Även om jag är troende, har jag svårt att leva upp till bibelns alla krav (det är ingen lek att gå den smala vägen!), gör jag nåt brott/synd. får jag en fruktansvärd ångest. Finns det nån annan där ute, som provat kristendomen?, är även en högfuktionerande aspergare hopplös som kristen? Jag är inte upptagen i en församling, utan mer en "wannabe".


Moderator mnordgren: ändrade rubriken för tydlighetens skull.

Vill du tala om kristendom eller om religion i allmänhet? Kanske bäst att ange vilket i rubriken. (Vill du ändra den har du i skrivande stund cirka åtta minuter på dig.)

Hej Mannen och välkommen till forumet!

Jag har "kikat" på de olika religionerna sedan jag var i fjortonårsåldern, då jag blev en "sökare". Och i början av 1980-talet bestämmde jag mig för just kristendomen. I den församlingen jag är medlem i trivs jag bara mer och mer, jag blir sedd för den jag är, också med tanke på att jag har diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP. Och i början på min tid som kristen, innan jag "vågade" ta steget att bli medlem i en församling, kännde jag mig väldigt "utanför", ända tills jag kom fram till att jag inte sökte mig till en församling för att känna gemenskap med andra kristna, utan för att få en möjlighet att komma nära Gud.

Både de i församlingsledningen och många av de andra församlingsmedlemmarna vet om min problematik, och vet om när jag inte orkar vara med på möten eller någon dag inte orkar vara med och jobba (jag är självlärd byggnadssnickare, och jag har varit med och gjort en del byggjobb i secondhandbutiken).

Om det är något mer du undrar över så är du välkommen att skriva privat till mig.

Lycka till!

/geocache

Jag har erfarenhet av kristenheten och mest dåligt. Har varit på en hel del möten hos pingstvännerna, jehovas etc och har varken blivit botad från Mina övriga besvär (agorafobi) eller känd lättnad över deras budskap. Mest av allt störde Jag på det gamla testamentet och dess gud som aldrig riktigt gick ihop med den älskande Goda Fadern som Jesus talade om .

Bibeln som sådan ser Jag som ett korrupt verk men accepterar rörelser som amisherna, flds och dylikt som håller sig för sig själva i sina kollektiv. Men Jag föredrar sanningen vilket är panteistiskt, polyteistiskt och framförallt dualistiskt. KÄNN och beroendeskap bland en noga vald elit som Zhna predikar gillar Jag .

Den Goda Fadern och den Stora Dottern står Mig nära. Dom utvalda bland Mina gelikar hör gudarna till och saluteras av dom övriga gudarna i himlen som är våra syskon och kusiner. Men om Jag kan kännetecknas som spetälsk p.g.a detta är en annan fråga. I avlägsnaste norr och i sydamerika skulle Jag känna Mig mest välkommen .

Jag är inte religiös eller speciellt spirituell - utan har alltid värderat fakta och vetenskap över "gut feeling" och tro eller vad man ska säga.
Men på senare år så har jag gått från att vara en envis, skeptisk ateist till att faktiskt tro att alla religiösa upplevelser och paranormala fenomen hör ihop på något sätt - dvs att det finns något "mer" än det våra sinnen uppfattar. Kvantmekanik är otroligt intresant, liksom teorierna om parallella universum och quantum conciousness - det är i denna teoretiska fysik som jag haver mitt spirituella sökande.

Så ja... nu för tiden så är jag mer av en universiell universalist (dvs jag tycker att allt spirituellt sökande är positivt och bör respekteras - oavsett religion) egentligen. Med det vill jag även påpeka att jag inte tror på någon gud eller spirituellt överhuvud - utan tycker liksom LaVey -satanister att var man och kvinna är sin egen gud.

Jag må vara mer tolerant och öppen nu men däremot har jag fortfarande kvar ett starkt förakt av organiserad religion och dess vi-och-dom -tänkande och smutskastande av vetenskapen. Religion i för stor grad är bromsklossar för samhället anser jag, och varje individ ska själv ansvara för sitt spirituella sökande och andra ska ge fan i det helt enkelt. Jag tror att en av de stora anledningarna till att vi - mänskligheten - inte alls har utvecklats lika mycket på det spirituella planet som vi har på det tekniska/vetenskapliga, är pga de stora organiserade religionerna som tycker och tänker ÅT OSS. Sånt måste bort.

Mannen skrev:Även om jag är troende, har jag svårt att leva upp till bibelns alla krav (det är ingen lek att gå den smala vägen!), gör jag nåt brott/synd. får jag en fruktansvärd ångest. Finns det nån annan där ute, som provat kristendomen?, är även en högfuktionerande aspergare
hopplös som kristen?, Jag är inte upptagen i en församling, utan mer en "wannabe"

Göra "brott/synd" får de flesta att få ångest. Kristen eller icke kristen.
Det är väl mer mänsklig moral man då bryter mot.

Är inte så mycket till hjälp här men. Att "fela" är mänskligt, men man får lära sig av sina misstag och försöka inte göra om dom väl. Eller nåt.

Jag är kristen, tillhör Svenska kyrkan men är tolerant mot andra kyrkor. Jag har blivit olika behandlad, men i Svenska kyrkan så har jag blivit väl bemött. I annan kyrka så fick jag kommenttarer att jag inte var tillräckligt social för det skule man tydligen vara som god kristen för dem. Att jag hade AS och ångest såå jag skärmade av mig för det var så många främlingar där var tydligen nått de ansåg jag kunde "välja bort"...

Tack Alla för era inlägg!

Det som skulle passa mej bäst för mej, vore att få en lista på vad man fick göra enligt bibeln, och inte göra. och vilka konsekvenser handlingarna skulle få på livet. Jag vill inte läsa bibeln själv, då jag känner mej utpekad.

Jag har studerat med Jehovas vittnen, som jag uppfattade läraren sa han "alla syndare ska dö" och tittade på mej, självklart trodde jag att jag är syndaren, det kändes hemskt.

Han sa att jag inte skulle vara rädd för att förändras, vilket är lite som ett moment 22 för en som avskyr förändringar.

Det svåraste är allt som är difust, jag har svårt att fatta det. Jag vill ha allt uttalat i klartext.

Hej kan du inte engagera dej i Svenska kyrkan tror de har en ganska tolerant syn numera och de är ju inte bokstavstrogna.

Vad jag har fattat det som så ska man inte tolka bibeln bokstavligt den är färgad från den tiden den är skriven, det står tex att man ska stena folk som är otrogna eller har en sexuell relation innan man gifter sej och bränna kättare, en far får sälja sin dotter för sexuella ändamål.

Man kommer långt med tio Guds bud:

1. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
5. Du ska inte dräpa.
6. Du ska inte begå äktenskapsbrott.
7. Du ska inte stjäla.
8. Du ska inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du ska inte ha begär till din nästas hus.
10. Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Trosbekännelsen:

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Fader vår:

Fader vår som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.

Välsignelsen:

Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss
och give oss frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andes namn.
Amen.

Mannen skrev:Även om jag är troende, har jag svårt att leva upp till bibelns alla krav (det är ingen lek att gå den smala vägen!), gör jag nåt brott/synd. får jag en fruktansvärd ångest. Finns det nån annan där ute, som provat kristendomen?, är även en högfuktionerande aspergare hopplös som kristen?, Jag är inte upptagen i en församling, utan mer en "wannabe"

Jag är kristen och aspie (bloggade t.ex på http://erevna.nu ).

Jag kan helt klart få ångest vid synd...men huvudproblemet med min tro- är nog att mitt "svart-vitt" tänkande gör mig till tider extrem fundamental/fanatisk ibland, har mycket svårt att hitta en sund ballans.
Sen trivs jag överhuvudtaget inte i den normativa frikyrkan, till trotts för att jag är konservativ evangelikal protestant.

Kristendom är nog en utmärkt religion för aspergere, finns nog få religioner som har en sådan djup, som är så fylld med filosofi, psykologi- men ändå kan vara konkret- som den kristna tron är.

En tråd som berör ämnet:

http://www.aspergerforum.se/as-och-kyrkan-t13027.html

Jag blev fixerad vid kristendomen under flera års tid och sökte väldigt intensivt efter svar på livets mening etc. Det hela var väldigt tvångsmässigt och kan i efterhand kännas som ett specialintresse nästan. Det hela slutade med en psykos och djup depression, vilken var den värsta prövningen i mitt liv. Jag trodde starkt, men så j**a aspigt på något sätt, inte alls som vanliga kristna människor. Jag har till stor del släppt detta tvångsmässiga område idag och håller en nödvändig distans till det hela. Jag snöade in mig på synder, skuld och straff vilket var väldigt destruktivt för mig. Något jag har svårt för i församlingar är folks påtagliga intresse för mig och den nyfikenhet jag väcker som nykomling. Jag känner en omtänksamhet som jag tvivlar på. Man ler och är väldigt omslutande och välkomnande vilket gör mig misstänksam och avståndstagande.

Jag vill inte gå närmare in på detta utan det jag nu sagt är mitt hela bidrag i tråden.

Jag kan väl säga i all korthet att om Gud både finns och är kärlek, eller bara något åt det hållet, bör h@n väl vara bättre än någon människa, inte sämre än de flesta? Hur kan h@n då kräva att man ska plåga sig med skam och skuld? Och kräver h@n det, å andra sidan, vad är h@n då att dyrka? I så fall måste man väl tro att godhet odlas bäst genom plåga och förtryck, och det har väl den skamliga största delen av kristenhetens historia visat att den inte gör? Är det inte dags för er kristna att komma ut i solen snart?

MsTibbs skrev:Jag är kristen, tillhör Svenska kyrkan men är tolerant mot andra kyrkor. Jag har blivit olika behandlad, men i Svenska kyrkan så har jag blivit väl bemött. I annan kyrka så fick jag kommenttarer att jag inte var tillräckligt social för det skule man tydligen vara som god kristen för dem. Att jag hade AS och ångest såå jag skärmade av mig för det var så många främlingar där var tydligen nått de ansåg jag kunde "välja bort"...

Fy vad hemskt tråkigt!
Den kyrka som behandlade dig så illa- kommer inte att bestå länge.

Kul med kristna AS dock ...jag är själv kristen- och teologi som special intresse

Zombie skrev:Jag kan väl säga i all korthet att om Gud både finns och är kärlek, eller bara något åt det hållet, bör h@n väl vara bättre än någon människa, inte sämre än de flesta? Hur kan h@n då kräva att man ska plåga sig med skam och skuld? Och kräver h@n det, å andra sidan, vad är h@n då att dyrka? I så fall måste man väl tro att godhet odlas bäst genom plåga och förtryck, och det har väl den skamliga största delen av kristenhetens historia visat att den inte gör? Är det inte dags för er kristna att komma ut i solen snart?

Om du kan engelska så ger en av mina absolut favorit predikanter svar på den frågan:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=lD1yv4J6ohE[/youtube]

Jodå. Jag kan förstå hur den mannen kan vara någons favoritpredikant. Även om det kan göras utan det kristna bagaget av skuldtänkande så är det alltid nyttigt att tas ur sin egocentrism och påminnas om att ingenting i grunden är ens egen förtjänst.

Men det jag var ute efter var inte riktigt vare sig teodicéproblemet eller att ödmjukt inse att det inte är jag eller vi som är universums mått. Jag vägrar gå med på att självförtryck skulle vara det enda alternativet till det. Jag tror mer på att (århundraden av) självförtryck och skuldkänslor skapar just den sortens egocentrism vi upplever idag: förtrycket fungerar som en tryckkokare utan säkerhetsventil — till slut exploderar den. "Ödmjukhet" skapad genom förkrosselse blir ingen äkta ödmjukhet, den bygger upp vrede mot det som tynger och binder en. Ödmjukhet är en fri människas gåva, inte en kuvad människas tvång. Som jag läser historien visar den också tydligt det. Inte minst kristendomens historia.

Mycket enkelt uttryckt. Sedan tillkommer förstås alla de komplikationer en enskild människa kan brottas med, som också inkluderar att själva grunden kan fungera annorlunda i en del fall. Men ändå.

-Varför leva sitt liv efter vad som står i en bok?

kakmonstret skrev:Jag blev fixerad vid kristendomen under flera års tid och sökte väldigt intensivt efter svar på livets mening etc. Det hela var väldigt tvångsmässigt och kan i efterhand kännas som ett specialintresse nästan. Det hela slutade med en psykos och djup depression, vilken var den värsta prövningen i mitt liv. Jag trodde starkt, men så j**a aspigt på något sätt, inte alls som vanliga kristna människor. Jag har till stor del släppt detta tvångsmässiga område idag och håller en nödvändig distans till det hela. Jag snöade in mig på synder, skuld och straff vilket var väldigt destruktivt för mig. Något jag har svårt för i församlingar är folks påtagliga intresse för mig och den nyfikenhet jag väcker som nykomling. Jag känner en omtänksamhet som jag tvivlar på. Man ler och är väldigt omslutande och välkomnande vilket gör mig misstänksam och avståndstagande.

Jag vill inte gå närmare in på detta utan det jag nu sagt är mitt hela bidrag i tråden.

Vad jag med om också ungefär.

Vi är frälsta genom nåd! Vi troende Aspergare, då: "Förlita dig inte på ditt förstånd" - men hur älskar man då istället Herren av hela sitt förstånd? Jag vill nu tipsa om denna video, som dock inte är mer Aspergerinriktad än något annat i kristen undervisning. Men:

Jag är inte religiös, men tolerar folks trosuppfattningar så länge dem inte tvingar sina trosuppfattningar på andra människor. Det är främst religiös dogma jag har problem med.

Latmask skrev:Jag är inte religiös, men tolerar folks trosuppfattningar så länge dem inte tvingar sina trosuppfattningar på andra människor. Det är främst religiös dogma jag har problem med.

Jag tror som kristen att problemet med att man så ytterst gärna vill sprida "det glada budskapet" om sin religion, tyvärr blir att folk ju, som du skriver, kan tröttna med åren på speciellt sättet missionerandet görs på. Och då får det motriktad effekt.

"Religiös dogma", och även vissa aspekter på det man kan möta i organiserad religion, kan vara direkt negativt. Sekt eller vad?!

http://www.aspergerforum.se/vad-som-fatt-mig-ilsken-pa-religiosa-sekter-xxx-t39325.html

/BIbelord:/

Kristendom kan være vel og bra tror jeg, så lenge en ikke krever noe annet av den enn å ha noen å være gode mot.

En riktig aspergare är ateist.