Kasta in stinkbomb i tvättstuga är inte rekommenderbart om man bor i hyreshus....kan ju bli klagomål och skit.

Men jag kan absolut se humorn i det.

KrigarSjäl skrev:Kasta in stinkbomb i tvättstuga är inte rekommenderbart om man bor i hyreshus....kan ju bli klagomål och skit.

Men jag kan absolut se humorn i det.

Jag tycker att det bara verkar vara elakt (att roa sig helt på andras bekostnad är ett omoget beteende som jag absolut vill undvika, även om jag ur vissa perspektiv kan verka barnslig).

Alien skrev:Vad menas då med att vara vuxen?

Att ta ansvar för sig själv och sitt liv?
Att kunna ta ansvar för andra också (djur, familj)?
Att kunna välja det som är bra på lång sikt istf för det som är kul på kort sikt?
Att klara av att jobba (komma överens med chef, kollegor och kunder)?
Att stå upp för det man tror på (i stället för att följa gruppen)?
Att följa alla regler?

Vet att jag inte klarar allt detta. Men vad har ni andra för kriterier för att vara vuxen?

Enligt den där "kriterielista" så skulle jag nog vara vuxnare än vad jag känner mig. Det ändå barnsliga jag har gjort i såna fall är nog att jag var dum nog att jobba för min dåvarande partner så när jag väl blev deprimerad och "tråkig att umgås med" så passade geniet på att dumpa och avskeda mig på samma gång. Kunde säkert ha tjafsat mer på facket men jag orkade inte bråka om det...

Nåväl, har väl lärt mig min läxa och jag anser nog ändå att "Jag agerar vuxet för det mesta, men har barnasinnet kvar".

sugrövmanövern skrev:

AAA skrev:

Den varianten passar mig!

tror jeg å på den

"Jag agerar vuxet för det mesta, men har barnasinnet kvar"

Jag är vuxen men jag har märkt sen jag blev mamma, startade företag och avverkade skog att det är en väldigt glidande skala. Tidigare ansåg jag min vara vuxen men ser jag bara ett år bakåt så var jag nästan barnslig i jämförelse och ändå så var jag vuxen jämfört med många andra redan då.

Jag kan inte svara. När jag var liten sågs jag som lillgammal men nu när jag ska vara vuxen så känns det plötsligt som att jag utvecklas lite baklänges Känner mig inte vuxen på det sätt omgivningen förväntar sig i alla fall. Samtidigt som jag kan få någon underlig känsla av att de mer spelar vuxna...

Jag är inte impulsiv. Jag tar hand om ekomomi och djur bra! Sedan kan jag vara förbaskat tramsig när jag vill. Men jag skulle definitivt inte vilja vara en sådan som spelar bort pengarna och inte har till hyra sen eller knarkar bort dem. Behöver en fast grund att stå på.

Jag är barnslig som fan! Det vet de som har träffat mig! Helsnurrig är jag också.

Sysslar man med teater som jag gör är det en fördel att ha barnasinnet kvar samt att kunna vara ombytlig. En del roller kräver att man ska ha ett allvar hos sig som man kan ta fram, andra roller kräver att man ska spela en dåre och då måste bortse helt från normer och normala tankegångar. Jag är vuxen privat med ansvar och skötsel. Men på teatern kan jag få vara barn om jag vill.