Detta..

Cipramilovic skrev:eftersom jag inte kommer ifrån att försöka styra kroppen medvetet och strukturellt ned till minsta rörelse. Först måste man ju planera vilka rörelser man ska utföra och sen i vilket tempo de ska utföras

Fick mig att tänka på att det kanske är så att oförmågan att automatisera saker gör att "huvudhjärnan" tvingas jobba mycket mer. Tillräckligt för att det skall innebära neurologisk träning hela livet och att just denna belastning är en anledning till att kapaciteten blir större.

Kan bara tala för mig själv, och har nyss påbörjat utredning, men för mig blir det ett stort energiläckage samtidigt som jag - och förstår jag många med AS - tvingats utveckla en slags hög simultankapacitet. Problemet är bara att kapaciteten inkräktar på de funktioner som normalt sett ska ske oreflekterat, vilket interaktionen med andra ju inte gör. Och är man hela tiden tvungen att planera sitt beteende så arbetar man väl logiskt mer eller mindre hela tiden, som du säger.

För egen del har mina symtom också blivit mycket värre med ökad högskoleutbildning. AS-beteendet har kommit som en yrkesskada helt enkelt. Tillslut tänker man vetenskapligt och strukturerat även när man uträttar sina enklaste behov, också i hög grad en effekt av att samtidigt ha suttit isolerad. Med det sagt så tänker jag mig att jag har en form av inlärd autism (eller "institutionell autism" som någon forskare lär ha benämnt liknande fenomen).

Edit: Eller ja, "instutional autism" har väl myntats som en effekt av att ha lagt sig till med autistiska beteendemönster på barnhem där barnen fått för lite uppmärksamhet. Men jag menar som en parallell att vuxna säkert också kan utveckla en snarlik symtombild av social understimulering.

Detta med social understimulering kan nog ge en viss "vaneautism".