Hej!

Jag undrar hur man ska hantera panikångestattacker. Jag får dem då och då, oftast när jag tänker på någonting som jag oroar mig för (t.ex min framtid, skolan osv).

Ungefär så här är mina panikångestattacker:

Får hjärtklappning och jag börjar andas super snabbt och högt (hyperventilera).
Blir helt svettig och det känns verkligen som att jag har någon hjärtattack eller någonting och att jag håller på och dö.
Allt detta pågår i ungefär 1 minut MAX men problemet är att efter en attack blir jag som paralyserad.
Alltså, tänk er en mamma som går över gatan med sitt barn och ser en buss som kommer rakt imot dem i väldigt hög fart. Hon får panik, eftersom att både hon och hennes son är i stor fara för att dö.
Vissa mammor skulle snabbt ha lyft bort sonen och hoppat undan. Men vissa mammor blir helt stela och får en sådan chock att de inte gör någonting utan bara blir helt stela. Så blir det för mig. Efter en panikångestattack blir jag helt stel, pratar inte med någon, rör mig inte, stirrar bara in i tomma intet. Gråter inte heller, utan jag stirrar bara utan att röra mig, prata osv. Efter ett tag går detta bort och det känns som att "jag" blir vid medvetande igen.
Då har jag nästan glömt vad som har hänt men jag är alltid utmattad och ledsen.
Hur lång tid det tar för det att gå bort beror på, det känns som att det går bort när "faran är över".

Hur ska jag hantera den här "paralyseringen" när jag blir helt stel och när det är som om jag inte är vid medvetande? Det är viktigt att jag lär mig att hantera det, för jag får alltid panik när jag ska göra väldigt jobbiga grejer, och just nu går jag till en social fobi grupp som jag MÅSTE gå till men klarar inte av det då jag bara blir såhär paralyserad.

Min psykolog säger att det är min kropps försvarsmekanism och att den utlöser detta när det känner att jag är i fara. Alltså, när jag tänker på hur min framtid kommer vara, eller skolan får jag alltid en väldigt kraftig ångest och ibland panikångestattacker, och det är för att dessa tankar känns som en verklighet.

Gör hundra armhävningar, eller spring en mil.

Fokusera på att hugga ved.

Dammsug och städa ditt rum.

Ha intensiv sex med någon, alt onanera.

Ät något kallt t ex glass.

Be någon smiska dig på skinkorna, alt gör det själv.

... det gäller att avleda ångestmonstret så det inte får näring, lycka till...

jag har hört att man ska snacka men när jag hade panikångest kunde jag fanimig inte snacka, jag föredrar injektion av typ massa preparat så att det slutar...

Det viktiga med panikångest är att lära sig att det är inget farligt. Du kommer INTE att dö. Du måste också lära dig att panikångesten kommer att gå över, det är bara att härda ut. Man brukar prata om ångestkurvan, den når sin topp och man känner sig som om jorden håller på att gå under men efter ett tag ebbas det ut.

Det värsta du kan göra är att börja undvika saker där du får panikångest. Jag tycker att det är av yttersta vikt att du tar dig till dessa möten hur svårt det än är. Om du är paralyserad på mötena gör detta inget, folk där kommer att förstå. Kanske kan du komma tidigare till mötena, ha din attack och sedan sitta i ett hörn under mötena. Det kanske låter idiotiskt, men du måste lära din hjärna att det inte är något farligt, enda sättet att göra det är att utsätta dig. Kanske vore det värt att ha någon vid behovs medicin som du kan ta när det blir så här. Så att du kan ta den innan mötet, vara lugn under mötet och på så vis lära hjärnan att det är inget farligt.

Jag har själv panikångest, och jag vet hur hemskt det här låter för när man väl är i en attack är man ju helt körd. Men jag vägrar låta min ångest styra över mig, jag tänker aldrig undvika något eller låta den vinna, det är jag som lever mitt liv, inte min ångest!

tex ha väldigt avskappnande musik på din telefon nedladdad och sätt dig ner durekt när du får dessa känslor för att samla kraft.Musik har en väldigt stor inverkan på mig, kan gå från superrädd till lugn på bara några minuter.sedan försök att andas djupt och tänk dig en imaginör fyrkant andas "med sidorna" längs denna , ett andetag för varje sida. yttrrligare ett tips som jag sjölv använder är att ha ett mantra.Mitt är "allt kommer gå bra". Jag uporepar det tyst och försöker santidigt känna lugnet som jag vill detta ska inbringa .Det du har är sk katastroftankar..att anta att allt kommer gå åt skogen är inte så konstrutivt.Du har alla möjligheter att lyckas om du arbetar dig framåt lugnt och metodiskt.

Att inte vara rädd för den eller oroa sig för den.
Jag vet, vansinnigt enkelt att säga, fantastiskt svårt att göra.
Saken är den att när du inte längre reagerar så mycket på att attacken kan komma, kommer eller har kommit så förlorar varningssystemet sin effektivitet och blir därmed poänglöst varvid det ger upp.
Knoppen har ju ballat ur lite och larmar helt i onödan.