Trivs bäst i städer, vill flytta till Stockholm. Alltid varit en dröm, dock vill jag ju ej bo i problemområdena. Så det får bli när man har pengar till ett bra område..

Annars trivs jag bäst i stadsmiljö eftersom det är nära till allting och jag behöver inte socialisera med grannar eller liknande. De flesta tycker sig till sig själva och ignorerar varandra. Jätteskönt!

Landet på sommaren och sena våren och tidiga hösten. Övriga delen av året så är det storstan som gäller.

Landet. I stan finns oljud.

Växte upp i en janteby på landet. Aldrig mera att jag skulle bo där.

Meppe skrev:Växte upp i en janteby på landet. Aldrig mera att jag skulle bo där.

Samma för mig. Blev totalt utfryst och där jag bor nu är det inte alls samma sak.

Spelar inte så jättestor roll så länge jag får lugn och ro och har tillgång till kollektivtrafiken med rimliga priser.

Men det ultimata vore ju att ha lite avstånd till närmaste granne och en liten trädgård.

Pappa bodde i en liten stuga strax utanför byn en sommar. Lagom cykelavstånd till tågen. Där skulle jag kunna bo.

CarolusRex skrev:Spelar inte så jättestor roll så länge jag får lugn och ro och har tillgång till kollektivtrafiken med rimliga priser.

Men det ultimata vore ju att ha lite avstånd till närmaste granne och en liten trädgård.

Pappa bodde i en liten stuga strax utanför byn en sommar. Lagom cykelavstånd till tågen. Där skulle jag kunna bo.

8km har jag till tågstationen i Dingle. är det rimligt cykelavstånd? Fast det går ju inte tåg därifrån var tionde minut direkt.

Huggorm skrev:

CarolusRex skrev:Spelar inte så jättestor roll så länge jag får lugn och ro och har tillgång till kollektivtrafiken med rimliga priser.

Men det ultimata vore ju att ha lite avstånd till närmaste granne och en liten trädgård.

Pappa bodde i en liten stuga strax utanför byn en sommar. Lagom cykelavstånd till tågen. Där skulle jag kunna bo.

8km har jag till tågstationen i Dingle. är det rimligt cykelavstånd? Fast det går ju inte tåg därifrån var tionde minut direkt.

Från pappas stuga var det nog ca 5 km. Två tåg per timme. 36 och 46 tror jag. Det räcker.

8km känns lagom, ja. Åtminstone för mig som varken pluggar eller jobbar.

Jag trivs bäst i öppna landskap

nära havet vill jag bo

Med isstormar, saltrost och ryska attackdykare

Meppe skrev:Växte upp i en janteby på landet. Aldrig mera att jag skulle bo där.

Håller med. Men det är trevligt att bo på landet, bara man kan ta sig till storstaden direkt och slipper umgås med byhålan.

plåtmonster skrev:Håller med. Men det är trevligt att bo på landet, bara man kan ta sig till storstaden direkt och slipper umgås med byhålan.

"Alla känner alla" mentaliteten är direkt plågsam måste jag säga som tidigare bybo..

Puzzle skrev:

plåtmonster skrev:Håller med. Men det är trevligt att bo på landet, bara man kan ta sig till storstaden direkt och slipper umgås med byhålan.

"Alla känner alla" mentaliteten är direkt plågsam måste jag säga som tidigare bybo..

Den kan man undkomma. Var bara konstig nog så får du vara ifred. Och så får alla andra någon att skvallra och snacka skit om.

Men jag har inte något emot att alla känner alla, så jobbigt är det inte att vinka när man möter någon med bilen. Hade jag haft ett antal domar för olika brott på mig hade det kanske varit besvärande men det har jag inte. Att folk vet vem jag är ser jag som en fördel. Att jag ses som lite udda gör inget, de flesta andra här omkring är också udda och speciella. När folk kommer upp i vuxen ålder så utvecklar de flesta personligheter som sticker ut åt ett eller annat håll, det är helt normalt. Alla har sina egenheter och jag är långt ifrån värst.

tahlia skrev:Den kan man undkomma. Var bara konstig nog så får du vara ifred. Och så får alla andra någon att skvallra och snacka skit om.

Det är inte direkt bättre, föredrar att vara den anonyma knäppisen som ingen känner och därför inte har särskilt mycket att snacka skit om..

Bott på landet sedan 2011'ish och det är ingen som tar notis om mig. Är nog för off socialt för att komma in i den där alla känner alla-grejen.

Men landet är ju grejen. Inga bråk med grannar, inga hundbajsupplockarpoliser, inga hundskallshatare, inga musikhatare, inga högt ljud på hemmabionhatare, inga katthatare, man får duscha nattetid, naturen är alltid närvarande etc.

sugrövmanövern skrev: naturen är alltid närvarande etc.

Märks extra tydligt nu på sommaren när det finns mängder med olika insekter som vill åt ens blod

Huggorm skrev:

sugrövmanövern skrev: naturen är alltid närvarande etc.

Märks extra tydligt nu på sommaren när det finns mängder med olika insekter som vill åt ens blod

Heh ja, har faktiskt hittat 1 st fästing, den låg under en av kattlådorna . Men i övrigt har jag inte märkt något ännu, för kallt.

sugrövmanövern skrev:

Huggorm skrev:

sugrövmanövern skrev: naturen är alltid närvarande etc.

Märks extra tydligt nu på sommaren när det finns mängder med olika insekter som vill åt ens blod

Heh ja, har faktiskt hittat 1 st fästing, den låg under en av kattlådorna . Men i övrigt har jag inte märkt något ännu, för kallt.

Det var lindrigt, jag har haft över 100 fästingar på mig i år, varav en dryg fjärdedel bitit sig fast. Därtill mygg, knott och annat flygande. Sånt får man inte uppleva i storstaden.

Huggorm skrev:Det var lindrigt, jag har haft över 100 fästingar på mig i år, varav en dryg fjärdedel bitit sig fast. Därtill mygg, knott och annat flygande. Sånt får man inte uppleva i storstaden.

Ännu en anledning till varför man bor i stan, där gasas dom där j*vlarna ihjäl..

Jag tänker att jag vill bo på landet nära naturen. sedan vill jag ha möjlighet att nå stan på ca 20 minuter. Vill dock inte bo i en liten by, utan i så fall utanför byn.. i naturen.
Mår bra av naturen och stillheten, tystnaden.

Bump!

Står man ut med de nyfikna människorna på landet? Står man ut med de likgiltiga människorna i storstan? Så här säger artisten och författaren Annika Norlin, som bor i Umeå:

TT/UNT Kultur 21 september 2023 skrev:Under skrivandet kom Annika Norlin fram till att alla samhällen är galna om man ser på dem utifrån. Här speglar glesbygden och staden varandras skevheter. Själv har hon levt i båda.

– Och det är aldrig att jag kommer fram till att något av det är bättre. Men det är sjukt att folk som bor i storstad har en bild av glesbygd och glesbygd en bild av storstaden, och ingen är särskilt smickrande. Alla tror att de andra är en skock får.
---
Det var bara ett par år sedan jag började uppskatta skogen men jag är fortfarande ingen person som kan säga vad olika blommor heter. Det har jag fått googla mig fram till. Men jag har vid tillfällen haft för mycket att göra och då har skogen varit avslappnande och det har gjort att jag jätteofta vill vara där och drömmer mig dit.

https://unt.se/kultur/litteratur/artike ... k/r4veg68r

Det blir inte bättre än så här:

Jag växte upp i några olika stockholmsförorter (vi flyttade ofta). Under den perioden trivdes jag mest med att ströva omkring på Söder och titta i gallerier.

När jag flyttade hemifrån blev det göteborgsförort, studentområde. Där trivdes jag också. Tyckte det var trevligt att folk log mot en på spårvagnen, i Stockholm var det ju typ dödsstraff om man råkade titta på nån i tunnelbanan!

När barnen var små bodde vi 5 år i en by, ca 3000 invånare, i Norrland. Där kände jag mig helt utanför, alla andra föräldrar hade gått på dagis tillsammans, det var omöjligt att komma in i den gruppen. Så där trivdes jag inte.

Nu bor vi i en liten by, kanske 30 hus, på Västkusten. Närmaste grannen är trevlig, de andra säger jag hej till om jag träffar på dem. Lagom nivå av socialt liv, här trivs jag bra.

Nu för tiden har jag svårt att hantera alla intryck i stan, kan knappt köra bil i stan längre. Vet inte om det beror på åldern eller att livet är mer krävande just nu, men hade jag inte haft tystnaden hade jag nog inte mått så bra.