xxxxx skrev:Nej, men har gjort det tyvärr. Har du egna erfarenheter kring det?

ja, men de kommer från skoltiden. ju äldre folk blir, desto mer toleranta blir de (generellt sätt. det finns alltid de där sura jäklarna som bara blir värre med åren)

dessutom får man som arbetande en tydligare roll som är lättare att förhålla sig till och folk som pratar med en på jobbet har oftast en mer konkret anledning till det. vill man inte prata så kan man dessutom skylla på att man måste jobba

privat så undviker jag vanligtvis människor, och det är också lättare när man räknas som 'vuxen'.

För mig känns det tvärtom, destå äldre, destå dummare.. men men

sugrövmanövern skrev:

dasunbedingte skrev:

sugrövmanövern skrev:Det är coolt att folk tror att man saknar känslor och gillar att yxmörda och äta folk!

Det är därför en aldrig ska säga till folk att en har diagnos.

Haha vad svarar man på frågan: vad gör du på dagarna? Äeh sjukskriven, ryggen vettu *stirrar autistiskt på golvet*.

Haha. Bortsett från att jag inte är aktivitetsersatt. Är för 'normal' för vara såpass, men för 'nedsatt' för vara normal.
Jag har flera arbeten, samtliga med stor portion social kontakt.

Anna med fyra skrev:Det var väldigt trevligt att jag i o m diagnosen fick reda på att jag inte är dum i huvudet. Gillade det. Fick bättre självförtroende.

Det var en trygghet för mig med, få sina funderingar bekräftade.

Tror inte jag har fallit för grupptrycket lika lätt som andra utan diagnosen ibland verkar göra.

Annars gillar jag att jag har så lätt att samla och memorera (viss) information och kunna underhålla mig själv och även vara själv utan att vara så "beroende" av andra människor.

Lojal till döden.

Original blir mer och mer inne och uppmärksammade

Jag skulle säga mitt långtidsminne som jag haft användning av mycket i livet.

Långtidsminnet och förmågan att tänka på ett mer logisk och analyserande sätt ur en annan synvinkel. Det är väl i princip det enda jag kan komma på. Allt annat som diagnosen innebär är handikapp imo.

Bra sidor jag bär med mig som aspergare:

- Jag ljuger aldrig. Försöker jag ljuga blir det ändå stopp i talet och vill nästan kräkas av hur svinig jag känner mig av att säga saker som faktiskt inte stämmer.

- Har förmågan att visuallisera bokstävers former och färger på ett nästan hallucinogent vis, sedan memorera "stillbilder" som jag tar av det och tecknar ner (utan att behöva sudda och ändå få det 98% exakt som "stillbilderna").

- Har förmågan att memorera händelseförlopp och detaljer med lätt ansträngning. Jag kan minnas t.ex vad det var för väder när jag fyllde åtta år, och vad barndomsvänner från förr jag inte träffat på 20 år dåvarande heter/hette i för- och efternamn, deras föräldrars namn samt deras dåvarande hemförhållanden. Detta fungerar ypperligt när någon försöker sätta dit mig för något jag inte gjort då jag lätt och lugnt kan förklara händelser (och sanningar) i detalj.

- Jag är den som vet var din mobil är när du inte hittar den. Inte för att jag tagit den, men för att jag har ett behov av att läsa av min omgivning (din bostad?) och veta var saker finns och står.

- Lättlärd.

- Extremt lojal.

- Rationell reaktion på oföränderlig tragedi. "Gjort är gjort, dåtiden går inte att förändra" och "acceptera det jag inte kan förändra" är två återkommande mantran.

- Jag går min egen väg, viker inte för trender och materialism, mina ståndpunkter är skapta av mig för mig, mitt liv kretsar kring mig själv där andra människor allt kommer i efterhand (vissa undantag kan göras för mina närmaste vänner, men om inte jag först mår bra finns ingen energi till att få någon annan att må bra).

- Bred teoretisk kunskap om musikhistoria gällande främst två specifika genrer. Brett intresse i musikskapande både musikaliskt, instrumentellt, utförandetekniskt och datortekniskt.

Det är väl det relevanta för tråden jag kan komma på just nu. Kommer iförsej på ytterligare två punkter nu, men jag mår oftast bättre som ödmjuk då jag känner att jag ofta skryter i ett sånt här sammanhang (även om jag inte gör det då jag trots allt enbart svarat på i detta fall trådens huvudfråga), men bakom allt detta så förekommer väldigt mycket negativa punkter som troligtvis är flera än dom positiva, så helt skrytsamt är det ändå inte, den som känner mig väl vet det om mig och är inga punkter jag vill ta upp.

Man är oftast kreativ i och med man tar in så mycket intryck. Samt djup!

bra saker som psykofarmaka. jag är hög på klonazepam just nu, 2 mg. känns helt otrloigt bra. vissa stavefl här och där men annars flyter livet på och allt är som vanöigt meningslöst. men med knark blir dern monotona varfagen tillräckilgit någointinhg ööh va......meningsfull men på ett alttför banalt sätt

elldf? de flesta som
har asperger flummar väl runt på narkotikabelagd medicin derprumerade hgela bunten men fyfan vad jag mår bra just nu på grund av asperger eftersom jag måste ta droger som jag redan vill ta bara för att orka leva med mig själv och inte ta jsjälvmord.