TORatANDET skrev:I ”Grundboken …” (2014, s. 113) ger jag fyra enkla punkter som har hjälpt mig och andra med högskolan. Men… det har noll värde att bara läsa passivt!!

Så vilka är de fyra grundpunkterna?

majvor skrev:när jag frågade på Asp center svarade dom mig att "Det är inte vår sak att hjälpa dig, det får skolan ta hand om."

Det där borde vara grund för uppsägning. Man kan ju undra varför ett sådant center skall betalas med skatter när de har den attityden.

Tiden går ju och det händer bra saker vartefter.

Introduktion till universitetsstudier, 7.5 hp Grundnivå

https://sisu.it.su.se/info/index/PEG101

Beskrivning
Känner du dig osäker på vad akademiska studier innebär? Är du intresserad av att få en grundläggande förberedelse för dina universitetsstudier som bland annat innefattar insikter om ditt eget lärande? I så fall är det här en kurs för dig.

Kursen riktar sig till dig som inte tidigare läst vid ett universitet eller en högskola. Här får du en grundläggande orientering om universitetet och hur det är att läsa på högskolenivå. Genom olika föreläsningar och seminarier får du en introduktion till vad som kännetecknar ett vetenskapligt förhållningssätt och till olika perspektiv på hur universitetsstudier kan bidra till bildning och utbildning. I kursen får du stifta bekantskap med grundläggande teorier och strategier för lärande, exempel på examinationsformer inom högskolan, hur processkrivande går till samt studie- och presentationsteknik. I kursen ingår också en presentation av Stockholms universitet som organisation och vilken service och vilka stödfunktioner som finns för dig som student. I olika workshops lär du dig bland annat hur skriftliga uppgifter ska vara utformade och får träna på att genomföra muntliga presentationer.

majvor skrev:Tiden går ju och det händer bra saker vartefter.

Knepigt att det skall ta sådan tid för bra saker att hända

Fast jag saknar fortfarande perspektivet för personer med asperger i den där kursbeskrivningen. Det är ju inte så jättesvårt att klura ut hur man skriver en tentamen t.ex. Men kognitiva strategier för att läsa effektivt är något annat.

plåtmonster skrev:

majvor skrev:Tiden går ju och det händer bra saker vartefter.

Knepigt att det skall ta sådan tid för bra saker att hända

Fast jag saknar fortfarande perspektivet för personer med asperger i den där kursbeskrivningen. Det är ju inte så jättesvårt att klura ut hur man skriver en tentamen t.ex. Men kognitiva strategier för att läsa effektivt är något annat.

Jag tror inte det finns några allmängiltiga sådana för aspergare.

Fast om man får flera presenterade så kanske man kan hitta något som fungerar?

Det är bara att acceptera verkligheten och köra på. Blir man trött så får man väl träna efter plugget. Det gjorde jag, mina kompisar. Vissa söp 4 - 5 dagar i veckan och på så sätt klarade av stressen. Alla är stressade och mår stundtals dåligt på högskolan men man får helt enkelt acceptera verkligheten.

Träning och supande fungerar inte för alla. Det senare har dessutom skadeverkningar.

plåtmonster skrev:Fast om man får flera presenterade så kanske man kan hitta något som fungerar?

Det kan man göra, och det vore bra för alla, inte bara aspergare. För skillnaderna i inlärningsteknik lär vara kopplade till neurodiversitet, och inte direkt till autism/AS diagnos.

Själv hade jag en besynnerlig taktik som säkert inte passar alla: Jag gick på alla föreläsningar utan att anteckna och bojkottade lektioner.

plåtmonster skrev:Träning och supande fungerar inte för alla. Det senare har dessutom skadeverkningar.

Såklart var det bara ett par tips. Man kan spela dator/konsol för att koppla av och rensa hjärnan, spelar instrument, engagera sig i studentaktiviteter, jobba extra, rida en ponny eller vad man tycker är roligt.

Att det har skadeverkningar verkar ju inte spela så stor roll här inne då många verkar käka ohyggligt stora mängder vanebildande mediciner som endast gör en till en zombie.

Min poäng är att man måste lära sig hantera livet på högskolan, annars blir det svårt att genomföra det, hur mycket man än "vill".

/Aspergare

ArgeAnkan skrev:Min poäng är att man måste lära sig hantera livet på högskolan, annars blir det svårt att genomföra det, hur mycket man än "vill".

Varför då? Det går alldeles utmärkt att inte engagera sig i studentlivet öht. Jag bodde hemma och struntade i studentlivet. Att supa skallen av sig har dessutom aldrig intresserat mig.

Kurserna klarade jag men när uppsatsen skulle skrivas tog det stopp. Vissa menar att det var "för fritt" för att fungera för mig.

rdos skrev:

ArgeAnkan skrev:Min poäng är att man måste lära sig hantera livet på högskolan, annars blir det svårt att genomföra det, hur mycket man än "vill".

Varför då? Det går alldeles utmärkt att inte engagera sig i studentlivet öht. Jag bodde hemma och struntade i studentlivet. Att supa skallen av sig har dessutom aldrig intresserat mig.

Missuppfattade du mig med flit eller hade du bara otur? Jag sa aldrig att man måste engagera sig i högskolelivet men livet slutar väl inte för att man sätter sin fot på högskolan? Man måste hantera studierna, skolan och det som är runtomkring för att stå ut och ta sig igenom, det var väl inte så svårt att begripa utifrån min text?

Det med att supa, det var ett exempel på hur andra tog sig igenom det. Det var själva motorn som drev dessa personer att studera klart. Hur du väljer att göra är din sak, inte sant?

Jag har provat högskolan, men det gick inte så bra, trots att jag fick 1,4 på högskoleprovet.
Jag studerade IT- och Nätverksvetenskap, om jag minns namnet rätt, på Högskolan Väst, men jag hade problem med att applicera min teoretiska kunskap (är det en aspergersgrej? Jag vet inte så mycket om det). Jag studerade därefter till någon form av personalekonom, men jag hade problem med uppsatsskrivandet. :/
Högskoleprovet är så dåligt, för det säger inte så mycket om ens förmåga att klara av studier.

TORatANDET skrev:Jag har tre universitetsexamina och över 800 högskolepoäng, enligt Ladok.

Låter ju nödvändigt. Får man fråga varför?
Du har alltså studerat 13år på universitet, förlorar man inte CSN efter 5år?
Vad läste du för program?


''Om man inte VILL betala någon kunnig aspergare för kvalificerad studiehjälp (om hjälp behövs), så kanske man förtjänar att misslyckas med sina högre studier''

Låter som du försöker sälja in dig själv? Förtjänar man att misslyckas med sina högre stuider om man inte betalar dig? OKEJ.

Har Autism och Aspergerförbundet eller Attention några högskoleträffgrupper?

InfiniteDream skrev:Du har alltså studerat 13 år på universitet, förlorar man inte CSN efter 5 år?

Man får lov att läsa 50% extra kurser om man vill. Med beviljat tillstånd från universitet kan man få läsa ännu mer. Så det beror helt på. Har man dessutom studerat motsvarande 13 år så hinner man ett antal examen och det räcker med EN för att börja dra in pengar utan CSN.

plåtmonster skrev:

majvor skrev:Tiden går ju och det händer bra saker vartefter.

Knepigt att det skall ta sådan tid för bra saker att hända

Fast jag saknar fortfarande perspektivet för personer med asperger i den där kursbeskrivningen. Det är ju inte så jättesvårt att klura ut hur man skriver en tentamen t.ex. Men kognitiva strategier för att läsa effektivt är något annat.

Det är just studiestrategier och vad som gäller vid högre studier som dom lär ut på kursen, det kan alla ha nytta av oavsett diagnos. Om man inte klarar av den här kursen, kan man ju ägna sig åt något annat än att skriva in sig på en längre kurs som man lämnar ofärdig och med dåligt mående. Vissa med ASD har varit "jätte" duktiga på gymnasiet, så kommer dom till högre studier med ett flertal ännu smartare studenter och då fungerar inte studierna så bra som dom trodde. Bättre att missa 7,5 hp än en hel utbildning. Jag gick kursen efter att jag var klar med min utbildning, bara för att se vad den handlade om och jag tyckte att det var bra kurs. Men jag är nöjd med att ha fått traggla och kämpa för att komma någon vart, då får man "råg i ryggen" och "skinn på näsan". Fan vad dumt det låter ... började tänka på knäckebröd ...

ArgeAnkan skrev:

rdos skrev:

ArgeAnkan skrev:Min poäng är att man måste lära sig hantera livet på högskolan, annars blir det svårt att genomföra det, hur mycket man än "vill".

Varför då? Det går alldeles utmärkt att inte engagera sig i studentlivet öht. Jag bodde hemma och struntade i studentlivet. Att supa skallen av sig har dessutom aldrig intresserat mig.

Missuppfattade du mig med flit eller hade du bara otur? Jag sa aldrig att man måste engagera sig i högskolelivet men livet slutar väl inte för att man sätter sin fot på högskolan? Man måste hantera studierna, skolan och det som är runtomkring för att stå ut och ta sig igenom, det var väl inte så svårt att begripa utifrån min text?

Då förstår jag inte. Vad är "högskolelivet" för något om det inte är festaktiviteterna? Man går ju på ett antal föreläsningar, lektioner och laborationer, och sedan gör man en tenta. Menar du att det finns något mer än detta? Vad skiljer det ifrån det man var van ifrån på gymnasiet?

Jag är osäker på om jag blev "kvaddad" av att komma till Högskolelivet, som ni beskriver det. Men redan under gymnasietiden hade jag psykosomatiska symtom.

Lite mer verkstad och mindre fluff..

Kursplanen till PEG101 - "Introduktion till universitetsstudier" ger lite mer faktisk information:

Efter genomgången kurs förväntas studenten kunna:
- identifiera användbara studiestrategier och tillämpa dem på sitt eget lärande i relation till olika examinationsformer,
- reflektera över sitt eget lärande i relation till olika lärteorier, studiestrategier och examinationsformer,
- genomföra en muntlig presentation och ett skriftligt arbete och i detta använda referenser på ett korrekt sätt,
- analysera skilda akademiska texter med hjälp av grundläggande argumentationsanalys.

Det som saknas är vad som menas på djupet med studiestrategier, lärteorier och argumentationsanalys. Att t.ex bestämma en viss tid för att läsa känns inte riktigt som en studiestrategi. Så förhoppningsvis har de kommit på något mer raffinerat.

Litteraturlistan saknas också. Och med tanke på hur billigt videoinspelning är numera så borde föreläsningarna vara tillgängliga via internet.

TORatANDET skrev:I ”Grundboken …” (2014, s. 113) ger jag fyra enkla punkter som har hjälpt mig och andra med högskolan.

Är det någon som har boken "Grundboken: om Aspergers syndrom och liknande autismtillstånd hos vuxna" och kan berätta vad dessa punkter rör sig om? Chansar på att jag är klyftig nog på att reda ut resten om bara startpunkten är indikerad ordentligt eller den så kallade röda tråden.

rdos skrev:Då förstår jag inte. Vad är "högskolelivet" för något om det inte är festaktiviteterna?

"högskolelivet" är tillgång till avancerad utrustning. Tillgång till kunniga människor på campus. Kontakt med andra studenter som är intressanta ur olika aspekter. Föreningar som gör och består av intressanta människor och ting.

TORatANDET skrev:Jag har tre universitetsexamina och över 800 högskolepoäng

Här har vi kanske Sveriges svar på Temple Grandin ...

Var inte så säker på det

Det jobbiga för mig är att flera vänner typ konstant nedvärderar mig för att jag inte har en universitetexamen. Det rör sig mest om vardagliga kommentarer i stil med "hur länge ska du skjuta upp universitetsstudierna" (trots att jag inte nämnt studier på åratal) eller "vilka utbildningar har du sökt i år" (trots att jag aldrig sagt att jag tänker söka utbildningar i år).

Mycket har nog att göra med att mitt jobb anses vara under min värdighet. Är snart 30 år och jobbar som lager/butiksbiträde 24 timmar i veckan. Har själv börjat vantrivas där senaste året som en följd av att butiken fått nya ägare som infört idiotiska förändringar.

Men samtidigt är det svårt att veta om jag vill söka utbildning av eget iniativ eller för att mina närstående eggar mig till att göra det. Egentligen skulle jag förmodligen må lika bra av att bara byta jobb.

rdos skrev:

ArgeAnkan skrev:

rdos skrev:
Varför då? Det går alldeles utmärkt att inte engagera sig i studentlivet öht. Jag bodde hemma och struntade i studentlivet. Att supa skallen av sig har dessutom aldrig intresserat mig.

Missuppfattade du mig med flit eller hade du bara otur? Jag sa aldrig att man måste engagera sig i högskolelivet men livet slutar väl inte för att man sätter sin fot på högskolan? Man måste hantera studierna, skolan och det som är runtomkring för att stå ut och ta sig igenom, det var väl inte så svårt att begripa utifrån min text?

Då förstår jag inte. Vad är "högskolelivet" för något om det inte är festaktiviteterna? Man går ju på ett antal föreläsningar, lektioner och laborationer, och sedan gör man en tenta. Menar du att det finns något mer än detta? Vad skiljer det ifrån det man var van ifrån på gymnasiet?

Anpassa sig till skolan då? Till kursen? Till människorna runt omkring? ACCEPTERA skolan? Förstår du nu?

Jag menar att man inte kan gå in med idén om att det inte kommer att fungera pga att man har aspergers. Eller för den delen ge upp när ångesten, hopplösheten och orkeslösheten slår in. Då är man tvungen att anpassa sig, göra något åt saken för att klara skolan. Det KAN vara att supa, det KAN vara att engagera sig i studentlivet, det KAN vara att spela fotboll på eftermiddagarna med kompisar, det KAN vara att utöva inomhusklättring, träning, spela spel, lägga patiens, jobba extra, utveckla en mobilapp. Vad fan som helst som gör en glad och får upp hormonbalasen lite.

Det verkar mest som att du har fått för dig att det bara är "gå till skolan, gå hem". För många fungerar ju inte det precis som att inget av mina alternativ verkar fungera för dig.

Det handlar inte om att försöka vrida och vända på sin problematik för att försöka slippa vissa saker utan om att hitta en balans i livet och högskolan är en del av livet när man väl går där. Man kan läsa distans, man kan gå till en fysisk byggnad.

Om du inte förstår vad "hantera situationer" betyder så förstår jag varför du verkar så fruktansvärt bitter.

/Grov aspergian och före detta högskolestudent.