Med risk att starta en hetsig diskussion så tänkte jag tipsa om Lena Sundströms nyhetskrönika från DN.

DN skrev:Det är som att de har blivit fler och fler. Åsiktspoliserna. Känslan av att vi alla numera lever i ett rädslans samhälle, där ingen vågar ”provprata” eller prata alls. Ängslig­heten som breder ut sig över landet, för att vi är så rädda för att stöta oss med folk som blir okontrollerbart och läskigt rasande om man skulle råka använda fel ord eller säga fel sak.

...

Om man nu skulle kunna tänka sig att provlyssna på människors erfarenheter i några sekunder i stället för att provprata över dem ännu en gång, skulle vi alla säkert kunna sänka rösterna ett tag.

"Lena Sundström: Offerkofta i XXL känns därför sällan trång"

Själv så tyckte jag att den hade en del intressanta punkter som jag själv ibland kan ha lite problem med, troligtvis bitvis på grund av min asperger och "rakt på-ighet".

Alltså att istället för att folk lyssnar på vad jag har att säga så "fastnar" dom på något litet ord som jag använde och debatten handlar plötsligt om det och hur fel det är istället för det riktiga ämnet vilket i sin tur leder till att man blir lite ängsligare över att prata om samma ämne för man vet inte alltid riktigt vilka ord som är "okej" att använda.

Vad tycker ni andra, har folk blivit lite för lättkränkta?

Överlag har människor varit för lättkränkta relativt länge, trenden har pekat åt det hållet de senaste åren.
Vad gäller just det perspektivet som artikeln har känner jag inte av alls för egen del. I min värld är det i första hand andra aspies som hänger upp sig på små ord och missar den stora bilden av det som sägs - inte den stora massan.
I debattklimatet ser det möjligen ut så, att det hackas på felaktiga ord, som hela debatten om ordet negerboll exempelvis. Där tyckte jag dock att det var minst lika livat från alla håll...

Personligen har jag aldrig känt mig speciellt rädd för att prata om något eller blivit skrämd av att någon har åsikter om mig eller vad jag säger. Är kanske därför jag finner det så svårt att identifiera mig med det hon skriver.

Tycker inte folk är så lättkränkta egentligen men det kanske beror på att jag är lite selektiv med vem jag pratar med. Finns väl en preferens för de som har något att säga och djupare diskussioner och de brukar oftast ha kommit förbi sådant som ogrundad kränkthet. Dock har man ju kvar den neurotypiska sociala fasaden som inte får ifrågasättas ens implicit.

Man bör nog också acceptera att man kommer att göra snedsteg genom att hamna i ordalag med sådana som ser kränkningar där det inte finns några och gå vidare. Låt inte dåliga människor begränsa dig. Och möjligheterna att slippa deras grepp ökar i storstäder. Att misslyckas och gå vidare är en del av livets villkor helt enkelt. Poängen är att se till att få mer ut av framgångarna än vad misslyckandena tar.

(man kan förstås undvika känsliga ämnen som inte ger något att diskutera t.ex negerboll)

Hon är själv den ledande åsiktspolisen och kallar danskar för rasister då de har en mer restriktiv invandringspolitik.

plåtmonster skrev:(man kan förstås undvika känsliga ämnen som inte ger något att diskutera t.ex negerboll)

Man kan alltid beställa en negerboll om man går och fikar med några. Då märker man om nån bekänner färg som lättkränkt och börjar gnata om att man inte ska säga det. Nu är det mest på internet som folk har nåt emot det ordet, de man träffar IRL brukar inte ha nåt emot det.

De man träffar IRL vågar inte tjafsa?

plåtmonster skrev:De man träffar IRL vågar inte tjafsa?

Jo. Handlar även om vilka man umgås med... Jag undviker folk med åsikter ute på vänsterkanten då det inte ger mig nåt.

Alienerad skrev:Hon är själv den ledande åsiktspolisen och kallar danskar för rasister då de har en mer restriktiv invandringspolitik.

Det där låter synnerligen vinklat. Källa på det?

plåtmonster skrev:De man träffar IRL vågar inte tjafsa?

Stämmer inte alls.

De vågar, men de kanske inte är lika många. Dessutom finns ju möjlighet att välja umgänge utifrån kroppsspråk och sammanhang osv.

Tankeväckande krönika.

Som medlem i flera antirasistiska och feministiska grupper på Facebook känner jag igen mig i det där med att vara rädd för att trampa minoriteter på tårna och fixeringen vid vissa ord. Exempelvis får man inte skriva ut ordet neger (om man ska ge exempel på när någon använt det) utan man måste skriva n-ordet istället.

Samma med transa, då måste man skriva t-ordet istället.

Nu anser jag att orden neger och transa är kränkande uttryck som man bör undvika använda, men att det är skillnad på att exemplifiera när någon använt dem.

Ja, det känns ibland som om folk hela tiden är ute efter att sätta dit en för vilka ord man använder, de är mer intresserade av det än vad man egentligen tycker.

Ett bra exempel på detta är uppståndelsen över vad Måns Zelmerlöw sade i TV-programmet Pluras kök (han kände sig säkert avslappnad efter god mat och dryck).

Expressen skrev:Vid middagsbordet hamnar han i en diskussion med sångerskan Miriam Bryant, 23, som ställer frågan "tror ni att människan föds med en sexualitet eller är det socialt?".
– Jag tror att mannen föds med en automatisk dragningskraft till honan, och kvinnan likaså, säger Måns medan de andra middagsgästerna blir tysta.
– Så måste det väl vara någonstans, förtydligar han medan Miriam snabbt kontrar med en motfråga:
– Så du menar att homosexualitet är en avvikelse då helt enkelt?
– Ja, det menar jag. Jag menar inte att det är något fel överhuvudtaget. Men jag tror, det naturliga är ju att det är man och kvinna som gör barn ihop och därmed får hela arten att fortplantas, säger Måns.

http://www.expressen.se/noje/mans-zelme ... naturligt/

Alexander Bard blir rasande:

– Det är för jävligt av honom ärligt talat. Förbannade jävla skithög säger jag bara. Tönt. Han borde veta bättre vid det här laget 2014 och vara lite bättre upplyst och ha bättre kunskaper om saker. Det är som att höra en röst från 1800-talet, säger han till Expressen.se.

Måns förklarar att han borde använt "mindre vanlig" istf "avvikelse". Men när folk börjar ta illa upp finns det ingen ände på det. Om man säger "onormal" (bryter mot normen) så är det fel och nedvärderande. Säger man "avvikelse" så är det också fel. Snart kommer "mindre vanlig" också att vara fel. Skulle man säga att om alla varit homosexuella skulle människosläktet dött ut, så är det säkert också homofobiskt.

Sedan dess har Zelmerlöw fått förklara och ursäkta sig i otaliga intervjuer. (Det lär inte vara fördelaktigt för en artist i ESC att antas vara homofob.)

Att vara aspergare/autist är också en avvikelse från normen, borde jag bli förolämpad om någon påstår det?

Alien skrev:Måns förklarar att han borde använt "mindre vanlig" istf "avvikelse". Men när folk börjar ta illa upp finns det ingen ände på det. Om man säger "onormal" (bryter mot normen) så är det fel och nedvärderande. Säger man "avvikelse" så är det också fel. Snart kommer "mindre vanlig" också att vara fel. Skulle man säga att om alla varit homosexuella skulle människosläktet dött ut, så är det säkert också homofobiskt.

Han verkar ju ta igen förlorad mark hej vilt...

Conchita i lekfull flirt med Måns:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article20792197.ab

Ett annat exempel på detta är Åsa Romsom i partiledardebatten i Agenda.

Först sade hon att "vi håller på att göra Medelhavet till det nya Auschwitz". Det blev förstås ett ramaskri. Hon var upprörd över att vi bara blundar medan tusentals drunknar (precis som "vi" inte ingrep mot koncentrationslägren). Då var det jämförelsen som folk tog illa upp över. Ingenting får någonsin jämföras (än mindre jämställas) med Auschwitz. Men hon letade ett tillräckligt starkt ord för sin känsla. Och då blev det fel.

När hon sedan skulle be om ursäkt trampade hon i klaveret igen genom att använda ordet "zigenare":

DN skrev:– Jag är den första att be om ursäkt om det är någon av de grupper som… Hitlers brott mot judarna, mot zigenarna, mot homosexuella och Hitlers brott i gaskamrarna står helt för sig själv, sade språkröret.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/romson ... va-ganger/

Amenherregud, det hette ju zigenare på den tiden. Och har hetat till in på 90-talet. Löjligt att haka upp sig på detta tycker jag. Men det är ju viktigare att haka upp sig på ord än att lyssna till budskapet.

Det visar att en politiker inte bör vara spontan och känna starkt. Nej, mera robot, så att hen kan inprogrammera nya godkända ord och deleta de gamla.

Jag funderar lite på om "lättkränkthet" kan ha något tydligt samband med att vi stressar allt mer och psykisk ohälsa har ökat..

Läste inte artikeln, jag är rätt känslig som person. Stör mig både på personer som gnäller över att ha blivit förolämpade och dem som förolämpar. Jag är komplicerad på det sättet, jag föredrar någon slags neutral stämning i saker oftast.

Sen tar jag inte illa upp för det mesta i stor grad, utan det är mest att jag analyserar allting så mycket. Något som jag tar illa upp av är skämt på tjockas bekostnad eftersom jag blev mobbad väldigt mycket när jag var yngre och det var så lätt för dem att förolämpa eftersom jag var överviktig. Om jag hade varit underviktig hade jag säkert blivit lika mobbad för det. Ofta är det ju det yttre som man tar extra illa vid av att höra, vare sig det är sant eller inte.

Grejen är ju också att det faktiskt påverkar en negativt, själv försöker jag hålla mig borta från folk och saker som påverkar mig negativt. Ett exempel är family guy, youtube, och andra saker. Nyhets sajter håller jag mig borta från för jag blir så extremt irriterad av allt ologiskt skit i världen.


Sen kan jag berätta vad jag läste, om det här med förolämpande. Anledningen till att det blivit en så stor grej är att alla har kontakt med alla, förr i tiden hade vi mycket mindre samhällen och då blev det inte så lätt för personer att t.ex kalla någon en idiot ( mild förolämpning, men endast ett exempel, tänk dig något mycket värre) och i princip komma undan med det utan någon slags bestraffning. Och bestraffningen var väl då att folk inte pratade med dem kan jag tänka mig eller till och med stötte ut dem från samhället så dem fick bo själva vilket mer eller mindre ofta ledde till att personen dog.


99.99% av tiden när jag känner mig förolämpad eller så av något så håller jag mig för det själv, det här är en av få gånger jag nämnt det.

Som sista grej håller jag inte alls med om att folk är rädda att dela sina åsikter, tycker nästan det är tvärt om. Däremot är det ofta lite för strika regler.

Hoppas inte det blev för offtopic, annars får ni ta bort.

Puzzle skrev:Jag funderar lite på om "lättkränkthet" kan ha något tydligt samband med att vi stressar allt mer och psykisk ohälsa har ökat..

Kanske ökad lättkränkthet kan ha att göra med att många curlas under sin uppväxt samt en ökning av narcissismen i samhället, en ökad fixering och fokus kring den egna personen?

Tror också att många till skillnad från förr har för mycket tid till att fundera över saker, kanske var det bättre förr då man fick slita hårdare och kanske inte hade så mycket tid över till att ägna sig åt att fundera så mycket men jag tror också att det ligger mycket i att man inte träffade och umgicks så mycket med andra människor till vardags tidigare förutom de närmast anhöriga, att umgängeskretsen var mindre.

Kanske mentaliteten var annorlunda också hos många, mer ödmjukhet och fördragsamhet samt att många fler nog tyckte ungefär likadant, exempelvis vad gäller religion så tror jag inte att det fanns så mycket variation som nu.

Puzzle skrev:Jag funderar lite på om "lättkränkthet" kan ha något tydligt samband med att vi stressar allt mer och psykisk ohälsa har ökat..

Kränkningarna ökade iom smartfånens intåg i vardagen, folk kan sitta och småhata på lunchrasten för att piffa upp sin genomtrista dag...

antonius skrev:

Puzzle skrev:Jag funderar lite på om "lättkränkthet" kan ha något tydligt samband med att vi stressar allt mer och psykisk ohälsa har ökat..

Kränkningarna ökade iom smartfånens intåg i vardagen, folk kan sitta och småhata på lunchrasten för att piffa upp sin genomtrista dag...

"Hur vågar du ifrågasätta mig?! Vart är den där dislike-knappen, nu jävl...!"

Är det verkligen så tragiskt att mänskligheten helt enkelt behövde tid och lättillgängliga medel för att sitta och småhata varandra för bagateller som ordval..? (Retorisk fråga kan jag tillägga ).

Puzzle skrev:Är det verkligen så tragiskt att mänskligheten helt enkelt behövde tid och lättillgängliga medel för att sitta och småhata varandra för bagateller som ordval..? (Retorisk fråga kan jag tillägga ).

Problemet är egentligen enklare än så, folk fick bara redskapet att kunna kanalisera sitt hat, den oro och missnöje med det mesta som har grasserat i takt med att saker blivit sämre, samtidigt kommer man inte åt det som är problemet och då skyller man på annat, t ex att det är tiggarnas, blattarnas eller bögarnas fel. Historien upprepas, behöver inte dra paralleller, tror de flesta vet vad jag menar, makes me sad...

Alien skrev:Måns förklarar att han borde använt "mindre vanlig" istf "avvikelse". Men när folk börjar ta illa upp finns det ingen ände på det. Om man säger "onormal" (bryter mot normen) så är det fel och nedvärderande. Säger man "avvikelse" så är det också fel. Snart kommer "mindre vanlig" också att vara fel. Skulle man säga att om alla varit homosexuella skulle människosläktet dött ut, så är det säkert också homofobiskt.

Sedan dess har Zelmerlöw fått förklara och ursäkta sig i otaliga intervjuer. (Det lär inte vara fördelaktigt för en artist i ESC att antas vara homofob.)

Att vara aspergare/autist är också en avvikelse från normen, borde jag bli förolämpad om någon påstår det?

Min tanke om detta är att ord som "onormal" och "avvikelse" har en negativ klang. "Onormal" ännu mer än "avvikelse". Så använder man det om någonting, låter det som om man har en negativ uppfattning om det.

Det påminner om när jag råkade i luven på en psykologistudent för att hen (det var på internet; jag vet inte personens kön) kallade asperger för "brain abnormality".

Vissa ord som betyder "olik"/"ovanlig" har det osynliga tillägget "...på ett dåligt sätt".
Onormal, avvikelse, konstig, abnorm.
Olik, ovanlig, annorlunda är väl neutrala, och "unik" brukar syfta på något positivt.
"Udda" är väl lite tvetydigt.

Sen tycker jag folk överreagerade, även om jag kan förstå varför de gjorde det.
Jag tycker det är synd att avvikelse har en negativ klang, för det finns inget annat ord som ersätter det på ett bra sätt. Att påstå att homosexualitet är en "olikhet" låter språkligt klumpigt. Och "mindre vanlig" är ju inte det som han egentligen menade. Han säger att han inte menar att homosexualitet är ett fel, men samtidigt är det precis det han gör. Saker kan vara fel på olika sätt. Det kan vara fel som i att det är dåligt, och det kan vara fel som i att det inte är grundsyftet/den ursprungliga meningen med en viss sak. Ex. vis när jag var kock, så råkade min chef ha i smultronpuré istället för hallonpuré i det som skulle bli hallonmousse. Så det blev smultronmousse. Det blev alltså fel - men det blev inte dåligt, det var lika gott.

Den nyansen tycker jag ofta missas, när människor blir upprörda över yttranden som Måns'.

Kattmat skrev:Vissa ord som betyder "olik"/"ovanlig" har det osynliga tillägget "...på ett dåligt sätt".
Onormal, avvikelse, konstig, abnorm.
Olik, ovanlig, annorlunda är väl neutrala, och "unik" brukar syfta på något positivt.
"Udda" är väl lite tvetydigt.

Jag brukar försöka använda 'alternativ livsstil' de gånger som ev sexualitet ska nämnas...

Mutationer som är till stor nackdel brukar inte överleva. Att vara laktostolerant var däremot en fördelaktig mutation. Sedan kan det finnas andra som varken är fördelaktiga el ofördelaktiga och de kan leva kvar ändå.

Men nu tycks det ligga i människans natur att tänka att alla avvikelser som inte är självklart positiva, måste vara negativa. Därför så har alla sådana ord en negativ klang. Men är det ordens fel? Är det inte själva inställningen vi ska ifrågasätta istf att reagera med ryggmärgen så fort vi hör något "kränkande"?

Annars kommer orden ovanlig, olik, annorlunda, alternativ också att uppfattas negativt. Det blir så när man hakar upp sig på själva orden.

"Störning" är ju också ett negativt laddat ord. På engelska heter det Autism Spectrum Disorder, vilket vi i Sverige kallar autismspektrumtillstånd. Är man mindre rädd att kränka autister i den anglosaxiska världen?