Hej!

Det finns lite olika trådar om utbrott, men jag har inte hittat någon där vi (som får eller fått mycket utrbrott) bara kan skriva av oss och berätta öppet om våra utbrott om vi vill. Det skulle vara så skönt att få ur sig lite utan att vi dömer varandra.

Jag kan börja lite försiktigt: I höstas började plötsligt fantasierna skena iväg när jag var mitt bland andra människor och plötsligt slog jag till en dörr. Ingen fattade vad som hänt och jag själv blev lika förvånad för jag var ju inte upphetsad i verkligheten - bara i fantasin. Jag var inte själv medveten om vad jag gjorde förrän jag plötsligt var tillbaka i verkligheten.

Förra våren när jag var på teatern på morgonen en dag och skulle göra frukost var jag som vanligt lite sen och de andra skulle börja. En av ledarna hade sagt att jag kunde äta i lugn och ro och komma in sen när jag var redo. Jag var morgontrött och lite instängd i mig själv och behövde vara för mig själv lite. Men en av de andra ledarna ville så gärna att jag skulle vara med så han började säga "Vi börjar nu." Jag försökte avvisa honom, men han blev allt mer emfatisk. Han kom tillbaka flera gånger trots att jag drog mig undan. Till sist såg jag mig runt efter något, men hittade inte något. Jag ville välta ner kaffekokaren eller något, men den var inte där. Då jag inte hittade något fysisk föremål att ge mig på reste jag mig upp och försökte knuffa ut honom ur rummet med full kraft. Det lyvckades väl sådär och han undrade om jag var arg på honom. De stängde dörren in till de andra. Jag knuffade honom en gång till. De andra ledaren har nu satt sig i ett hörn mitt emot. Jag hade ju upprepat hennes ord för honom och hon fick ångest för att hon sagt så. Själv hade jag dåligt samvete för att jag upprepat hennes ord så att hon hörde det. Det kändes så konstigt. För att göra en lång historia kort...

Jag har varit där, och kommer alltid vara där du har befunnit dig. Livet sker missförstånd hela tiden, vilket går inte att undvika, det finns onda och snälla människor överallt. Men ur min erfarenhet så spelar det ingen roll hur snäll man försöker vara inför andra, vissa kan spotta tillbaka.
Jag blir lätt arg när nån stör mig när jag fokusera i nåt viktigt som t ex spela tv-spel och försöker döda en boss så kommer grannens barn o störa med stampa, så brukar jag skrika "håll käften" så blir dom tysta en stund.
Det som är mer störigt är grannen som slänger dörren efter sig.
Jag är väldigt känsligt över ljud och lukt, det som man kan hindra att bli arg på dom här NT människor är att ha öronproppar eller in-ear för att försöka koppla av stänga utevärlden.

Det där med utbrott går att dämpa, men det går aldrig att lösa isär och leva ett glädjefullt liv.