Empati - att tänka med hjärtat. Vår förmåga att känna med andra är avgörande för människans civilisationer. Men varifrån kommer vår empatiska förmåga? För att förstå empatin har forskare gjort experiment med små barn, och även testat hur empatin fungerar hos möss och schimpanser. Problemet med bristande empati hos människor leder till en avgörande fråga: Kan kroppens egen kemi hjälpa oss att bli mer empatiska? Programledare: Victoria Dyring.

Svt-play

Ett intressant program angående empati och hur den utvecklas och hur det ter sig bland djur. Mot slutet handlar det även om autism och att det möjligt går att underlätta en del av svårigheterna med oxytocin, att man känner sig tryggare och därmed får lättare med ögonkontakt och förstå sociala samspel.

Helt klart sevärt!

Har precis sett den, mycket bra. Intag av lugnande medel verkar nedsättande på empatin framkom också.

Wine skrev:Har precis sett den, mycket bra. Intag av lugnande medel verkar nedsättande på empatin framkom också.

Ja det där mus-experimentet, var tvungen att tänkta till lite vad det var du menade. Fast frågan är ju om det är empatin som sänks eller att att man blir lite allmänt groggy.

Min egna erfarenheter av lugnande är att man, rent generellt, bryr sig mindre om allt. Tämligen logiskt eftersom själva poängen är att dämpa känslor.

Intressant program som gick i måndags. I slutet pratar de om autism och gör försök med oxytocin.

De säger att skillnaden mellan sympati och empati är att folk som känner främst sympati (alltså t.ex. folk med Asperger) känner med en person - ofta för mycket. De har svårt att avgränsa sig från den andra personen, medans någon som har empati kan känna med den andra personen utan att påverkas av det så mycket själv. DET hade jag inte hört tidigare!

http://www.svtplay.se/video/4432335/vet ... start=auto

Moderator marxisten: slog ihop tråden/inlägget med en tråd om samma program.

Toblerone skrev:Intressant program som gick i måndags. I slutet pratar de om autism och gör försök med oxytocin.

De säger att skillnaden mellan sympati och empati är att folk som känner främst sympati (alltså t.ex. folk med Asperger) känner med en person - ofta för mycket. De har svårt att avgränsa sig från den andra personen, medans någon som har empati kan känna med den andra personen utan att påverkas av det så mycket själv. DET hade jag inte hört tidigare!

Det motbevisar ju uppfattningen att vi skulle vara så himla okänsliga och egoistiska. Bra!

Kahlokatt skrev:

Toblerone skrev:Intressant program som gick i måndags. I slutet pratar de om autism och gör försök med oxytocin.

De säger att skillnaden mellan sympati och empati är att folk som känner främst sympati (alltså t.ex. folk med Asperger) känner med en person - ofta för mycket. De har svårt att avgränsa sig från den andra personen, medans någon som har empati kan känna med den andra personen utan att påverkas av det så mycket själv. DET hade jag inte hört tidigare!

Det motbevisar ju uppfattningen att vi skulle vara så himla okänsliga och egoistiska. Bra!

Det har jag aldrig trott eller accepterat om andra har trott det. Men det där var något som jag inte hade hört förut. Att ha svårt att avgränsa sig - det förklarar ju varför det kan vara så jobbigt och ansträngande och varför jag tycker ibland att jag känner att jag bryr mig så mycket men inte kan visa det på rätt sätt eller agera så att den andra personen verkligen uppfattar det positivt.

Men det verkar finnas så många olika definitioner på empati....

Jag förstår inte det här med empati... Empati är ju detsamma som medkänsla... att kunna förstå hur andra människor känner sig... men man kan ju aldrig helt förstå hur någon annan känner. Man har ju bara sina egna känslor att utgå ifrån. Eller?

LilyFlower skrev:Jag förstår inte det här med empati...Empati är ju detsamma som medkänsla.. att kunna förstå hur andra människor känner sig... men man kan ju aldrig helt förstå hur någon annan känner. Man har ju bara sina egna känslor att utgå ifrån. Eller?

Exakt. Det handlar om en form av identifikation med andra. Det är därför man känner mer empati ju mer man känner igen sig i en viss situation eller en personlighet. Att många med Aspergers känner sig väldigt annorlunda från andra människor bidrar så klart till en generellt lägre empati.

debase skrev:

LilyFlower skrev:Jag förstår inte det här med empati... Empati är ju detsamma som medkänsla... att kunna förstå hur andra människor känner sig... men man kan ju aldrig helt förstå hur någon annan känner. Man har ju bara sina egna känslor att utgå ifrån. Eller?

Exakt. Det handlar om en form av identifikation med andra. Det är därför man känner mer empati ju mer man känner igen sig i en viss situation eller en personlighet. Att många med Aspergers känner sig väldigt annorlunda från andra människor bidrar så klart till en generellt lägre empati.

Det är sant. Det har jag också utgått ifrån. Alltså att man utgår ifrån sig själv. Att det då kan svårare för oss med Asperger för att vi är "annorlunda" - det har jag inte tänkt på.Intressant. Men det finns förstås även fler sidor. T.ex. hur det yttrar sig, hur man visar det, hur man själv mår då. Och om det är så att man har svårt att avgränsa sig, blir för mycket påverkad själv - för mycket för att man själv då tycker att det är jobbigt och även att man då kanske inte är så bra på att agera i situationen - det är ju intressant, tycker jag.

Pendlande empati. Iblanf har jag alldeles för mycket och ibland har jag alldeles för lite. Jobbigt för jag kan göra saker eller säga saker i arbetet och privat som får omgivningen att undra hur jag är funtad.

om någon pratar med mig om hur de mår eller känner brukar jag aldrig säga "jag förstår" eller "jag vet hur det känns" för det vet jag ju faktiskt inte... bara de själva vet det... Beskriver de det på ett sätt jag själv kan känna igen mig i kan jag säga det... eller så säger jag att jag tror att jag kännt samma eller att jag tror att jag förstår.. men jag kan ju inte vara säker.. och jag vill inte ljuga