Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: atoms, Alien

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-14 14:37:49

Jag har diagnosen "Genomgripande störning i utvecklingen, UNS" och den fick jag när jag var 35 år gammal, jag är nu 36. Jag hade själv inte misstänkt någon sådan diagnos och i diagnospapperen framgår inte specifikt vad det anses att jag har svårigheter med.

Vid sidan av det har jag också diagnoserna depression och ångest men har hela tiden ändå kunnat hanka mig fram i mina studier och jag har även sen tidigare längre högskoleutbildningar jag klarat utan problem, inget särskilt stöd vid sidan av eller så. Jag har också jobbat kortare perioder och haft praktik.

Jag har testat flera olika antidepressiva men känner ingen positiv effekt av dem och till det olika ångestdämpande där jag bara märkt en viss effekt från benzodiazepiner, t ex Sobril, alltså medicinering som jag bara kunnat använda mig av i nödfall.

Jag går nu i terapi och själva mötena känns bra, jag känner mig stärkt precis stunden efter och vi talar även om djupare ämnen och till det så gör jag liksom det jag orkar, försöker ta mig till skolan då och då, sköta studier, plugga, delta i grupparbeten.

Men jag mår inte bättre av varken terapin eller att försöka ta mig ut bland andra, studera, vara aktiv. Jag tycker att ämnet jag studerar är intressant men på det stora hela mår jag dåligt. Jag har några få väninnor, träffar dem ibland men lever i övrigt ensam. Jag orkar inte ta tag i så mycket när det gäller det sociala då jag ofta ändå känner mig ensam så exempelvis föreningar och likn har inte lockat.

Inte heller så mådde jag bra innan, då jag bara var arbetslös så det är inte så att jag mår bra av att få "isolera" mig heller. Inget verkar hjälpa, jag bara fortsätter att må dåligt.

Jag vill inte vara alltför tydlig med detta inför min terapeut då det där handlar om resurser och att säga att flera månaders terapi ändå inte gjort att jag mår bättre gör att jag riskerar att inte ens ha kvar denna terapeut.

Någon som varit med om liknande eller kanske har något råd eller tanke kring det här?
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Truls » 2016-09-14 23:51:58

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Det är som att den dåliga känslan sitter fast inuti. Kanske är det resultatet av att ha AST? Av att inte riktigt kunna få samma kontakt med andra människor och att därför alltid känna sig lite ensam?

Kanske med tiden att förståelse för diagnosen i sig och vad den kan betyda för en själv och för andra med samma diagnos kan hjälpa en att hitta samhörighet med i alla fall någon del av omvärlden? Att känna att man passar in och är ok som man är. Då kanske det dåliga måendet minskar?
Truls
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2016-06-22

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-15 22:14:15

Jag tycker att det även handlar om mer än ensamhet, det här att göra olika insatser men ändå känna sig kvar i ångest t ex. Jag tror som du att mycket handlar om att förstå och att även se att allt heller inte beror av diagnosen. Personligen så har jag andra problem än tidigare, jag har som exempel studerat utan problem och hade då ingen alls tanke på att det fanns någon diagnos. Nu är det svårare men där ser jag att det lika gärna kan bero av utmattning, depression eller ångest.

Då ingen egentligen kan se var gränserna går så känns det ibland mycket svårt att kämpa då man liksom inte likt ett brutet ben eller arm kan säga att man kommer att vara återställd inom ett visst antal veckor eller månader. Det blir en oro i sig tycker jag, det att inte vet vad jag kommer att kunna göra något åt och inte.

Truls skrev:Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Det är som att den dåliga känslan sitter fast inuti. Kanske är det resultatet av att ha AST? Av att inte riktigt kunna få samma kontakt med andra människor och att därför alltid känna sig lite ensam?

Kanske med tiden att förståelse för diagnosen i sig och vad den kan betyda för en själv och för andra med samma diagnos kan hjälpa en att hitta samhörighet med i alla fall någon del av omvärlden? Att känna att man passar in och är ok som man är. Då kanske det dåliga måendet minskar?
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav slackern » 2016-09-15 22:21:40

Sarah1 skrev:Jag tycker att det även handlar om mer än ensamhet, det här att göra olika insatser men ändå känna sig kvar i ångest t ex. Jag tror som du att mycket handlar om att första och att även se att allt heller inte beror av diagnosen. Personligen så har jag andra problem än tidigare, jag har som exempel studerat utan problem och hade då ingen alls tanke på att det fanns någon diagnos. Nu är det svårare men där ser jag att det lika gärna kan bero av utmattning, depression eller ångest.


Har du haft dom här problemen sedan du var barn eller kom dom helt huxflux när du fyllde 30?
slackern
 
Inlägg: 43699
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-15 22:36:58

Nej, depression och ångest har jag aldrig haft som barn och inte heller var det någon då som misstänkte autismspektrum. Jag har läst i flera olika omgångar på högskola och då inte heller upplevt några svårigheter mer än vanlig trötthet, stress inför tentor och så men aldrig något jag kände att jag behövde söka vård för. Det är mer sen jag blev deprimerad, efter 30 nån gång, som jag tog kontakt med vården.
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Truls » 2016-09-15 22:43:58

Hm,jag har ju alltid haft problem med återkommande depressioner. Alltså ända sen barndomen. Och jag har alltid känt att jag inte riktigt är som andra. Att jag inte interagerar på samma sätt som andra. Så där skiljer vi oss nog åt då.

Har du inte haft ångesten eller depressionerna heller tidigare?
Truls
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2016-06-22

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Truls » 2016-09-15 22:46:18

Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?
Truls
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2016-06-22

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-15 23:33:35

Det är jättesvårt att veta var de drog gränsen när de satte min diagnos, jag har ju aldrig varit bland de mer "populära" barnen och hade bara nån enstaka kompis på gymnasiet. Men just detta med att där och då känna mig utanför eller annorlunda, det gjorde jag inte. Jag reflekterade då inte över det men i mer vuxen ålder kan jag ju se att jag liksom inte var med i gänget, jag var aldrig på skoldiskon och liknande.

Nej, ångest och depression har jag haft enbart sen ca 2-3 år tillbaka men varit nedstämd längre, känt att jag inte kommer vidare i livet, att jag inte kommit rätt på arbetsmarknaden och så. Det är sånt som gör mig så frustrerad och även rädd eftersom jag inte egentligen kan peka på "de och de svårigheterna" och "de och de lösningarna" utan jag känner bara att jag fortsätter att må allmänt dåligt, alltså aldrig helt utan ångest, aldrig helt glad, ingen klar väg i livet osv osv.

Truls skrev:Hm,jag har ju alltid haft problem med återkommande depressioner. Alltså ända sen barndomen. Och jag har alltid känt att jag inte riktigt är som andra. Att jag inte interagerar på samma sätt som andra. Så där skiljer vi oss nog åt då.

Har du inte haft ångesten eller depressionerna heller tidigare?
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-15 23:35:55

Det som jag noterade var att det i diagnospapperen, alltså den fullständiga diagnosen på papper, inte alls är nämnt något om barndom trots att min mamma djupintervjuades vid två tillfällen. Det finns alltså inget där som styrker diagnosen men å andra sidan så ansågs ju jag få en "mildare" variant iom "Genomgripande störning i utvecklingen" (F84.9)

Truls skrev:Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav MisoPretty » 2016-09-16 3:36:21

Hej

Det finns nåt som heter EFT Knackning(EFT Tapping/The tapping solution) som ska vara bra mot tex depression och ångest. Jag har själv inte testat än, men jag har nyss köpt en bok och kollat lite på Youtube.


Mer info?
http://www.knackpunkten.se/
http://www.tara.se/artiklar/Knacka-dig-fri/
MisoPretty
 
Inlägg: 39
Anslöt: 2015-10-20
Ort: Märsta, Norra Stockholm

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-16 12:05:35

Tack för tipset. Jag ska kolla det. Jag hoppas dock att finna vägar vidare främst via min terapi och kunna lösa upp olika knutar där då det är en längre tids terapi och jag väntar mig att se framgång där. Svårt bara att avgöra men än så länge har för lite hänt och måendet är för dåligt.

MisoPretty skrev:Hej

Det finns nåt som heter EFT Knackning(EFT Tapping/The tapping solution) som ska vara bra mot tex depression och ångest. Jag har själv inte testat än, men jag har nyss köpt en bok och kollat lite på Youtube.


Mer info?
http://www.knackpunkten.se/
http://www.tara.se/artiklar/Knacka-dig-fri/
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Alien » 2016-09-16 12:20:33

Truls skrev:Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?


Det kan vara att man genom stora ansträngningar anpassat sig till NT-livet i många år. Man har inte haft något val, eftersom man inte ens vetat om sin diagnos. Men detta gör en i längden utmattad och deprimerad.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46089
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-16 12:55:59

Ja, jag har också haft dessa tankebanor men då egentligen inte kunnat peka på att jag gjort några specifika anpassningar som jag känt att jag måste utföra varje dag för att saker och ting ska funka. Skulle du vilja ge några exempel på anpassningar i t ex arbetsliv, kollektivtrafik, hem? Jag gör mig inte dum över det här nu utan skulle behöva lite input.

Alien skrev:
Truls skrev:Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?


Det kan vara att man genom stora ansträngningar anpassat sig till NT-livet i många år. Man har inte haft något val, eftersom man inte ens vetat om sin diagnos. Men detta gör en i längden utmattad och deprimerad.
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav slackern » 2016-09-16 13:09:09

Om du nu tvivlar så himla mycket på diagnosen är rätt satt varför ber du inte om att utredningen görs om?

Den hjälp du kan få från vården är Habiliteringen.

http://habilitering.se/om-habilitering/ ... ingscenter
slackern
 
Inlägg: 43699
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-16 13:29:08

Därför att jag inte rakt av tvivlar på diagnosen utan försöker att hitta olika förklaringar då jag också har diagnoserna depression och ångest. Jag är redan inom öppenpsykiatrin och har där läkarkontakt och terapeut så det finns inte mycket mer där att få stöd i då jag inte behöver t ex boendestöd eller liknande. Dock finns ju ändå mycket att fundera kring, det handlar inte om ifall jag ska begära en ny utredning eller inte.

slackern skrev:Om du nu tvivlar så himla mycket på diagnosen är rätt satt varför ber du inte om att utredningen görs om?

Den hjälp du kan få från vården är Habiliteringen.

http://habilitering.se/om-habilitering/ ... ingscenter
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Alien » 2016-09-16 14:55:08

Sarah1 skrev:Ja, jag har också haft dessa tankebanor men då egentligen inte kunnat peka på att jag gjort några specifika anpassningar som jag känt att jag måste utföra varje dag för att saker och ting ska funka. Skulle du vilja ge några exempel på anpassningar i t ex arbetsliv, kollektivtrafik, hem? Jag gör mig inte dum över det här nu utan skulle behöva lite input.

Alien skrev:
Truls skrev:Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?


Det kan vara att man genom stora ansträngningar anpassat sig till NT-livet i många år. Man har inte haft något val, eftersom man inte ens vetat om sin diagnos. Men detta gör en i längden utmattad och deprimerad.


Jag vet ju bara att jag själv blir uttröttad bara av att ha en massa folk, rörelse och prat runt omkring mig. Som t ex i kollektivtrafiken och i affären. Drar en suck av lättnad när jag äntligen kommit hem och det är tyst och folktomt.

På ett arbete (och även när man studerar) förväntas man också vara social, vänlig och intresserad och kunna småprata. Man kanske skulle vilja koncentrera sig på en sak i lugn och ro men måste kunna göra flera saker samtidigt. Man måste också finna sig i att ständigt bli avbruten.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46089
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav slackern » 2016-09-16 14:57:45

Sarah1 skrev:Därför att jag inte rakt av tvivlar på diagnosen utan försöker att hitta olika förklaringar då jag också har diagnoserna depression och ångest. Jag är redan inom öppenpsykiatrin och har där läkarkontakt och terapeut så det finns inte mycket mer där att få stöd i då jag inte behöver t ex boendestöd eller liknande. Dock finns ju ändå mycket att fundera kring, det handlar inte om ifall jag ska begära en ny utredning eller inte.

slackern skrev:Om du nu tvivlar så himla mycket på diagnosen är rätt satt varför ber du inte om att utredningen görs om?

Den hjälp du kan få från vården är Habiliteringen.

http://habilitering.se/om-habilitering/ ... ingscenter


Hjälpen du kan få från Habiliteringen är att träffa en psykolog som går igenom autism problematiken och förklarar ingående vad det innebär.
slackern
 
Inlägg: 43699
Anslöt: 2010-10-26
Ort: Stockholm

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Truls » 2016-09-16 16:40:25

Alien skrev:
Truls skrev:Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?


Det kan vara att man genom stora ansträngningar anpassat sig till NT-livet i många år. Man har inte haft något val, eftersom man inte ens vetat om sin diagnos. Men detta gör en i längden utmattad och deprimerad.


Javisst, jag är helt med på detta. Det gäller helt klart för mig själv också. Jag har klarat mig bra praktiskt med skolgång och universitetsstudier samt alltid kunnat få jobb. Har även vänner, man och två barn. Problemet har varit att jag blivit allt tröttare och ledsnare från tidiga tonåren och framåt. Jag har dock aldrig kopplat detta till att jag skulle kunna ha AST fast jag till och med jobbar i ett yrke där jag har mycket kontakt med människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det jag tänker på med Sara1 är mer att hon inte ens kan känna igen att hon skulle ha haft några svårigheter alls förrän efter 30 års ålder. Så vitt jag förstått det ska man ha visat symptom i barndomen.

Min tanke med det jag skrev var egentligen att Sara1 skulle fråga dem som gjort utredningen hur de menar att hon uppfyller kravet på symptom i barndomen eftersom de ändå satt diagnosen. Ibland har man ju svårt att själv se hur man resonerar och reagerar annorlunda än andra men psykologen kan ju ha sett det mönstret utifrån samtal med mamman eller sånt man själv berättat utan att fästa avseende på. Har man då haft såna "annorlunda" beteenden/tankesätt och får dem synliggjorda för sig kanske man lättare kan ta till sig diagnosen och börja jobba utifrån den. Då kanske man kan inse hur hårt man fått kämpa hela livet och förstå varför man till slut utvecklat depression och ångest och har svårt att ta sig ur det.
Truls
 
Inlägg: 42
Anslöt: 2016-06-22

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav Sarah1 » 2016-09-18 15:28:09

Tack Truls. Ja, som du säger så har jag själv funderat över det att de i diagnosen och det de skrivit om den så har de inte alls nämnt barndom eller det som de intervjuade min mamma kring. Jag upplever att en hel del av det som nu blivit jobbigt, säg efter 30 års ålder, också kan komma ur utmattning. Jag har länge kämpat med arbetslöshet, att ducka för olika myndigheter osv. Så att ur det så har jag blivit allt mer nedstämd, ångestfylld, känt mer hopplöshet och också fått typiska stressymptom som att vara extra irriterad på t ex personer i kollektivtrafik, på fik eller var det nu kan vara. Det är inget jag känt av som liten och inte heller när jag längre tillbaka pluggade, runt 25-års-åldern.

Så av det här att aldrig kunna känna att man landat, i t ex jobb, det i sig är en stress som hos mig har lett till en permanent inre stress. Så vad som är vad i det här och varför de inte beaktade barndomen mer är mest ett frågetecken för mig.

Truls skrev:
Alien skrev:
Truls skrev:Ja det där känns ju onekligen lite knepigt. Kan inte de som satte diagnosen förklara hur de tänkt eftersom inga spår fanns före 30 års ålder?


Det kan vara att man genom stora ansträngningar anpassat sig till NT-livet i många år. Man har inte haft något val, eftersom man inte ens vetat om sin diagnos. Men detta gör en i längden utmattad och deprimerad.


Javisst, jag är helt med på detta. Det gäller helt klart för mig själv också. Jag har klarat mig bra praktiskt med skolgång och universitetsstudier samt alltid kunnat få jobb. Har även vänner, man och två barn. Problemet har varit att jag blivit allt tröttare och ledsnare från tidiga tonåren och framåt. Jag har dock aldrig kopplat detta till att jag skulle kunna ha AST fast jag till och med jobbar i ett yrke där jag har mycket kontakt med människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det jag tänker på med Sara1 är mer att hon inte ens kan känna igen att hon skulle ha haft några svårigheter alls förrän efter 30 års ålder. Så vitt jag förstått det ska man ha visat symptom i barndomen.

Min tanke med det jag skrev var egentligen att Sara1 skulle fråga dem som gjort utredningen hur de menar att hon uppfyller kravet på symptom i barndomen eftersom de ändå satt diagnosen. Ibland har man ju svårt att själv se hur man resonerar och reagerar annorlunda än andra men psykologen kan ju ha sett det mönstret utifrån samtal med mamman eller sånt man själv berättat utan att fästa avseende på. Har man då haft såna "annorlunda" beteenden/tankesätt och får dem synliggjorda för sig kanske man lättare kan ta till sig diagnosen och börja jobba utifrån den. Då kanske man kan inse hur hårt man fått kämpa hela livet och förstå varför man till slut utvecklat depression och ångest och har svårt att ta sig ur det.
Sarah1
 
Inlägg: 126
Anslöt: 2015-10-03

Varför mår jag inte bättre av vård och de åtgärder jag gör?

Inläggav kiddie » 2016-09-18 23:44:08

Har du försökt att se på autismspektrum som förklaring till dina problem? Eller letar du bara efter saker som tyder på det motsatta?
kiddie
Inaktiv
 
Inlägg: 15536
Anslöt: 2013-02-23
Ort: Katternas planet

Återgå till Aspergare och vården



Logga in