Jag har till och från vad jag kollar för "tics". Det är när jag exempelvis knackar med pekfingret mot pannan, knäpper ihop fingrar, knackar på huvudet, spänner ögonbrynen eller nått eller liknande saker när jag är obekväm eller stressad. Själv eller när människor är i närheten. Vara allt ifån 5min till 1-2timmar. Behöver ibland hjälp för att av ledas från vad det nu är jag ticar över, klarar inte alltid det själv. Ibland märks det av andra, mestadels märks det inte av andra.

Idag kom något jag inte haft innan, 6 timmar av ett nytt "tics". Nya ticset var att bita ihop tänderna, spänna halsen (så nästan ut som en ödlehals ) och sidorna på hakan.
Nu hat jag ont i tinningarna.
Jag upplevde på nått sätt medveten om när de skulle komma och att jag säkert på nått sätt skulle kunnat stoppa dem men det var som att det blev så ändå.
Jag ser, som de flesta här, inte ut att vara aspie och många i min omgivning skulle nog inte gissa det heller. Blir obekväm med tanken över ett sånt tic som får folk att stirra. Var å handla och det blev värre och folk bara stirrade på mig.

Någon annan som har "tics" och har ni fått "nya"?
Har de "nya" försvunnit eller har de blivit vanligare för er?
Hur upplever ni som har det?

Har haft tics sedan ungdomen. Tack och lov inga som syns direkt.

Bland annat måste jag ibland göra saker tre gånger eller 1+3+6 gånger, jag blinkar med ögonen, håller på med mina glasögon mm...

De nya ticsen är bara en del av siffer-ticset: jag måste trycka in hissknappen tre gånger t.ex.

Ibland har jag dessa tics mer och ibland mindre.
Tror att det har att göra med hur pass orolig jag är - måste jag åka till ett nytt ställe eller träffa nya människor så blir ticsen tydligare/fler. Så det har en direkt korrelation till min Aspergers.

Jag är så van så jag lider inte - bara lite jobbigt ibland men inte mer än så.

Hade mycket "tics" i yngre ålder men jag lyckades bli av med dom i början av tonåren. Exempel på "tics" var att den som tände lampan skulle släcka, inte gå på några sträck (tom när jag spelade handboll ett tag), lukta på händer och fingrar på ett visst sätt och det centrala att saker och ting skulle vara symmetriskt på kroppen. Alltså om något rörde min vänstra hand höll jag på fram och tillbaka för att det skulle kännas samma på båda händer. (Am I making sense???)

Jo, jag har också tics, men inte lika mycket. Mest var det nog som barn och i tonåren. Numera är det mest saker som folk inte märker, komplexa motoriska tics. Brukade rulla in tårna, men jag slutade med det och började knäppa med tårna (som att knäppa med fingrarna alltså). Min man tycker att just sånt är otäckt.

Mitt tics uppstår när jag är stressad och kan hålla på i ca 15min. Jag får kväljningar (ljudet som uppstår när man kräks). Detta är tyvärr ett tics som får folk att inte bara stirra utan ofta fråga hur det är.