MedusaB skrev:Jag känner samma sak. Jag är på en dagligverksamhet som börjar göra mig tokig. Det är liksom inget fel på deltagarna, men det är mer tillhörigheten. Man känner sig utanför bland människor som egentligen har samma problematik och egenskaper. Och det gör mig så förbannad trött. Att ständigt känna ett utanförskap. Jag hat vänner som inte förstår min problematik och föräldrar som inte vet vad de ska göra. Jag blir så trött. Så himla trött på allt.

Diagnosen innebär (för de flesta):

1. Social stigmatisering, väldigt få förstår vad AS innebär, och framförallt innebär för DIG
2. Ett liv i fattigdom
3. Begränsad social samvaro även bland "de egna" eftersom funktionsnivå och intresse av social kontakt varierar
4. Energibrist vilket gör att man i princip aldrig kan ha en arbetstjänst på 100 %, och chansen till ett normalt jobb är mycket liten över lag vilket ger punkt 2. som följd (se även punkt 1).
5. Sedd som mindre vetande vilket gör att hjälp av tex. LSS är uteslutet om du är normalbegåvad.

Detta får och ska du inte förväxla med ditt människovärde som i min mening är okränkbart, du har rätt att leva och ta plats och tycka om ditt liv så det fungerar även om det skiljer sig från majoritetens uppfattning av detta.

Som sagt att acceptera betyder inte alltid att tycka om, det handlar om kompromisser.

För mig var det en lättnad och förklaring att få min diagnos , jag hoppade inte direkt jämfota av glädje . Men som med allt annat i livet du inte kan göra något åt , valde jag att gilla läget . Min energi lägger jag på sånt som får mig att må bra , efter fyra utmattningsdepressioner på tio år så har jag insett att något annat inte är att sträva efter , så är det för mig

Ruffsetuss skrev:För mig var det en lättnad och förklaring att få min diagnos , jag hoppade inte direkt jämfota av glädje . Men som med allt annat i livet du inte kan göra något åt , valde jag att gilla läget . Min energi lägger jag på sånt som får mig att må bra , efter fyra utmattningsdepressioner på tio år så har jag insett att något annat inte är att sträva efter , så är det för mig

Jag tror du är på rätt spår, vad glad jag blir att höra detta.

För mej var det som att äntligen få vila ut när jag började "gilla läget"
En lång hård kamp situation var äntligen över

supernova skrev:För mej var det som att äntligen få vila ut när jag började "gilla läget"
En lång hård kamp situation var äntligen över

Det går i vågor.

Det varierar från detta..

Bror Duktig skrev:Jag accepterar den inte längre. Min AS sätter för många käppar i hjulet som föreställer mitt liv.

..till detta.

Dafwid skrev:För mig var det en lättnad att få veta att jag har AS. Det gjorde att jag kunde se tidigare händelser, som jag "suttit fast" i, med en annan vinkel. Men samtidigt finns det en del av mig som inte vill ha AS, som vill vara spontan, inte följa ett schema och förstå sociala situationer.
För mig har det hjälp att läsa om AS vilket har gett mig en större förståelse för vem jag är.

"Att försonas med de förutsättningar som livet gett"..låter fint, men i praktiken?! Att skita i andras åsikter om vad jag ska göra/inte göra är svårt.

misshopeless skrev:

supernova skrev:För mej var det som att äntligen få vila ut när jag började "gilla läget"
En lång hård kamp situation var äntligen över

Det går i vågor.

Absolut! Hos mig också.

Flinta skrev:"Att försonas med de förutsättningar som livet gett"..låter fint, men i praktiken?! Att skita i andras åsikter om vad jag ska göra/inte göra är svårt.

Agera utifrån de förutsättningar som gäller för största lycka. Och en del av det är att kasta ut människor från ens livsrum som hivar iväg en massa irriterande åsikter.