Har säkert skapats otaliga trådar med detta ämne här inne och här kommer en till...

För en tid sedan mötte jag en man som det snabbt klickade med. Han hade levt ensam några år och har barn boende hos sig vecka/vecka och sköter det perfekt med allt vad det kräver. Han jobbar också sedan många många år inom ett företag och det verkar han klara galant.

Dit märks inga avvikelser men han nämnde tidigt saker som att han inte är som andra, kan uppfattas som knepig.
Han har sagt att han tycker om att vara hemma ensam. Och att det är jobbigt med folksamlingar och sociala saker men han klarar av dom nog om det behövs eller förväntas av honom. Men annars så säger han att det är jobbigt. Han har aldrig träffat mina vänner och vill inte riktigt heller.

Han har typ en kompis som kommer och hälsar på ibland utöver en släkting som kommer också eller när han väljer att åka till annan släkt själv.

Hemmet är välorganiserat och välstädat. Han gillar ordning. Märkte snabbt att då han lagade mat diskade han direkt eller plockade gärna snabbt in i maskinen så det blev aldrig ett diskberg. Han håller nog också ordning med yttre på sig själv.

Han gillar ordlekar har jag märkt. Har sagt att han har lite svårt med närhet och gillar inte höga ljud/skrik osv.

För en tid sedan trodde han att vi inte kunde fortsätta tillsammans pga av hans tidigare erfarenheter men ändrade sig i samma stund då han tyckte om mig så vi kör på igen bara. Då hade han behandlat mig kyligt i en vecka.

Jag är nästan alltid den som tar kontakt med honom och försöker få till träffarna. Han slingrar sig lite i svaren men har också testat att bara säga att den och den dagen träffas vi så oftast funkar det bra och han verkar hinna landa mentalt. Han gillar inte spontanbesök.

Har också på senare tid efter jag sa åt han att jag tar han för den han är, med eller utan underligheter märkt att han slappnar av på ett annat vis nog. Kör han igång en maskin tvätt och det är nån minut klar kan han börja vanka och tvinna av och an i rummet och säger att han bara väntar att maskinen blir kvar. Finns en del andra saker som kanske bara är en ovana med. Knäcka fingrar regelbundet och typ klia sig.

Ja det finns nog kanske mer än det här men det är i korta drag liksom ... Magkänslan säger att det är något mer.
Som person annars tystlåten och har svårt att släppa in mig i sitt liv på djupet. Svårt med känslorna att prata om dom.

Han kan bli jättetyst ibland då man messar av och an och bara läser det man skriver... så ja egentligen vet jag inte vart jag vill komma. Vet att hans ena förälder har två andra "diagnoser", så mycket möjligt har han också någonting... Samt att han har sina "depressioner" men de vill han inte snacka om.

När vi väl träffas är allt jättebra och trevligt. Blir en hel del filmer dock... Ja ni får fråga, för kanske inte fick med allt här, men lite i korta drag som sagt.

Jag försöker bara förstå och vill ju inte gasta rakt ut, du är du inte lite aspie va? Han är så väldans snäll och rar annars och jag tycker oerhört mycket om honom. Känns dock mycket som det är jag som ger och ger och ger ibland. Även om jag absolut vet att han tycker om mig med.

Förlåt men är det något du undrar, får du kanske vara lite mer specifik. Låter annars som en trevlig grabb, även om han är lite aspig, sköter sin hygien, tvättar, diskar och har jobb??, bara en sån sak, vad kan man mer begära...

antonius skrev:Förlåt men är det något du undrar, får du kanske vara lite mer specifik. Låter annars som en trevlig grabb, även om han är lite aspig, sköter sin hygien, tvättar, diskar och har jobb??, bara en sån sak, vad kan man mer begära...

Det är väl det jag undrar över och är här och frågar er som "har det"... Hur är ni? Känns någonting igen? av detta?

Ja, jag tycker också han verkar ha aspiga drag. Kanske OCD också.

Men han har alltså ingen diagnos och vill troligen inte heller ha någon. Har han inga stora problem i arbetet och att komma överens med folk så uppfyller han inte heller kraven för en diagnos. Han kan ha s k "subklinisk AS":
vad-ar-subklinisk-as-t7751.html
bok-konflikter-missforstand-ensamhet-subklinisk-asperger-t19267.html

Det kan säkert hjälpa dig att läsa på om AS, i böcker och här på AF. Men jag tycker inte du ska konfrontera honom med dina misstankar. Tänk i stället på att vara tydlig med vad du vill, inga hintar och underförstådda budskap.

Har du träffat hans barn? Hur tycker du att de är? Är det någon som har t ex ADHD el verkar aspig? Detta mtp att AS till stor del är ärftligt. Om någon av dem skulle få en diagnos, då är det läge att ta upp det med honom typ "tror du att du också har det, att hen fått det från dig?"

Alien - Tack för svar.

Jo jag har träffat hans barn. Barnet är nog rätt kan man säga "normalt". Leker med mina barn som barn gör mest

Nä, har inget alls sagt till min pojkvän men har mina misstankar då jag läser runt.

Vissa saker kan tänkas för honom vara högre prio just då, fast det för en annan kan vara en grej man kan skjuta upp, för att kunna träffa sin partner istället, om man inte sen skall ses på ett tag.

Men om man läser på och tänker att han har slängar av detta, så hjälper det mig att "förstå" att han är lite "annorlunda" mot de tidigare partners man haft

Jag kan också fråga saker som sagt, hur känner du inför detta? Men kan inte riktigt få honom att sätta ord på det heller. Antar det också kan vara vanligt hos en del med AS?

Det finns ju ofta en viss bristande flexibilitet hos oss. Iaf hos mig, kanske annorlunda om man har ADHD också. Men har jag planerat in att göra något så hatar jag verkligen att tvingas avstå från det och göra något annat i stället. Jag är inställd på en viss sak, och har svårt att skifta. Mycket stressande när jag jobbade.

Har man varit med här några år och läst på om olika aspiedrag, så är det inte så svårt att sätta ord sina svårigheter. Men din pojkvän har väl aldrig öht tänkt i de banorna el analyserat sig själv.

Jag vet inte... Jag försökte lite ta upp diagnoser på kul en gång. Vi har liksom tänkt att alla har nåt mer eller mindre eller en släng av något Så jag sa att om han fick sätta en diagnos på mig, vad tror du då jag skulle ha. Men han kunde ej sätta nåt så jag sa åt han att jag är säkert lite ADD och Bordeline aktig ibland.

Nä men saken är den att vi tänkte ses en kväll här för en tid sedan, men då kom han på att han kunde klippa sig istället Så det blev ingen träff. Okej, en skitsak men lite lustig. Kanske inte fanns fler frissatider i vår bonnahåla den kvällen men ja typ såna där saker, med prioritering.

Och han vill ogärna planera in saker i förväg ifall de blir annat mitt i allt. Detta gäller alltså de närmsta kretsen tror jag. För hans umgänge är rätt begränsat med familjen/släkten och jobbet och mig och en kompis typ. Att säga, idag far vi på bio, spontant, går bort. Han är ingen spontanitetsperson annars

Och svår att nå. Men som sagt har förstått att hans ena förälder har bipolärt och borderline.

Och just det. Med att han kan barnfritt sitta hemma och göra typ ingenting när allting är gjort och jag sitta ensam hos mig, men att ses en timma eller två spontant är svårt. Vi bor nära kan tilläggas.

Han jobbar nära mig också, men vill inte sova över då vi är barnfria och spara in 30 minuter på morgonen till jobb.

Dit märks inga avvikelser men han nämnde tidigt saker som att han inte är som andra, kan uppfattas som knepig.
Han har sagt att han tycker om att vara hemma ensam. Och att det är jobbigt med folksamlingar och sociala saker men han klarar av dom nog om det behövs eller förväntas av honom. Men annars så säger han att det är jobbigt. Han har aldrig träffat mina vänner och vill inte riktigt heller.

Han har typ en kompis som kommer och hälsar på ibland utöver en släkting som kommer också eller när han väljer att åka till annan släkt själv.

@Havrebollen... Det låter som 1 min vän! Han matchar beskrivningen.
Vi hade (--tills jag flyttade) mycket roliga tider tillsammans och jag kan säga att hos mig han umgåsade oftare än med sin fru. Kan vara att det är pga gemensamma hobbyintressen.

Kan säga att för mig vore det perfekt. DEssa vore just bästa vänner för mig, fast jag har inte så mycket sådant lyxighet nog -- sällskap just med sådana människor som matchar din beskrivning.

( Fast problemet med tjejer är (speciellt med NT-tjejer) att de egentligen har inga hobbyintressen än killen själv och då allt min sysselsättning med mina egna hobby uppfattas som rival...).

ngn annan med AS vore idealt för mig, men huvudsak är att finns EN hobby med vilket hon/han sysslar med helhjärtat. Kontakt just med SÅDANA människor önskar jag ha och det e bäst -- just attityden är gemensamt då.

antonius skrev:Förlåt men är det något du undrar, får du kanske vara lite mer specifik. Låter annars som en trevlig grabb, även om han är lite aspig, sköter sin hygien, tvättar, diskar och har jobb??, bara en sån sak, vad kan man mer begära...

Det hade jag undrat minst 10 år... VARFÖR har kvinnor kilometer lång önskelista för sin egen kille och vill ändra honom? Det är ju lättare att umgåsa med någon vem är som det ska utan anpassning.
Och ändå om kille böjer, varför blir tjej nöjd aldrig?

Havrebolle skrev:Det är väl det jag undrar över och är här och frågar er som "har det"... Hur är ni? Känns någonting igen? av detta?

Ja, nästan klassisk beskrivning av dessa till vilka har jag magnetisk drag. Den är nästan klassisk beskrivning (-- djupt i hobby, undviker folk och kolleger har högre prioritet än fru ). Men inte alla städar och diskar. De alla har olika svagheter.
Mest e så sättet passionerade fanatiska hobbykarlar -- mina favoritkompisar.

h88nv skrev:

Dit märks inga avvikelser men han nämnde tidigt saker som att han inte är som andra, kan uppfattas som knepig.
Han har sagt att han tycker om att vara hemma ensam. Och att det är jobbigt med folksamlingar och sociala saker men han klarar av dom nog om det behövs eller förväntas av honom. Men annars så säger han att det är jobbigt. Han har aldrig träffat mina vänner och vill inte riktigt heller.

Han har typ en kompis som kommer och hälsar på ibland utöver en släkting som kommer också eller när han väljer att åka till annan släkt själv.

@Havrebollen... Det låter som 1 min vän! Han matchar beskrivningen.
Vi hade (--tills jag flyttade) mycket roliga tider tillsammans och jag kan säga att hos mig han umgåsade oftare än med sin fru. Kan vara att det är pga gemensamma hobbyintressen.

Kan säga att för mig vore det perfekt. DEssa vore just bästa vänner för mig, fast jag har inte så mycket sådant lyxighet nog -- sällskap just med sådana människor som matchar din beskrivning.

( Fast problemet med tjejer är (speciellt med NT-tjejer) att de egentligen har inga hobbyintressen än killen själv och då allt min sysselsättning med mina egna hobby uppfattas som rival...).

ngn annan med AS vore idealt för mig, men huvudsak är att finns EN hobby med vilket hon/han sysslar med helhjärtat. Kontakt just med SÅDANA människor önskar jag ha och det e bäst -- just attityden är gemensamt då.

Jag är ingen direkt hobby människa själv. Men ser inte hans "intressen" de få han har som rivaler eller hans vän osv. Däremot har jag försökt finna gemensamma intressen i hans också och det går hem, då man snackar osv