Detta ämne tycker jag är väldigt intressant för att sömnkvalitén är så avgörande för vilka beslut man fattar. Jag känner mig ALLTID trött mer eller mindre dygnet runt fast i olika intensitet och i olika former. Det tror jag att många av oss har gemensamt eftersom oregelbunden sömn är typiskt för AS. De flesta NT:s uppmärksammar nog inte tröttheten på samma sätt eftersom deras inprogrammerade sociala skills kompenserar och "suddar ut" symptomen inför andra.

Frågan "Är du trött?" kan jag inte alltid svara med ett ja eller nej för det finns inget enhetligt svar.
För att gå närmare in på detaljer kan jag göra en punktlista på olika trötthetstillstånd (de som jag har upplevt och även hört andra beskriva):

TRÖTTHET 1 (den naturliga tröttheten):
Sköna tröttheten som infinner sig när man har vaknat i hyfsad tid (före 11 typ) utvilad och sysselsatt sig under dagen och går och lägger sig i vettig tid. Man känner att man har gjort nytta och kroppen och psyket känner att sömnen är välförtjänt (annat kan det bli om man slappat hela dagen). Denna sortens trötthet är mest åtråvärd och sund.

Uppkomst: Livet är balanserat och nästan alla eller alla pusselbitar är på plats i relationer och yrkesliv. Man oroar sig lite eller inget alls och man lever i nuet.

Effekter: Att må bra är regel snarare än undantag. Man gör alltid sitt bästa och irritationer blir färre. Tillfredsställdhet och förnöjsamhet är nyckelorden.

TRÖTTHET 2 (en sämre variant av TRÖTTHET 1)
Vardagströtthet som har blivit norm. Man har sovit ganska bra och är ganska trött när man vaknar. Så småningom blir man lite piggare och är i stånd att socialisera/arbeta med andra så länge man får vila lite emellanåt (vila, inte sova). En helt okej dag men man tänker ändå att humöret hade varit snäppet bättre om man bara hade varit lite mer utvilad. Jag tror att det här är den vanligaste formen av trötthet.

Uppkomst: Detta är nog den vanligaste eftersom de flesta människor (iaf i västvärlden) mår halvbra i psyket för att man oroar sig lite för mycket eller har olika former av obeaktade rädslor som avspeglar sig på sömnen. Mellanmjölksliv helt enkelt och många kallar detta normalt.

Effekter: Varken bu eller bä. Man lever men önskar sig mer av livet.

TRÖTTHET 3 (tvärtom-effekten):
Den sortens trötthet man genomlider under hela dagen när man sovit oroligt och gått upp alldeles för tidigt och paradoxalt nog tror att man är jättepigg. Om man lyckas hålla sig vaken hela dagen känner man sig till slut "för trött" för att kunna sova ut och man upprepar mönstret igen (jag lyckas aldrig hålla mig vaken dock utan sover ut vid 11-12). Den här sortens trötthet leder i många fall till utbrändhet(många tror att de faktiskt ÄR pigga hela dagen eftersom den ihärdiga tröttheten brukar få motsatt effekt på psyket - varför vet jag ej).

Uppkomst: Djupa psykologiska "besvär" - tillfälliga som långvariga. Kan också bero på överstimulering, kreativitet som nattmänniska eller speciella förväntningar om följande dag (t.ex. när jag skulle till Gröna Lund som liten fick jag kanske 2-4 timmar sömn natten innan men kände mig jättepigg under dagen. Om jag var det eller inte vet jag inte eftersom barn har mer energi och reflekterar inte så mycket över den underliggande känslan).

Effekter: Om man sover ut under dagen mår man bättre tillfälligtvis men i längden mår man inte bra av att vända på dygnet. Man tenderar att stagnera i utvecklingen då sömn blir huvudämnet i ens liv (typ mitt liv just nu som ni nog har märkt ). Om man däremot envisas med att vara vaken hela dagen trots en outhärdlig trötthet och fortsätter så riskerar man att få epitetet "persona non grata" av omgivningen. Irritationer blir regel snarare än undantag och extremt dålig självkänsla på köpet är oundvikligt.

TRÖTTHET 4 (pillersyndromet)

Behöver inte gå in på uppkomst och effekter så noggrant utan denna trötthet är bara direkta biverkningar av pillren. Många sömnpiller gör att man blir dåsig och småtrött under dagen.

Variant 3 och 4 är vanligast för mig eftersom jag är "nattmänniska" i grunden och konkluderar mycket på natten. Kombinerat med rastlöshet och oroliga tankar har jag även svårt att somna utan lugnande/sömnpiller.

Kom ihåg att detta är generaliserade slutsatser och någonting jag tycker är värt att grunna vidare på och utveckla/modifiera. Detta blev väldigt utförligt och ingående märkte jag nu. Ja, nästan som ett specialintresse

Naturligtvis förekommer varianter av dessa och det finns säkert fler sätt att vara trött på.
Därför vill jag höra ERA reflektioner kring detta! Vilken variant är vanligast för er? Varför tror ni det är så? Och inte minst, har ni fler variationer som ni vill dela med er av?

Moderator Alien: Tråden flyttad från AoG i samråd med trådskaparen.

Innan jag somnar behöver jag sortera tankarna och tömma medvetandet. Det händer inte av sig självt utan jag måste fokusera på att göra det. Jag försöker också träna på att bli skickligare i konsten att tömma tankarna.

Om jag glömmer att göra detta några dagar i sträck faller jag lätt in den nedbrytande Trötthet 3 som du beskriver.

Ibland (rätt ofta) misslyckas jag med att tömma tankarna: de snurrar vidare, timme efter timme, medan dygnet vänds och jag tappar energi (blir övertrött, eller pseudo-pigg). Då får jag försöka igen nästa kväll... och har jag tur går det bättre då. Det är en alltför sällsynt, men oerhört skön känsla att få vakna fullt utvilad

Intressant! Jag tänker ibland att det finns för få ord för att beskriva trötthet. När "trött" är för futtigt och otillräckligt och "utmattad" inte heller riktigt stämmer. Att jag skulle behöva fler ord för att beskriva olika nyanser av trött.

Utan att tänkt igenom det här särskilt mycket så tänker jag på sådant som "akut utmattning", när man varit i okej form men har t ex en intensiv helg med resa så att man är helt slut efteråt, på ett sätt som man snabbt kan återhämta sig (om man har möjlighet, annars får man leva med konsekvenserna ett tag) från men som samtidigt går utöver trötthet eftersom det går ut över ens funktionsförmåga.

Social trötthet? När jag umgås mycket (för mycket) med människor (exempelvis vara iväg några dagar på en kurs, och umgås med andra människor både på dagtid och kvällstid) så får jag overklighetskänslor och vet inte riktigt vem jag är längre. Jag vet ju, men jag känner det inte. Klarar inte riktigt att umgås då, att prata, utan behöver få någon slags social vila först.

Överstimuleringströtthet? När man varit i en stirrig och högljudd miljö en längre tid, och som upplevs som en ångestkänsla. Även när jag tänkt mycket under en dag (försökt lära mig någonting jag tycker är teoretiskt svårt på jobbet t ex) kan jag få en stirrig känsla i hjärnan. Som ett tyst brus, fast i huvudet, inte i öronen. Och då känns det som om man är för trött för att kunna sova. (Det hade du iofs med). Ofta känns sömnkvaliteten sämre efter detta, stirriga drömmar och många uppvak.

Och utmattningsttröttheten, som gör att man vaknar knäckt även om man sovit bra, och som inte går över även om man sover bra. Och kanske nu-får-jag-slappna-av-tröttheten? När man får en helg för sig själv och varvar ned och får stanna upp ett par dagar och blir helt galet trött så man inte orkar någonting och blir kvar i sängen mest hela dagen.

Den variant som är vanligast för mig tror jag är trötthet 3 (förutom att jag inte tror att jag är pigg eller känner mig pigg, så det kanske inte passar in bland dina tröttheter? Och det beror på överstimulerad/stressad hjärna, som stirrar och är sådär klarvaken fast hela kroppen är trött. Beror väl på stress, både i form av oro/tankar och på att min hjärna inte riktigt fixar mitt livstempo (men vad ska man göra??) alltså faktisk stress, inte tankar.

När mitt barn var bebis tyckte jag att jag gick in i ytterligare en sorts trötthet, en på något sätt behaglig trötthet typ jag sover alldeles för lite och är trött hela tiden men det gör inget, för jag kan befinna mig i min lyckliga bubbla och ingenting mer krävs av mig än att hänga med bebisen (några avancerade tankar behövdes inte tänkas, klarade inte ens enkel huvudräkning då). Har alltid känt mig mer eller mindre trött, på olika sätt, och då som föräldraledig kände jag att min trötthet liksom mer matchade andras, att min trötthet blev begriplig för andra och jag mötte andra som var trötta som mig.

Nu känns inte det här särskilt genomtänkt alls, men postar ändå...

Meliza skrev:t ex en intensiv helg med resa så att man är helt slut efteråt, på ett sätt som man snabbt kan återhämta sig (om man har möjlighet, annars får man leva med konsekvenserna ett tag)

I det tillfället så får man nog isolera sig någonstans så att man får vila upp sig. Det blir säkert någon som känner sig ignorerad men ibland måste man tänka på sin egen hälsa när andra inte begriper.

Skulle också vilja skilja mellan sund trötthet, när man bara är trött på det sömniga sättet och osund, när funktionsnivån försämras. Det känns som om andra inte förstår, att det inte blir bara lite jobbigare för att man är trött, utan att jag faktiskt inte klarar en del saker då. Inte förrän jag fått återhämtning.