..och man börjar känna panik o att det enda man känner är att man vill bort därifrån. T,ex när man är på stan, står i kön och det börjar samlas folk runtom bakom eller sitter i en buss. Möjligtvis börjar svettas och visa med kroppsspråket att man vill bort.

Vad har du för lösningar att klara situationen?

När jag börjar känna så och inte har nå musik i öronen så brukar jag hitta något att stirra på och tänka för mig själv något man tänkte på för några dagar sen så man blir helt inne i det, för att hålla ut. Annars funkar att lyssna på musik väldigt bra, för då har jag något jag kan koncentrera mig på istället för att tänka på att jag får panik.

-Någon slags meditation på plats.

Försöker fokusera, hitta ett inre lugn, försöker tänka bort omgivningen.

Djupa andetag och sluta ögonen några sekundrar?

Klorinlukt skrev:Djupa andetag och sluta ögonen några sekundrar?

Nja, min meditation syns inte utåt på det viset.

Men jag sluter mig inåt, tänker bort omgivningen, fokuserar på andningen.

KrigarSjäl skrev:

Klorinlukt skrev:Djupa andetag och sluta ögonen några sekundrar?

Nja, min meditation syns inte utåt på det viset.

Men jag sluter mig inåt, tänker bort omgivningen, fokuserar på andningen.

Så gör jag också. Att blunda kan skapa osäkerhet och stress och är inget måste.

Ett tips är att ha ett trygghetsingivande föremål på dig alltid. Jag har ett armband med runda pärlor, som blir ungefär som ett radband.

en dekad av rosenkransen kanske...eller träna på mindre grupper först innan man går in i situationer med större grupper...

När det är väldigt mycket människor och jag börjar må dåligt så koncentrerar jag mig också på något och stoppar in öronproppar.

Yukina skrev:När det är väldigt mycket människor och jag börjar må dåligt så koncentrerar jag mig också på något och stoppar in öronproppar.

Awesome

Att vara ute på stan är inte så farligt för mej,enda som händer är att jag blir dränerad på energi.Det jag tycker är jobbigt är att vara instängd med folk man inte känner.

Jeg bruker ikke få panikk, men har regler som gjør meg mindre sliten.

Skaper barrierer og øker avstanden mellom meg og omgivelsene. Setter i hodetelefonene med eller uten musikk. Holder noe synlig men ikke påfallende i hendene (handlekurv f.eks). Jeg ser på varer, plakater, mobilen eller lignende.

Velger et passende tempo og en rute og følger dette så godt jeg kan. Når det ikke kan følges stopper jeg helt opp og venter. Går langs vegger og kanter når det passer. Unngår områder med mye bevegelse. Jeg gjør disse tingene slik at de virker naturlig.

Surkatt skrev:

KrigarSjäl skrev:

Klorinlukt skrev:Djupa andetag och sluta ögonen några sekundrar?

Nja, min meditation syns inte utåt på det viset.

Men jag sluter mig inåt, tänker bort omgivningen, fokuserar på andningen.

Så gör jag också. Att blunda kan skapa osäkerhet och stress och är inget måste.

Ett tips är att ha ett trygghetsingivande föremål på dig alltid. Jag har ett armband med runda pärlor, som blir ungefär som ett radband.

Jag kan har en trygghet i mig själv, det är en färdighet som utvecklats med åren.

Klorinlukt skrev:..och man börjar känna panik o att det enda man känner är att man vill bort därifrån. T,ex när man är på stan, står i kön och det börjar samlas folk runtom bakom

Tar ett steg bakåt och ser till att de andra gör det med. Det är inte en human centipede vi ska bygga, vi ska forma en kö. Brukar tänka lite såna saker för mig själv för att peppa mig.

Klorinlukt skrev:eller sitter i en buss. Möjligtvis börjar svettas och visa med kroppsspråket att man vill bort.

Tyvärr börjar jag skrika och har vid några tillfällen sparkat upp bussdörrar. Det är såpass att jag inte åker buss längre annat än i nödfall om jag skulle åka till en annan ort tex. Åker helst inte utan ledsagare som då lämpligtvis är den person jag besöker.

Hemmavid kör jag egen bil, lokaltrafik är ett helt avslutat kapitel. Tänker inte plåga mig med det. Om jag inte hade bil skulle jag ansöka om färdtjänst.