Nu ska herr Karlsson vara tyst
http://www.youtube.com/watch?v=5B0p9U_IDgQ

Första gången jag såg den här då vek jag mig av skratt.

Jag känner igen mig i det Weasley skriver.

Weasley skrev:Det där är något som jättemånga tänker "jasså" om. Men jag får en såndär blixtbild i huvudet på hur i hela helskotta personen lyckas lägga benen på ryggen (hur skulle det se ut egentligen?) och hur fasiken personen isåfall ska kunna ta sej fram öht!

Ibland börjar jag skratta/fnissa högt åt sådant så att folk undrar vad jag skrattar åt.

Jag ser alltid metaforer som riktig bilder i huvudet, och kan ha mycket roligt åt dem.

Imitationer gillar jag också mycket.
Jag har också roat mig hejdlöst åt det klipp som Earlydayminer lade in.
Jag har roat mig åt Hey Baberiba, men just dem är jag lite dubbel till. De kan imitera roligt, men de lägger för ofta in rent elaka element och för mycket förlöjligande på enskilds bekostnad.

För övrigt har jag nog rätt barnslig humor.
Jag älskar Monty Python, trams med Robert Gustavsson och humorn i de vansinniga kasetter Eddie Meduza sålde på 90-talet. Men för att gilla Eddie Meduzas humor, måste man nog se det roliga i att provocera och humorisera NT-normer. Eddie/Errol var mycket för att provocera mot normerna. Och hans humor var mer komplex och genial än man först tror när man hör diverse könsord och konstigheter. Ju mer man lyssnar, desto fler finurligheter upptäcker man.

Lyssna på texten i nedanstående! (EDIT: den är full av sarkasm och ironi.)

Kan det bli att ni skrattar åt lite mer morbida saker... kanske någon som blir knivhuggen? Dådet är oacceptabelt, men jag får småroliga bilder i huvudet.

Jag garvar åtminstone många gånger åt mord som är riktigt "over the top" när jag ser skräckfilmer. Men bara då, vad jag har märkt.

rabarb skrev:Kan det bli att ni skrattar åt lite mer morbida saker... kanske någon som blir knivhuggen? Dådet är oacceptabelt, men jag får småroliga bilder i huvudet.

Ja, men då skrattar jag mest åt egna "tillvridna bilder i huvudet" eller när det är uppenbart humoriserat som i Monty Python (både det de spelar och deras tecknade grejer (stampade djur t.ex.)).

Det här tycker jag är rätt kul:

Hej nilale och ni andra "sköningar" på forumet!

Den här filmsnutten med Wenche Myhre och en annan norsk komiker som heter Leif Juster skrattar jag hejdlöst åt när jag ser den .

http://www.youtube.com/watch?v=XN8OBsYhtNI.

Och den här, med "ficktjuven" Bob Arno, är också rolig tycker jag. Fast det kan inte ha varit roligt att vara "offer", hmm... men skicklig är han...

http://www.youtube.com/watch?v=W1_BpNAeeX0

Lägg förresten märke till att programledaren säger att Bob Arno kommer från Schweiz, fast han är svensk...

Javisst jag har jätterolig humor. Det är i alla fall vad jag tycker själv .

"Jag har ingen humor" tillhör den intressanta klassen av satser som bevisar sig själv. Det tycker jag är kul!

Genialiskt.

Hej jonsch!

Hmm... nu är jag inte riktigt med... är "Jag har ingen humor" lite samma som den klassiska "Lögnarparadoxen" om kretensaren som sade "Alla kretensare ljuger"? (Om du känner till den?)?

jonsch skrev:"Jag har ingen humor" tillhör den intressanta klassen av satser som bevisar sig själv. Det tycker jag är kul!

geocache skrev:Hej jonsch!

Hmm... nu är jag inte riktigt med... är "Jag har ingen humor" lite samma som den klassiska "Lögnarparadoxen" om kretensaren som sade "Alla kretensare ljuger"? (Om du känner till den?)?

jonsch skrev:"Jag har ingen humor" tillhör den intressanta klassen av satser som bevisar sig själv. Det tycker jag är kul!

Jo just det, fast tvärtom. Nu har jag visserligen uppfunnit den här klassen själv, varken Gödel eller de gamla grekerna har ägnat sig åt den såvitt jag vet.

Jag menar alltså att "Jag har ingen humor" är ett helt humorlöst påstående (vilket kanske inte är objektivt sant) och att det därför bevisar sig självt - såvitt det nu inte uttalas av någon som faktiskt har humoristiska påståenden att komma med.

Denna tråden fick mig just att tänka på en film med filosofiska förtecken... "Sofies värld" heter den. Fint gjord och tänkvärd film tycker jag. Någon mer som sett den? Det är norska Silje Storstein och "vår egen" Tomas von Brömssen som spelar huvudrollerna i den filmen.

Alla skrattar åt clowner! Har aldrig förstått det roliga med dem. De är så omänskliga för mig. Finns det fler som inte gillar clowner?
Man kan undra vad humor är egentligen! En del av oss tror säkert att vi har humor för att folk skrattar men i själva verket har vi säkert gjort bort oss. Det är sånt folk skrattar åt!

slatten skrev:Alla skrattar åt clowner! Har aldrig förstått det roliga med dem. De är så omänskliga för mig. Finns det fler som inte gillar clowner?
Man kan undra vad humor är egentligen! En del av oss tror säkert att vi har humor för att folk skrattar men i själva verket har vi säkert gjort bort oss. Det är sånt folk skrattar åt!

Jag tycker att clowner är otäcka. Tråkiga och otäcka.
Jag har aldrig gillat clowner.

Bror Duktig skrev:

slatten skrev:Alla skrattar åt clowner! Har aldrig förstått det roliga med dem. De är så omänskliga för mig. Finns det fler som inte gillar clowner?
Man kan undra vad humor är egentligen! En del av oss tror säkert att vi har humor för att folk skrattar men i själva verket har vi säkert gjort bort oss. Det är sånt folk skrattar åt!

Jag tycker att clowner är otäcka. Tråkiga och otäcka.
Jag har aldrig gillat clowner.

Inte jag heller, och inte cirkus öht.

Det är samma med mig... jag har aldrig förstått det "roliga" med cirkus... och förresten... för ett antal år sedan såg jag en sorts dokumentärprogram i tv, där de frågade folk vem de trodde upplevde mest glädje i sitt jobb, en clown eller en begravningsentreprenör.

Det naturliga är kanske att tänka att det var clownen, eftersom han eller hon får folk att le, att skratta, men det var faktiskt begravningsentreprenören, eftersom han eller hon paradoxalt nog i sitt jobb mötte människor som känner stor... hmm... en sorts tacksamhet för hjälp de fått i en svår stund, en svår situation. Gripande, tycker jag...

Fast det så klart, visst finns det säkert clowner som är väldigt glada, som roar människor för att de får glädje tillbaka. Eva Rydberg, hon med Fredriksdalsteatern i Helsingborg är en av de allra gladaste och mest roande människor jag känner till .

Frågan är om clowner har så roligt egentligen? Många komiker är ganska tråkiga människor privat och deras humor är väl repeterad och följer detaljerade manuskript. Så finns naturligtvis de som är spontant roliga även privat.

Det fina med clowner skulle vara om de som jag lärt har sitt ursprung i narren. Narrarna är bland det ädlaste som västerlandet har uppfunnit, vil jag påstå, yrket som gick ut på att driva med kungen så att denne skulle inse sina fel. Det gällde bara att hålla en fin balans... Oavsett hur mycket av den konsten som utövats i verkligheten så räcker syftet för att kompensera en aning för alla dumheter som vi kommit dragande med.

Läs boken "En helig dåre" så kanske det framgår vad jag menar om inte förr.

Inte är de roliga, clownerna, jag håller helt med. De borde nog gå tillbaka till politiken - "Parlamentet" kunde behöva litet konkurrens från vältränade fysiska skämtare. Jo den sista grejen, förresten: En riktig cirkusclown ska kunnna det mesta av cirkusens utbud fysiska konster. De få som klarar det kriteriet är värda viss respekt.

Så sant, så sant!

Finns det förresten något mera patetiskt än inspelade skratt från en publik som inte syns, kanske inte ens finns, i så kallade "humorprogram"...

Sedan finns det ju program som inte alls är ägnade att vara roliga men där de medverkande i alla fall gör saker, "utanför manus", som lockar till hur hjärtliga skratt som helst... exempelvis i "Mythbusters" på Discovery channel http://www.youtube.com/watch?v=lCYg_gz4 ... re=related. I varje fall blir jag glad av att titta på de programmen .

Kvasir skrev:Frågan är om clowner har så roligt egentligen? Många komiker är ganska tråkiga människor privat och deras humor är väl repeterad och följer detaljerade manuskript. Så finns naturligtvis de som är spontant roliga även privat.

Bror Duktig skrev:Ja, men då skrattar jag mest åt egna "tillvridna bilder i huvudet" eller när det är uppenbart humoriserat som i Monty Python (både det de spelar och deras tecknade grejer (stampade djur t.ex.)).

Vad bra, då är jag inte ensam. Man avdramatiserar situationen och skrattar åt dråpliga i detaljer i kroppsspråk och ljudet/röster vid ett mord. Ungefär så för dig också?

Bror Duktig skrev:

slatten skrev:Alla skrattar åt clowner! Har aldrig förstått det roliga med dem. De är så omänskliga för mig. Finns det fler som inte gillar clowner?
Man kan undra vad humor är egentligen! En del av oss tror säkert att vi har humor för att folk skrattar men i själva verket har vi säkert gjort bort oss. Det är sånt folk skrattar åt!

Jag tycker att clowner är otäcka. Tråkiga och otäcka.
Jag har aldrig gillat clowner.

Clowner är skittrista! Prepubertal lyteskomik, blandad med beskäftiga moraliseranden. För att inte tala om det otäcka sminket och bisarra kläderna!

Tycker, precis som geocache, att cirkus öht är otroligt trist och har man sett en föreställning har man sett alla. Som fyrverkerier.

slatten skrev:Alla skrattar åt clowner! Har aldrig förstått det roliga med dem. De är så omänskliga för mig. Finns det fler som inte gillar clowner?

Jag hatar clowner, har alltid gjort. De ger mig bara två intryck; antingen så är de löjliga, patetiska, övertydliga, inställsamma, barnsliga etc eller så är de tragiska, sorgliga.
De gömmer sitt ansikte bakom grällt smink & yviga gester. De gömmer något under ytan, det är väl det som är det obehagliga. Clownen är överlägsen alla andra monster i skräckfilmsgenren...

Snälla clowner är ju bara irriterande och jag fattar inte att de måste plåga barn på sjukhus med dem. Jag skulle inte tycka det var ett dugg kul om jag var barn. Obehagliga clowner däremot, dubbelnaturer som har någonting att dölja för omvärlden, kan vara lite faschinerande. Ett verklighetens monster var John Wayne Gacy ; seriemördare som brukade extraknäcka som clownen Pogo.