I hela mitt liv har jag haft jättesvårt för rutiner. Det artar sig så att jag helt enkelt inte ser vad som behövs göras. Min hjärna skickar inte signaler till mig att göra olika saker trotts att det behövs. Jag kan ta många exempel men några är

*Kroppen säger inte till mig när jag blir trött. Jag skulle kunna sitta uppe i 40 timmar utan att kroppen säger ifrån. Men så fort jag lägger mig ner somnar jag. Ibland pågår det är i många dygn och helt plötsligt är det som om kroppen tar stopp, då sover jag oftast 16-20 timmar i ett sträck. Sen börjar det om.

* Kroppen berättar inte för mig att jag är hungrig eller törstig. Jag hör andra som säger pratar om att magen känns tom och att dom är jättehungriga och jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har kännt den känslan. Jag kan inte beskriva den. Det gör att jag oftast bara äter ett mål om dagen vilket är middag, det händer med jämna mellanrum ett par dagar i veckan att jag inte dricker på ett dygn.

* Kroppen säger inte ifrån att det är dags att gå på toa förens jag står där och NÄSTAN gör ner mig. Ofta går det så långt att jag behöver en toa så fort att jag knappt kan gå innan det är dags.

* Jag kan bli jättearg på min partner för att hon inte tar bort saker som vi kommit överens om att vi ska ta bort för att det ska bli en lättare vardag. Men sen, sekunden efter, så förstår jag inte att jag själv lämnar saker framme. Jag kan gå förbi ett stökigt kök utan att anmärka en tum på att jag ska städa. Att ta fram mat från frysen på morgonen som vi ska äta på kvällen existerar inte för mig. Min partner har många gånger försökt säga till mig att jag måste ta lite ansvar ibland och tänka på att maten måste tas fram på morgonen om den ska hinna tina till senare när den ska ätas.

*Hundarna behöver som bekant ut och gå, jag ser inte det, jag vet ju att dom måste få gå ut men hjärnan berättar inte som för min partner ”att nu var 6 timmar sen dom fick göra ifrån sig”

Det här är bara delar av min problematik. Det är så mycket mer jag skulle kunna beskriva.
Jag har försökt med schema som jag ska följa, det har skrivit så precis att jag vet vad jag ska göra vissa tider men vad hjälper det när min kropp/hjärna inte påminner mig om att schemat finns. Det gör att själva iden faller ett par dagar efter att allt har startas.

Jag undrar om det är någon som känner igen sig i det här. Jag har läst mycket om aspbergers men kan inte riktigt känna igen mig i problematiken om att ha svårt att visa känslor. Tvärtom har jag relativt lätt att göra det. Men när man å andra sidan läser om personer som själv beskriver sin sjukdom så låter det mycket som delar av min problematik. En mans berättelse var nästan som en lista jag kunde bocka av.

Finns det någon diagnos som visar sig på samma sätt? Jag är så kluven och fundersam i varför andra ser saker som ska göras, bara gör saker av ren rutin och där magen berättar om hunger. Jag känner inte att jag fungerar som andra.

Tycker det låter som att du helt enkelt har någon form av depressions problematik, det utesluter givetvis inte att du har Asperger, tycker du ska ta kontakt med din VC säga där som det är och vad du misstänker innan du blir ännu sämre och så att du får hjälp. Om det känns pinsamt be någon du känner väl följa dig dit,...

Jag har aspergers och ADD och har liknande problem. Vad jag förstår kan dessa problem finnas i båda diagnoserna, så ingen kan säga mig att de tillhör den ena mer än den andra.

Det jag kallar hungrig är att börja känna sig svag och svimfärdig. Dricker ordentligt gör jag en gång om dagen när jag plötsligt är jättetörstig. Törst och hunger uppstår när jag väl börjar äta och dricka. Maghunger slutade jag ha i tonåren.

Rutiner kan jag ha om den saken existerat i flera år typ. Annars nej. Scheman funkar inte alls för mig. Jag har ju inte rutinen i mig att följa schemat så jag "tröttnar".

Just att andra är naturligt rutinbundna konfunderar mig mycket. Fattar inte hur det går till.

@ilysex, Kanske finns det något som blockerar psykiskt såsom antonius föreslog (depression). Annars kanske en strategi är att ha någon daglig checklista eller larmpåminnelse som talar om när det är dags att äta, sova, skita osv.

Det verkar för övrigt som någon form av super-ADD (inte ADHD).

kiddie skrev:Det jag kallar hungrig är att börja känna sig svag och svimfärdig.

Usch det där låter farligt om man t.ex skulle svimma utav lågt blodsocker ensam. Då kan man ju ligga där tills man dör. Hoppas du är uppmärksam eller har någon mätapparat som larmar. Vanligt folk får ju så ont i magen att de gör vad som helst för att få i sig något.

Jag är hyfsat duktig med att äta numera, sedan påminner folk. Värst var det nog för många år sedan när jag var i 20-årsåldern, då fixade jag mig i ordning, gjorde det jag skulle den dagen, gick runt på stan eller biblioteket eller vad jag nu hade för mig och kom hem kanske runt kl 20. Då brukade jag känna mig lite spak och inse att jag kanske borde äta den dagen.

Har jag någon i min omgivning som har en vana blir det mycket enklare för mig. Numera är det bara dagar av ensaka slarv, men då har jag ansträngt mig något enormt att få någonslags halvdan matrutin. Och det tog flera år.

Resten vet jag inte, men det där om mat handlar mest om vana, och vad kroppen är van med. Jag äter mest bara middag plus frukost, så oregelbundet att jag ibland äter dem med en halvtimmes mellanrum, och känner aldrig annat än väldigt lätt hunger nån gång då och då. Inte ens de 2-3 gånger då jag inte ätit något alls på 4-5 dagar så har jag känt mej speciellt mycket hungrigare, och inte tappat särskilt mycket energi heller, tappade mest lite uthållighet tror jag, och kunde fungera som normalt och vara ute och promenera och så.

Likaså med vatten. Såvida jag inte svettas och anstränger mej och så, så brukar jag sällan dricka mer än sådär ett-två glas vatten/vätska om dagen i genomsnitt, mer eller mindre ibland. Och jag är frisk och hälsosam och har god aptit när jag äter, och sover alltid 6-7 timmar om dygnet, så inga större problem med det.

Om man däremot är van med att äta typ varannan timme så drabbas kroppen väldigt hårt och överreagerar om man bryter vanan antar jag, och gissar att man förlorar mycket mer energi då och snabbt blir utmattad.

@Cyan, förlåt men du måste vara ganska mager och du borde nog dricka minst dubbelt så mycket, vet inte hur gammal du är men dina njurar måste ju skrika efter vätska, de mår inte så bra i längden med så lite vatten...

Cyan; Antonius: ja, en "tumregel" är ju att en bör dricka 1-2 liter vatten per dag med tanke på vätskebalansen.

antonius skrev:@Cyan, förlåt men du måste vara ganska mager och du borde nog dricka minst dubbelt så mycket, vet inte hur gammal du är men dina njurar måste ju skrika efter vätska, de mår inte så bra i längden med så lite vatten...

Ja borde kanske dricka lite mer, men jag har ett BMI som är inom normalvikt och märker inte av någon större törst eller att kroppen saknar det så länge det är sval temperatur och jag inte anstränger mej, och dessutom finns det ju även alltid viss vätska i det man äter med.

ens urin är en bra tell om man dricker för lite