Aspkvinna skrev:
MiaM skrev:
Aspkvinna skrev:Jag funderar också på vad det är för utbildningskrav på någon som blir anställd som personligt ombud? Någon som vet?


Jag vet inte alls vad det finns för formella krav, men egentligen är väl kravet mest att personen ska klara av att läsa på regler för att avgöra om klienten och/eller vården/myndigheten har rätt/fel, och förmågan att "bråka" för klientens räkning, och så är det väl bra att kunna bedöma om klienten är helt urspårad i sina idéer. En vild gissning: socionom är säkert bra, iaf en halv sån utbildning? *svamlar på*


Jag letade reda på en annons och hittade en:

Arabetsförmedlingen: Personligt ombud

Och det är socionom eller beteendevetare som är kravspecifiikationen. Intressant för personligen så skulle jag aldrig be någon av dessa yrkesgrupper om hjälp med att strula ut saker hos myndigheter, ekonomiska problem eller liknande utan en jurist.


Länken verkar bara funka om man klickar svara och klipper ur ur den citerade texten. Kvalité :wink:

Poängen är väl att de ska ha en förmåga både att se om den sökande begär nåt galet (jämför rättshaverister som tycker att det är svenska statens fel att deras bil brann upp när de var på semester i italien) eller inte inser vad den bör begära (t.ex. en person som helt klart kvalificerar för en sjukskrivning men går hos socialen. Hej, där var jag en gång...).

Om jag fattat saken rätt så ska det här funka som en helt separat enhet, det enda kommunen får göra och också måste göra är att pröjsa kalaset. Jag vet inte hur bra/dåligt det funkar i praktiken, i den kommun jag har haft kontakt med PO i så höll de till i en lägenhet i ett bostadsområde (jag tror iofs det fanns fler kommunala verksamheter i samma uppgång, men de befann sig iaf på behörigt avstånd från socialkontoret, LSS-handläggare, sjukhuset o.s.v.).
Senast redigerad av MiaM 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
MiaM
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2008-08-15

Inläggav Alien » 2008-09-08 18:34:56

Jag har fått svar på mitt e-mail nu från PO:
Jag har läst ditt mail och vill bekräfta att ”diagnosen” har ingen betydelse för att få hjälp av ett Personligt Ombud.

Problemet för att få ett ”ombud”, just nu är att Vi är överbelastade med behövande människor som inte får den hjälp som de vill ha av ”samhället”.

Försäkringskassan, sjukvården och kommunernas socialtjänst och socialpsykiatri är inställda på att ”spara på sina utgifter” eller säger sig ”rationalisera verksamheterna” på ett sådant sätt att enskilda människor, medborgare blir lidande och får inte sina behov tillgodosedda.

Vi har för närvarande en kö med över 20 st ”behövande”.


Så det är inte nej till aspergare av formella skäl. Men iom att de är överbelastade, så skulle man hamna sist i kön. Sen vet jag inte om kön går efter anmälen el någon slags bedömning av vem som har störst behov.

Här är det alltså ekonomin som är problemet, det verkar finnas jobb för en PO till.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46093
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav nano » 2008-09-08 18:41:26

Minns jag pratade med någon på länsstyrelsen i ett annat ärende att dålig ekonomi inte är en orsak till att inte hjälpa till, komunen är skyldig det i alla fall.
Senast redigerad av nano 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
nano
 
Inlägg: 6161
Anslöt: 2008-06-20
Ort: /home/Jorden/Stockholm

Inläggav ragnevi » 2008-09-08 18:47:08

Psykiatrisamordningen gör tolkningen att Asperger ska klassas som ett psykiskt funktionshinder. Psykiskt funktionshinder är förövrigt ett nytt samlingsnamn där neuropsykiatriska funktionshinder ingår.
När jag sökte Personligt Ombud för 4 år sedan så fick jag tipset att jag skulle trycka på att jag hade depression, från en tjej som bor i Stockholm, Solna. Under den tiden var jag också smått apatisk och kunde knappt ta mig upp ur sängen.
I Göteborg så ska de inte vara lika hårda med kravet på depression längre, men de gör tolkningen att om personen som hör av sig behöver hjälp med flera ärenden så kan den få personligt ombud. Annars hänvisas man till Brukarstöd som hjälper till med mer avgränsade områden.

Om någon ringer mig (d.v.s. Attention i Göteborg) och frågar om hjälpinsatser så frågar jag om de har problem med depression tidigare eller har haft kontakt med psykiatrin och säger att de ska trycka på det också i sin ansökan, men att man ska berätta om sitt neuropsykiatriska funktionshinder med.
Men jag vet att t.ex. i Jönköping så har de nekat personer som har depression och ADHD personligt ombud, med motiveringen att personen har ADHD och därför inte har rätt till insatsen.

Det finns annars en fördel med att personliga ombud inte har ett diagnoskriterie och det är för alla dem som står i kö och väntar på att få en diagnos och som behöver hjälp med kontakter med vård och myndigheter under tiden.

Däremot är det helt galet att en diagnos ska förhindra att man får en hjälpinsats.

Skulle man resonera så om andra syndrom?
- Ja vi ser här att du har panikångest, schizofreni och ... och ... reumatism! Ja, men då kan du inte få denna insatsen, denna insatsen vänder sig till personer som är psykiskt funktionshindrade och då kan inte du med reumatisk få den hjälpen.
Senast redigerad av ragnevi 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
ragnevi
 
Inlägg: 1069
Anslöt: 2007-05-31
Ort: Göteborg

Inläggav nano » 2008-09-08 18:53:13

Klokt sagt.
Senast redigerad av nano 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
nano
 
Inlägg: 6161
Anslöt: 2008-06-20
Ort: /home/Jorden/Stockholm

Inläggav Bror Duktig » 2008-09-08 18:58:26

Det som är illa verkar vara att "personligt ombud är ingen lagstadgad rättighet". Jag har fetmarkerat i svaret.

Jag har också fått svar idag på mina frågor om PO, som jag ställde till länsstyrelsen.

PO är till för målgruppen i psykiatrireformen.
Där står Asperger med i grupp 11. SJUKDOMSGRUPP NEUROPSYKIATRISKA TILLSTÅND

Svaret:
Det som gäller är definitionen/kritierierna i Socialstyrelsens Meddelandeblad nr 14/2000:
- Personligt ombud bör erbjudas personer med psykiska funktionshinder (18 år och äldre) som:

- har ett funktionshinder som innebär omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv.
- har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos)
och andra myndigheter.
Det anges också att ombuden är till för målgruppen i psykiatrireformen.

Sen är det viktigt att komma ihåg att personligt ombud är ingen lagstadgad rättighet. Man kan ta kontakt, be om hjälp men det är ombuden som bedömer om det hör till
deras uppdrag att hjälp till.
Men det är som sagt inte diagnosen som avgör utan om man har ett psykiskt funktionshinder som innebär svårigheter enligt ovan. Det förekommer i
stor omfattning att personer som har neuropsykiatriska diagnoser får stöd av ombud därför att de pga sina svårigheter och behov bedöms kunna får det.

Sen är det förmodligen på gång förändringar i beskrivningen av målgruppen för personligt ombud men det dröjer nog nåt halvår till, eller så.


Svar på om man behöver diagnos var att man inte behöver en diagnos.
Svar på om man själv måste ta personlig kontakt med PO för att få PO var, nej, det behöver man inte, PO bör kontakta den person de har vetskap om vill ha kontakt med dem (om de kan). Det kan också ske med hjälp av andra, men det är viktigt att PO förstår att man vill ha kontakt med dem (fritt fram för godtycke här alltså?).

Jag tycker att det är HELT FEL att man ska behöva trycka på att man har depressioner eller andra tilläggsproblem/pålagringar.
Jag kan få PO om jag just trycker på andra problem än asperger.

Aspergare tillhör helt klart målgruppen för PO men reglerna har satts så att det är PO-verksamhetens godtycke som gäller.
EDIT: Tillägger att jag vet att inte alla aspergare beskrivs av POs målgruppsbeskrivning, att inte alla aspergare behöver PO. Precis som alla med depression eller ätstörningar inte beskrivs av texten för POs målgrupp eller behöver PO. Vad jag menar med "tillhör målgruppen" är att aspergare hör dit om de har beskrivna behov och problem, de kan inte ställas utanför p.g.a. typen av funktionsnedsättning.

Jag kommer att ställa följdfrågor till länsstyrelsen, så fort jag orkar.
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Inläggav Bror Duktig » 2008-09-08 19:37:26

Jag hittade nedanstående stycke i Socialstyrelsens meddelandeblad nr 14/2000.
Se det fetmarkerade.
Målgruppen för PO är alltså INTE hela målgruppen i psykiatrireformen, utan 'psykiatrireformens målgrupp, som förutom att tillhöra den målgruppen även uppfyller vissa kriterier'.
Uppfyller en aspergare dessa kriterier, så tillhör den helt klart POs målgrupp.

Kriterier för att avgränsa målgruppen

Personligt ombud är inte en insats som är avsedd för alla personer (cirka 45 000) i psykiatrireformens målgrupp. Regeringens beslut om statsbidrag bygger på förutsättningen att i storleksordningen 10–20 procent av dessa kan ha behov av ett sådant kvalificerat personligt stöd.

Enligt beredningsgruppen bör personligt ombud erbjudas personer med psykiska funktionshinder (18 år och äldre) som

* har ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv
* har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.


Personligt ombud ska vara en möjlig insats också för personer som finns på hem för vård eller boende liksom för personer med psykiska funktionshinder och missbruk (s.k. dubbeldiagnos).


Jag har ställt följdfrågor till länsstyrelsen precis nu och bl.a. frågat om PO-verksamheten får utesluta personer med AS (som uppfyller kriterierna för POs målgrupp).
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Inläggav MiaM » 2008-09-08 21:53:48

Personligt ombud ska vara en möjlig insats också för personer som finns på hem för vård eller boende liksom för personer med psykiska funktionshinder och missbruk (s.k. dubbeldiagnos).


Aha, men då är det ju bara att börja supa lite åxå... :wink:
Senast redigerad av MiaM 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
MiaM
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2008-08-15

Inläggav Bror Duktig » 2008-09-12 9:21:54

Har fått ett kort svar från länsstyrelsen.
De skriver att de ska diskutera lite och återkomma med ett längre svar om två veckor.

Tills vidare fick jag följande svar:
"Men det är ändå så att det är PO som avgör vilka de kan "arbeta" med och det är riktigt att enbart diagnosen Asperger inte tillhör målgruppen som det sades från början"

Jag förstår inte syftningen med denna mening.
Var det menat från början att AS skulle ingå eller syftar sista delen på meningen att PO-verksamheten hade rätt när de i början av min kontakt med dem sade att NPF inte ingår?

Han svarar också att det är tänkt att aspergare ska få hjälp av råd och stöd enligt 9:1 § LSS.
Hur det då går med de som enbart har AD/HD får man inte veta?!?
AD/HD-are har väl då inte rätt till PO och inte heller till LSS (utan att kämpa, tjafsa, bevisa och försvara och hålla på, vilket var ju just det som skulle undvikas med hjälp av PO).

Vad är detta råd och stöd enligt 9:1 § LSS?
Är det något man behöver råd och stöd enligt 9:1 § LSS för att kunna hitta och söka?
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Inläggav Bror Duktig » 2008-09-12 9:37:23

Hm, råd och stöd verkar vara habiliteringen.

Min habilitering verkar inte alls vara pådrivande i mina problem med kommun och vård.
Det verkar som jag måste ta initiativ till allt och dessutom tjata.

Jag får inga hjälpmedel om jag inte vet vad jag vill ha, eller i vissa fall beskriver ett problem tydligt.
Som hörseldämpare fick jag t.ex. rådet att köpa eller få vanliga proppar och man inte visste annan råd om det inte fungerade.
Formgjutna silikonproppar med filter fick jag själv upptäcka via något helt annat, leta reda på och beskriva (det undersöks just nu om jag möjligtvis kan få sådana).

Kurator hjälper till med exakt det jag beskriver, vilket är en del av det jag vill, men problemet är ju att jag behöver någon som ser en helhet och kan föreslå olika saker.

Alltså är det jag som får driva allt och ta reda på allt, och SEDAN kan använda habiliteringen som hjälp först efter att jag drivit och kartlagt allt själv.
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Inläggav Anastasia » 2008-09-12 13:35:07

Bror Duktig skrev:Jag förstår inte syftningen med denna mening.
Var det menat från början att AS skulle ingå eller syftar sista delen på meningen att PO-verksamheten hade rätt när de i början av min kontakt med dem sade att NPF inte ingår?

Egentligen betyder väl meningen att AS först tillhörde målgruppen, men jag tror ändå de bara vill poängtera att de hade rätt från början när de sade att NPF inte ingår. Hursomhelst så räcker det tydligen inte med bara AS-diagnos.


Bror Duktig skrev:Kurator hjälper till med exakt det jag beskriver, vilket är en del av det jag vill, men problemet är ju att jag behöver någon som ser en helhet och kan föreslå olika saker.

Alltså är det jag som får driva allt och ta reda på allt, och SEDAN kan använda habiliteringen som hjälp först efter att jag drivit och kartlagt allt själv.

Jag tror nog det är så det går till, och att man inte kan förvänta sig så mycket mer av dem. Det är svårt att hitta någon som kan se en helhet, och som kan föreslå olika saker. Kuratorer är nog inte rätt personer för det, de brukar vare sig vara speciellt intelligenta eller insatta i vad AS innebär. De skulle ju säkert kunna informera dig om all hjälp som finns att få (om det är det du vill ?) så att du kan välja utifrån det, men jag tror inte de kan veta vad du behöver utan att du har beskrivit det tydligt för dem.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 15:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav Bror Duktig » 2008-09-12 14:45:22

Anastasia skrev:
Bror Duktig skrev:Alltså är det jag som får driva allt och ta reda på allt, och SEDAN kan använda habiliteringen som hjälp först efter att jag drivit och kartlagt allt själv.

Jag tror nog det är så det går till, och att man inte kan förvänta sig så mycket mer av dem. Det är svårt att hitta någon som kan se en helhet, och som kan föreslå olika saker. Kuratorer är nog inte rätt personer för det, de brukar vare sig vara speciellt intelligenta eller insatta i vad AS innebär. De skulle ju säkert kunna informera dig om all hjälp som finns att få (om det är det du vill ?) så att du kan välja utifrån det, men jag tror inte de kan veta vad du behöver utan att du har beskrivit det tydligt för dem.

Min nuvarande kurator arbetar på vuxenhab, och är i alla fall mycket bättre än de där "gamla vanliga" man stött på ända sedan skoltiden (alltigenom usla).

Men jag fattar inte riktigt vad en kurator ska göra egentligen. De verkar lite som "alltiallo" som inte riktigt är expert på något.
Den borde ha som uppgift att aktivt lotsa folk rätt, men det är det "aktiva" som verkar saknas.

Angående hjälp som finns, ja, jag skulle vilja bli presenterad allt som finns.
Jag förstår att det inte går med exakt ALLT som finns, men det är inte omöjligt att samla ihop sådant som är vanligt och som man vet att andra aspergare haft nytta av.

Det finns redan en massa broschyrer från olika tillverkare/företag/hab, men jag har inga fått mer än de med telenummer till habiliteringen.

Men så är det så att hab föreslår inte saker, utan det ska komma från personen själv.
Problemet med detta är detsamma som problemet med "öppna frågor", man vet inte vad man vill, söker, vad man kan få hjälp med eller kanske inte ens inser att man har stora problem med något och att det finns hjälpmedel.

Jag har t.ex. lagt 6000 kr på handdatortelefoner när det verkar som att man kan få en Handifon utan vidare om man är i min sits (och behöver och använder en sådan).
Jag visste inte ens att det fanns Handi. På vuxenhab visade de ingenting.
Jag fick timstockar efter att ha blivit visad timstockar av en privatperson (aspergare) och sedan frågat efter dem på vuxenhab.
Jag hade ingen aning om att något sådant fanns, och vuxenhab sade inget förrän jag frågade specifikt efter dem.

Det här tillvägagångssättet kanske fungerar på NT, ungefär som "öppna frågor", men på mig och en hel del andra aspergare är det fel sätt.

När jag precis fick min diagnos, så fick jag träffa LSS-handläggare för upplysningar och hjälp, eftersom utredningsteamet skrivit om detta specifikt till min psykdoktor.
Handläggaren sket i att berätta om tandvårdskortet och vuxenhab. Hon frågade bara vad jag ville ha hjälp med, och kunde jag inte svara så upplyste hon inte helt enkelt.
Ändå har dessa som uppgift att bl.a. upplysa om allt detta.

Jag har också förstått att en del får för mycket "lägga sig i-hjälp" av de som kallas tanter, och då verkar problemet bli motsatt.
Man får hjälp, men inte rätt frågor och stöd för att få RÄTT hjälp OM man vill ha hjälp.
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 15:29:35, redigerad totalt 1 gång.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Inläggav Anastasia » 2008-09-12 16:39:19

Bror Duktig skrev:Men jag fattar inte riktigt vad en kurator ska göra egentligen. De verkar lite som "alltiallo" som inte riktigt är expert på något.

Just det, det är precis det de är. Jag tror inte man kan förvänta sig några expertkunskaper från deras håll.


Bror Duktig skrev:Angående hjälp som finns, ja, jag skulle vilja bli presenterad allt som finns.
Jag förstår att det inte går med exakt ALLT som finns, men det är inte omöjligt att samla ihop sådant som är vanligt och som man vet att andra aspergare haft nytta av.

Jag tycker det borde vara möjligt att presentera i princip allt som finns (om det inte rör sig om något jätteovanligt), men det skulle ju kräva att de ansträngde sig lite mer. Om jag var kurator så skulle jag göra det, men jag förväntar mig inte att andra ska vara lite noggranna som jag. Det här är också en av anledningarna till att jag inte vill ha något med dem att göra, när jag hade kontakt med habiliteringen så kände jag att de var slarviga och opålitliga, och jag har för stort kontrollbehov för att vilja lämpa över ansvar på någon annan.


Bror Duktig skrev:Men så är det så att hab föreslår inte saker, utan det ska komma från personen själv.
Problemet med detta är detsamma som problemet med "öppna frågor", man vet inte vad man vill, söker, vad man kan få hjälp med eller kanske inte ens inser att man har stora problem med något och att det finns hjälpmedel.

Ja, jag har förstått att en del aspergare har det problemet. Jag tycker, utifrån det du skriver, att du verkar ha bra självinsikt och veta vad du vill, men du kanske har svårt att få andra att förstå dig ?

Problemet kan ju vara att hab inte känner dig tillräckligt för att kunna föreslå sånt som just du behöver. Många har svårt att förstå sig på aspergare, och det kräver ganska mycket intelligens, inlevelseförmåga och intresse för att kunna förstå någon som inte liknar en själv. Det enda man kan kräva är nog att de informerar om "standardhjälpen" vid AS. Har du ingen vän eller släkting som känner dig bättre, och som kanske vet vad du ska föreslå ?


Bror Duktig skrev:Jag har också förstått att en del får för mycket "lägga sig i-hjälp" av de som kallas tanter, och då verkar problemet bli motsatt.
Man får hjälp, men inte rätt frågor och stöd för att få RÄTT hjälp OM man vill ha hjälp.

Precis, jag har nog det motsatta problemet. Jag har svårt att få andra att förstå att mina problem inte har så mycket med AS i sig att göra, och att jag inte har så stor nytta av LSS o.dyl. Jag kan organisera min tillvaro själv, och blir bara irriterad om någon har synpunkter på det. Jag har heller inget behov av att bli tilltalad på något speciellt sätt bara för att jag har AS. De psykologer som jag har träffat innan diagnosen pratade med mig som en "vanlig människa", men sen efter diagnosen ändrades något, och jag tyckte t.o.m att utredningsteamet pratade med mig som med ett barn. Det här får mig att tvivla på om jag egentligen har så stor nytta av min diagnos. Jag känner alltid att jag behöver vara på min vakt och verka mycket självständigare än jag är, men det för ju med sig att folk tror att jag inte har några problem alls, och det är inte heller sanningen.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 15:29:35, redigerad totalt 1 gång.
Anastasia
 
Inlägg: 626
Anslöt: 2008-06-21

Inläggav Bror Duktig » 2008-09-13 17:12:39

Anastasia skrev:Jag tycker det borde vara möjligt att presentera i princip allt som finns (om det inte rör sig om något jätteovanligt), men det skulle ju kräva att de ansträngde sig lite mer. Om jag var kurator så skulle jag göra det, men jag förväntar mig inte att andra ska vara lite noggranna som jag. Det här är också en av anledningarna till att jag inte vill ha något med dem att göra, när jag hade kontakt med habiliteringen så kände jag att de var slarviga och opålitliga, och jag har för stort kontrollbehov för att vilja lämpa över ansvar på någon annan.

Jag kan förstå hur du tänker i detta och håller till stor del med.

Anastasia skrev:Ja, jag har förstått att en del aspergare har det problemet. Jag tycker, utifrån det du skriver, att du verkar ha bra självinsikt och veta vad du vill, men du kanske har svårt att få andra att förstå dig ?

Jag har svårt att få andra både att förstå mig och tro på mig.
Jag tror att jag kan ge ett rätt "duktigt" intryck.
Samtidigt ser jag kanske kompetent och "hård" ut på något sätt, jag vet inte.
Jag råkar mycket sällan ut för att folk "tycker synd" om mig, och vill "ta hand" om mig.
Bra i vissa sammanhang, och dåligt i andra.

Det är också först de senaste åren (efter diagnosen) som jag verkligen börjat se sammanhangen i en del av mina problem. Insikterna jag fick innan dess, blev det mest att argumentera mot folk som sade emot, än att utveckla mig själv.
Även om jag kan verka kompetent och insiktsfull i vissa delar, så finns det ändå dels andra delar av mig som jag inte förstår själv och dels så är det stor skillnad på att beskriva sig själv i teorin och på att få till ett flyt i praktiken.
Det går ju inte att vara med om en situation, och sedan ta några dagar för att ta reda på vad man skulle ha gjort, då är det försent.
För att sedan dra nytta av vad man kommer fram till, så ska man dels få till att få fram tankarna i rätt situation och dels upptäcka att en ny situation är tillräckligt lik den man analyserade.
Jag är mycket bättre på att beskriva hur jag fungerar än på att använda de kunskaperna i praktiken. Stor skillnad på det.

Anastasia skrev:Problemet kan ju vara att hab inte känner dig tillräckligt för att kunna föreslå sånt som just du behöver. Många har svårt att förstå sig på aspergare, och det kräver ganska mycket intelligens, inlevelseförmåga och intresse för att kunna förstå någon som inte liknar en själv. Det enda man kan kräva är nog att de informerar om "standardhjälpen" vid AS. Har du ingen vän eller släkting som känner dig bättre, och som kanske vet vad du ska föreslå ?

Jag har nog kommit så långt nu att jag aktivt kan leta efter "hjälpmedel" och aktivt kan arbeta på att komma på lösningar.

Men alla kan ju inte det. Och detta faktum är otäckt och otrevligt.
I nuläget kanske just jag inte behöver en PO, men det skulle vara fint om jag kunde medverka till att det i min kommun blir tillgängligt för andra aspergare i framtiden.

Anastasia skrev:
Bror Duktig skrev:Jag har också förstått att en del får för mycket "lägga sig i-hjälp" av de som kallas tanter, och då verkar problemet bli motsatt.
Man får hjälp, men inte rätt frågor och stöd för att få RÄTT hjälp OM man vill ha hjälp.

Precis, jag har nog det motsatta problemet. Jag har svårt att få andra att förstå att mina problem inte har så mycket med AS i sig att göra, och att jag inte har så stor nytta av LSS o.dyl. Jag kan organisera min tillvaro själv, och blir bara irriterad om någon har synpunkter på det.

Jag blir egentligen också irriterad på sådant.
Men som mitt liv är nu, så har det blivit mycket svårt att driva på egen hand.
Förr organiserade jag mig själv och frågade inte efter hjälp.
Jag hade säkert inte heller kunnat ta emot hjälp
Jag insåg inte att man inte kunde leva på den kost jag levde på, eller att man totalt förstör sitt hus/sin lägenhet om man sköter den som jag gjorde.
Efter att ha fått uppleva effekterna av vissa saker, så har jag lärt mig att det fungerar inte att göra hur som helst.
Man kan verkligen säga att jag är en person som "inte kan ta andras goda råd" även om jag numer lärt mig att "det kan ligga något bra i andras goda råd".

Anastasia skrev:Jag har heller inget behov av att bli tilltalad på något speciellt sätt bara för att jag har AS. De psykologer som jag har träffat innan diagnosen pratade med mig som en "vanlig människa", men sen efter diagnosen ändrades något, och jag tyckte t.o.m att utredningsteamet pratade med mig som med ett barn.

Ja, usch.
Psykvården, kommun och vissa andra pratar så med mig.
Fast förr var de mer irriterade på mig och ifrågasatte mig ofta, tvivlade på att det jag sade stämde eftersom jag inte "visade på rätt sätt", sade att jag var trotsig och motarbetande i allt de gjorde och att jag kände annorlunda än jag gjorde. De trodde att jag var "hård" och tuff och tyckte att jag var "taggig". Och visst, så som de tolkade mig och behandlade mig, så blev jag ju även till viss del "taggig och trotsig" "på riktigt".

Jag kan inte säga att det ena sättet att prata till mig har varit bättre än det andra, de båda sätten är skit på var sitt sätt.
Bror Duktig
 
Inlägg: 14352
Anslöt: 2008-07-18

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in