Enda sedan jag var liten så har jag levt som så att jag alltid haft något som tar upp en stor del av min tid.
Det började med datorspel, som gick över till droger, och nu står jag här med ett tomrum som jag inte vet hur jag ska fylla upp. Det har alltså alltid funnits något som "tagit över" min vardag på ett sätt, inte funnits tid till något annat, skolan och mitt sociala liv har tagit stryk av båda två, men speciellt av drogerna.
Att återgå till något av ovanstående (datorspel eller droger) är något som inte kommer hända.
Det jag undrar är om detta beteende är "aspigt", eller vad är det som kännetecknar det man menar med det som folk kallar för "specialintressen", att man liksom snöar in på ett område? Har jag missförstått detta?

MVH Probably

Ett specialintresse är onekligen att snöa in på något (även om jag misstänker att droger skulle placeras i ett annat fack). Intensiteten och över hur lång tid intressen sträcker sig varierar från person till person.
Att intresset trumfar sådan man bör göra samt även den sociala biten är inte helt ovanligt.

tahlia skrev:Ett specialintresse är onekligen att snöa in på något (även om jag misstänker att droger skulle placeras i ett annat fack). Intensiteten och över hur lång tid intressen sträcker sig varierar från person till person.
Att intresset trumfar sådan man bör göra samt även den sociala biten är inte helt ovanligt.

Kan du ge ett exempel på ett specialintresse en "aspie" får som stör hela dennes liv?

Man får se till att ha ett gott omdöme och inte gå ner sig i nåt destruktivt.
Det är helt och hållet individens egna ansvar.

KrigarSjäl skrev:Man får se till att ha ett gott omdöme och inte gå ner sig i nåt destruktivt.
Det är helt och hållet individens egna ansvar.

Håller med. Men det är inte vad tråden handlar om, vill få grepp om ifall jag kan ha inslag av asperger för att jag levt som jag levt eller om det helt enkelt finns andra orsaker.
MVH

Låter mer som ett missbruksproblem för mig , som aspergare " nördar" du ner dig i ditt intresse , pratar , läser osv. Om bara det . Men det är inget missbruk snarare ett sätt att få lugn i sitt inre , jag vilar i mina intressen så jag orkar vara i verklighetens stress.

Du kan inte enbart utefter att ha intensiva intressen avgöra om någon har asperger men det börjar bli mer åt det aspiga hållet om du även tycker människor är tråkiga som inte pratar om ditt intresse och när alla konversationer du har gärna leder tillbaka till ditt intresse trots små eller inga indikationer på att motparten egentligen är intresserad.

Nu vet jag inte om jag bryter mot några regler men eftersom du har en dator och vet vad du inte ska intressera dig för så kan jag berätta om nåt som jag sysslat med under året. på www. PINTEREST kan du fokusera dig på allt möjligt. Då kan du öka din kunskapsbank och "snöa in" på specifika ämnen och dela med andra människor runt världen. mkt engelska men också många svenskar. Varje bild är en länk till en site om ämnet.

För övrigt så är det ju bra att du tar ställning bortfrån det mest personligt destabiliserande sysselsättningar.

Tack för svaren! Tror inte att jag har asperger, men har under mina värsta perioder grottat ner mig och letat fel i mig själv och där har asperger varit en stor självdiagnos på mig själv. Vill kunna utesluta alltihop så att jag kan ta mig ur mitt hål och börja leva... Som sagt, tror också det handlar om missbruk nu, problemet är därmed inte mindre men vet vad jag ska fokusera på åtminstone, trots att de sociala problemet kvarstår.

Vad är så speciellt med PINTEREST?

Ruffsetuss skrev:Låter mer som ett missbruksproblem för mig , som aspergare " nördar" du ner dig i ditt intresse , pratar , läser osv. Om bara det . Men det är inget missbruk snarare ett sätt att få lugn i sitt inre , jag vilar i mina intressen så jag orkar vara i verklighetens stress.

Men vad skiljer "dina" (en aspies) specialintressen från en vanlig persons intressen då? Blir mer o mer förvirrad vad asperger egentligen innebär.

Tänker och gör de hela tiden på en accelererande djupare nivå?

plåtmonster skrev:Tänker och gör de hela tiden på en accelererande djupare nivå?

Okey, jag har haft en tid då jag snöade in på personlighetsstörningar, vilket slutade med slags psykos där alla i min omgivning fick en viss stämpel av mig och jag isolerade mig. Detta kanske är mer av paranoia men skulle det kunna vara ett exempel på det?
Ska i allafall ta upp det med min psykolog vid nästa möte.

Kan vara bra att stämma av sina föreställningar med verkligheten emellanåt. En god hint är att ens förutsägelser och förväntningar om omgivningen inte stämmer. Då har man förstått något fel.

plåtmonster skrev:Kan vara bra att stämma av sina föreställningar med verkligheten emellanåt. En god hint är att ens förutsägelser och förväntningar om omgivningen inte stämmer. Då har man förstått något fel.

Jepp, det luriga med den tiden är att jag inte förstod att något var fel med mig själv.