Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Manveru » 2016-08-15 0:37:37

Slutligen landat i att det är slut med min flickvän sen nästan ett år tillbaka. Visst att vi gjorde slut för några månader sen, men levt i förnekelse att vi kanske skulle kunna hitta tillbaka tillsammans igen. Hur mycket jag än må ha kännt att hon var perfekt sen vi först hittade varann så var det aldrig helt ömsesidigt. Fick iallafall några bekymmersfria månader där hon till fullo älskade mig tillbaks, samt känna lite hopp om framtiden, ork och livsglädje igen. Nog enda gången jag kan minnas i mitt vuxna liv (27 år gammal) som jag kännt mig helt lycklig, om så för en litet tag. Nu känns det bara tomt inuti.

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Enda gångerna på senare år som jag mått någorlunda bra är när jag haft någon att överösa med all den kärlek jag har inombords, och en del av mig vill hitta det igen så snart som bara möjligt. Att hitta min livspartner, om hon nu finns, är i princip det enda som har hållt mig uppe de senaste åren, alla andra planer och drömmar jag haft har tynat bort. Men känns på samma gång smått respektlöst på nåt sätt att direkt försöka hitta en ny kärlek att ersätta den gamla med. Vet inte riktigt, kanske bara jag som är fånig. Kan tänka mig att många skulle ge rådet att ge det lite tid först oavsett, men känns inte som mer tid än nödvändigt av att våndas i ensamhet skulle hjälpa med nåt alls.

Som det är nu så är det svårt nog att ens hitta ork till vardagsbestyr som mat och städ, hade som sagt en kort period där det började kännas som man kanske skulle ha ork till övers för nåt mer igen innan det började gå utför. Vet inte om man borde försöka laga sig själv mer på nåt sätt (inte för att tidigare försök med habilitering/medicinering etc gett särskilt mycket) innan man ger sig i kast igen med att försöka hitta nålen i den proverbiala höstacken. Hitta en lagom autistisk, snygg tjej med matchande intressen som kan acceptera en för den man är börjar kännas alltmer omöjligt, även om jag kan tycka mig haft tur hittills, trots slutresultaten.

Dunno, behövde mest prata av mig lite nånstans tror jag, skulle så klart uppskatta om någon nu har nån sorts råd eller uppmuntran att ge.
Manveru
 
Inlägg: 134
Anslöt: 2013-01-11

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav QuinnaPåGlid » 2016-08-15 2:26:06

Jag känner igen mig i det med att bara leva för att hitta kärleken, att ha nån att älska som älskar en tillbaks. Då är lyckan gjord! Tyvärr fungerar det ju sällan så att man får den man vill ha...

Har väl inte något bra och konkret råd att ge dig på rak arm, men tänker spontant att du nog bör tillåta dig att vara ledsen så länge du behöver. Tillåta dig att sörja henne, stänga in dig och gråta, lyssna på sorglig musik och tänka på henne och sakna.. Ut med känslorna bara! Ju mer de får komma ut, desto snabbare kommer du att må bättre igen! Eller ut och gå, gå nån mil, spring, träna skiten ur dig, skriv, skriv låttexter, sagor, rita arga serier, skriv dagbok, vad som helst. Det viktiga är att du gör sånt som DU känner att du behöver just nu, och inte sånt som andra försöker övertyga dig att du behöver! Den enda som vet det bäst är du själv!

Sen när det börjar lätta och du fått ur dig det värsta, så sök dig till sånt du varit intresserad av men inte vågat eller kommit dig för att prova. Umgås med de människor som får dig att må som bäst. Lycka till och stor kram!
QuinnaPåGlid
Inaktiv
 
Inlägg: 173
Anslöt: 2016-07-26

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav antonius » 2016-08-15 10:18:35

Du är ju fortfarande ung, for gods sake, glöm den skatan och skaffa ett KK som knullar skiten ur dig, men lev ett tag och involvera dig inte huvudstupa i ett nytt förhållande, det kommer att ordna sig... :-)063
antonius
 
Inlägg: 21794
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav DIProgan » 2016-08-15 11:11:58

Gör något annat. Bli glad i en hobby, stolt av en prestation, road av nya vänner etc. Funkar ditt liv utan någon är chansen större att det funkar med någon senare också.
DIProgan
 
Inlägg: 4558
Anslöt: 2008-10-14

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 11:24:43

Det händer att man blir för insnöad på det där med att hitta en partner när man har Asperger. Känner igen mig själv lite där. Det blir ett specialintresse, precis som med andra specialintressen överdriver man.

Jag vet inte om mina tips hjälper dig, för jag är kvinna och nästan dubbelt så gammal. Men jag har tänkt om för några år. Det är viktigt att inte vara desperat. Dels för att man inte är särskilt attraktiv för andra då och dels för att man väljer fel sorts person då. Bäst chans att få en partner har man om man är nöjd med sitt liv och inte behöver en annan person som liksom "räddar" en. Tänk på att folk dras till dem som är självsäkra, avslappnade och nöjda. Jag rekommenderar dock inte att bara låtsas vara det, det funkar inte.

Försök att hitta andra saker som du trivs med. Jag vet att det är svårt, men i din situation nu är det inte heller bra att kasta dig in i nästa relation. Du behöver "landa" först. Och det är ju också risk att du annars plockar upp ett riktigt problemfall till tjej. Man attraherar vettiga människor först när man har lugnat sig lite och är stabil och avslappnad. Vad jag gjorde i det läget var att jag försökte träffa nya människor, nya vänner kompenserar inte helt för en partner, men ändå delvis. Och så tog jag en kk också för att kompensera för resten. :wink:

Och det är inte alls respektlöst att träffa andra, hon uppskattade dig ändå inte tillräckligt, så det behöver du inte ens tänka på. Och att du tror att hon är så perfekt för dig - det kommer du säkert inte att tycka om några år, när du träffat fler. Du har kanske inte så många fler att jämföra med ännu, eller? Och om hon inte har lika mycket känslor för dig som du för henne, så är det inte perfekt. Du tänker fel där. Den idealiska partnern är en som verkligen uppskattar dig. Och om hon inte har Asperger (och dessutom är hon ju tjej) så är hon säkert mycket duktigare på att inte visa alla tvivel och allt som inte stämde för henne. Hon gjorde det säkert inte för att såra dig - snarare motsatsen - men det var inte bra. Du märkte lite väl sent att det inte var ömsesidigt. Om du vill vara på säkra sidan - var nästa gång extra försiktigt med att tro att känslorna finns från andra personens sida. Man kan ju faktiskt prata om det också, ganska i början. Man kan säga att man varit med om någon tidigare som inte sa att hon inte kände likadant och att man vill undvika sånt.

Och tänk på att det finns gott om andra tjejer som kanske uppskattar dig mycket mer.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 11:25:32

DIProgan skrev:Gör något annat. Bli glad i en hobby, stolt av en prestation, road av nya vänner etc. Funkar ditt liv utan någon är chansen större att det funkar med någon senare också.


Precis! Du lyckas säga det så mycket kortare än jag.... :mrgreen:
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Manveru » 2016-08-15 14:32:02

Tack för alla svar. Säger saker jag nog egentligen redan vet djupt inne, sen hur görbart det är vet jag inte. Har inga vänner kvar direkt, den enda jag har att överhuvudtaget prata med är mitt ex, där vi båda hoppas kunna hålla kontakten ändå. Vi har båda aspergers/autism i varierande grad, och ingen av oss har nånsin träffat nån annan som matchar varandra så pass i intressen och sätt att vara.

Problemfall till tjej har jag haft innan också för övrigt, och inget jag skulle vilja ha igen so lesson learned there. Sen är jag väl nog egentligen lite av ett problemfall själv i mindre grad. Känns mest som jag skulle behöva någon som är lagom trasig för att kunna laga varandra ihop med. Inte lyckats med det på egen hand än så länge iallafall.

Knappt nån ork kvar för de få hobbys/intressen jag haft/har längre, försöker bäst jag kan att hålla dem vid liv. Mest trött på världen/livet i allmänhet. KK känns som det skulle kunna vara trevligt om nåt sånt var möjligt att hitta, men inget jag ser som nåt realistiskt.

Inser ju så klart att allt skulle bli så mycket lättare om mitt liv fungerade på egen hand, vet inte riktigt hur man hittar dit bara. Kört fast i ett träsk av negativitet, ångest och hopplöshet, och här har jag suttit större delen av de senaste 5 åren utan någon större framgång (lite visare nu visst, men hjälper föga). Förlåt om jag verkar avvisande av alla råd, kan inte låta bli, men uppskattar det verkligen <3
Manveru
 
Inlägg: 134
Anslöt: 2013-01-11

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 16:05:55

Ingen fara, det brukar vara så att man avvisar dem flesta råd. Om det vore så enkelt, skulle du ju inte skriva. Men det kan vara värd att kolla närmare på vissa ändå. Du säger att du inte orkar med hobbys/intressen, men du har orkat med en flickvän? Inklusive konflikter? Jag vet hur det är med att man inte orkar med hobbys, men du ska ju försöka det istället för flickvännen. :wink: Grubblandet tar också en massa energi, så egentligen borde det vara mindre jobbigt?

Det finns andra tjejer med Asperger. Och det är inte heller omöjligt att man träffar en person som inte har diagnos och som ändå passar. Tro inte att det är sååå svårt att hitta någon annan. Även om ni inte har träffat sån person förut. Hur många har ni att jämföra med? När jag blev singel i 40-års-åldern var jag med i dejting-sidor, dejtade nog ungefär 100 män. Och det var alltid nåt som inte passade. Jag var egentligen ganska öppen där, det var ofta männen som inte tyckte att det passade riktigt. Men jag märkte också: vad många olika människor det finns! Dvs. alla är så olika. Hur vet du att det inte finns tjejer som passar ännu bättre? Det finns en del killar som fastna i det andra extremet, som "testar" allt för många. Hitta några tjej-kompisar, så får du träna lite att umgås med tjejer och man vet aldrig, det kan ju bli mer.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav antonius » 2016-08-15 16:47:22

Om man ska få sig lite fett på sylen som ung aspie-kille/tjej kan man inte vara så bangen, utan man får ofta ta va som finns, eller leva mol alen, det behöver förresten inte vara det sämsta, ofta är det kanske att föredra än ett förhållande där man försöker mörda varann... :-)063
antonius
 
Inlägg: 21794
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav truthseeker » 2016-08-15 16:53:00

Om man är ett stolpskott som varken har energi, kunskap eller mod att träffa någon. Vad har ni för råd då? :-)004
truthseeker
 
Inlägg: 928
Anslöt: 2016-07-02
Ort: Växjö

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 17:54:34

truthseeker skrev:Om man är ett stolpskott som varken har energi, kunskap eller mod att träffa någon. Vad har ni för råd då? :-)004


Vem säger att du ett stolpskott? Du? Oftast tycker andra mer positivt än vad man själv tycker. Och man är ju olika bra på olika saker. Om man t.ex. inte klarar sig i arbetslivet, behöver man inte vara värdelös som partner för det. Om du däremot är taskig mot tjejerna, aggressiv eller liknande - då får man jobba på det först. Hur uppskattar du att du skulle fungera som partner? Om du inte har energi till ett förhållande alls, då går det ju inte. Om du däremot tycker att det är jobbigt att försöka träffa nån och inte lyckas - det är förståeligt.

Rätt "liga" kan vara viktigt. Dvs. du måste hitta såna tjejer som kan tänka sig dig som partner. Fråga nån som känner dig väl.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav nallen » 2016-08-15 17:55:08

Toblerone skrev:Bäst chans att få en partner har man om man är nöjd med sitt liv och inte behöver en annan person som liksom "räddar" en.

Om man ändå är nöjd med sitt liv och inte behöver "bli räddad" så behöver man ju ingen partner.
:-)063

EDIT:
Toblerone skrev:
DIProgan skrev:Gör något annat. Bli glad i en hobby, stolt av en prestation, road av nya vänner etc. Funkar ditt liv utan någon är chansen större att det funkar med någon senare också.


Precis! Du lyckas säga det så mycket kortare än jag.... :mrgreen:

Trams!
nallen
 
Inlägg: 19428
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav kullan » 2016-08-15 18:07:50

Jag är skitduktig på att vara själv men att vara ensam gör mig sjuk. Det är en sak att vara självständig praktiskt men jag tror det är få som klarar mentalt att vara ensamma. Dom flesta behöver en partner och vänner för att känna sig komplett.

Fjanterier som terapi som lär en överleva ensamhet är värdelöst.
kullan
 
Inlägg: 28595
Anslöt: 2011-04-15
Ort: Katastroflandet Jag

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 18:39:18

antonius skrev:Om man ska få sig lite fett på sylen som ung aspie-kille/tjej kan man inte vara så bangen, utan man får ofta ta va som finns, eller leva mol alen, det behöver förresten inte vara det sämsta, ofta är det kanske att föredra än ett förhållande där man försöker mörda varann... :-)063


Om man tar vad man får, så kanske man är ihop med någon som man inte ens respekterar. Och det funkar inte. Men du kanske tänker för mycket utseende nu. Utseende är för mig ingen särskilt viktig faktor numera. Jag brukar säga att det funkar om inte utseendet avskräcker mig direkt. Kolla nån gång om du ser ett par där en ser mycket bättre ut än det andra. Vad är som är så attraktiv med den relativt "fule" parten då? Något viktigt måste det ju vara om en snygg person är ihop med hen?
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 18:41:40

nallen skrev:
Toblerone skrev:Bäst chans att få en partner har man om man är nöjd med sitt liv och inte behöver en annan person som liksom "räddar" en.

Om man ändå är nöjd med sitt liv och inte behöver "bli räddad" så behöver man ju ingen partner.
:-)063


Om du tänker så, så bör du förstås inte ha en relation. För du verkar ju inte sakna något.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 18:42:28

nallen skrev:
Toblerone skrev:Bäst chans att få en partner har man om man är nöjd med sitt liv och inte behöver en annan person som liksom "räddar" en.

Om man ändå är nöjd med sitt liv och inte behöver "bli räddad" så behöver man ju ingen partner.
:-)063

EDIT:
Toblerone skrev:
DIProgan skrev:Gör något annat. Bli glad i en hobby, stolt av en prestation, road av nya vänner etc. Funkar ditt liv utan någon är chansen större att det funkar med någon senare också.


Precis! Du lyckas säga det så mycket kortare än jag.... :mrgreen:

Trams!


Trams? Så du vet bättre vad jag menar än jag själv? Det var intressant :-)006
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav nallen » 2016-08-15 20:10:01

@Toblerone: nej, det ni skriver är trams. Funkar inte ens liv utan partnern så är det ingen idé över huvud taget att försöka göra nåt annat. Det är bara oärligt och dömt att misslyckas.
nallen
 
Inlägg: 19428
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 20:47:08

nallen skrev:@Toblerone: nej, det ni skriver är trams. Funkar inte ens liv utan partnern så är det ingen idé över huvud taget att försöka göra nåt annat. Det är bara oärligt och dömt att misslyckas.


DET håller jag med om. Men vad du skrev var ju motsatsen? Att man inte behöver en partner om man är nöjd ändå. Det är bara då man ska skaffa en partner, inte när man inte klarar av sitt eget liv. För det kan inte en partner heller hjälper med. Vissa saker får man reda ut själv. Däremot om du inte vill ha en partner - okej, men andra kanske vill.

Men du skrev "trams" till att jag skrev att DIProgran skrev samma sak som jag försökte säga, fast han lyckades få till det mycket kortare. Vad är det för trams med det? Jag vet väl vad jag försökte säga och om jag tycker att han lyckats säga det bättre/kortare, vad har du för problem med det???
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav nallen » 2016-08-15 21:00:28

Nej. Du skrev ju att man skulle få livet att fungera utan partnern. Jag påstår att det inte är någon mening att försöka det.
nallen
 
Inlägg: 19428
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav antonius » 2016-08-15 21:02:01

Toblerone skrev:
antonius skrev:Om man ska få sig lite fett på sylen som ung aspie-kille/tjej kan man inte vara så bangen, utan man får ofta ta va som finns, eller leva mol alen, det behöver förresten inte vara det sämsta, ofta är det kanske att föredra än ett förhållande där man försöker mörda varann... :-)063


Om man tar vad man får, så kanske man är ihop med någon som man inte ens respekterar. Och det funkar inte. Men du kanske tänker för mycket utseende nu. Utseende är för mig ingen särskilt viktig faktor numera. Jag brukar säga att det funkar om inte utseendet avskräcker mig direkt. Kolla nån gång om du ser ett par där en ser mycket bättre ut än det andra. Vad är som är så attraktiv med den relativt "fule" parten då? Något viktigt måste det ju vara om en snygg person är ihop med hen?


Vad jag menar är att vi inom spektrat inte står först i ledet av tänkbart pojk/flickväns virke. Är man då alltför kräsen kan man kanske räkna med att vara solo ganska länge. Inget fel med det, men något man kan få tänka på och inte gå omkring olycklig... :-)063
antonius
 
Inlägg: 21794
Anslöt: 2012-12-06
Ort: In my escape pod.

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Rusmark » 2016-08-15 21:27:51

Cha Manveru

Jo, det är ett rejält träsk du sitter i. Det är bra att du kopplar dina känslor till dina behov. Du beskriver det snyggt, inte ett ont ord om henne. Respekt! Men precis som QPG skriver tycker jag du gott kan gå ner dig en stund. Lyssna på countrymusik, vältra dig i självömkan och självmedlidande, men ta det för vad det verkligen är; sorg. Du är inte din sinnesstämning, utan har tankeförmågan som hos en drucken. Tro mig, jag har varit djupt nere i sorgebrunnen. Jag skrev kilometervis med anteckningar, och nu när jag läser dem tycker jag så jävla synd om killen som skrev det. Han ville ju så gärna förstå varför det blev som det blev men inga svar fick han. Men oj, så klok han blev av sin misär.

Nu har jag en drös ungar som tar precis all tid jag har, men i dina skor skulle jag kolla upp volontärarbete. Soppkök, nattvandring, migrantstöd, djurskydd och allt mellan himmel och jord. Ditt ömmande hjärta skulle tas emot med glädje och få ett syfte, en användning. Dessutom skulle du träffa massa folk och det är den bästa medicinen.

Och som Toblerone skrev; när du är hel är du redo för framtiden. Gissningsvis är du då så pipptrånande att alla visheter som att "ensam är stark" kommer vara som bortglömda.
Rusmark
 
Inlägg: 17
Anslöt: 2016-06-03
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Manveru » 2016-08-15 22:40:58

Har redan sörjt nog känns det som, nu är det mest bara tomt inuti. Skulle gärna undvika att glida ännu längre ner i depression än jag redan är, men känns inte som det finns mycket positivt kvar att klänga sig fast vid. Social fobi gör det rätt svårt med förslag som att hitta nytt umgänge eller dylika projekt, och för övrigt fast ute i en liten håla utan någon större tillgång av nånting alls egentligen.

Hel tvivlar jag på är möjligt att nånsin bli, men det accepterade jag för länge sen och inget problem som jag ser det. Varken förstår mig på eller önskar del i den typen av "normala" liv folk verkar ha med arbete och socialiserande och allt som hör till. Lite där att jag fastnat i tanken att kanske om man hittar rätt person så kan man med sina trasiga halvor uppnå någon sorts helhet tillsammans, men det kanske inte är ett vettigt sett att tänka. Vet inte riktigt vad annat som finns att göra bara än att hoppas på ett mirakel.
Manveru
 
Inlägg: 134
Anslöt: 2013-01-11

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav Toblerone » 2016-08-15 23:17:16

nallen skrev:Nej. Du skrev ju att man skulle få livet att fungera utan partnern. Jag påstår att det inte är någon mening att försöka det.


Va? Sorry, jag förstår inte ett dugg. Det är väl alltid en bra idé att få sitt liv att fungera? Och att dra in en partner i ett kaotiskt icke-fungerande liv är inte riktigt schysst. Trodde det var det du menade, men du säger hela tiden olika saker.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Prata av mig om livet/kärleken och kanske få lite råd

Inläggav nallen » 2016-08-16 0:00:59

Om man få sitt liv att fungera utan en partner är det bara att gratulera, då behöver man inte krångla till det genom att blanda in nån annan.
Men om anledningen till att livet inte fungerar är just att man inte har någon så är det bara meningslöst och oärligt att försöka få det att fungera utan partner.
Möjligen kan man få det att fungera med några KK, men det är sällan mindre energikrävande än en partner.
nallen
 
Inlägg: 19428
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in